You are currently browsing the category archive for the ‘Vapen’ category.

Till systemet testas även  stridssäck. Soldaten har till sitt prickskyttegevär Orsis T-5000
ett kikarsikte av märket 
Daedalus DH-3 12×50.

Under övningen KAVKAZ-2012 testas en ny generation stridsutrustning, Ratnik. Testerna omfattar såväl vape som personlig skyddsutrustning. Bland delarna som dyker upp finns aktiva hörselskydd, kroppsskydd för överarmar och rödpunktssikte. Materielen har tidigare dykt upp var för sig men testas nu mer intensivt som system. under. Under övningen testas materiel med en plutonsuppsättning om 40 satser.

Samtidigt som dessa tester nu sker erbjuder vapentillverkaren modernisering av automatkarbin AK-74 till de väpnade styrkorna. Mer om detta kan man läsa här.

Ak-107 med rödpunktssikte Merlin-M. Soldaten bakom är utrustad med prickskyttegevär Orsis T-5000. Båda har aktiva hörselskydd GSSH-01 och hjälm 6B7-1MM. Främre soldaten har kroppskydd 6B43 och skyddsglasögon 6B34.

20120217-132413.jpg

Pistol 6P35 Yarigin/Ярыгина

Efter nära 50 år i aktiv tjänst börjar nu Makarovpistolen att ersättas på förband av en modernare konstruktion. Under 2011 började efterföljaren Yarigin levereras till det västra militärområdet och under vintern har ombeväpningen av bland annat stabsofficerarna påbörjats. Vapnet är godkänt sedan 2003 som nytt tjänstvapen i de väpnade styrkorna. Med en nära 10 år av fördröjning anskaffas nu pistolen i större mängder och ombeväpning sker fortlöpande.

Den uppmärksamme ser att man byter standardpatron för enhandsvapen i samband med ombeväpningen då man går från den äldre, något kortare 9×18 till den standardpatron som finns i väst, 9×19. Förutom att kunna skjuta standard 9 mm Parabellumammunition klarar den även av den pansarbrytande 7N21-patronen.

Magasinskapaciteten på vapnet är 18 patroner. Vapnets vikt 0,95 kg.


Automatkarbin Kalashnikov AK-12

Vapentillverkaren Izhmash visade upp offentligt för första gången deras senaste utveckling av den berömda Kalashnikov-automatkarbinen, AK-12 nu i januari 2012. Den uppvisar en  hel del nyheter jämfört med de tidigare modellerna, bland annat:

  • ny flamdämpare, 22 mm som är NATO-standard för att kunna skjuta gevärsgranater
  • modifierat gasblock
  • omarbetat handskydd med Picatinnyräls med möjlighet att fästa RPS/motsv och andra tillbehör
  • ergonomiskt utformat pistolgrepp
  • ny magasinspärr
  • omarbetad omställare för höger/vänsterskyttar (som AK5)
  • enkel-, treskotts och automateld
  • mindre utkastaröppning
  • vikbar och ställbar kolv med kindstöd (som AK5)

Vapnet kommer att tillverkas i de fyra standardkalibrarna som finns i öst och väst, dvs de ryska 5,45×39 samt 7,62×39 och NATOs 5,56×45 samt 7,62×51.

Tack och bock för tipset.

20120205-224221.jpgTidigt utkast på hur Kurganets-25 skulle kunna se ut.

Det är alltid intressant att se vad industriföreträdarna har att säga om tillståndet i branschen och vad som ligger framför dem, både i möjligheter och svårigheter. TV-bolaget Vesti genomförde häromdagen en intressant intervju med chefen för koncernen Traktornye Zavody / тракторные заводы.

Koncernen tillverkar en mängd olika typer av fordon och i produktionsprogrammet ingår anläggningsmaskiner, järnvägsmateriel, jordbruksmaskiner och stridsfordon. För läsare av denna blogg är kanske stridsfordonet BMP den mest kända produkten, tillverkad på anläggningen i Kurgan eller luftlandsättningstruppernas fordon BMD som tillverkas i Volgograd. Andra kända produkter är bandgående luftvärnsrobotfordon till bland annat det tunga luftvärnsrobotsystemet S-300V/SA-12 GLADIATOR som byggs i Lipetsk

Andra, kanske mindre kända företag i koncernen är den danska skogsmaskinstillverkaren Silvatec…

Företaget håller för närvarande på att ta fram en ersättare till BMP-3 med arbetsnamnet Kurganets-25/курганец-25. Utvecklingsarbetet skall vara klart till slutet av året och en prototyp skall tas fram till 2014-15. Numret 25 avslöjar viktklassen och som jämförelse väger en BMP-3 knappt 19 ton och det svenska stridsfordonet 90 väger 23 ton. Till skillnad från 90-vagnen skall Kurganets-25 vara amfibisk, en förmåga som är standard på ryska stridsfordon. Vad man bygger in och vilken skyddsnivå den får är annars oklart. Det är dock vara fullt möjligt att den som alternativ får en automatkanon med grövre kaliber än 30 mm. Rykten på nätet säger att den skall kunna förses med olika tornalternativ. Frågan är dock hur man löser frågan med rekylupptagningen och utformningen av fordonsskrovet, då det kan vara lite overkill med en tornkrans anpassad för en 57mm akan när man rullar runt med en 14,5 mm tksp som beväpningsalternativ. Ett alternativ kan vara att man väljer en ovanpålagrad vapenstation och bygger modulariteten kring detta. Oavsett blir lösningen spännande att se.
Under tiden har produktionen av BMP och BMD gått ner på lågvarv i väntan på Kurganets-25 blir färdig, då det ryska försvarsministeriet avvaktar resultatet av det projektet.

Att anskaffningen av BMD har pausats för tillfället sedan tidigare är känt och att man har varit missnöjd med BMD-4. Den uppgraderade varianten BMD-4M tillförs i låg takt till VDV-förbanden och att Kurganets-25 figurerar i anskaffningsdiskusionerna kan betyda två saker. Antingen kommer Kurganets-25 i en lightversion som går att luftlandsätta eller så kommer en framtida ominriktning på organisation och uppträdande av luftlandsättningsförbanden. Fallskärmsburet eller luftburet, mekaniserad eller fotburet, framtiden får avvisa?

BMP-3 tillverkningen hålls igång för närvarande av exportorder till bland annat Indonesien som köper in BMP-3F. Tidigare har diskussionerna gjort gällande att marininfanteriet skulle kunna tilldelas BMP-3F, men i avvaktan på eventuellt ett nytt enhetligt stridsfordon är det dock naturligt att hålla inne det än så länge. Vid en eventuell anskaffning kan dock räkna med ett behov av stora serier då både det mekaniserade infanteriet och marinfanteriet samt eventuellt luftlandsättnngstrupperna har behov av dessa fordon.

Dock så kommer man att behöva investera i nya produktionsanläggningar med rationella produktionsmetoder och modern utrustning, något som man i dag saknar. Det man behöver ar statliga garantier för dessa investeringar då man saknar eget kapital för detta i dagsläget. Detta kan även ses i ljuset av de statliga garantier för uppsattandet av tre stycken nya robotfabriker för koncernen Almaz Antey som nyligen utlovades.

Andra saker som drar ner resultatet är oförutsedda prishöjningar hos underleverantörerna samt höga priser på utländska delar. Dock har det skett en förbättring på det senare, bland annat på IR-sikten från Frankrike.

Det rör sig på stridsfordonsfronten och Kurganets-25 är bara en del av det som komma skall. Bland de andra projekten finns hjulgående stridsfordon Bumerang som ersättare för BTR-80 och stridsvagn Armata som ersätter stridsvagnstyperna T-72, T-80 och T-90. Mer om detta någon annan gång.

Videon ovan visar på utvecklingen av den personliga stridsutrustningen för personal i stridande förband i de väpnade styrkorna och som har börjat tilldelats eller skall börja tilldelas under 2012. Den är intressant ur flera aspekter, då den dels visar den senaste skyddsutrustningen och jämför den med existerande amerikanska, tyska och israeliska stridsutrustningars skyddsförmågor men även ger exempel på vapenverkan.

Det man också visar är bland annat bärsystem 6sh112/6ш112(УМТБС), kroppsskydd 6B43/Броне-Жилет 6б43, förstärkningsplagg Peremyachka/Перемячка, hjälmar 6B27 och 6B28/6б27 och 6б28 och ballistiska skyddsglasögon 6B34/6б34. Vidare förevisas även jämförande prov mellan automatkarbinerna AK-74 och M16 samt kulsprutorna Pecheneg och FN MAG (ksp 58B). Skjutning med det nya termiska (IRV)siktet Sjachin 2-2/Шахин 2-2 som nu utprovas av VDV. Vidare visas en del annan mörkermateriel upp, bland annat bildförstärkare BN-3/Бн-3, Saracen/Сарацин och PN-105/Пн-105

Mycket nöje!

20120113-124117.jpg

76.luftlandsättningsdivisionen i Pskov testar för närvarande termisk sikte Sjachin/Шахин till sina eldhandvapen. Siktet är ett enhetssikte och passar i princip alla förekommande eldhandvapen och understödsvapen som till exempel AK-74 och tung kulspruta KORD. Genom att ställa in aktuell ballistikbana för respektive vapentyp/ammunition kan siktet enkelt byta vapenplattform.

20120113-124025.jpg

Planen är att 10% av vapen och sensorsystemen i luftlandsättningstrupperna, VDV under 2012 skall bytas ut och ersättas med modernare typer. Luftlandsättningsdivisionerna har sedan tidigare prioriterats för att kunna agera som snabbinsatsförband för den ryska federationen. Uppdraget kvarstår alltjämt och under året skall antalet luftlandsättningsförband i högre beredskap ökas. En förutsättning för detta är att man ökar antalet kontraktsanställda underbefäl och soldater, motsvarande våra GSS/K.

Raketgevär RPG-7V2 laddad med en säkrad sprängraket OG-7V

Raketgevär RPG-7V2 (РПГ-7В2)/ RPG-7D3 (РПГ-7Д3)

Raketgeväret RPG-7 har funnits i den sovjetryska vapenarsenalen sedan tidigt 1960-tal. Likt vårt eget granatgevär är den enkla konstruktionen långlivad och den egentliga utvecklingen sker på ammunitionsfronten. Sedan 2001 finns det två utvecklade varianter av raketgevär, V2 och D3 avsedda för att skjuta förutom de sedvanliga pansarsprängraketerna PG-7V, PG-7VM, PG-7VS, PG-7VL och  PG-7VR även de i sammanhanget nyutvecklade sprängraketen OG-7V samt termobariska raketen TBG-7V.

V2 och D3 använder sig av sikte UP-7V/уп-7в som är anpassat för den nya ammunition som OG och TBG-raketerna innebär och medger en ökad räckvidd till 700 respektive 550 meter. De gamla riktmedlen begränsade räckvidden till maximalt 350 meter.

Oladdat väger vapnet  7,55 kg och är 95 cm långt. Eldhastigigheten uppgår till 4-6 raketer per minut. Eldröret är garanterat att hålla för 250 avfyrningar.

För fallskärms- och specialförband finns varianten RPG-7D3 utvecklad. Eldröret är där delbart, se bild nedan

 RPG-7D3 med bland annat TBG-7V-raketen överst och OG-7V underst

NRS-2-kniven med den ljuddämpade 7,62mm patronen SP-4

Stridskniv NRS-2/НРС-2

Få saker är mer mytomspunna än Spetznasstridskniven NRS-2, med vilken man även kan avfyra en ljudlös 7,62mm patron och bekämpa mål upp till 25 meter. Objektet har omgivits i så mytiska dimensioner så att det i väst till och med har dykt upp ”kopior” som istället skjuter iväg bladet…

Ingenting klår i alla fall detta orginal från 1986 med en vikt på 570 gram inkl balja och en bladlängd på 16 cm. Pipan/slutstycket är 6 cm lång och kan avfyra en ljudlös SP-4 patron upp till 25 meter. VO är 200 m/s. Praktisk eldhastighet 2 skott/minut. Avtryckaren är inbyggd i knivhandtaget och i  parerstången finns ett uttag för att dra ur tomhylsan.


Videoklipp på Youtube med den något äldre NRS-kniven som skjuter patron SP-3. Handhavandet mellan typerna är dock identiskt. 

UPPDATERAT 021923
Då funderingar hur ammunitionen i vapnet fungerar, såtillvida att den är ljudlös. I patronhylsan finns det en pistong. När vapnet avfyras expanderar krutgaserna pistongen och trycker fram den i ett maxläge. Krutgaserna lämnar allstå inte patronen utan kraften överförs till pistongen fvb till kulan som stöts utur loppet in genom pipan och ut i luften. Med en ganska reducerad laddning tappar man mycket av kraften i patronen och anslagsenergin och även Dmax. SP-3patronens kula har en anslagsenergi på 150 Joule, ungefär en fjärdedel av en vanlig pistolpatron.

Illustration på hur SP-3 fungerar

Adunok-M med granatspruta AGS-17 till vänster och tung kulspruta NSV till höger. I mitten finns manöverpanelen.

Fjärrstyrd vapenplattform Adunok

Adunok är konstruerad av det vitryska företaget Visa och är en fjärrstyrd vapenplattform, så kallad OWS motsvarande Kongsvinger Protector. Systemet kan bestyckas med kulspruta PKT, tung kulspruta (NSV alternativt Kord) eller granatspruta AGS-17. För att inte belasta plattformen servostyrning med för mycket vikt begränsas ammunitionen till 500 patroner till PKT, 100 patroner till den tunga kulsprutan och 29 granater till granatsprutan. Observation och riktning av plattformen görs med hjälp av dagljuskamera eller IRV-kamera samt laseravståndsmätare.  Systemet kan upptäcka mål på avtånd upp till 2000 meter och bekämpa mål upp till 800 meter.  Plattformen kan monteras på stridsfordon, obemannade fordon, sk UGV, terrängbilar eller stationära objekt. Det maximala grupperingavståndet mellan operatör/manöverpanel och plattform är 300 meter. Ett utvecklingsprojekt är att länka ihop plattformen med hjälmsikte NSI-01

För automatisk stridsfältövervakning och bekämpning kan enligt uppgift fast eld utlösas mot 10 förprogrammerade mållägen. Frågan är dock med vilken typ av sensor som då kan kopplas in till systemet. Närmare uppgifter kring detta saknas men om man lyckas länka ihop den med stridsfältsradar Fara-L kan det det bli en potent vaktsoldat…

Adunok-M på ett fjärrstyrt fordon sk UGV

Pansarterrängbil BRDM-2 med en Adunok i en höj och sänkbar lavett

Terrängbil Skorpion-1B, en uppgraderad UAZ-3151 med skottsäker liner och starkare motor med en Adunok på taket 

82mm granatkastare 2B25

Denna ljuddämpade granatkastare är särskilt framtagen till de ryska specialförbanden, Spetsnaz och deras behov att kunna verka med understödseld. Tillverkaren Burevestnik utlovar en signaturreducerad pjäsplats där varken ljud, ljus eller rökbildning kan avslöja grupperingen av skjutande pjäs. Dolt uppträdande även efter eldöppnandet är något man alltid strävar efter, något som kan vara av största vikt när man strider i djupet av fiendens gruppering. Hitintills har receptet för överlevnad varit ett begränsat eldöppnande innan omgruppering till ny pjäsplats för nytt eldöppnande, då man med relativt enkla medel kan lokalisera skjutande pjäs.

Pjäsen har en kaliber på  82mm men den tekniska utformningen av systemet har medfört en begränsad räckvidd jämfört med andra 82mm granatkastare. 2B25 eldområde sträcker sig från 100 till 1200 meter och har en eldhastighet på upp till 15 granater per minut. Ammunitionen, sprängvinggranat 3V035E väger 3,3kg.

För att kunna avfyra granaten ljudlöst är drivladdningen innesluten i toppen av granatens bakre del bakom stridsdelen.  När granaten avfyras skjuts en pistong bakåt genom röret mot en i granaten från eldrörets botten uppstickande tapp. Kraften i pistongen skjuter sedan upp granaten i en ballistisk bana. Till skillnad från andra grksystem kan man här inte välja olika laddningsstorlekar för att på så sätt välja skjutavstånd, därav den begränsade räckvidden. Inget tryck kommer att påverka eldrörets vägg, utan endast botten och dess tapp. Till följd av detta behöver inte det vara så tjockt gods i eldröret och man sparar vikt. 2B25 väger 13 kg inkl bottenplatta .

Systemet är antaget och levereras sedan 2010 till de väpnande styrkorna

PBK-500U med multiprlsstridsdel SPBE-K anskaffas sedan 2010 till det ryska flygvapnet

Multipelbomb PBK-500U

Styrda multipelbomber  är ett bra stand-off vapen för att bekämpa kvalificerade mål med en hög skyddsnivå för den egna insatsen, Multipelbomb PBK-500U , producerad av företaget Bazalt, är en GLONASS-styrd glidbomb med en räckvidd på upp till 50 km. Väljer man att släppa bomben utan satellitnavigering är räckvidden 10 kilometer. Bomben har 15 RSV-substridsdelar med vardera tre målsökare, Två av dem är IR-sökare medans den tredje är en radarmålsökare. Med tre oberoende målsökare kan ett upptäckt mål verifieras mot de olika systemen och på så sätt i största möjliga mån undvika att bekämpa skenmål.

Bomben är 3,1 meter lång och har en diameter på 45 cm. Jaktattackflygplanet Su-27 FLANKER och attackflygplanet Su-34 FULLBACK kan ta upp till åtta PBK-500U vardera på sina vapenbalkar.

Vesti.ru har ett inslag om  monteringen av PBK-500U på adressen http://www.vesti.ru/videos?vid=261205&p=4&sort=1&cid=1

ARMS-TASS  rapporterar mer på http://arms-tass.su/?page=article&aid=58091&cid=24

6G27 använder samma lavett som AGS-17

40 mm granatspruta 6G27 Balkan

Granatsprutorna AGS-17 och AGS-30 har fått en större kusin, nämligen 40 mm granatspruta 6G27 Balkan. Vapnet visades upp för första gången 2009 har en nyutvecklad 40 mm granat istället för den gamla 30 mm kalibern som det föregående granatsprutorna använder.

Med större kaliber följer ökad räckvidd, 2500 meter mot de tidigare 1700 meter, samt större verkan i målet. Vapnet har även en högre eldhastighet på 400 skott/minut. Vikt är 30 kg vilket är ca 3 kg lättare än den amerikanska motsvarigheten AGL Mk 19.

Vapnet använder samma riktmedel som till de andra granatsprutorna, PAG-17.

40 mm spränggranat 7P39

Till vapnet finns två typer av granater, spränggranat 7P39 och övningsspränggranat7P39U, vilka laddas från en kassett om 20 granater. Kassett med ammunition väger 14 kg.

Paket-NK är ett aktivt motmedel mot torpeder och skall oskadliggöra dem innan de träffar målfartyget

Torpedmotmedel Paket-NK

Paket-NK är utvecklat för att bekämpa fientliga torpeder och klarar av att bekämpa såväl ubåtsjakttorpeder som ytmålstorpeder.

Paket-NK är uppbyggt kring en sonar för målföljning och dess eldledningssystem. Som verkansdel finns två vapenenheter med vardera fyra 33centimeters torpedtuber

Systemet är autonomt, så tillvida att sonaren automatiskt detekterar avfyrad torped och automatisk skjuter ut verkansdelen som då har laddats med måldata.

Första fartyget som har fått Paket-NK är korvetten RFS Stereguchshy och dess efterföljare

Vikten är 380 kg och diametern 32,4 cm på verkansdelen

En monterad OG-7V där raketen sitter i den gröna ändan till höger.

40 mm splittergranat OG-7V

Raketgeväret RPG-7 har funnits på marknaden sedan 1961. Främst är vapnet känt som ett buret pansarvärnsvapen, men förutom rena pansarspränggranater finns det även några andra varianter.

En av dem är 40 mm sprängraket OG-7V som kom 1999. Det är en lätt raketdriven granat, vikt endast 2kg och har en räckvidd på upp till 1000 meter försedd med förfragmenterade spår i granatkroppen för säkerställd verkan.

Den är särskilt lämpad att verka mot oskyddad trupp och softskins. Man räknar även med viss verkan mot punktmål såsom embrassurer i fältbefästningar eller hus, då granaten har extrem stor träffsannolikhet på avstånd upp till 300 meter.

Den fenstabiliserade raketen kan inte temperas, utan detonerar vid anslag. Effektiv splitterverkan mot kroppskyddad trupp anges till ca 7 meter, men enstaka splitter kan slungas ut till ca 150 meter.
Raketerna kommer förpackade i 50kg trälådor i satser om  18 stycken, delade i två, stridsdel och drivraket separerade.

En variant på raketen är OG-7VE som har en överkalibrerad verkansdel, likt de vanliga pansarsprängraketerna. OG-7VE tros ha samma skjutregler som dessa.

OG-7V med varianter tillverkas av företaget Bazalt.


Soldater ur Afghanska Nationella Armén, ANA, under skjututbildning med RPG-7V och OG-7V

Som alla andra ryska handgranater har även RG-60TB en utstickande handgranatständare utanpå sprängkapseln

Termobarisk handgranat RG-60TB

Ryssland får anses vara världsledande på termobariska vapen. Ett av de senare tillskotten i arsenalen är den termobatiska handgranaten RG-60TB. Trots sin låga vikt, 0,35kg har den en relativt stor verkan på upp till 10 meter i det fria. Som alla handgranater har den dock större verkan i slutna utrymmen.  Handgranatskroppen är innesluten i plast och den primära splitterverkan får anses vara försumbar. Dock är det ju så att sekundarsplitter fortfarande produceras från omgivningen, från till exempel möbler, grus  och dylikt.

RG-60TB finns sedan 2006 i de väpnade styrkorna.

Åskådningspansarskott som visar det parallella eldröret med penetrator/skenmålprojektilen

Pansarskott RPG-30

Pansarskott RPG-30 är ett pansarskott som skjuter i väg två projektiler med 0,2-0,4 sekunders mellanrum. Den första, något mindre än huvudladdningen avses att utlösa målets aktuella motmedel, oavsett om det är explosivt reaktivt pansar ERA, eller om  det är ett aktivt motmedel som förstör stridsspetsen på avstånd, som till exempel den israeliska Trophy. Genom att de båda granaterna har samma projektilbana kommer den första att, så att säga, röjt vägen, för huvudladdningen som då kan träffa den blottade pansarplåten.

Huvudladdningen är 10,5 cm spårljuspansarsprängprojektil som slår minst igenom 650mm homogen pansarplåt, 1500 mm armerad betong, 2000 mm tegelvägg eller 3700 mm stampad jord. Det längsta effektiva skjutavståndet är upp till 200 meter. Vikten är 10,3kg.

Vapnet är konstruerat och tillverkas av företaget Bazalt

Principskiss på hur penetrator/skenmålprojektilen utlöser ett ERAskydd på ett stridsvagnsmål och låter därigenom slpsproj få verkan i målet.

 

Hittade denna bild på http://talks.guns.ru/forum_light_message/51/438551-m10941060.html.

Frågan är hur han har kommit över ett svenskt pansarskott (se texten ”skjutregler” vid främre dämparen) och vad är det för sikte han har?

Edit; BA5 hittade rätt btill slut! Bra jobbat.
Siktet  heter PG-K och är en vitrysk produkt. Länk till tillverkarens hemsida här

/op

PP-2000 är utvecklat av KBP i Tula. Här synas ett exemplar med rödpunktssikte och vapenlampa av en polisofficer.

Enligt sajten vpk.name kommer den nyutecklade kulsprutepistolen PP-2000 att tillföras armén.

PP-2000 är en 9mm kpist avsedd för 9x19mm ammunition, det vill säga väststandard istället för den klassiska ryska 9x18mm Makarovkalibern som tidigare har gällt. Förutom att den kan skjuta all västammunition klarar den även av den pansarbrytande AP-ammunitionen 7N31.

Patronen avfyras med ett stängt slutstycke och omladdningen sker efter principen med tungt slutstycke. Vapnet väger 1,4 kg och är 55,5cm långt med utfällt axelstöd. Med infällt är vapnet 34cm. En siktesräls av Picatinny-typ är monterat på vapnet vilket medger en mängd olika valmöjligheter att sätta fast tillbehör. Till vapnet finns 20- och 44-skottsmagasin.

Som alla kpistar med kort piplängd är räckvidden begränsad, stridsavstånd upp till 100 meter har nämnts för PP-2000.


Kort inslag från RIA Novosti om vapnet.

Att und-erlag inte alltid stämmer är en kalkylerad risk man får ta ibland. Tyvärr har det smitit ett sådant i bloggen till min besvikelse. Den utländska vapensatsen med grg, ak4 och pistol 88 verkar vara fotograferad i NATO-landet Litauen, tidpunkten är fortfarande okänd och aktiviteten kring detta har jag inte fått bekräftad. Jag fått en annan bild från samma tillfälle, där man studerar G36.


Tack för hjälpen med klargörandet och utan alla tips från er läsare skulle innehållet vara mycket fattigare!

Jag skall höja min förmåga i källkritik och belönar mig själv ett rejält antal böjsträck…

Den uppmärksamme ser att RBS 56 BILL och svenska soldater är exempel på målval för prickskyttar med OSV-96

Automatgevär OSV-96

Automatgevär OSV-96 är ett tungt prickskyttegevär. Tungt i den bemärkelsen att det har en grovkaliber, 12,7 mm, precis som våra automatgevär 90(B). Skillnaden är dock att den ryska 12,7mm patronen är något längre. 12,7X108 mm jämfört med den västerländska som är 12,7X99.

Vapnet utvecklades på 1990-talet som en rysk motsvarighet till Barret M82 och jämbördiga vapensystem av KBP Tula och är framtaget främst användas mot lätt pansrade mål och materielförstöring.

OSV-96 väger 12,9 kg utan optisk sikte och är 1,69 meter långt. För kunna enklare transportera vapnet kan kolven fällas in och det gör vapnet knapp 70 centimeter kortare, 1,1 meter. Magasinet rymmer 5 patroner.

Räckvidden är 2000 meter med kikarsikte POS12X50. Mörkersikte PKN kan monteras på vapnet.

Till vapnet kan man välja spårljuspansarbrandprojektil B-32,  spårljusbrandsprängprojektil BZT eller brandprojektil BS.

Mekanismen bygger på principen om gas-vridlås, precis som på AK-74, eller ak5 för all del. Precis som ag90 har vapnet en mynningsbroms framtill. Alla som har skjutit med det vapnet vet vad det gör med eldställningen…

En tidigare variant av vapnet finns, kallad OSV-94.

Observationsplatsen twittrar

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

RSS Jägarchefen

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse