Jag synar, höjer du insatsen?
Årets säkerhetspolitiska hitintills mest omtalade säkerhetspolitiska händelse är den ryske generalstabschefen Nikolaj Makarovs utspel i samband med hans besök i Finland tidigare i veckan.
Tisdagens tal följdes av starka reaktioner i Finland, främst i media för att sedan följas av DN och SvD nu på lördagen. Klädsamt nog efter att Makarov lämnat Sverige efter det efterföljande tvådagarsbesöket här. Politiska reaktioner har uteblivit, förståeligt då generalstabschefen inte är ett diplomatiskt sändebud. Trots detta är avsändaradressen ganska tydlig och det borde ligga inom ramen för det säkerhetspolitiska arbetet att hantera situationer som detta. Regeringen har kanske inte mer på fötterna än att försöka tiga ihjäl historien och försöka glömma bort vad man stolt ulovade med solidaritetsförklaringen. Rosenbad schabblade bort ganska enkla utrikes- och säkerhetspolitiska poäng när man inte konstaterade att Finlands sak är vår.
Det enda officiella uttalandet från svensk sida kommer från Försvarsdepartementet där man på hemsidan skriver ”att Sveriges syn är att varje land har rätt att självständigt göra sina säkerhetspolitiska vägval. Övningsverksamhet är en del att detta självständiga beslut. ”
Om tre veckor börjar Almedalsveckan i Visby. Makarovs utspel kommer säkerligen att få plats bland de säkerhetspolitiska diskussionerna. Men med regeringens handfallenhet att hålla i en varm potatis som denna, vilket parti kommer att få äran att ta upp det på den politiska dagordningen..
Andra bloggar som skriver om detta; Wiseman, Försvar och säkerhet, Sverige och världen, Cornucopia, Din ledamot, Rolf K Nilsson, Staffan Danielsson,
Observationsplatsen 
11 kommentarer
Comments feed for this article
9 juni, 2012 den 04:27
Fredric
Hur kan Sverige uttala en solidaritetsförklaring till våra grannländer när vi inte ens skulle kunna slå en (1) bataljon på vårt eget territorium? Det vore nog klädsamt av Reinfeldt att ligga lågt i denna fråga.
9 juni, 2012 den 06:31
Trident
Den Tolgforska solidaritetsförklaringen är ett dåligt skämt. Personligen så finner jag det märkligt att en försvarsminister kan skämma ut sitt land på det sättet, för de som omfattas av ”solidariteten” är väl medvetna om hur illa ställt det är med FM.
9 juni, 2012 den 10:07
rollern42
Så talar diktaturens kreatur. Om det hade varit grodor Makarov kommit med så hade President Plutonium, om han nu är en klok demokrat, tagit honom i örat. Att ryssarna övat i krigsövningar gränsnära Finland sedan flera år tillbaka med kärnvapenförband, markrobotar, tunga haubitzar, stridsvagnar, attackhelikoptrar, stridsflyg mm, talas det tyst om.
9 juni, 2012 den 11:11
Upandaway
Jag tror man ska se solidaritetsförklaringen mindre som ett säkerhetspolitiskt åtagande och mer som ett sätt att markera avståndstagande mot ”alliansfriheten” i den tidigare regeringsförklaringen…
…utan att man för den sakens skull skulle behöva väcka debatt kring hurvida man skulle gå med i NATO!
Därmed inte sagt att solidaritetsförklaringen är helt värdelös, den tillåter oss att sakta komma ifrån hycklandet vi höll på med tidigare och som blev fullständigt ohållbart fram på 90-talet.
Ett problem med solidaritetsförklaringen är att den idag saknar en säkerhetspolitisk dimension. Avsikten är där, men den har inte fått någon praktiskt konsekvens. Deltar vi i luftbevakningen av Baltikum, vilket vore ett naturligt steg? Nej. Inte heller gör vi det på Island, eller andra liknande uppgifter.
Som säkerhetspolitiskt verktyg tillåter den idag egentligen endast någon större försvarsplanering med Finland. Att aktivt och långsiktigt försvarsplanera tillsammans med Norge eller Baltikum vore att de-facto gå med i NATO, och det vill vi ju inte (sarkasm). Sen att vi är i princip helt NATO-anpassade redan är ju en annan sak som gör det ännu mer absurt.
Har själv velat fram och tillbaka när det gäller NATO, främst för att jag misstänker att man skulle ta det som ursäkt för att skära ännu mer på försvaret (varför ha ett försvar när man har USA? Men vad händer om USA inte kan/vill komma?) men har kommit fram till att det nog måste till ett medlemskap för att Sverige ska kunna börja agera och tänka på den regionala nivån istället för den strikt nationella.
Vi har kommit till vägs ände med halvmesyrer och kompromisser som låser vårt sätt att tänka. Svenska intressen försvaras i min mening bäst om vi orkar sätta oss in i våra grannländers situation. Det är först när vi utgår från vad för behov som finns i vårt närområde, som vi kan starta att utforma vårt försvar.
Återmilitärisering av Gotland vore ju ett första steg. Tyvärr kräver den åtgärden just ett sådant regionalt tänk som inte finns idag, så vem vet.
10 juni, 2012 den 09:13
Calle Johan
Vilja, förmåga, uthållighet. Vi har i bästa fall ett av tre rätt. Där vi befinner oss så kommer alla eventuella utfästelser i retur som avslöjande ekon. Jag är nog en rätt udda figur på OPs hemsida (från invandrarfamilj i förorten) men jag har gjort min värnplikt och jag har lärt mig från familjehistorien vikten av att kunna försvara sitt territorium och hemland. Jag gillade den nu begravda svenska försvarsmodellen, med folklig förankring i alla samhällsskikt och med en fantastisk blandning av kunnande och erfarenhet. Spetskvalitet i (åtminstone) delar av gränsförsvaret och med både djup och uthållighet som kunde få vilken supermakt som helst att tveka (är det värt det?).
I det läge som vi nu befinner oss i så ekar all våra utfästelser som tomma ord. Jag tror inte att Ryssland just nu har någon som helst avsikt att inkräkta på vårt territorium men jag ifrågasätter den allmänna förnekelsen av de skulle ha förmågan om de verkligen ville/behövde göra det, om inte just nu så i varje fall inom de närmaste 5 åren.
Vi måste se saker som de är istället för att ägna oss åt olika önsketänkande. Där har vi en del att lära av ryssarna. Därför uppskattar jag OP och dess fokus på realiteter som vi faktiskt kan se, istället för abstrakt resonemang kring vem, vad, när och hur som ska komma till vår hjälp. Varför tror ni ryssarna prioritetar sina strategiska nukleära vapen? Knappast för att de planerar att använda dem, utan för att de ger en (oroande) handlingsfrihet gentemot länder inom deras intressesfär, NATO-medlemmar eller ej (jag tror att §5 skulle väga lätt). I kombination med västländernas arroganta inställning till Ryssland under de senaste 20 åren så skapar det en situation som knappast löses genom att vi sänder ett par Gripen-plan för att patrullera över våra vänner i Baltikum. Vilja, förmåga, uthållighet.
11 juni, 2012 den 09:57
rasputin
Det är dags att sätta den ryska björnen i koppel innan den ställer till förmycket oreda och kaos. uttalat av en kvinnlig ukrainsk journalist.
12 juni, 2012 den 07:36
leve ryssland
det är bra att den ryska björnen ryter i bland,det behövs annars skulle sverige leka allt för mycket leksaks supermakt och bland sig i andra länders interna anielägenheter, så det är bra att den ryska björnen ryter
13 juni, 2012 den 10:52
Moneymaker
Den ryska björnen är som en mobbare som bara ger sig på de svagare. Björnen är mjuk i ryggen inför den kinesiska draken…
Men i Europa så går det bra att spela Allan.
12 juni, 2012 den 11:13
Moneymaker
Putin rastar sin ryska björn (Makarov) i de nordiska huvudstäderna…
Det är en ren provokation, ett sätt att tala om vem som bestämmer.
”Vi tar vad vi vill, när vi vill. Ni har ju inget att försvara er med.”
12 juni, 2012 den 06:22
rasputin
Vill minnas angående Polens anslutning till Nato Hotade någon uniformerad rysk höjdare Polen men fick till svar av någon amerikansk rådgivare att om han hittade på något militärt mot Polen. Så lovade denna amerikan den ryska militära höjaren och hela hans stab en livslängd på max 3tim. Polen blev medlem i Hato trots ryssens hot. Tror Makarov att detta har förändrats.
23 juni, 2012 den 01:16
Putin bekräftar Makarovs förtäckta hot « Observationsplatsen
[…] ryske generalstabschefen Makarovs uttalande på en föreläsning i Helsingfors häromveckan uppmärksammades ordentligt i bloggosfären samt svensk […]