Militärstrategisk bedömning och inriktning kring ett eventuellt rysk invasion i Ukraina

För första gången publicerar Observationsplatsen ett gästinlägg. Det är bloggrannen Jägarchefen som står för första delen av inlägget. Den undre delen är Observationsplatsens egna text.

Inlägget är samordnat med Försvar och säkerhets inlägg Utvidgad rysk operation i Ukraina

Jägarchefen:

En grundförutsättning för operationen får bedömas vara att dels den skall bli så oblodig som möjlig dels orsaka minimalt med skador på den ukrainska infrastrukturen. Detta utifrån att i grunden ser de sig själva som ”broderfolk” likväl finns stora Ryska ekonomiska intressen i Ukraina samt huvuddelen av Ukrainas industri finns i det aktuella operationsområdet.

Angreppet kommer försöka genomföras dels med minimala styrkeinsatser för att försvåra upptäckt av det förestående angreppet, dels under så kort tid som möjligt med maximal styrkeinsats för att förlama motståndaren och därmed underkasta Ukraina, Rysslands vilja med striden, likt USA angrepp på Irak 2003 som detaljstuderats i Ryssland.

Operationen kommer bedömt genomföras i fem (5) skeden. Utöver det bedömda operationsområdet kommer Ryssland ta terräng N Krimhalvön i syfte att säkerställa möjlighet till effektiv fördröjningsstrid i händelse av att konflikten utvidgas utöver det aktuella operationsområdet och därmed skyddar man baseringsmöjligheterna för Svarta Havsflottan. Bedömt kommer man vilja nå ett avslut med operationen inom 48-72 timmar.

Inledningen av den väpnande konflikten kommer bedömt inledas med en ökad grad av destabilisering inom det aktuella operationsområdet. Syftet bakom destabiliseringen är att skapa en förevändning till att genomföra en intervention/väpnat angrepp och ej ett ”false-flag” liknande agerande som nu genomförs. Att destabilisering genomförs inom det aktuella operationsområdet är redan ett faktum, men denna kan ökas. Bedömt kommer destabiliseringen bestå av kravaller eller överfall med dödlig utgång.

Likväl kommer den psykologiska krigföringen öka i intensitet. Dels för att höja stridsmoralen hos de egna stridskrafterna, dels för att legitimera ett väpnat angrepp i första hand hos den egna befolkningen i andra hand inför det internationella samfundet. Den psykologiska krigföringen kan även kompletteras med t ex styrkedemonstration. Man kan tänka sig att kravaller utbryter och att ryskt flyg kränker ukrainskt luftrum och då genomför överflygning kombinerat med fackelfällning för att ”lugna ned” situationen. I sig en grav kränkning, men även en gradvis eskalering och markering. Detta skulle kunna leda till att man redan i detta skede tvingar Ukraina att följa en rysk linje, varvid ett väpnat angrepp ej behöver genomföras. Likväl kan detta kombineras med trupprörelser längs gränsen, för att öka oron för ett väpnat angrepp och demoralisera dels de ukrainska stridskrafterna, dels civilbefolkningen.

Bedömt kommer detta skisserade Ryska väpnande angrepp när det övergår till öppna fientligheter inledas med omfattande sabotage mot tele-, IT- och elinfrastrukturen. Indikationer på detta finns redan, då främst mot mobiltelefonnätet inom Ukraina. Syftet med detta är att försvåra dels för den ukrainska regeringen att leda den civil administrativa verksamheten, dels försvåra ett organiserat motstånd hos civilbefolkningen. Sabotagen vara landsomfattande och inte begränsat till den tilltänkta linjen ODESSA-KHARKIV.

Nästa steg i angreppet kommer kunna bli omfattande televapeninsatser mot den ukrainska militära ledningsstrukturen. Televapeninsatserna kommer koordineras med det initiala flygangreppet, vilket kommer riktas mot i huvudsak ledningsstruktur, luftvärn och luftstridskrafterna i syfte att skapa lokalt luftöverlägsenhet inom det tilltänkta operationsområdet. Detta understöds av specialförbandsföretag dels som uppföljning av t ex flygangrepp, dels för att gå mot specifika mål där flygangrepp ej bedöms nå verkan som att säkra vitala punkter för det fortsatta angreppet inom det tilltänkta operationsområdet. Likväl kan viss infrastruktur behöva förstöras vid det initiala luftangreppet för att förhindra styrketillväxt till operationsområdet, dvs utanför dess gränser.

Nästa steg i angreppet blir sannolikt insättande av luftburen trupp. Insättandet kommer genomföras bedömt med helikopterburen sådan i huvudsak. Syftes med dess insättande är dels att säkra kritisk infrastruktur såsom broar för att möjliggöra ett snabbt anfallstempo, dels kraftsplittra de ukrainska stridskrafterna. Kraftsplittringen genomförs vid troliga platser och insättande kan även ske utanför själva operationsområdet gränser. Likväl kan bedömt taktiska amfibieföretag genomföras som en del i kraftsplittringen alternativt ta viktiga punkter.

Slutligen kommer bedömt 2-4 mekaniserade brigader tränga in i själva operationsområdet dvs den första echelongens markstridskrafter. Troligen kommer befolkningskoncentrationer kringgås och isoleras i syfte att bibehålla ett högt anfallstempo till operationsområdets bortre gräns och där försvarsgruppera. En andra echelong av bedömt 2-4 mekaniserade brigader kommer rensa upp möjliga motståndsfickor samt ta de isolerade befolkningskoncentrationerna. Likväl kommer bedömt luftvärnsförband ingå i första echelongen och gruppera vid den kritiska infrastrukturen som tagits av de luftburna förbanden.

Observationsplatsen:

Nedanstående text är författarens personliga reflektioner över det aktuella läget mellan Ukraina och Ryssland.

Händelseutvecklingen i UKRAINA har under de senaste tre veckorna gått från tragiken på Självständighetstorget i KYIV  till ett strategiskt överfall och ockupation av KRIM. En utveckling som av de flesta föreföll otrolig.

Ett av de första tecknen på en förestående militär insats som dök upp var ett rykte på nätet om indragna permissioner den 22 februari. Under hela den helgen kom det sedan bilder på rysk styrkeuppbyggnad, främst i området kring NOVOROSSOIYSK, varav ett flertal kom upp via Observationsplatsens twitterkonto.

I samband med den största övningen RYSSLAND genomfört i området mot Europa sedan 1960-talet, den så kallade beredskapskontrollen med 150 000 man skred man till verket på KRIM. Efter de inledande utgrupperingarna av omärkta ”ryska” enheterna kom så mandatet från Duman att sätta in federationens väpnade styrkor i UKRAINA. Utifrån det kan man anta att så kommer ske. Frågan är dock när och hur omfattande ett sådant anfall kommer bli och hur långt man avser att framrycka med tillgängliga förband.

Utifrån ett antagande om ett begränsat anfall mot ukrainskt territorium i syfte att ockupera de områden med rysktalande befolkning kan insatsen i huvudsak riktas in mot området söder om linjen CHARKIV-ODESSA. Det området är identiskt med de platser där sympatiaktioner till Rysslands fördel har förkommit.

Utifrån öppna källor är det dock svårt att bedöma vilka arméförband som kan sättas in. Det torde vara klart att förband i den södra delen av Västra Militärdistriktet och västra delen av Södra Militärdistriktet är omgående tillgängliga för en operation på ukrainskt territorium.

Tillförseln av förband från andra delar av Ryssland måste ske för att få tillräcklig förbandsmassa att bedriva en offensiv operation med stridsinsatser. Hitintills har övertagande av KRIM kännetecknats av fredligt besättande och isolering av ukrainska stridskrafter. En strategi, som i takt med att ukrainska armén mobiliserar och omgrupperar österut, antas inte kunna fortsätta på det ukrainska fastlandet.

För att fortsätta operationen har Ryssland i huvudsak tre olika komponenter för att föra fram förband.
Över landgränsen
Över Svarta havet
Genom luften för att stödja alternativen ovan.

Över landgräns
Det är i dagligt tal en konventionell markoperation. Anfallsförbanden kommer att koncentrera sig att ta transportvägar och knutpunkter.

För att kunna föra fram förband för en offensiv operationen förlitar sig de ryska väpnade styrkorna på järnvägstransporter. I riktning mot södra UKRAINA går det två stycken större järnvägslinjer från RYSSLAND. Den västliga av dem går i nord-sydlig riktning från MOSKVA över CHARKIV till SEVASTOPOL och håller sig hela tiden öster om floden DNEPR.
Den andra linjen går öster om den ukrainska gränsen i riktning ned mot ROSTOV-NA-DON fvb till KAUKASUS och lämpar sig endast att föra fram förband under ett uppbyggnadskede, som kan antas pågått sedan en tid.

Vägnätet är relativt utbyggt, städer som KHARKIV, DONETSK, DNENOPROPETOVSK och MELITOPOL fungerar som knutpunkter och bygger på ett naturligt sätt ihop koncentreringsvägar och angränsande vägnät, vilka underlättar förflyttning av förbanden. Det som är gränssättande är dock avsaknaden av fyrfiliga motorvägar i området.

Över Svarta havet
Sedan RYSSLAND drog tillbaka landstigningsfartygen från rutten SEVASTOPOL-TARTUS i den så kallade Syrienexpressen är Svarta havsflottans landstigningstonnage nu tillgängligt för amfibieoperationer i norra SVARTA HAVET. Man förfogar över sju större landstigningsfartyg i två olika klasser, projekt 1171 Alligatorklassen samt projekt 775 Ropucha-klassen. I den äldre Alligatorirklassen finns det tre stycken fartyg; 152 Nikolaj Filchenkov, sjösatt 1975, 148 Orsk, sjösatt 1968 samt 150 Saratov från 1966.

I den något yngre Ropucha I återfinns tre fartyg; 142 Novotjerkassk från 1987, 158 Tsar Kunikov från 1986 och 156 Jamal från 1988. I den något modifierade Ropucha II-klassen finns 151 Azov från 1990.

Utöver dessa fartyg finns det två stycken Ropucha II från Baltijskbasen i Östersjöflottan, 102 Kaliningrad och 127 Minsk.

Total överskeppningskapacitet för dessa elva landstigningsfartyg ligger på ca 7 bataljoner ( 3500 man). I en överskeppningsoperation där ej förövad trupp skall lastas och urlastas på skeppen är den enda realistiska möjligheten att använda befintliga hamnanläggningar som till exempel NOVOROSSIYSK, där Ryssland har sin andra flottbas i Svarta Havet. I andra ändan är det ODESSA som är den enda stora hamnanläggningen vid den västra delen av ukrainska kuststräckan . Med ett avstånd på ca 80 mil tar det drygt ett dygn för att nå en eventuell lämplig infallsport (brohuvud) med fartygstransport. Med en omloppstid på drygt 48 timmar inkl omlastning klarar den tillgängliga transportkapaciteten en styrketillväxt i Odessaområdet om 3-4 bataljoner om dygnet.

Efter den snillrika blockeringen med den gamla Oshakov i hamninloppet till den ukrainska flottbasen vid DONUZLAVBASSÄNGEN är den ryska kontrollen av vattenvägarna nästan total.

För Alligatorklassen gäller
Deplacement 3400 ton lastat 4360-4700
Längd 113meter
Bredd: 15,5meter
Djupgående 4,5 meter
Framdrift: 2 dielsemotorer på totalt 6,700 kW
Hastighet; 16-18 knop (33 km/h)
Räckvidd; 2000 nautiska mil
Lastkapacitet 1,000 ton motsvarar 300-425 soldater (3 kompanier)/20 stridsvagnar/40 amfibiepansarbilar BTR-80/ 50 terränglastbilar

Ropucha-klassen som är något mindre:
Deplacement 2,200 ton /4,080 ton lastat
Längd 112,5
Bredd: 15 m
Djupgående 3.7 m
Framdrivning: 2 dieselmotorer på 19,200 hk
Hastighet:18 knop (33 km/h)
Räckvidd: 6,100 nautiska mil vid 15 knop (28 km/h)
Lastkapacitet: 450ton /10 stridsvagnar och 200 soldater/12 BTR-80 och 340 soldater

Genom luften
Luftlandsättning kan ske i huvudsak på två sätt. Taktisk luftlandsättning i omedelbar anslutning framför de framryckande markförbanden eller vid landstigning. Huvudalternativet då är transporthelikopter MI-8 HIP (lastar en pluton soldater) eller den större MI-26 HALO (lastar ett kompani). Det andra alternativet är en strategisk luftlandsättning med luftlandsättningstrupperna, VDV. Huvudmetoden då är via fallskärm och även om hela bataljonen är mekaniserad är bedömningen att endast delar av förbandet fälls med sina stridsfordon. Tillgängliga VDV-förband är de tre luftlandsättningsdivisionerna i PSKOV, IVANOVO och TULA. Något som talar för insats med dessa är den nyligen aviserade luftlandsättningsövningen som skall ske med hjälp av det strategiska transportflyget. Tillgängliga resurser är 250 st transportflygplan IL-76 CANDID.
Lämpliga infallsportar via flygvägen är flygfälten vid ODESSA och OCHAKIV längs med kusten i samma område.
Övriga flygfält finns spridda över hela sydöstra UKRAINA, även vid städerna som ligger längs med DNEPR. Terränghinder och flygplats kombinerat med luftburna förband talar för angriparens fördel så länge huvuddelen av de ukrainska förbanden befinner väster om DNEPR.

Det som talar emot ODESSA som ett anfallsmål i en begränsad operation är att staden ligger på fel sida om floden DNEPR. Som terränghinder i en försvarsstrid är större flodsystem svårforcerade, även om lättare stridsfordon har amfibisk förmåga. Till slut måste understöd och underhåll fram vilket tvingar angriparen att erövra broarna intakta eller bygga egna.

Svårigheterna för Ryssland att få fram tillräckligt antal förband ökar i samma takt som den ukrainska försvarsmakten mobiliserar. För att undvika strider är det från rysk sida önskvärt om den ukrainska mobiliseringen och uppmarschen störs så tidigt som möjligt. Än så länge har inga indikationer kommit på att så har skett.

Den närmaste veckans händelseutveckling kommer att avslöja hur väl denna enkla bedömning av handlingsalternativ stämmer överens med verkligheten. Låt oss hoppas att den är oriktig.