Svensk JAS 39 Gripen bredvid en rysk IL-20M COOT-A över Östersjön den 14 juni
Att den svenska incidentberedskapen får jobba ibland är väl ingen nyhet för de flesta. Ett uppdrag som löstes ut var den 14 juni i år när man skulle upp och identifiera ett okänt flygplan. I detta fallet var det ett signalspaningsflygplan av typen IL-20M COOT-A över Östersjön på väg mot Kaliningrad som inte identifierades via flygplanets transponder. Precis som flygningen den 30 maj sammanträffade roten med den franska Baltic Air Policing-roten som även denna gång bestod av två stycken Mirage 2000C. Allt enligt det franska försvarsministeriet därifrån även bilderna kommer.
Om man jämför den officiella svenska rapporteringen med den franska så kan man konstatera att en svensk tiger, eller som det mer skämtsamt sägs, en svensk håller truten….tyvärr.
Mirage 2000C i förgrunden med IL-20M och Gripen i bakgrunden
Trängsel i lufthavet!
Observationsplatsen 
15 kommentarer
Comments feed for this article
12 juli, 2011 den 12:50
IngeS
Om man tittar på bilden så ser man att det franska Mirageflygplanet är beväpnat med någon form av jaktrobot, medans griparna verkar sakna robotar i sina balklägen. Hur kommer det sig?
12 juli, 2011 den 10:29
Magnus
I grundberedskap så flyger incidentroten endast med akan. Finns inget skäl att förbruka flygtid på robotar innan en beredskapshöjning.
13 juli, 2011 den 07:20
C
Den svenska incidentberedskapen är bara beväpnad med akan, tacka våra idioter till politiker för det.
12 juli, 2011 den 09:27
Carl
Våra grannländer brukar ofta publicera utvalda bilder från uppdrag i media och på webben, dock inte FV. Kanske ger den gamla analoga handkameran så pinsamt dåliga bilder att de inte ens duger att publicera på webben?
Man kanske skulle ta upp frågan på flygvapenbloggen.
12 juli, 2011 den 10:08
op
@ Victor
Tack!
13 juli, 2011 den 08:07
Cornucopia
IngeS, det skulle väl verka provocerande om incidentroten kunde skjuta någon. Fast de har väl iaf IR-robotarpå vingspetsarna?
14 juli, 2011 den 06:34
IngeS
Nej, även vingspetsarna ser tomma ut.
13 juli, 2011 den 07:02
Victor
Du råkar inte ha koll på priserna för raketerna till BM30? Det känns som om det är det tyngsta raketartilleriet som är tillgängligt idag så det kan vara intressant i jämförelse mot t.ex. Excalibur
14 juli, 2011 den 12:31
op
Sitter tyvärr inte på någon prislista: Det kan vara svårt att jämföra artillerisystem med varandra om man tittar på raketartilleri vs eldrörsartilleri.
Traditionellt raketartilleri har tämligen begränsad precision och lämpar sig för ytmålsbekämpning av större grupperade förband. Lämpliga mål för raketartilleri kan till exempel vara upplagsområden, staber och givetvis andra artilleriförband.
Med slutfasstyrd ammunition till till exempel BM-30 kan man dock öka precisionen markant. Slufa kan vara av olika typer, till exempel målsökande substridsdelar likt vår Bonus. Det kan också vara raket med vanlig sprängsstridsdel som man med hjälp av radar korrigerar flygbanan kontinuerligt för att få precision i slutet. Andra hjälpmedel kan vara till exempel sattelitnavigering (GLONASS) för stor precision i flygbanan. I det avseendet kan rakart användas för att precisionbekämpa mindre mål.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta i rysk eldledning finns elduppgift ”bekämpa ruta”. Nu är det inte kilometerruta, utan 333×333 meter. Varje kilometerruta på kartan kan delas in i nio mindre rutor (3X3) just anpassat till den spridning man har med rakart. Vid eldledningen flyttas nedslagen (minst) drygt 300 meter åt gången. Vi kan flytta den minst 50 meter… Å andra sidan har man desto mer artilleri.
Skall man ha rakart med slufa har man några saker att tänka på avseende priset:
1. rakartam är dyrare än konventionell eldrörsam. Excalibur undantaget då den kostar mycket pengar
2. slufa fördyrar ammunitionen, även om den typen av slufa är billigare än för eldrörsam, då den inte utsätts för samma våldsamma accelaration som raketartilleriets am.
Mvh
OP
14 juli, 2011 den 01:28
Victor
Tack för svaret. Jag kollade lite på det (rakart).
Ett exempel på substridsdelar är 9M55K5 som skickar ut 646 st substridsdelar med 120mm genomslag i pansar. Dessa behöver bara ha en styrenhet för att hitta målområdet och en enda drivladdning (för att nå sina 20-70km).
Man får plats med betydligt fler BONUS-liknande delar i varje raket, 5 st om man använder 9M55K1 i något som jag skulle våga påstå är betydligt kraftfullare substridsdelar än BONUS. (300mm ist för 155).
Varje raket skulle kunna leverera 125kg sprängkraft i ett mål (250kg verkansdel, hoppas att det är rätt ord), jämfört med vanligt artilleri där det skulle det krävas långvarig eldgivning, många styrda projektiler osv medan rakart (300mm) endast behöver en styrenhet per raket där styrenheten dessutom är billigare.
Det jag sett av bm30 är att de flesta raketerna har någon form av styrning och fenstabilisering. Pratar vi eld utan slufa så är jag däremot helt med på banan att vanligt artilleri bör vara billigare, särskilt då räckvidden oftast är kortare än lägsta avståndet för 300mm rakart.
Tyvärr hittar jag ingen uppgift om träffsäkerhet och kostnader så det blir alltid svårt att jämföra med konventionellt artilleri. Om ett batteri med BM30 får nys om en position där pansar är grupperat så kan de skicka 7’752 stridsdelar var på 38 sekunder, med bra precision (bättre än 333*333m) så är det ett väldigt potent hot.
14 juli, 2011 den 02:26
op
BM-30 är det tyngsta raketartilleriet som finns att tillgå i arsenalen. Nu finns inte systemet i obegränsad mängd och man vill modernisera det för att bland annat minska omladdningstiderna. Observationsplatsen skrev lite om det tidigare , https://oplatsen.wordpress.com/2010/09/06/stalregn/
Skulle, låt oss säga en marschgrupperad manöverbataljon ut för en rakartbataljon BM-30 som skickar iväg en salva med 9M55K5 blandat med 9M55K4, pansarvärnsminsubstridsdelar kan man lätt säga att man kommer behöva lite hjälp…
14 juli, 2011 den 09:42
Magnus Redin
Jag misstänker att raketartilleri med styrd ammunition innebär en upprustningsrisk då både mekanik och elektronik masstillverkas civilt med låg styckeskostnad. Det var nog en av de saker som ställde till det med första världskriget, det gick att få fram oerhörda mängder ammunition, mer än vad någon förväntade sig. Iofs är kineserna mycket bättre på masstillverkning än ryssarna.
15 juli, 2011 den 02:55
Victor
OP, såg din artikel 😉 Jag ville bara visa att mängden stridsdelar i ett område blir fler med rakart och således ska kostnaden per raket också slås ut över antalet verkansdelar. Men visst skulle även ett fåtal BM30 ställa till det för de flesta, särskilt då räckvidden är ganska respektabel (3,5ggr vanliga 120/155mm).
Man skulle ju kunna titta på deras andra rakart om man vill. TOS-1 t.ex. 24-30 raketer á 220mm. Det visar ju liksom att rakart i Ryssland är serious business.
Magnus: Kineserna har alltid legat efter på raketsidan. Det var först iom chinagate (Clinton) som kineserna började komma ikapp. Gällande raketer så har Ryssland alltid varit världsledande (från första rymdfärjan till största ICBM:en resp snabbaste ICBM:en, bästa mobila ICBM-systemen, längst räckvidd på AA-robotar (t.ex Novator K100), bäst raketartilleri, bästa ABM (Gazelle), bästa LVsystem S-400/500 osv även om AMRAAM:s var vassa på styrsystemen). När det däremot gäller annan high-tech så ligger Ryssland efter på en hel del områden, men just raketer har alltid varit deras starkaste sida. Det är inte för inte som Kineserna använder ryskt luftvärn (S-300) som de licenstillverkar under namnen Hongqi HQ-10/15 och 18, en annan variant är HQ-16 som är en rysk SA-6/Buk. Att kineserna efter licenstillverkningen blivit bättre på raketer känns rimligt, men de kopierar fortfarande ryssen.
24 augusti, 2011 den 08:54
Rörliga bilder från den holländska incidentberedskapen « Observationsplatsen
[…] skrivit lite mer om de europeiska incidentberedskapens arbete bland annat här och här. Men även Flygvapnet gör sitt osynliga värv! Like this:GillaBli först att gilla denna post. Läsvärt om […]
2 november, 2012 den 02:21
Lite bilder på “gamla” bekanta « Observationsplatsen
[…] har skrivit lite grann om den svenska incidentberedskapens arbete tidigare, bland annat här, här och här. Att TU-22M BACKFIRE åter flyger över Östersjön är dock ingen nyhet, något som […]