Under den pågående marina mässan IMDS-2011 i S:t Petersburg avslöjade styrelseordförande i den statliga varvskoncernen USC, Roman Trotsenko att man avser att för flottans räkning börja bygga ett nytt hangarfartyg 2016.
Under slutet meddelade försvarsdepartementet att man i nuvarande GUP-2020, materielanskaffningsplanen, inte avser att anskaffa nya hangarfartyg. Men, man kan alltid ändra sig och Trotsenko kanske känner till något som ännu inte är officiellt. Man har tidigare diskuterat behovet av tre hangarfartygsgrupper om två skepp vardera för den ryska flottan.
Samtidigt avslöjande han att under 2013 kommer även att påbörja byggandet av ny typ av atomdrivna jagare. Hur konstruktionen ser ut är ännu höljt i dunkel.
Med dessa mässor kommer en hel del andra nyheter, som att fyra nya diesel-elektriska ubåtar kommer att leverras inom snar framtid till det ryska ubåtsvapnet, två stycken i Lada-klassen samt två stycken modifierade Kilo-ubåtar.
7 kommentarer
Comments feed for this article
1 juli, 2011 den 03:16
Hjalmar
Jag har just hittat till denna eminienta blogg. Ja, tyvärr så har ryssarna historiskt sett gärna fyllt maktvacuum…och Sverige är avrustat. 😦
Wilhelm Agrell blev publicerad i SVD i morse, och kritiserar nedläggningen av värnplikten mm. Tankeväckande! Hur skulle Du vilja att landets försvar såg ut?
I kommentarerna skrev ”Engelbrekt Engelbrektsson” ett vettigt inlägg, kl.9:
”Sverige behöver fortfarande ett starkt försvar baserat på allmänna värnplikt
för män och kvinnor under 47 år. Sverige behöver 17 mekaniserade
brigader plus specialistförband såsom 1 art regemente, 1 ing regemente 1
sig regemente osv. Sverige behöver 5 amf brig. Sverige behöver 7
flygflottiljer i fred varav 1 flottilj på Gotland. Sverige behöver 24 korvetter av Visbyklassen fullt utrustade. Ev 8 fregatter samt 12 ubåtar av klassen Västergötland varav hälften större med lodräta rakettuber.
24 lokalförvarsbataljoner och 24 hemvärnsbataljoner.”
Vad anser Du om den nivån? Förslag på ändringar/förbättringar? Kostnader?
‘Vänstern’ skulle yla om tre procent av BNP, men vad är säkerhet värd?
1 juli, 2011 den 09:46
op
Tack för att du läser och uppskattar bloggen. Militär förmåga/styrka är alltid relativ i den meningen att det spelar egentligen inte någon roll hur starkt ett försvar är om motståndaren är starkare eller väljer att uppträda där vi inte finns/kan inte verka.
Sverige har en av de längsta landgränserna i Europa i ett öst-västligt perspektiv och berörs säkerhetspolitiskt både av Nordkalotten och Östersjön/Baltikum. I det perspektivet bör det finnas förmåga och vilja att kunna verka och hävda svensk suveränitet över hela territoriumet. Hotbilden avgör nivån på de resurser som avsätts. Frågan är det dagens hotbild eller är det morgondagens som skall vara gränssättande. Jag kan bara hålla med Anders Lindström om att ”den strategiska time-outen” är över.
Att prata storlekar är egentligen ointressant i nuläget. Däremot att vi borde finnas permanent på Gotland är en självklarhet. Då menar jag en garnison och inte ett stridsvagnskompani i förråd…
4 juli, 2011 den 02:11
Hjalmar
Tack för Ditt svar.
Att prata storlekar kan förstås vara ointressant – men Du nämner Sveriges storlek och besvärliga läge. Att bara ge upp inför svårigheterna, som nuvarande politiska majoritet, löser ju inte landets säkerhetspolitiska problem. Att bo granne med ett stort land med växande ambitioner, låt vara från en låg nivå, har sina nackdelar.
Finnarnas politik, att aldrig utgöra ett problem för Kreml parat med ett gott militärt försvar, är förstås en framkomlig väg. Sverige gör dock tvärtom utan att förstå att självständigheten har ett pris. Norge blev ju självständigt 1905, och ockuperat 1940…
Men till frågan hur Sverige ska försvaras. Under kalla kriget räknade knappast någon med att Sverige skulle kunna försvara sig självt, utan hoppades på stöd från NATO. Under 90-talet trodde de styrande att ‘den eviga fredens rike’ hade kommit…men så var det ju inte. Försvaret är nästan nedrustat, när ryssarna upprustar. Insikt saknas, situationen är både förtvivlad och förnedrande. Hur får vi mest effekt för pengarna?
Sedan VK1:s blodiga slakt på oskyddad trupp har insikten ökat att maskinkrigföring ger lägre förluster, om än till höga kostnader. Att låta operatörer sitta välskyddade i bergrum, styrandes tex drönare (kanske inte bara flygande sådana). Tanken är tilltalande; att några tusen man skulle kunna överträffa det stora invasionsförsvaret, på kanske 850.000 man, i eldkraft och verkan. En kombination är kanske bäst, men kostsamt blir det…
4 juli, 2011 den 08:17
op
På 90-talet fanns det en idé från någon skrivbordskille på FOI med att man skulle kunna ersätta just massarmén med TUAV. Kärnan var ett antal civila långtradare som skulle kunna härbärgera TUAV och UCAV samt uh för systemet. Dessa skulle åka runt i varsin ruta och bekämpa mål som dök upp. Tanken var väl . . . inte så bra i slutändan. Just att trupp i terrängen över ytan ger en annan uthållighet än ett modellplan som susar förbi då och då, förvisso beväpnat till tänderna. Men skoj läsning var det!
5 juli, 2011 den 11:31
Hjalmar
Jo, så frågan är ju fortfarande; hur får vi en vettig försvarsförmåga för ca 40 mdr? Suck. Kärnvapen? 🙂
Drönare som bär taktiska kärnvapen, hmm? En modernare kamikaze-variant…
Det skulle nog avskräcka en angripare, dock politiskt omöjligt. Det vore nog lättare att utrusta drönarna med stridsgas…
5 juli, 2011 den 04:10
op
Vi har det försvar som politikerna anser vara en rimlig nivå. Det man kan är göra är det bästa av uppdraget och medlen. Sedan kan man undra om det står i proportion till ambitionen kopplat till det. Sedan skall man förstå att en hel del av pengarna (40mdr) är papperspengar som snurrar runt i systemet i form av hyror för lokaler och utrustning. Skulle man renodla verksamheten kan jag tro att man får rätt mycket pang för pengarna.
6 juli, 2011 den 02:21
Hjalmar
Ja, det känns som om styrande politiker har en lång väg att gå…Jag tror dock inte att oppositionen hade gjort det bättre…