På denna modell syns den skjutande motroterande propellern tydligt
Helikopterkonstruktionsfirman Kamov utvecklar för närvarande femte generationens helikopter i form av Kamov Ka-92. Den stora skillnaden mellan dagens helikoptrar och Kamovs utvecklingidé är principen med en skjutande propeller i helikopterns akter. Denna lösning skulle medföra en mer ekonomisk drift samt medge högre hastigheter, ända upp till 430 km/h. Räckvidden på helikoptern kan bli upp till 1400 km enkel resa vilket motsvarar 3 timmar i luften. Lastkapaciteten skulle kunna uppgå till 30 passagerare.
Likt alla andra Kamovhelikoptrar skulle även denna vara försedd med dubbla motroterande rotorer. Den konstruktionslösningen löser problemet med en stjärtrotor på en helikopter, som annars finns för att få stabilitet. I stället kommer det en skjutande propeller, vilket är konventionellt när man tittar på flygplan tillsammans med dubbla stabilisatorerna. I Kamovs fall skulle det bli en motroterande skjutande propeller. Motroterande dragande propellrar finns för övrigt på bombplanet Tu-95 BEAR och transportflygplanet An-22 COOK och ger en oerhörd ljudnivå. Frågan är hur det skulle låta på en helikopter?
Att fås se Ka-92 flygande kommer nog dock inte att ske i närtid, utan en hel del utvecklingsarbete ligger framför konstruktörerna. I realiteten får vi nog vänta till tiden efter 2015 för att uppleva det.
Samtidigt utvecklar även konstruktionsfirman Mil sin variant, Mi-X1. Vilken av typerna man skall satsa på i framtiden bestäms i början av nästa år.
Mer finns att läsa här och här.
Samtidigt som Kamov och Mil utvecklar sina lösningar bör det även nämnas att Sikorsky X2 redan flyger, vilken har samma principlösning som Kamov.
3 kommentarer
Comments feed for this article
8 februari, 2011 den 11:17
Lew
Vågar man fråga hur det kommer sig att motroterande propellrar och rotorer verkar vara en näst intill unikt rysk pryl? Vad jag förstår gör en dylik konstruktion helikoptern både säkrare och starkare, likväl jobbar vi i väst fortfarande med enkla vispar…
9 februari, 2011 den 10:23
op
Jadu, bra fråga. En del av förklaringen ligger i arvet från sovjettiden när man arbetade isolerat från väst, visserligen med spionaget som tekniköverföring, och man skapade egna lösningar på problemen. Utifrån det skulle en förklaring från path-dependencyteori att en inslagen väg gäller. Man har sett att det fungerar och man har ett intellektuellt kapital i kunnandet som man fortsätter att använda. Likaväl som det kan gälla för rysk flygindustri som för väst. Man kan ju fråga sig varför visparna på en fransk helikopter snurrar åt det ena hållet medan de snurrar åt andra hållet på en amerikansk?
9 februari, 2011 den 11:09
brezjnev
Motroterande propellrar är som mycket annat en avvägning av fördelar och nackdelar. Nackdelen är en komplicerad konstruktion men fördelen är att den blir kompakt/mindre samt att t.ex. stjärtrotorn elimineras. Dvs all kraft används till framdrivning i huvudrotorn, samt att det blir mindre drag bakåt. Dessutom, stjärtrotor ökar risken för att hela helikoptern slås ut. Jag har för mig att uppemot 30% av helikopterförlusterna i Afghanistan 1979-89 orsakades av havererad/sönderskjuten stjärtrotor.
I fallet med Ka-50 gav rotorkonstruktionen en mindre helikopter (mindre målyta), samt i kombination med långtgående automatisering gjordes Ka-50 till att kunna skötas av en pilot (vilket gjorde farkosten ännu mindre och ytterligare minskade målytan).
Dessutom ger en motroterande konstruktion bättre flygegenskaper. Och nackdelen är t.ex. komplicerad konstruktion med dithörande underhållsfilosofi (repa motor eller byt hela vid problem). Och repa en komplicerad konstruktion ute på ett krigsflygfält kräver en hel del.
Dessutom spelar saker som driftstiden eller MBTF (mean time between failure) in för motorn.
Det hela är alltså en fråga om rysk design/teknik/underhållsfilosofi samt erfarenheter från verkligheten. Samt viljan och förmågan att kasta pengar på ett projekt för att lösa givna problem.