You are currently browsing the category archive for the ‘Okategoriserade’ category.
Samtidigt som kriget i Syrien haft fokus på befrielsen av Mosul och bombningarna av Aleppo samt valet i USA har inte den övriga omvärldsutvecklingen stått stilla.
I fd Jugoslavien har det montegrinska valet överskuggats av en avslöjad destabliseringsoperation med ryska förtecken. Ett 20-tal serbiska och montegrinska medborgare greps i samband valet 16OKT2016 och beslag gjordes av utrustning militärt ursprung. Syftet tros vara att försöka störta den sittande och numera omvalda regeringen till förmån för den proryska oppositionen, Demokratiska fronten. Planen var genom att kuppmakarna iförda falska polisuniformer skulle storma parlamentet och med våld tillskansa sig makten, något som nu avslöjades och stoppades av den montegrinska säkerhetstjänsten. Mer om detta finns att läsa [html]här på The Guardian\html]
Samtidigt har även ett annat kuppförsök ha avvärjts i grannlandet Serbien, där två vapengömmor har har avslöjats. Planen där förmodar ha omfattat ett attentat mot den serbiske premiärministern. Bland annat skall den ena vapengömman påträffats i anslutning till premiärminister Vucics hem.
Påpassligt nog finns inga bevis på att ryska staten är inblandad i dessa avslöjanden.
02-15NOV2016 genomförs dessutom i Serbien övningen Slaviskt broderskap med ryska och serbiska fallskärmsförband samt en mindre kontingent från Vitryssland.
På det ockuperade Krim har den ryska säkerhetstjänsten FSB enligt egna ord avslöjat två stycken infiltrationsförsök av ukrainska terrorister.
Den första operationen inträffade 10AUG2016 där en grupp ukrainare tillfångatogs i samband med infiltration av Krimterritoriumet. Bildbevisen som dock lades upp genomskådades snabbt att vara förfalskade och härleddes till bl a bildbanker. Ett exempel på detta skall vara en bild på ett tält som användes som förläggning av de påstådda agenterna kunde snabbt kopplas till bildbanken Fotolia
På dagen tre månader senare , 10NOV2016 greps ytterligare en ”ukrainsk provokatör” på Krim. Denna gång utrustad med airsoft-vapen och tillbehör. Nogsamt underlåter man i rysk media att nämna något om det utan visar upp bilder på beslaget utan att skärskåda det närmare.
I den fd sovjetrepubliken Moldavien är det presidentval 13NOV2016. I den avslutande valomgången står det mellan den ryssvänlige Igor Dodin, som är favoriten och den EU-vänlige Maia Sandu.
Slump eller delar av en intrikat plan? Tiden får utvisa…
Ryktet om bloggens död är överdriven. Text är på jäsning. Håll utkik!
Militärstrategisk bedömning och inriktning kring ett eventuellt rysk invasion i Ukraina
För första gången publicerar Observationsplatsen ett gästinlägg. Det är bloggrannen Jägarchefen som står för första delen av inlägget. Den undre delen är Observationsplatsens egna text.
Inlägget är samordnat med Försvar och säkerhets inlägg Utvidgad rysk operation i Ukraina
Jägarchefen:
En grundförutsättning för operationen får bedömas vara att dels den skall bli så oblodig som möjlig dels orsaka minimalt med skador på den ukrainska infrastrukturen. Detta utifrån att i grunden ser de sig själva som ”broderfolk” likväl finns stora Ryska ekonomiska intressen i Ukraina samt huvuddelen av Ukrainas industri finns i det aktuella operationsområdet.
Angreppet kommer försöka genomföras dels med minimala styrkeinsatser för att försvåra upptäckt av det förestående angreppet, dels under så kort tid som möjligt med maximal styrkeinsats för att förlama motståndaren och därmed underkasta Ukraina, Rysslands vilja med striden, likt USA angrepp på Irak 2003 som detaljstuderats i Ryssland.
Operationen kommer bedömt genomföras i fem (5) skeden. Utöver det bedömda operationsområdet kommer Ryssland ta terräng N Krimhalvön i syfte att säkerställa möjlighet till effektiv fördröjningsstrid i händelse av att konflikten utvidgas utöver det aktuella operationsområdet och därmed skyddar man baseringsmöjligheterna för Svarta Havsflottan. Bedömt kommer man vilja nå ett avslut med operationen inom 48-72 timmar.
Inledningen av den väpnande konflikten kommer bedömt inledas med en ökad grad av destabilisering inom det aktuella operationsområdet. Syftet bakom destabiliseringen är att skapa en förevändning till att genomföra en intervention/väpnat angrepp och ej ett ”false-flag” liknande agerande som nu genomförs. Att destabilisering genomförs inom det aktuella operationsområdet är redan ett faktum, men denna kan ökas. Bedömt kommer destabiliseringen bestå av kravaller eller överfall med dödlig utgång.
Likväl kommer den psykologiska krigföringen öka i intensitet. Dels för att höja stridsmoralen hos de egna stridskrafterna, dels för att legitimera ett väpnat angrepp i första hand hos den egna befolkningen i andra hand inför det internationella samfundet. Den psykologiska krigföringen kan även kompletteras med t ex styrkedemonstration. Man kan tänka sig att kravaller utbryter och att ryskt flyg kränker ukrainskt luftrum och då genomför överflygning kombinerat med fackelfällning för att ”lugna ned” situationen. I sig en grav kränkning, men även en gradvis eskalering och markering. Detta skulle kunna leda till att man redan i detta skede tvingar Ukraina att följa en rysk linje, varvid ett väpnat angrepp ej behöver genomföras. Likväl kan detta kombineras med trupprörelser längs gränsen, för att öka oron för ett väpnat angrepp och demoralisera dels de ukrainska stridskrafterna, dels civilbefolkningen.
Bedömt kommer detta skisserade Ryska väpnande angrepp när det övergår till öppna fientligheter inledas med omfattande sabotage mot tele-, IT- och elinfrastrukturen. Indikationer på detta finns redan, då främst mot mobiltelefonnätet inom Ukraina. Syftet med detta är att försvåra dels för den ukrainska regeringen att leda den civil administrativa verksamheten, dels försvåra ett organiserat motstånd hos civilbefolkningen. Sabotagen vara landsomfattande och inte begränsat till den tilltänkta linjen ODESSA-KHARKIV.
Nästa steg i angreppet kommer kunna bli omfattande televapeninsatser mot den ukrainska militära ledningsstrukturen. Televapeninsatserna kommer koordineras med det initiala flygangreppet, vilket kommer riktas mot i huvudsak ledningsstruktur, luftvärn och luftstridskrafterna i syfte att skapa lokalt luftöverlägsenhet inom det tilltänkta operationsområdet. Detta understöds av specialförbandsföretag dels som uppföljning av t ex flygangrepp, dels för att gå mot specifika mål där flygangrepp ej bedöms nå verkan som att säkra vitala punkter för det fortsatta angreppet inom det tilltänkta operationsområdet. Likväl kan viss infrastruktur behöva förstöras vid det initiala luftangreppet för att förhindra styrketillväxt till operationsområdet, dvs utanför dess gränser.
Nästa steg i angreppet blir sannolikt insättande av luftburen trupp. Insättandet kommer genomföras bedömt med helikopterburen sådan i huvudsak. Syftes med dess insättande är dels att säkra kritisk infrastruktur såsom broar för att möjliggöra ett snabbt anfallstempo, dels kraftsplittra de ukrainska stridskrafterna. Kraftsplittringen genomförs vid troliga platser och insättande kan även ske utanför själva operationsområdet gränser. Likväl kan bedömt taktiska amfibieföretag genomföras som en del i kraftsplittringen alternativt ta viktiga punkter.
Slutligen kommer bedömt 2-4 mekaniserade brigader tränga in i själva operationsområdet dvs den första echelongens markstridskrafter. Troligen kommer befolkningskoncentrationer kringgås och isoleras i syfte att bibehålla ett högt anfallstempo till operationsområdets bortre gräns och där försvarsgruppera. En andra echelong av bedömt 2-4 mekaniserade brigader kommer rensa upp möjliga motståndsfickor samt ta de isolerade befolkningskoncentrationerna. Likväl kommer bedömt luftvärnsförband ingå i första echelongen och gruppera vid den kritiska infrastrukturen som tagits av de luftburna förbanden.
Observationsplatsen:
Nedanstående text är författarens personliga reflektioner över det aktuella läget mellan Ukraina och Ryssland.
Händelseutvecklingen i UKRAINA har under de senaste tre veckorna gått från tragiken på Självständighetstorget i KYIV till ett strategiskt överfall och ockupation av KRIM. En utveckling som av de flesta föreföll otrolig.
Ett av de första tecknen på en förestående militär insats som dök upp var ett rykte på nätet om indragna permissioner den 22 februari. Under hela den helgen kom det sedan bilder på rysk styrkeuppbyggnad, främst i området kring NOVOROSSOIYSK, varav ett flertal kom upp via Observationsplatsens twitterkonto.
I samband med den största övningen RYSSLAND genomfört i området mot Europa sedan 1960-talet, den så kallade beredskapskontrollen med 150 000 man skred man till verket på KRIM. Efter de inledande utgrupperingarna av omärkta ”ryska” enheterna kom så mandatet från Duman att sätta in federationens väpnade styrkor i UKRAINA. Utifrån det kan man anta att så kommer ske. Frågan är dock när och hur omfattande ett sådant anfall kommer bli och hur långt man avser att framrycka med tillgängliga förband.
Utifrån ett antagande om ett begränsat anfall mot ukrainskt territorium i syfte att ockupera de områden med rysktalande befolkning kan insatsen i huvudsak riktas in mot området söder om linjen CHARKIV-ODESSA. Det området är identiskt med de platser där sympatiaktioner till Rysslands fördel har förkommit.
Utifrån öppna källor är det dock svårt att bedöma vilka arméförband som kan sättas in. Det torde vara klart att förband i den södra delen av Västra Militärdistriktet och västra delen av Södra Militärdistriktet är omgående tillgängliga för en operation på ukrainskt territorium.
Tillförseln av förband från andra delar av Ryssland måste ske för att få tillräcklig förbandsmassa att bedriva en offensiv operation med stridsinsatser. Hitintills har övertagande av KRIM kännetecknats av fredligt besättande och isolering av ukrainska stridskrafter. En strategi, som i takt med att ukrainska armén mobiliserar och omgrupperar österut, antas inte kunna fortsätta på det ukrainska fastlandet.
För att fortsätta operationen har Ryssland i huvudsak tre olika komponenter för att föra fram förband.
Över landgränsen
Över Svarta havet
Genom luften för att stödja alternativen ovan.
Över landgräns
Det är i dagligt tal en konventionell markoperation. Anfallsförbanden kommer att koncentrera sig att ta transportvägar och knutpunkter.
För att kunna föra fram förband för en offensiv operationen förlitar sig de ryska väpnade styrkorna på järnvägstransporter. I riktning mot södra UKRAINA går det två stycken större järnvägslinjer från RYSSLAND. Den västliga av dem går i nord-sydlig riktning från MOSKVA över CHARKIV till SEVASTOPOL och håller sig hela tiden öster om floden DNEPR.
Den andra linjen går öster om den ukrainska gränsen i riktning ned mot ROSTOV-NA-DON fvb till KAUKASUS och lämpar sig endast att föra fram förband under ett uppbyggnadskede, som kan antas pågått sedan en tid.
Vägnätet är relativt utbyggt, städer som KHARKIV, DONETSK, DNENOPROPETOVSK och MELITOPOL fungerar som knutpunkter och bygger på ett naturligt sätt ihop koncentreringsvägar och angränsande vägnät, vilka underlättar förflyttning av förbanden. Det som är gränssättande är dock avsaknaden av fyrfiliga motorvägar i området.
Över Svarta havet
Sedan RYSSLAND drog tillbaka landstigningsfartygen från rutten SEVASTOPOL-TARTUS i den så kallade Syrienexpressen är Svarta havsflottans landstigningstonnage nu tillgängligt för amfibieoperationer i norra SVARTA HAVET. Man förfogar över sju större landstigningsfartyg i två olika klasser, projekt 1171 Alligatorklassen samt projekt 775 Ropucha-klassen. I den äldre Alligatorirklassen finns det tre stycken fartyg; 152 Nikolaj Filchenkov, sjösatt 1975, 148 Orsk, sjösatt 1968 samt 150 Saratov från 1966.
I den något yngre Ropucha I återfinns tre fartyg; 142 Novotjerkassk från 1987, 158 Tsar Kunikov från 1986 och 156 Jamal från 1988. I den något modifierade Ropucha II-klassen finns 151 Azov från 1990.
Utöver dessa fartyg finns det två stycken Ropucha II från Baltijskbasen i Östersjöflottan, 102 Kaliningrad och 127 Minsk.
Total överskeppningskapacitet för dessa elva landstigningsfartyg ligger på ca 7 bataljoner ( 3500 man). I en överskeppningsoperation där ej förövad trupp skall lastas och urlastas på skeppen är den enda realistiska möjligheten att använda befintliga hamnanläggningar som till exempel NOVOROSSIYSK, där Ryssland har sin andra flottbas i Svarta Havet. I andra ändan är det ODESSA som är den enda stora hamnanläggningen vid den västra delen av ukrainska kuststräckan . Med ett avstånd på ca 80 mil tar det drygt ett dygn för att nå en eventuell lämplig infallsport (brohuvud) med fartygstransport. Med en omloppstid på drygt 48 timmar inkl omlastning klarar den tillgängliga transportkapaciteten en styrketillväxt i Odessaområdet om 3-4 bataljoner om dygnet.
Efter den snillrika blockeringen med den gamla Oshakov i hamninloppet till den ukrainska flottbasen vid DONUZLAVBASSÄNGEN är den ryska kontrollen av vattenvägarna nästan total.
För Alligatorklassen gäller
Deplacement 3400 ton lastat 4360-4700
Längd 113meter
Bredd: 15,5meter
Djupgående 4,5 meter
Framdrift: 2 dielsemotorer på totalt 6,700 kW
Hastighet; 16-18 knop (33 km/h)
Räckvidd; 2000 nautiska mil
Lastkapacitet 1,000 ton motsvarar 300-425 soldater (3 kompanier)/20 stridsvagnar/40 amfibiepansarbilar BTR-80/ 50 terränglastbilar
Ropucha-klassen som är något mindre:
Deplacement 2,200 ton /4,080 ton lastat
Längd 112,5
Bredd: 15 m
Djupgående 3.7 m
Framdrivning: 2 dieselmotorer på 19,200 hk
Hastighet:18 knop (33 km/h)
Räckvidd: 6,100 nautiska mil vid 15 knop (28 km/h)
Lastkapacitet: 450ton /10 stridsvagnar och 200 soldater/12 BTR-80 och 340 soldater
Genom luften
Luftlandsättning kan ske i huvudsak på två sätt. Taktisk luftlandsättning i omedelbar anslutning framför de framryckande markförbanden eller vid landstigning. Huvudalternativet då är transporthelikopter MI-8 HIP (lastar en pluton soldater) eller den större MI-26 HALO (lastar ett kompani). Det andra alternativet är en strategisk luftlandsättning med luftlandsättningstrupperna, VDV. Huvudmetoden då är via fallskärm och även om hela bataljonen är mekaniserad är bedömningen att endast delar av förbandet fälls med sina stridsfordon. Tillgängliga VDV-förband är de tre luftlandsättningsdivisionerna i PSKOV, IVANOVO och TULA. Något som talar för insats med dessa är den nyligen aviserade luftlandsättningsövningen som skall ske med hjälp av det strategiska transportflyget. Tillgängliga resurser är 250 st transportflygplan IL-76 CANDID.
Lämpliga infallsportar via flygvägen är flygfälten vid ODESSA och OCHAKIV längs med kusten i samma område.
Övriga flygfält finns spridda över hela sydöstra UKRAINA, även vid städerna som ligger längs med DNEPR. Terränghinder och flygplats kombinerat med luftburna förband talar för angriparens fördel så länge huvuddelen av de ukrainska förbanden befinner väster om DNEPR.
Det som talar emot ODESSA som ett anfallsmål i en begränsad operation är att staden ligger på fel sida om floden DNEPR. Som terränghinder i en försvarsstrid är större flodsystem svårforcerade, även om lättare stridsfordon har amfibisk förmåga. Till slut måste understöd och underhåll fram vilket tvingar angriparen att erövra broarna intakta eller bygga egna.
Svårigheterna för Ryssland att få fram tillräckligt antal förband ökar i samma takt som den ukrainska försvarsmakten mobiliserar. För att undvika strider är det från rysk sida önskvärt om den ukrainska mobiliseringen och uppmarschen störs så tidigt som möjligt. Än så länge har inga indikationer kommit på att så har skett.
Den närmaste veckans händelseutveckling kommer att avslöja hur väl denna enkla bedömning av handlingsalternativ stämmer överens med verkligheten. Låt oss hoppas att den är oriktig.
1:16 dyker en rote FULLBACKs upp över landstigningsstranden.
Under den nyss avslutade rysk-vitryska samövningen ZAPAD 2013 genomfördes en del av momenten i den ryska exklaven Kaliningrad. En av överraskningarna var överskeppning av vitryska luftlandsättningsförband från S:t Petersburg till örlogsbasen i Baltijsk för deltagande i landstigningsövningar vid Östersjöns stränder. Med tanke på den politiska utvecklingen under månaderna efter Studio Totals nallebjörnsbombning över Minsk var denna projicering ganska oväntad på minst ett svenskt departement. Läsaren kan säkerligen gissa vilket…
En annan ny gäst över Östersjön är det senaste ryska attackjaktflygplanet SU-34 FULLBACK, även kallad HELLDUCK på grund av sin anknäbbsliknande platta noskon.
Deltagandet i ZAPADs moment i Kaliningrad var den första övningen som flygplanstypen genomförde över Östersjön. Frambaseringen av flygplanstypen skedde den 16 september med fem flygplansindivider till flygbasen i Tjernjachovsk. Att rörlighet av kvalificerade flygförband är en verklighet som påverkar morgondagens svenska luftförsvar är något alla försvarspolitiker är överens om. Förra veckans övning visar dock att morgondagen är redan här.
Och, ja. Flygvapnet visade närvaro denna gång.
En ypperlig genomgång av ZAPAD får man på Jägarchefens blogg, här.
För att fira 1000 följare på Twitter utlovades något skoj på bloggen. Tyvärr ingen kossackdans, men ett musikstycke av gammal kollegas favoritartist istället;-)
Idag kom det officiella beskedet från Ryssland var man avser basera jaktflyg i Vitryssland. Man kommer att förlägga ett ännu obekräftat jaktflygförband med SU-27SM3 FLANKER-B på attackflygbasen i Lida redan under hösten 2013.
Baseringen är intressant då den anger var man lägger tyngden i ett gemensamt luftförsvar tillsammans med Vitryssland. Platsen innebär samtidigt att man väljer en framtung lösning, då även vitryskt territorium ingår i uppgiften.
Lida ligger ungefär 3,5 mil från den litauiska gränsen och ca 10 mil från den polska. Närheten till Kaliningradexklaven är påtaglig med ett avstånd på drygt 15 mil. Utan att ha haft någon insyn i de ryska-vitryska förhandlingarna kan man nog ändå påstå att det var snarare Moskva än Minsk som bestämde vart de ryska planen skall flyga från.
Uppgiften för flygförbandet blir att upprätthålla den luftförsvarsberedskap som Ryssland och Vitryssland gemensamt delar. Detta innebär att den ryska motsvarigheten till incidentberedskap numera även kommer att finnas vid Litauens östra gräns, något som man i Vilnius med all säkerhet inte är så förtjusta i.
Lidafältet är 116. gardesattackflygflottiljens garnison och förbandet är utrustat med ett 20-tal SU-25 och SU-25UB. Förbandet är välövat och har regelbundet deltagit i förbandsövningar från vägbaser under senare år.
Onekligen är framgrupperingen av ryska flygstridskrafter ett uttryck för att man flyttar fram sina positioner. Tror inte att Studio Total komma att göra om sin nallebjörnsbombning under överskådlig framtid. Kan vara skadligt för hälsan…
Försvarsberedningens rapport som släpptes förra veckan har kommenterats av flera bloggrannar. Mycket är sagt, men det intressanta är rapportens giltighet med sin samtid. Den förra Försvarsberedningens rapport blev ganska omgående inaktuell och förde allt snabbare en borttynande tillvaro medan Ryssland började agera alltmer agressivt i sin utrikespolitik samtidigt som rustningsplanerna överträffar varandra, år efter år.
Förhoppningen är att den nya rapporten kan få längre hållbarhet än en vecka. Ett prov på detta kom redan denna vecka när Rysslands premiärminister, Dimitrij Medvedev under det pågående mötet med Barents rådet i Kirkenes varnade för att en expansion av NATO som inkluderar Sverige och Finland kommer medföra ryska motåtgärder. Allt inför ögonen och öronen på Sveriges utrikesminister…
Att se ytterligare rysk upprustning och än mer ökad rysk övningsverksamhet i nordvästra Ryssland är något som Sverige inte vill se, trots respekten för suveräna staters rätt att försvara sitt eget territorium. Även om avsaknaden av en offentlig debatt om en svensk NATO-anslutning, än mindre en utredning om det är i det närmast total är signalen tydlig; ”-Tänk inte ens tanken…..”
Medvedev är Kremls budbärare i saken, likaså som generalstabschefen Makarov var förra året. Skandinavien ligger i den ryska intressesfären och man kommer göra allt för att påverka opinionen för sin sak, mot ett ökat stöd för NATO. Nu får vi invänta de godtrogna sjättekolonnarna som kommer gladeligen kommer att kasta sig över Moskvas ammunition och använda den som sin egen.
Som vanligt håller massmedia tyst om hur den stora grannen nästgårds direkt försöker påverka andra suveräna staters säkerhetslösningar.
Chefen för det strategiska bombflyget redovisar omfattningen av övningen i slutet av mars. Notera flygrutten ut över Finska viken mot Sverige.
Via twitterkontot @Reservofficer1 dök i kväll en mycket intressant bild upp. Den visar ett stillbild ur ett reportage i den ryska tvkanalen TvZvezda där en generallöjtnant i flygvapnet redogör för genomförd övningsverksamhet, troligtvis i samband den beredskapsövning som strategiska bombflyget genomförde samtidigt som flygövningen Ladoga-2013 tidigare i vår. Linjerna representerar olika flygföretag över västra Ryssland i olika riktningar. Bland dessa sticker två flygföretag ut ordentligt och berör svensk säkerhetspolitik rejält. Uppenbarligen visas på bilden den flygning som skedde under långfredagsnatten 29 mars och gav stort eko i massmedia. Tyvärr är upplösningen något låg, men man kan tydligt se på bilden hur företaget delar upp sig norr om Gotland.
Andra intressanta saker man kan se på bilden är nyttjandet av flygkorridor närmast Finland för att nå Norra Ishavet och det operationsområdet. Bilden påvisar vikten av ryskt skydd för strategiska bombflyget över eget territorium och behovet av kvalificerade flygstridskrafter i omedelbar närhet till den skandinaviska halvön.
Uppdaterat DTG030134 JUN13
Wiseman skriver lite mer om denna bild. Som han skriver, detta kan vara årets mest säkerhetspolitiskt intressanta bild. Länken till tvinslaget finns här. Av en händelse är det ganska exakt ett år sedan en annan rysk karta gav säkerhetspolitiskt eko. Denna gång var det den dåvarande Generalstabschefen, Nikolaj Makarov som presenterade den ryska intressesfären vid ett seminarium i Helsingfors. Tyvärr är alla uttalanden om ”låg nivå” att betrakta som önsketänkande. En dagsaktuell påminnelse om detta är veckans örlogsbesök i Stockholm av den ryska korvetten Stereguchshij. Skipper skriver föredömligt om det!
Uppdaterat DTG032016JUN13
Hittade en Youtubekopia på tvreportaget från TvZvezda så att ni med mobila läsare kan se det, dock utan klippet där kartan visas.
336. marininfanteribrigaden i Baltijsk, Kaliningrad Oblast fick i förra veckan den första sändningen av de nya pansarterrängbilarna BTR-82 och BTR-82A. Den exakta fördelningen av fordon är inte känd, men det rör sig om ett 30-tal varav huvuddelen är BTR-82A.
Den senaste generationen BTR från Arzamas är en vidareutveckling av den kända BTR-80, fast med ny beväpning, ny motor och ökad skyddsnivå. Grunden i moderniseringen är att en invändig liner finns monterad för att öka skyddet från minor och IED. BTR-82A har dessutom fått nya stötsabsorberande säten. Vagnarna har även fått en Kamaz 740-14300 dieselmotor på 300hk. På grund av ökade krav för stabiliseringen av den tyngre beväpningen på BTR-82A är den försedd med bland annat ny fjädring. Hastigheter upp till 60km/h i terrängen är utlovade tack vare detta.
Skytten är utrustad med IRV-sikte TKG-4GA vilket medger eldigivning i både i dager såväl som mörker. Vagnchefen har ett TKN-AI för målobservation och målangivning, effekektiv upp till 3000 meter. Vagnen är dessutom försedd med stridsledningssystem Trona-1 där stridledningsoleat presenteras elekroniskt på det GLONASS-understödda kartuderlaget.
När det gäller beväpning är BTR-82 försedd med en 14,5mm KPTV-kulspruta med 500 patroner till skillnad från BTR-80 vars ksp var magasinsmatad.
BTR-82A är försedd med 30mm 2A72 automatkanon från Tulamaschzavod och använder en 30×165-patron likt föregångaren BTR-80A, strf BMP-2 och 3 samt ahkp MI-28 och KA-52. Utöver tornets huvudbeväpning finns dessutom en 7,62mm PKM-kulspruta
RT:s bevakning av paraden i Moskva
Segerdagsparaden 9 maj genomförs till minnet av segern över Tyskland 1945 och återfinns i fd sovjetiksa delrepubliker såsom Ryssland, Vitryssland, Ukraina och Kazakhstan. Under denna helgdag passar staten på att både bjuda på såväl sovjetisk sentimentalitet och modern nationalistisk yra.
Under sovjettiden var paraderna 1 maj och 7 november även ett showroom för ny materiel och därigenom viktiga källor för underättelseinhämtning. Med mässor och och den intensiva mediabevakning av de väpnade styrkorna har idag medför dock paradens roll minskat sett i det perspektivet. Politiskt sänder paraden i Moskva mycket viktiga signaler om den starka centralmakten och dess slagförmåga. Med 20 000 man i leden är den en av världens största militära parader och är trots allt mycket imponerande. Under årets parad noterades inga materialnyheter.
Av naturliga skäl är benägenheten att fira detta sovjetiska minne mycket liten i de baltiska staterna.
Kaliningrad, amatörfilm
S:t Petersburg
Observationsplatsen skrev lite om 2012 parad här och 2011 här
Konstaterar att den mediala uppståndelsen kring den ryska flygövningen medför att den säkerhetspolitiska debatten tar ånyo fart. Den s.a.s. självövar utan inblandning från varken förbandsinstruktör eller Observationsplatsen. Gott nog.
Det kommer finnas anledning att återkomma, dock inte under denna vecka. Annan vht tar all uppmärksamhet i anspråk.
Tack Moskva!
Årets första nummer av tidningen Vårt Försvar har äntligen kommit. Den är som alltid fylld med artiklar kring svensk säkerhetspolitik och aktuella frågor som rör detta.
Tidningen ges ut i pappersformat men även som pdf. Länk till nr 1/2013 finns här.
Som alltid rekommenderar Observationsplatsen ett medlemskap i föreningen, om inte till dig själv kanske till en kollegaeller vän! Man får då tidningen i brevlådan fyra gånger per år. Medlemskap i föreningen, 200:-/år.
Man har i den säkerhetspolitiska debatten hitintills undvikit att beröra kärnvapen och dess existens i svenskt närområde. En anledning kan vara att man i den något yrvakna situationen med enveckasförsvaret glömmer bort att vår säkerhet är i allra högsta grad beroende av andras säkerhet. Förekomsten av kärnvapen är alltjämt stor, så även i Europa, där både NATO och Ryssland har ett antal stridsspetsar till sitt förfogande.
För Rysslands del garanterar kärnvapnen landets säkerhet då de kompenserar de brister man har i dagsläget på markstridskrafterna. Denna förutsättning bedöms gälla fram till minst 2020 då tillgången på kvalitativa marksstridsförband bedöms vara god. Denna balans gäller framförallt NATO och de förband som finns tillgängliga i Europa. Med en amerikansk fokusförflyttning till Asien kommer dock situationen att vara till rysk fördel än snabbare än tidigare beräknat.
Ryssland förfogar över ca 8500 kärnvapenstridsspetsar varav 2000 är taktiska. Mer om aktuell status på ryska kärnvapen kan man läsa här.Dessa taktiska stridsspetsar avses att användas av till exempel flottan för sjömålsbekämpning eller ubåtsjakt. En applikation som vi har erfarenhet av är U-137 som var beväpnad med kärnvapenladdade torpeder. Andra användare av stridsspetsarna är flygvapnet som med attackflygplan SU-24 FENCER och SU-34 FULLBACK kan bära frifallande nukleära bomber. Utöver dessa är luftvärnet och markrobotförbanden nyttjare av denna typ av beväpning.
I Kaliningrad finns det ett antal vapenbärare som kan laddas med kärnvapenstridsspetsar, såsom Östersjöflottans ytstridsfartyg, attackflyg (FENCER), luftvärnsrobotförband (S-400/SA-21 GROWLER) samt markrobotförband med SS-21 SCARAB. Man har även tidigare aviserat att man har möjlighet att basera markrobot SS-26 STONE i enklaven, främst i syfte att balansera ett eventuellt robotförsvar i östra Polen. Hur och var man förvarar stridsspetsarna är förstås omgärdat av stor sekretess. Dels fungerar det i ett avskräckande syfte, då motståndaren inte kan veta hur snabbt man kan öka beredskapen på förbanden, dels för att skydda dem mot bekämpning och kriminalitet.
Pereslavskojedepån 2002. Som man kan se är det yttre skalskyddet eftersatt med växtlighet lång in till staketet.
Dock kan man konstatera att kärnvapendepån vid Pereslavskoje mellan Svetlogorsk och Kaliningrad har genomgått en renovering och utbyggnad under senare år, något som kan tyda på att den antingen är i bruk eller förberedd att snabbt tas i bruk efter tillförsel av stridsspetsar. Av naturliga skäl vill inte Ryssland varken dementera eller bekräfta förekomsten av vapnen, varken här eller på någon annan plats.
Samma depå 2010. Skillnaderna är uppenbara. Man har röjt upp och förbättrat både det yttre och inre skalskyddet. Ny vakt är dessutom byggd vid infarten till depån. Storleken på depån är ca 800×700 meter
Med de senaste uppgifterna kring kommande storövning ZAPAD-2013 kan det därför vara av intresse att uppdateras kring den kärnvapendepå som ligger närmast Sverige.
Två stycken svenska JAS 39 GRIPEN, varav den bortre är en JAS 39D.
Att Försvarsmakten inte gärna delar med sig av bildunderlag från Flygvapnets skarpaste uppgift, incidentberedskapen är ganska känt. Bildsläppet i höstas från den skapade stora rubriker i Mediasverige och förhoppningsvis kände medborgarna att de fick någonting för skattepengarna ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
Under hösten kom det även upp bilder tagna från den andra sidan på den svenska incidentberedskapen. I det fallet rörde det sig om en bloggande rysk flygare som plåtade incidentberedskapen från ett transportflygplan av typen AN-24 CURL som flög till/från Kaliningrad.
Nu är det dags igen med nya bilder. Denna gång är det dock NATO som står för kalaset. Filmen om Baltic Air Policing är okommenterad men visar främst tysk jakt i form av F-4F Phantom och litauiskt transportflyg med C-27J Spartan. I filmen dyker finsk incidentberedskap upp med F/A-18C Hornet. Den observante märker hur välbeväpnade finnarna är.
I en kort mellansekvens får Spartanflygplanet sällskap av två JAS 39 Gripen. Det anmärkningsvärda i bildmaterialet, om nu detta visar skarp verksamhet är att det ena av de två flygplanen är obeväpnat. Den tvåsitsiga versionen av JAS saknar nämligen fast vapeninstallation, den 27mm Mauserautomatkanon som finns på de ensitsiga planen. I normalfallet, tillskillnad från alla andra länder flyger inte Flygvapnet med robotbeväpning på sina flygplan.
Vem vet, passageraren i baksätet kanske hade en signalpistol med sig för att kunna avge verkanseld?
Bloggrannen Wiseman skrev även, som vanligt ett informativt inlägg.
Utan någon som helst eftertanke låter Alliansfritt den ryska videon förstärka sitt budskap i den ironiska kampanjen ”Bestycka Gotland”.
Spridningen av den ryska parodin om det svenska försvaret har gått som en löpeld över Mediasverige och vidare över världen sedan Observationsplatsen twittrade om den sent på onsdagskvällen efter att ha upptäckt den på siten militaryphotos.net
När man läser kommentatorsfältet på Youtubekontot där filmen är upplagd ser man en hel del svenska(?)kommentarer som hellre välkommnar Ryssland än en svensk NATO-anslutning. Det är förundrande att se individer som hellre tar ställning för en stat där rättsäkerhet och mänskliga rättigheter är på upphällning än att närma sig en allians av stater där västerländsk parlamentarism är normen.
Än värre blir det när politiska opinionsbildare i Sverige tar budskapet i munnen och låter Moskvas parodi bli en inlaga i sitt eget ideologiska arbete. Exempel på detta är Alliansfritt Sverige som via sitt Twitterkonto spred filmen under glada tillrop. Att sedan socialdemokratiska lokalpolitiker tar sedan gärna upp detta via bloggar är än värre. Fri opinionsbildning är viktigt men frågan är lämpligt att använda, i värsta fall förtäckt propaganda? Nu är det inte bevisat att så är fallet, men den allvarliga undertonen i det aktuella showen klingar väl med vad Moskva anser om Sverige och NATO.
Under andra världskriget sändes i rundradion en programserie av den då välkände majoren Arvid Eriksson, kallad ”Radiomajoren”, där han manade till stark försvarsberedskap hos allmänheten. Ett av hans uttryck som kom att gå till historien är ”Sjättekolonnarna”. Dessa var enligt honom ”den missmodiga, håglösa, ryktessmidande, ryktesspridande och försvarsolustiga delen av folket”.
Sjättekolonnare likt Alliansfritt har visat att man kan sprida vems budskap som helst, bara det gynnar den egna saken. Moskva bjöd upp till dans, utan tvekan dansar de med…
Observationsplatsen skrev tidigare i vinter om försök med tälthangarer för det ryska flygvapnet i Borisoglebsk. Då gällde det skol/lätta attackflygplan av typen Yak 130-MITTEN. Nu kommer mer bilder av samma hangartyp, om det rör sig om samma hangar eller om det är ytterligare exemplar är okänt. Denna gång är det ett attackflygplan SU-24 FENCER som fått plats.
Ryska tvkanalen RT1 levererar i programmet Yesterday Live den 24 februari en humoristisk bredsida angående debatten kring ”Enveckasförsvaret” Till tonerna av ABBAs Mama Mia sjunger man om den svenska rysskräcken och hur att Ivan vill ej oss något ont. Inslaget kan man se i sin helhet här.
De som drar sig tillminnes Melodifestivalsfinalen 2009 och uppståndelsen kring Tingeling kommer ihåg de ryska reaktionerna. Kan man säga att skulden är numera betald?
Två skrov i vattnet vid Yantarvarvet väntar på att väckas ur sin törnsrosasömn…
Att den ryska flottan står inför en omfattande modernisering undgår nog ingen, kanske en eller annan förnekare förstås. Under perioden fram till 2020 skall det ankaffas 100 fartyg till flottan. Varv som Baltiska varvet, Severnayavarvet och Yantar har fullt upp på sina stapelbäddar med fartygsklasser som exempelvis 11356 och 22350-fregatter och 20380-korvetter för att nämna några. I runda svängar skall det totalt byggas ett 50-tal ytstridsfartyg och ubåtar fram till 2020. Att då kunna få fram ytterliggare skrov för att bygga nya ytstridsfartyg är givetvis tacksamt. Vid Yantarvarvet ligger det för närvarande två stycken ofullbordade skrov som nu skall dammas av och färdigställas i nya roller än vad de tidigare var avsedda för.
Det rör sig om Tuman, det tredje skrovet i 11540 Neustrasjimyj-klassen och Novik i 12441-klassen.
Tuman-skrovet vid Yantarvarvet 2010
Tuman skall bli ett ubåtsjaktfartyg för Östersjöflottan med ett deplacement på 4500 ton och en uthållighet på 30 dagar. Några övriga specifikationer är inte i dagsläget klara utan konstruktionen är framtagande. Med tanke på att Tumans båda systerskepp som också finns i Östersjön, Neustrasjimyj och Jaroslav Mudryj är två ordentligt stora ytstridsfartyg kommer det finnas mycket plats ombord att placera såväl avancerad sonarutrustning som såväl ubåtsjaktvapen och vapenbärare. En inriktning som nämns är att fartyget skall vara väl rustat för att tackla ubåtar med luftoberoende maskineri som till exempel den svenska Gotlandsklassen. Fartyget kölsträcktes 1993 men skall vara klart i sin nya roll till 2017. Någon skiss på hur det färdiga fartyget kommer att se ut finns inte i dagsläget. Mer kommer nog i framtiden.
Dåvarande Novik på stapelbädden.
Det andra skrovet som skall färdigställas är Novik, numera under namnet Borodino och kommer bli ett skolfartyg med en längd på 116 meter och deplacement på 2900 ton. Skrovet kölsträcktes 1997 och arbetet avbröts 2002. 2007 omklassificerades fartyget till att bli ett skolfartyg i 12441U-klassen. Stora delar av fartygets bestyckning togs bort från konstruktionen för att bereda utrymme för kadetter och utbildningshjälpmedel. Fartyget skall även kunna fungera även som stöd för utveckling och utprovning av ny materiel. Med det nya materielanskaffningsprogrammet GPV-2020 finns nu medel till att sparka liv i skrovet och färdigställa det. Förmodligen kommer även detta fartyg att baseras i Östersjön. Fartyget skall levereras 2014, ett kanske något överoptimistiskt datum.
Hur 12441U skolfartyget Borodino skall se ut efter färdigställandet.
Räckvidden för markrobot Iskander från regementet i Luga. De två cirklarna visar räckvidderna för 40 repektive 70 mil. Skillnaden är med eller utan kärnvapen… Bild från YLE.
Markrobot Iskander-M/SS-26 STONE
När man tittar på besökstatistiken för bloggen ser man att en av de populärare söktermerna är Iskander-M. För att serva de besökare som önskar sig att fördjupa sig i systemet rekommenderas denna läsvärda finska rapport från 2012, som för enkelhetens skull är skriven på engelska.
Den är mycket intressant då den samtidigt förklara de finska uppgifterna på räckvidden 70 mil. Denna räckviddsberäkning innebär samidigt att redan från fredsgrupperingsplatser kan nå mål (om man nu så önskar) i Mälardalsregionen. Nu skall man ju inte måla fan på väggen, ty något hot om robotangrepp mot Kungliga huvudstaden föreligger inte. Däremot kan det vara av intresse att ha kännedom om förmågor i vår absoluta närhet som finns idag.
För den som kanske är obekant med systemet kan det lättast beskrivas som ett lättrörligt markrobotsystem avsedd för att kunna skjuta konventionella som såväl kärnvapenladdningar. Roboten är Rysslands modernaste taktiska robotsystem och kom i aktiv tjänst 2006. Systemet har en strypt räckvidd till 40 mil med möjlighet till ökas 50 mil pga av INF-avtalet när den är bestyckad med kärnvapen. Med konventionell laddning om knappt 500 kg når roboten 70 mil. Senaste versionen av robotens målsökare är optisk vilken medför en träffsannolikhet (CEP) på 10 meter. Roboten har använts i strid under Georgienkriget 2008 och finns sedan 2011 i svenskt närområde vid 26. markrobotbrigaden i Luga, SV S:t Petersburg. Roboten är främst avsedd för att användas mot högvärdiga mål(high value assets) som luftvärnsrobotförband, flyg- och flottbaser, ledningsplatser och trafikknutpunkter
Det har från politiskt håll framförts att Iskander kan komma att flyttas fram till Kaliningradenklaven som ett svar på NATOs planerade robotförsvar. Uppgifter förekommer att depå för taktiska kärnvapenstridspetsar har färdigställts i Kaliningrad, vilket styrker i sådana fall uttalanden om att utplaceringen endast är politiskt begränsade. Nästa förband i MDVäst som står på tur att beväpnas med systemet är 448. markrobotbrigaden i Kursk som under 2013 tilldelas Iskander-M.
Senare i år kommer den omtalade övningen Zapad-2013 att genomföras tillsammans med Vitryssland. Uppgifter om omfattningen och storleken på övningen har Ryssland varit väldigt snåla med, något som har väckt ont blod hos de baltiska regeringarna. Troligt är att under övningen kommer 26.mrbbrig att skjuta skarpa robotskott med systemet
Tidigare generationer av markrobotsystem är till exempel den från Irakkriget ökanda SCUD-roboten.
Observationsplatsen har skrivit mer om systemet och dess utplacering här
Observationsplatsen 
Senaste kommentarer