Varje batteri S-400 består av fyra luftvärnsrobotterrängbilar 5P85TE2 av typen MZKT-7930 och en stridsledningsradarterrängbil 92N2E Grave Stone. Utöver detta finns det trossdelar med laddningsfordon och tekniskt underhåll
Det andra regementet av det det tunga luftvärnsrobotsystemet S-400, SA-21 GROWLER har levererats till det det ryska flygvapnet, den försvargren som ansvarar för luftvärnet.
S-400 är ett luftvärnssystem med lång räckvidd på minst 400 kilometer. Systemet använder sig av olika typer av robotar, beroende på typ av mål som skall bekämpas. Det är designat för att skjuta ner såväl konventionella flygplan som stealthflygplan, men även kryssningsrobotar och UAV. Dessutom klarar systemet av att bekämpa ballistiska mål, det vill säga robotvapen upp till en höjd av 35 km.
Robotarna som ingår i systemet är av typerna 48N6E, 48N6E2, 9M96E, 9M96E2 samt 40N6E.
Triumf, som det kallas i Ryssland godkändes för aktiv tjänst 2007 och planer finns för förse luftvärnet med ett stort antal robotbataljoner.
Stridsledningsradarterrängbil 92N2E Grave Stone
Den första regementet levererades 2010 och placerades i Elektrostal, ca 50km Ö Moskva. Den andra regementet kommer också att hamna i Moskva, som förståeligt är nationens industriella och ekonomiska centra.  I vårt närområde är S:t Petersburg och Kaliningrad självklara grupperingsplatser för systemet. Varje regemente består av två bataljoner vardera med åtta robotsystem. Varje system har fyra robotlavetter.

Man har dock svårt att leverera system i den takt som flygvapnet önskar. Planen har varit att förse
de väpnande styrkorna med 5 bataljoner innan 2010, något som inte har kunnat uppfyllas. Därför finansierar regeringen byggandet av ytterligare två robotfabriker åt tillverkaren Almaz-Antey. Det är inte ett lika med att man bygger två nya S-400 produktionsanläggningar, men oavsett kommer det att påverka tillverkningstakten i en positiv riktning.
Räckvidden på S-400system i Kaliningrad och S:t Petersburg i rött. Ett framgrupperat system norr om Visby i ljust grönt visar hur långt systemet räcker in i på svenska fastlandet.

Förutom att systemet kan användas som skydd för befolknings och industricentra medger systemets långa räckvidd att det med fördel användas offensivt i så kallade air denial operations, vilket är motmedlet till air supremacy, luftherravälde. För NATOs del skulle detta innebära en kraftig begränsning av röreslefriheten i luftrummen ovanför Baltikum och Polen utifall ett scenario där planen Eagle Guardian kan komma att användas.
Skulle man i ett preventivt syfte framgruppera S-400system tillsammans med tunga kustrobotbatterier av typen SSC-6 STOOGE till ett oförsvarat Gotland skulle även hela södra Sverige påverkas.
Advertisements