Den nya robotterrängbilen 5P90S för SA-21 GROWLER där robotlavetten sitter monterad på bilens chassie. De tidigare varianterna har haft separat dragbil och släp med lavett, se nedan. Vilket system som nu levereras till Kaliningrad är ännu oklart.
Tidigare har Observationsplatsen skrivit om att det avancerade luftvärnsrobotssystemet S-400 Triumf/SA-21 GROWLER kommer att tillföras Östersjöflottan. Nu är den tiden inne, då RIA Novosti rapporterar att de första transporterna av S-400 har nu anlänt till Kaliningrad.
Systemet kan avfyra fem stycken olika robotar, vardera med olika egenskaper:
- Lvrb 40N6E har extremt lång räckvidd på 400 km och en
hastighet på 12(!) Mach, dvs 12 gånger ljudets hastighet… (hastigheten låter osannolikt hög och skall beaktas med reservation) - Lvrb 48N6E/48N6E2 har lång räckvidd, 150 km.
- Lvrb 9M96E/E2 är i mellanklassen och klarar ”bara” 40 km i 5 Mach
Den ”äldre” 5P85TM dvs nuvarande version av robottterrängbil.
Wiseman har skrivit lite mer om luftvärn och Österjön här. Läs den gärna då den reflekterar även över svensk säkerhet.
Med systemet operativt kommer Ryssland att ha kapacitet kunna bekämpa flygmål över hela södra Östersjöområdet där även en icke så oansenlig del av svenskt territorium ingår. Men det är kanske lika bra det, då politikerna på nästa års Almedalsvecka kan njuta av ryskt luftvärnsskydd över Visby…
Räckvidden på lvrb 40N6E på tänkta system grupperade i Kaliningrad respektive S:t Petersburg. Som bonus finns på bilden räckvidden på samma system om det skulle grupperas i Visby i ljusgrönt.
UPPDATERAT DTG022225AUG11
För den som önskar en djupdykning i lvrbsystem S-400 Triumf/SA-21GROWLER rekommnederas ett besök på siten ausairpower.net och deras artikel
Video från Rianovosti om systemet
UPPDATERAT DTG000011AUG11
Det verkar som om det är 183. Gardesluftvärnsrobotbrigaden i Gvardeysk, ca 4 mil öster om Kaliningrad som systemet kommer att hamna hos.
Vill man läsa mer om systemet rekommenderas starkt denna sida.
Observationsplatsen 
39 kommentarer
Comments feed for this article
2 augusti, 2011 den 04:58
Cornucopia
Alternativ rubrik: ”Äntligen luftvärn för Gotland (och Oskarshamn)”
2 augusti, 2011 den 05:03
Cornucopia
… och F 17 Kallinge…
2 augusti, 2011 den 05:06
op
🙂
2 augusti, 2011 den 05:09
op
Det tragisk är ju det motsvarar 50% av Flygvapnets insatsförbands fredsgruppering…
2 augusti, 2011 den 05:57
Cornucopia
Nåja, Hagshult är ju iaf utanför räckvidden. Fast man skall lyckas flyga dit också… Fast vid 400km-räckvidd skall väl jaktplan ha en chans att undanmanövrera. Värre för tp-84.
2 augusti, 2011 den 08:24
Brezjnev
Make it 100%, glöm inte att F21 också ligger också inom räckvidd av S-400 om dessa placeras i rysk-finska gränsområdet mellan finska Salla och ryska Alakurtti. Från finsk-ryska gränsen vid Salla/Alakurtti är det drygt 25 mil till svenska Karungi(vid Torne älv) och sen är det drygt 10 mil till Luleå/F21. En ”bonus” är att Lapplands Flygflottilj i Rovaniemi också ligger risigt till, men det gjorde man innan S-400. Övriga finska flygflottiljer(Karelens- och Satakunta) ligger också inom räckvidd för S-300/S-400.
Alakurtti är en rysk militärbas med ett helikopterregemente, radiotekniskt regemente samt vissa armégrejer. Så några avskjutningsramper för S-400 piggar säkert upp livet på basen.
2 augusti, 2011 den 09:21
op
Man skall inte glömma att systemet kan omgrupperas med flyg, även om sådana övningar var det länge sedan man gjorde. Dock så hade Norra Flottan ommgrupperingsövningar med S-300 förra året för att på så sätt sprida ut luftvärnsskyddet kring Murmanskområdet.
2 augusti, 2011 den 07:59
Sumatra
Kanske går det att göra det ljusgröna lite tydligare. Det är ju inte en helt ointressant poäng i sammanhanget.
2 augusti, 2011 den 08:16
op
Det skulle ha gjorts för länge sedan. Det fick bli en gammal bild….;)
2 augusti, 2011 den 08:24
Urban
För att förtydliga så att inga som läser det här missuppfattar, ”bekämpa flygmål” över Visby är inte alls samma sak som ”luftvärnsskydd” av Visbys luftrum, utan det är en slags retorisk formulering, inte teknisk.
40N6E är snarast en ballistisk robot och som sån är hastigheten en funktion av hur långt man kan skjuta den, så flygtiden blir längre än Mach 12 antyder och radarn lär ju inte se nåt som är lägre än ca 10.000 m.
Min analys av de ”olika egenskaperna” är att 40N6E är till för att hålla flygplan med radar och liknande utom synhåll och att 9M96E* främst är till för självskydd. Och hur stort område 48N6E* egentligen kan skydda kan man fundera på, för mot mål som inte flyger direkt mot dig är inte räckvidden de där 150 km så flyger man snabbt och längs kusten kan man komma närmare. Yttäckningen når man genom att man har upp till 72 lavetter per system.
2 augusti, 2011 den 09:14
op
Tack för den goda kommentaren. Själv föredrar jag att skjuta direktriktat och överlåter gärna djupare tekniska analyser av lvsystem till proffsen!
2 augusti, 2011 den 09:02
Pravo
En annan intressant aspekt är att ryssarna prioriterar Kaliningrad och södra Östersjön. Idag finns det två regementen med S-400 i Moskva-området. Enligt uppgift tillförs ett tredje regemente till Moskva inom kort. Men därefter Kaliningrad således. Detta innebär att Ryssland prioriterar Kaliningrad före Sankt Petersburg, Kola-halvön, den stökiga sydgränsen och att fortsätta uppbyggnaden kring Moskva. Intressant. Vad följer härnäst i vårt närområde?
2 augusti, 2011 den 09:13
op
S-400baseringen i Kaliningrad kan nog ses som en respons på de amerikanska Patriotsystemen som kommer att placeras i Polen.
Att de når Sverige kan nog ses som en bonus och s.a.s. ”kom på köpet”. Oavsett bör man beakta att Österhavet är en liten pöl och allt som sker där borta påverkar oss också.
Med basering av Iskanderrobotar får dessutom ett kraftfullt offensivt vapen, något som också saknas i den allmänna (säkerhetspolitiska) debatten.
2 augusti, 2011 den 10:38
Bygdemajoren
”värre för tp84”
Nja, en robot i mach 5-12 som drar >30g är inget som ens en olastad 39 kurvar ifrån.
Och snart är S-500 färdigutvecklad.
Synd att vi gått ”all in” på att vara i Afghanistan, annars kanske vi kunde ha haft den gröna cirkeln…täcker ju dragningen av en viss gasledning rätt bra (ja förutom både Hagshult och Byholma då förstås)
2 augusti, 2011 den 11:20
Brezjnev
Ja, S-500 nämndes av chefen för Moskvas rymd-luftförsvar Valerij Ivanov och skulle komma i drift 2015, räckvidden för S-500 lär vara 15-20 mil längre än S-400. S-500 har tillnamnet Triumfator-M på ryska Wikipedia…ett mycket passande namn…
3 augusti, 2011 den 06:19
Cornucopia
Allt som saknas är väl en inbjudan att basera på Gotland… Fast den inbjudan finns ju redan i allt annat än skrift via avmilitariseringen av ön.
3 augusti, 2011 den 11:42
Lars Gunther
Mach 12?
Hur i allsin dar skall man kunna träffa något i Mach 12. Centripetalkraften (mv²/r) blir så stor att roboten blir helt omöjlig att styra.
3 augusti, 2011 den 11:58
op
Förmodligen har det göra med att roboten går i en ballistisk bana. Men, Mach 12 är den enda fartuppgift som finns och även om den är felaktig så kommer man inte från räckvidden…
3 augusti, 2011 den 04:52
Bygdemajoren
Med finurliga lösningar går det mesta att lösa:
Both missiles use nose mounted canard control surfaces to effect a high turn rate at altitudes where air density permits the generation of high control forces. Fakel designers Bolotov and Mizrokhi cite 60G capability at sea level, and 20G at 30,000 metres, the latter using thruster control. This is required to effect a “hit-to-kill” endgame against ballistic and high speed aerial targets.
While the larger 9M96E2 is an almost direct equivalent in size and performance to the ERINT/PAC-3 round, its control arrangement is fundamentally different, both aerodynamically and in thruster arrangement. The 9M96E/E2 radial thruster package is located at the fuselage CoG, to generate a direct force to turn the missile, rather than producing a pitch/yaw moment to use body lift to turn, as is the case in the ERINT/PAC-3 design.
…och eftersom det går att välja viken styrprincip som skall nyttjas:
The 92N6E Grave Stone will automatically prioritise targets, compute Launch Acceptable Regions for missile launches, launch missiles, capture missiles, and provide midcourse guidance commands to missiles while tracking the target and missile. Missile guidance modes include pure command link, semi-active homing, and Track via Missile (TVM) / Seeker Aided Ground Guidance (SAGG), where missile semi-active seeker outputs are downlinked to the Grave Stone to support the computation of missile uplink steering commands.
återstår ju problemet för den som sitter i en 39:a motsv att veta NÄR han skall kurva och åt vilket håll.
3 augusti, 2011 den 05:44
Lars Gunther
För skojs skull kan vi väl räkna tillsammans så får du se om min gamla skolfysik stämmer.
Centripetalkraft (F) = mv²/r r = mv²/F
Acceleration i G (F/10m) (avrundat) F = 10*G*m
Svängradie = v²/10G (massan förkortas bort)
Svängradie vid havsytan = 4000²/(10*60) = 1.6*10⁵/6 = 2.67 * 10⁴ = 26,7 km
Svängradie på 30 km höjd 80 km
Slutsats: Flyg i ett oregelbundet sicksackmönster och inte ett jaktplan i världen kan skjutas ner.
3 augusti, 2011 den 06:17
Bygdemajoren
Vilken stridsuppgift har du tänkt att detta konstant kurvande jaktplan skall lösa ?
Hur länge räcker bränslet ?
Hur länge klarar flygföraren av detta ?
Håller flygförarens klocka verkligen för detta ? (högst intern fundering för alla i FM)
3 augusti, 2011 den 07:06
Brezjnev
40N6 har hög hastighet, men observera att inget sägs om medelhastigheten under hela färden. Det går inte fysikaliskt att ligga och maxa på 12 Mach någon längre stund för då smälter skiten ihop av luftens friktionsvärme. Notera också att måltavlorna för 40N6E är ganska långsamma enligt http://www.ausairpower.net :
”…equipped with an active and semi-active homing seeker, intended to kill AWACS, JSTARS and other high value assets, such as EA-6B/EA-18G support jammers. Further details of this weapon remain to be disclosed.”
Dessutom, Awacs har ju ”bestämda” slingor att flyga och kan kanske i det avseendet liknas vid ballistiska robotar dvs det går i förväg att beräkna sannolik bana en viss tid efter upptäckt.
En till sak som är intressant är att S-400 kan upptäcka mål på 60 mils avstånd (enligt ryska Wikipedia) och om det stämmer så är det ”extra kul”.
Kanske läge att outsourca flygledningen över södra Sverige till Kaliningrad:-)
3 augusti, 2011 den 08:28
Bygdemajoren
60 mil är nog en helt korrekt siffra.
Ett välbyggt lv-system skall kunna fånga och följa mål på 1,5 – 2 ggr max vapenräckvidd för att hinna identifiera målet, fatta beslut om vapeninsats och kunna avfyras i tid.
Bara att ladda hem luftläget från flygradar.com i sitt eget S-500 om något år.
; )
6 augusti, 2011 den 05:58
« Gotland, Karlskrona och F 17 Kallinge får permanent modernt luftvärnsskydd
[…] som skyddar hela Gotland, örlogsbasen i Karlskrona och flygbasen F 17 Kallinge utanför Ronneby rapporterar bloggaren Observationsplatsen. Även kärnkraftverket i Oskarshamn kommer hamna under luftvärnsskyddet.Det är mycket glädjande […]
7 augusti, 2011 den 12:13
PS860
Jag misstänker att uppgiften om Mach 12 är ett missförstånd. Kan syfta på att S-400 i robotförsvarsrollen ska kunna bekämpa ballistiska robotar med fart upp till 3500-4000 m/s, alltså ca M12. Har inte kunnat hitta en pålitlig uppgift om max fart för luftvärnsrobot 40N6. De olika varianterna av 48N6 verkar ha max fart 1800-2000 m/s, dvs ca M6. Undra om inte M8, ca 2500 m/s kan vara rimligt? Sen är ju det bara max fart när accelerationen upphör och ingen fart som kan hållas hela banan.
7 augusti, 2011 den 01:20
op
Jag tror att du är inne på helt rätt spår. 40N6 prestanda är ju dolt i dunkel och Mach 12 låter orimligt snabbt. Dock är det den enda uppgiften som finns och den skall kanske tas med en nypa salt…
21 september, 2011 den 11:07
Finsk oro över rysk upprustning « Observationsplatsen
[…] har säkert reflekterat över de tidigare bloggposterna om Alakurrti, Viborg, Luga och Kaliningrad. Bland de andra faktorerna som påverkar den säkerhetspolitiska läget är uppförandet av en ny […]
22 september, 2011 den 09:51
Förbandsövning med lvrb S-400 « Observationsplatsen
[…] Som de flesta känner till sedan tidigare beräknas systemet även att vara grupperat i Kaliningrad vid årsskiftet, något som Observationsplatsen skrev lite om här. […]
8 december, 2011 den 10:38
Formerna på Amiral Gorshkov « Observationsplatsen
[…] är S-400 under utplacering i Kaliningrad för närvarande, något som Observationsplatsen skrev om här. Utöver dessa finns även 8 stycken SS-N-29 lavetter som är den allra senaste ubåtsjaktvapnet […]
13 december, 2011 den 07:11
Ett steg till taget i grupperingen av S-400 i Kaliningrad « Observationsplatsen
[…] sker genom leveranser son inleddes tidigare i höstas, något som Observationsplatsen skrev om in augusti samt att förbandet skjuter skarpa robotskott med systemet. Den verksamheten genomförs för […]
28 juni, 2012 den 08:08
S-400-förbandet i Kaliningrad operativt « Observationsplatsen
[…] tunga luftvärnsrobotsystemet S-400 är nu operativt enligt rysk media. Utplaceringen påbörjades under sensommaren med tillförsel av […]
28 september, 2012 den 01:39
jöjje
Man kan undra bara om det här inte är något slags skrytbygge klarar dom verkligen att flyga 40 mil och sedan träffa ett jas som flyger på tio meters höjd? I teorin är väl en sak men funkar det här verkligen?
28 september, 2012 den 08:28
op
Roboten med lång räckvidd är avsedd att sättas in mot till exempel flygande radarstatiioner som ASC 890 eller AWACS. S-400 kan utrustas med olika typer av robotar som sätts in för att lösa olika typer av uppgifter.
29 september, 2012 den 09:52
jöjje
Att dom kan träffa en jumbojet som flyger på tiotusen meters höjd är säkert sant men dom påstår även att dom löst problemet med stealthflygplan, nja, jag har svårt att tro att den här roboten är ett supervapen. Bara att se ett föremål på radar på 40 mils avstånd är svårt ändå. när jag gjorde lumpen i flottan på 90-talet brukade jag sitta och glo på navigeringsradarn, när det regnade och var tjock dimma såg vi inte 50 meter framför oss, vi var tvungna att gå ut på bryggan och försöka höra med öronen om en båt var på väg. teori och verklighet kan vara långtifrån varandra.
30 september, 2012 den 02:33
op
Det är nog inget undervapen som du själv skriver. Det är skillnad på låghöjdsmål och höghöjdsmål samt vad målet utgörs av, som till exempel fart, manövrering och storlek/radarmålyta.
Att systemet kan knäppa en AWACS som ligger i en slinga råder nog ingen tvekan. Dock tror ag att ingen västmakt har lust att syna det hotet. Att den med samma robot tar en JAS på 10 meters höjd råder det ingen tvekan om att det klara den inte. Men där finns då andra robotar i systemet med helt andra prestanda för det jobbet.
Radar 92N6E GRAVE STONE har en räckvidd på 600 km vilket är att anse som normalt för den typen av stationer, varken mer eller mindre. Dock är det lite skillnad på en luftmålsspaningsradar och en navigationsspanigsradar, både i effekt och upplösning. Att metereologiska fenomen kan både förstärka eller begränsa effekten ger du ett bra exempel på.
19 februari, 2013 den 06:24
Hotbilden II: Nyttan av rysk militärmakt | Säkerhetspolitiska Reflektioner
[…] de senaste åren. Från flygandet med strategiska bombflyg i Östersjön till utplacerandet av S-400 till Kaliningrad. Om vi inte kommer att invadera Ryssland och Ryssland inte kommer invadera oss, varför denna […]
30 maj, 2013 den 07:24
Hotbilden V: Ryssland och Baltikum | Säkerhetspolitiska Reflektioner
[…] är oenigheterna över missilförsvaret som ledde fram till utplaceringen av S-400 i Kaliningrad (O-platsen 1, 2), något som hade en strategisk påverkan på svensk säkerhet. Ifall vi ser Ryskt inflytande […]
6 september, 2013 den 01:06
Oförstånd och okunskap | Sentens
[…] Men problemet nu mot 80-talet är att det i Kaliningrad står luftvärnsrobotar av typen S-400 och därmed har vi samma problem som fransmännens armborstskyttar mot engelsmännens […]
6 september, 2013 den 05:08
Oförstånd eller okunskap | Sentens
[…] Men problemet nu mot 80-talet är att det i Kaliningrad står luftvärnsrobotar av typen S-400 och därmed har vi samma problem som fransmännens armborstskyttar mot engelsmännens […]