You are currently browsing the category archive for the ‘Marininfanteriet’ category.

20130725-015322.jpg

Landstigningsbåt i 1176 Ondatraklassen

20130725-014046.jpg

Landstigningsbåt i 11770 Sernaklassen

Under det senaste året verkar den ryska Östersjöflottan, baserad i Baltijsk, Kaliningrad ha fördubblat sin landstigningskapacitet med mindre landstigningsbåtar.

Fram till för några år sedan var de gällande uppgifterna att man förfogade över fyra stycken större landstigningsfartyg i Ropuchaklassen, två stycken Pomorniksvävare samt några mindre landstigningsfartyg i Serna respektive Ondatra-klasserna.

Enligt siten russian-ships förfogar man numera sex fartyg i de senare klasserna, dvs man har ökat från tre till sex.

Fartygen är avsedda för att genomföra landstigning vid kustnära operationer och lämpar sig inte för att skvalpa fram över pölen till oss. Ändå är dubbleringen av numerären anmärkningsvärd då de tillför en ökad förmåga att verka längs stränderna vid Östersjöns östra kustlinje.

De fartyg som nu omnämns är;
tre båtar i 1176 Ondatra-klassen (förr två exemplar);
D-465, sjösatt 1986, D-325, sjösatt 1991 och Professor A.E. Katkov, sjösatt 1994 (ny).
tre båtar i 11770 Serna-klassen (fram till i år en)
D-67, sjösatt 1994, Konteramiral Demidov, sjösatt 2009 (ny), Konteramiral Olenin, sjösatt 2009 (ny)

Båda fartygstyperna lastar ca 50 ton och kan ta en stridsvagn eller 2 pansarterrängbilar eller drygt två plutoner marininfanteri.

Låt vara, utifrån att uppgifterna stämmer, det är en begränsad ökning av en förmåga. Man kommer ändå inte ifrån faktumet att förmågan inte har bara ökat, den har fördubblats. Sex landstigningsbåtar är mer än tre. Trots detta verkar ökningen ha undgått någon större publicitet i rysk media. Det först i våras som de två senaste Sernafartygen visades upp offentligt tillsammans vid 310-årsfirandet av ryska Östersjöflottan den 18 maj i S:t Petersburg. Att man satsar på marininfanteriets rörlighet visar vilken vikt man tillskriver förbandet. Satsningen lär inte stanna här, utan vi kommer nog att få se fler Sernabåtar i framtiden i Östersjön. I förlängningen kan även den något större Dugongklassen även vara aktuell för att placeras i Baltijsk. Uppgifter som bekräftar detta saknas dock fortfarande.

På söndag är det dags för en ny högtidsdag för den ryska flottan då man över hela federationen firar Flottans dag. Nytt underlag kanske kommer utifrån det.

20120408-234420.jpg

Akterskeppet på Denis Davidov tar form på Yaroslavvarvet. Enligt den ryska siten forums.airbase.ru är bilden ca två veckor gammal, dvs tagen i slutet av mars.

Bilder har dykt upp på nätet från serieproduktionen av den nya landstigningsfartygsklassen 21820 vid Yaroslavvarvet.

I höstas lades en beställning på tre fartyg i den första serien utöver den prototyp som tidigare har visats upp. Något som bland annat bloggen Breznjev skrivit om. Kölsträckningen skedde i mitten av januari och till synes verkar monteringen av skrovet gått mycket snabbt.

Om det beror på en rationell byggprocess eller forcerad arbetstakt låter vi vara osagt, men det börjar likna något nu efter bara 3 månader…

De första båtarna 1+3 placeras i Kaspiska havet, men vi kommer nog att få se dem på våra breddgrader med. En tredje båt skall enligt uppgift vara under byggnation i Vladivostok, dock finns det inga bekräftade uppgifter om det.

20120408-234430.jpg

En del av förskeppet. Man ser tydligt formen av lastdäcket att båtens djupgående inte är särskilt stort…

20120310-094233.jpg

En bild säger ofta mer än tusen ord. En sådan bild är denna, som för ovanlighetens skull visar mekaniserat infanteri som landstiger från landstigningsfartyg. Den som följer rysk förmågeutveckling ser genast att detta är faktiskt en väldigt ovanlig bild, då marininfanteriet inte är utrustade med pansarbandvagn BMP-2 som visas på bilden. Fartyget är ett landstigningsfartyg i Ropucha-klassen, tyvärr är fartygsnumret svårläst och man kan därför inte avgöra var någonstans bilden hör hemma. Den är dock inte tagen i Östersjön, vilket man kan se på de omgivande bergen i bakgrunden. Annan information som går att utläsa ur bilden är att det ligger ett landstigningsfartyg av typen Alligator bredvid, som endast finns kvar i Svarta Havsflottan. Formerna för aktiviteten ser ut att vara ytterst formell och sker i hamnområdet med personal uppställd på skeppet och vid sidan av. Det ger intrycket att det genomförs i samband med någon form av uppvisning eller inspektion. Klädseln på personalen ger även intrycket att det sker under ganska kylig väderlek, då man har ytterrockar och till och med handskar på sig. Att bilden är tagen under de senaste åren kan man läsa ut av de fältuniformer som soldaterna har, Digital Flora och att de har hjälm 6B7-1 tillverkad i Aramidfibrer.

Mer går säkert att läsa ut ur denna enkla bild, men det mest intressanta kvarstår dock, att man övar med mekaniserade skytteförband tillsammans landstigningsfartyg, till synes om än i liten skala och formellt utfört.

20120211-232458.jpg

Som de flesta känner till byggs det för närvarande en hel del örlogsfartyg för den ryska flottan för närvarande. Ett av de varv som står för produktionen är Yantarvarvet i Kaliningrad där sex fregatter i 11356M/KRIVAK IV-klassen och lika många landstigningsfartyg i 11711 Ivan Gren-klassen skall byggas.

Bilden ovan visar just de två exemplar som står på tur att under 2012 sjösättas och skall vara tagen nu i januari. Det bortre fartyget är Amiral Grigorovich som påbörjade i december 2010 och skall levereras under 2013. Just nu pågår arbetena med att montera stäven på fartyget vilket den observante kan ana. Det hitre fartyget är landstigningsfartyget Ivan Gren, som efter många år på slipen börjar till bli färdig. En av de yttre skillnader man kan se sedan tidigare är att målningen av skrovet har påbörjats. Ivan Gren lastar ett stridsvagnskompani (13 vagnar) alternativt tre skyttekompanier med pansarterrängbilar (36 stycken) samt 300 man.

20120201-170338.jpg

Snart med Andreaskorset?  Om 36 månader skall det första fartyget levereras till den ryska flottan.

Idag är det den stora skeppsbyggardagen för den ryska flottan. Förutom att man kölsträcker två nya ytstridsfartyg i S:t Petersburg börjar man även bygget av det första Mistral-amfibiestödfartyget i Frankrike. Två av de fyra fartygen kommer att byggas på DCNS-varvet. Det första fartyget kommer att döpas till Sevastopol och det andra kommer att få heta Vladivostok. Kan man då i sammanhanget gissa på att nummer tre och fyra kommer få namnen Murmansk och Kaliningrad?

Bygget sätter igång efter att en första delbetalning skedde till den franska staten i början av december som har varit villkoret för att sätta igång själva byggprocessen. Det totala ordervärdet ligger på 1,2 miljarder €, vilket motsvarar ca 11 miljarder svenska kronor för de första två franskbyggda skeppen. Utöver detta kommer ryska system som till exempel helikoptersystem, landstigningsbåtar, infrastruktur, m.m.

De ryska fartygen kommer att skilja sig till en viss del från det franska orginalet, bland annat genom att det är förstärkt för att kunna klara av en högre isklassning. Arktis härnäst?

Som ett litet sidospår kan det vara av intresse att den ryska flottans Marinstridsdagar precis har inletts i S:t Petersburg. Kan man misstänka att ett seminarium förlades ut till Severnayavarvet idag?

RiaNovostni skriver lite grann här och här

20120131-234044.jpg

Förutom att kunna genomföra ubåtsjakt och flygräddning kan förbandet understödja marininfanteriet med trupptransport.

Östersjöflottans ubåtsjakthelikopterförband baserat i Donskoye , Kaliningrad kommer under 2012 att utöka sitt flygtidsuttag till minst 110 flygtimmar per besättning.

Det man kommer att prioritera för förbandet är ubåtsjakt, flygräddning samt landning på fartyg samt flygning under dygnets alla timmar, även de mörka…

Tidigare i januari skrev Observationsplatsen om det rapporterade flygövningstidsuttaget för Östersjöflottans helikopterförband som under 2011 blev i snitt 50 timmar per pilot. Detta är alldeles för lågt för personal ingående i förband med insatsberedskap och det ökade flygtidsuttaget kan medföra att förbandets krigsduglighet kan öka markant.

Med de 14 helikoptrar och de besättningar som förbandet disponerar borde det totala flygtidsuttaget under 2012 bli runt 2100 timmar…

20120112-175117.jpg
Norra Flottan, baserad i Murmansk har under 2011 fått en omfattande materieltillförsel avseende fordon, framför allt lastterrängbilar. Under det gångna året har det levererats drygt 400 nya fordon till de markenheter som tillhör flottan. I dessa ingår till exempel basorganisationen vid flottbaserna i Severomorsk och runt hela Kolaviken men även 61. marininfanteribrigaden och de två fristående 317. och 318. marininfanteribataljonerna. Vilken typ av fordon som leverades avslöjas inte förutom att bland leverantörerna märks Kamaz och Ural. Leveranserna enbart under 2011 var tre gånger så hög som under de senaste åren, vilket innebär att materielförnyelsen för de arktiska förbanden tog ett ordentligt kliv framåt med detta.

Mer att läsa om detta kan man göra bland annat på www.lenta.ru

Samtidigt gör sig försvarsutskottets ordförande, Peter Hultqvist (S) bort sig när han inte kan räkna vid ett besök på F21…

Det ska ju vara två om inte till och med tre arktiska brigader på Nordkalotten!

 Fem BTR-80 eller två T-80 kan fartyget bära

Det första landstigningsfartyget i Dugong-klassen, Ataman Platov var under hösten ute på sina första förbandsövningar i samband med den stora övningen Tsentr-2011. Fartyget är placerat i  Kaspiska flottiljen och byggnationen av de alla sex fartygen i delserie ett är i gång på tre olika varv, Volgavarvet, Vostoshnaja och Jaroslavskij. Alla tre är så kallade flodvarv och återfinns långt inne de ryska flodsystemen. Denna mindre typ av landstigningsfartyg kan nyttja samma transportsystem som de talrika flodpråmarna använder som binder ihop Östersjön med Svarta havet och Kaspiska havet med Ishavet…

Dugongs konstruktionsprincip bygger på kaviation, där luft trycks in under skrovet vid högre farter. På så sätt minskas skrovets motstånd  mot vattnet och längre räckvidd och högre farter uppnås.

21280-klassen kan lasta 5 pansarterrängbilar av BTR-80/82-typ eller 2 stridsvagnar av T-80/90 typ. På fordonsdäcket kan även trupp, upp till ett kompani(+) transporteras. Lastkapaciteten uppges vara upp till 140 ton. På bryggan kan två stycken 14,5 mm tunga luftvärns/understödskulsprutor monteras.

Observationsplatsen skrev tidigare om typen här

Sakta men säkert blir Ivan Gren klar för leverans under 2012

När Mistralfartygen kommer i tjänst i den ryska flottan medför det en taktikanpassning för det ryska marininfanteriet. Tidigare är man van att komma nära stranden och landstiga med fordonen direkt/nära kustremsan med bland annat Ropucha-klassen.

Med amfibiestödsfartyget som bas blir landstigningsoperationerna annorlunda så tillvida att moderfartyget kommer ligga längre ut från strandkanten och därifrån skeppa in de styrkor som skall in till land. Fotburet infanteri kan man ta med helikoptrar, bland annat med de nybeställda Ka-29TB, som är marininfanteriets standardtransporthelikopter. Med fordon blir det inte lika lätt, då man vill ha kraftigare vagnar än de pansarterrängbil BTR-80 som idag finns på marininfanteriförbanden. Ett alternativ är att tillföra BMP-3F till förbanden då den klarar högre vågor än de tidigare BMP-1 och 2 med hjälp av den snorkel som finns. Dock behöver man även någon form av understödsfordon med möjlighet att skjuta indirekt eld och ledningsfordon. Där finns plattformarna 2S31 Vena och objekt 502 att tillgå men utvecklingsläget för dem i marininfanteriets roll är för närvarande okänt. Till sin hjälp att få iland sådana vapenplattformar kan man använda sig av mindre landstigningsbåtar av till exempel Serna-typ. Problemet är dock att skeppningen blir en trång sektor då man är hänvisad till några få båtar (2-3 stycken per Mistralskepp), både i form av kapacitet och sårbarhet med avseende bekämpning. Dessutom skulle man behöva skapa två typer av marininfanteriförband då transportbåtslösningar av Serna-typ inte är applicerbara på Ivan Gren/motsvarande.

Tidningen Izvestia publicerade häromdagen en artikel där man belyser nödvändigheten av att för marininfanteriet anskaffa ny typ av standardplattform för amfibieoperationer. Den skulle då sjösättas långt ute till havs, i hård sjö och kunna simma i land för att där kunna verka i en modulär roll, vare sig det är mekaniserad skyttestrid, understöd eller ledning.

I samma tidning fanns även den andra artikeln där man konstaterar att landstigningsfartyget Ivan Gren är under byggande och att en intensiv provperiod kommer att vidta när fartyget väl levereras under 2012. Orsaken till detta är att man idag saknar hands-on erfarenhet av att bygga landstigningsfartyg i dagen ryska varvsindustri och att behovet av sådant tonnage är stort, även om flottans främsta uppgift är att föra väpnad strid till havs.

En terränglastbil KrAZ-260 med luftvärnsrobotlavettvagn 5P85T med fyra stycken luftvärnsrobottuber kör iland från landstigningsfartyget Alexander Otrakovsky på ön Kildin i augusti 2010

Förra året vid denna tidpunkt genomfördes en unik luftvärnsrobotövning i Barents hav. Övningen var speciell då man för första gången omgrupperade ett S-300PM/SA-20 GARGOYLEförband med hjälp av landstigningsfartyg.  Det man gjorde var att 4. luftvärnsrobotbataljonen vid 531. luftvärnsrobotregementet i Murmansk transporterades sjövägen till ön Kildin i Barents Hav för att skjuta skarpa robotskott.

Det intressanta är att båda komponenterna som användes, det tunga luftvärnsrobotsystemet S-300 samt landstigningsfartyg  i Ropuchaklassen återfinns även i Östersjöflottan. Man kan anta att en hel del lärdomar drogs av den genomförda omgrupperingen och ett lessons learneddokument återfinns även hos liknande förband i Östersjöflottan…

Skall man höja det ena eller båda ögonbryna om motsvarande övningar genomförs med S-400/SA-21 GROWLER i framtiden?

Ilastning innan avtransport…

 

 

 

Klop.ru skriver att 336. marininfanteribrigaden i Kaliningrad skall utöka sin personalstyrka. Från dagen 2500 man till 4000 man. Förstärkningen på 1500 man motsvarar två bataljoner. Förutsättningen att kunna utöka personalstyrkan möjliggörs genom att bygga ett helt nytt kasernområde i Baltijsk för förbandet. Den nya garnisonen planeras att vara färdig till 2012 och kommer att täcka en yta på fem hektar.

Samtidigt går Observationsplatsen på övningsuppehåll och uppdateras sporadiskt under sommaren.

Glad midsommar på er allihopa och glöm inte bort titta in då och då!

Ka-226 HOODLUM har en modulär lastkabin för att enkelt anpassa helikoptern till olika roller

Sedan en tid tillbaka har man diskuterat om att kunna basera Ka-52 HOKUM B attackhelikoptrar ombord de kommande Mistral amfibiestödfartyg som avses köpas in från Frankrike.

Nu kommer det officiella signaler om att skapa fartygsanpassade varianter av både Ka-52 HOKUM B samt Ka-226 HOODLUM för flottans fartyg. För närvarande har flottan bara tillgång till HELIX-helikoptrar i olika varianter (Ka-27,-29 och -31) varav det är endast Ka-31 som fortfarande i produktion.

Ka-226 HOODLUM kan bära upp till 9 man, Anskaffningen av den innebär att den helikoptertypen kommer att bli marininfanteriets nya trupptransporthelikopter medans Ka-52 HOKUM B kommer att få rollen som flygande understöd.

Stridsutbildningen världen över innehåller till stora delar likartade utbildningsmoment. Så även för våra grannar i öster. På siten Englishrussia.com finns ett illustrativt bildreportage från 61.marininfanteriregementet i Pechenga (Petsamo). Bildsviten innehåller bland annat den obligatoriska stridshinderbanan där man har dukat upp väl så realistiskt för en verklighetstrogen miljöträning, som exemplet ovan visar. Bilder finns även från hoppträningsanläggningen och skjutfältet.

Även om vi nu går mot varmare årstider behåller Kung Bore sitt grepp om de norra delarna än så länge och därför kan det vara intressant att se några saker ur vinterutrustningen.  På bilderna nedan visas standardskidorna med kabelbindning och stavarna (med plastkringlor…) samt två varianter av snödräkt, dels den vita samt en grönspräcklig variant.

Med 300 kilometers räckvidd kan man behärska stora delar av södra Östersjön från till exempel Kaliningrad. Om man sätter sig på Gotland blir låset än mer effektivare, som Karlis Neretnieks tog upp på Newsmill förra veckan.

Tung kustartillerirobot Bastion-P

Häromdagen rapporterades det att det tredje batteriet med den tunga kustroboten Bastion-P har tagits i tjänst vid den 11. kustartilleribrigaden i Anapa vid Svarta havet i slutet av 2010. Breznjev´s blog skrev även om det.

Varje robotlastterrängbil har två robotar i sitt lavettage.

Bastion-P är kustartillerivarianten av 3M55ONYX, SS-N-26, som är den senaste generationens sjömålsrobot. Med en räckvidd på 300 kilometer och en hastighet på 2,5 gånger ljudets hastighet levererar den en stridsdel på 200 kg. Anflygningen mot målet görs på 5-15 meters höjd.

Två batterier Bastion-P  med stridsledningterrängbil KaMAZ-43101

De aktiva komponenterna i ett batteri består av fyra stycken robotterrängbilar baserade på den vitryska MZKT-7930 och ett stridsledningsfordon byggt på chassiet till en MZKT-65273 alternativt KamAZ-43101. Till batteriet hör separata ammuntionsterränglastbilar. Möjlighet finns att koppla upp sig mot flygande stridsledning. Ett batteri kan breddgrupperas så att det täcker en sjöfront på 600 km, antagligen efter tillförsel av ytterligarestridledningsresurs. Robotterrängbilarna kan grupperas på ett avstånd på minst 25 km från stridsledningsterrängbilen, men via nätverk kan avståndet förlängas med ytterligare 15 km mellan rbtgb i batteriet. Efter gruppering klarar batteriet att ligga i stand-by i upp till 5 dygn utan tillförsel av underhåll.. Grupperingsplatsen kan ligga så långt in som 200 km från kustlinjen, vilket ger en stor handlingsfrihet med avseende grupperingsplatser och omgrupperingsvägar, givetvis då på bekostnad på räckvidden över vatten. Robotskott kan ske på fem minuter från att förbandet är på marsch. Intervall mellan två robotskott från en robotterrängbil uppges att ligga på 2-5 sekunder.

Hitintills finns Bastion-P i Svarta Havet, men det rimligt att anta att nästa bataljon som sätts upp kommer att hamna antingen i Östersjöflottan eller i Stilla havsflottan.

Länk till tillverkarens hemsida.

För övrigt finns det i 11.kabrig  även rörligt 13 cm kustartilleri i form av A-222 Bereg. Mer om det en annan dag!

Den nya PTS-bandvagnen kommer  förmodligen att visas upp under sommarens materielmässor i Ryssland. Denna bild är tagen i Omsk 2007.

Bandvagn PTS-3

Att flytta materiel som inte flyter över vattenhinder, oavsett om det är en framryckning över landområden eller om det är landstigning medför en hel del utmaningar som måste övervinnas. Att få i land lastbilar, artilleripjäser eller underhåll görs med medelstora amfibiska transportfordon, PTS, Plavayushchij Transportyer Srednyj, Плавающий транспортёр средний.

Bandvagnen PTS-2 har fått en uppgraderad efterföljare. Den är konstruerad av KB Transmash, Кб трансмаш vilket på svenska i sin helhet blir Byrån för transportmaskiner. Bandvagn PTS-3 uppvisar några förändringar från sin anfader som kan vara intressanta att notera. Underredet verkar vara detsamma som till transportbandvagnen 561T för färja 561A, och har därmed delar gemensamma med stridsvagn T-80. Notera dock att här har chassiet 7 bärhjul, istället för stridsvagnens 6. Därför är framdrivningen i vattnet, propellarna, till bandvagnen placerad utanför skrovet, vilket kan ses på bilden under. Till skillnad från föregångarna PTS och PTS-2 som hade propellerdriften inkapslad i chassiet medför detta lastrampen i aktern inte förmodligen inte fällas rakt ner, utan en viss förlängning kommer att behövas.

Vidare är förarhytten försedd med tre vindrutor i fronten och plats har gjorts för en lavett för ytterkulspruta. Vagnen har dessutom aktiv-IR för körning. PTS-2 vagnens korrugerade plåtsidor saknas och istället är det slät stålplåt. Utifrån bilderna verkar tjockleken på godset i fordonets plåt gör att den bör vara splitterskyddad/skottsäker i skrovet, vilket förklarar valet av underrede/bandaggregat.

I övrigt är vikt, mått och prestanda okända.

Vem vet, kanske vi får se denna maskin, bland annat i marininfanteriets organisation om några år, då deras PTS-2  kommer att behöva att omsättas.

Propellerkåporna  med en diamter på 75 cm syns tydligt på denna bild.

Som jämförelse, en PTS-2 ur marininfanteriet med trupp som gör avsittning. Dagens utmaning, vilket land kommer truppen ifrån?

UPPDATERAT 232106JAN11

Lite uppgifter har dykt upp om PTS-3.
Vikt: 34,6 ton
Lastutrymmets längd 8,3 m bredd 3,3 meter (ca 25 kubikmeter.)
Motorstyrka 840 hk
Aktionsradie 580 km (land), vatten 10 timmar
Max hastighet land 60km/h vatten 15km/h
Besättning 2 man
Tydligen är det bara hytten som  är pansarskyddad.

Understödsvagn 2S31 med sin 12 cm kombinationspjäs i 80 graders vinkel viket är maxeleverat läge

Understödsvagn 2S31 VENA

Vagnen är en utveckling av stridsfordonet BMP-3 och är ett understödsfordon avsett för direktriktad och indirekt eld. Det är en direkt efterföljare till understödsvagn 2S9 som baseras på luftlandsättningsfordonet BMP-1. Fordonet är bestyckad med en automatladdad 12 cm kombinationspjäs 2A80 som har en  eldhastighet på upp till 10 granater i minuten. Räckvidden är upp till 13 km. Minsta skjutavstånd med indirekt eld är 1,3 km. Direktriktat är granatens armeringavstånd. Vagnens kan ta med sig 70 granater, bland annat den slutfasstyrda pansarvärnsgranaten Kitolov-2M.

Vagnen har fyra mans besättning och väger 19,5 ton. Längd 6,9 meter/8,5 meter med eldröret i transportläge. Som alla andra vagnar baserade på BMP-3 är även 2S31 amfibisk. Vagnen är utrustad med sensorsystem Shtora-1, vilket är ett varningssystem för belysning av laser, till exempel för pansarvärnsrobotar. Shtora-1 avfyrar automatiskt rökgranater för att avskärma fordonet, men kan även tända två stycken IR-strålkastare för att blända skjutande enhet.

Vagnen visades upp för första gången 1997 och hitintills har ett fåtal (<10) prototyper tillverkats. Med anledning av att marininfanteriet kommer tillföras vagnen skall serietillverkningen starta.

Länk

Stridsfordon BMP-3F

Marininfanteriet fyller 305 år och som alla andra födelsebarn får man presenter. Bland annat skall man få stridsfordonet BMP-3F ock dess ledningsvariant BMP-3FK.

Боевая Машина Морской Пехоты (Boevaja Mashina Morskoj Pekhoty) eller som det heter på svenska Bepansrat stridsfordon för marininfanteriet, BMMP är en anpassning av standardstridsfordon för de specifika krav som kan uppstå i samband med amfibieoperationer.

BMMP är ursprungligen en konceptvagn framtagen ur BMP-3, försedd med tornet från en BMP-2. Prestandamässigt var det ett nedgradering med en enda 30mm automatkanon 2A42  jämfört med  det torn som är standard på BMP-3-vagnarna, som har både en 10 cm 2A70 lågtryckskanon och en 30 mm 2A72 automatkanon. BMMP utvecklades inte vidare, utan man satsade resurserna på BMP-3F istället.

Hybriden BMMP med det karaktäristiska luftintaget som även finns på BMP-3F . Notera även den utfällda bogplåten.

BMP-3F har moderniserats främst genom att bogplåtar har monterats för att skydda från vågor samt att ett teleskoptiskt rör sitter vid luftintaget. Vidare har man lättat upp fordonet något för att förbättra stabiliteten och sjögången. Länspumpen har en kapacitet på 1500 liter/minut och bränslet räcker till drift i 7 timmar.

BMP-3F. På bilden syns tydligt röret för luftintaget och bogplåten.

Mer att läsa om BMP-3F finns här.

Ryskt marininfanteri inför landstigning

Normalt utbildar vi inte soldaterna i klädsim med påtagen stridsutrustning. Skälet är att bland annat kroppskyddet absorberar vatten och väger därefter. Detta problem är genomgående i världen och man väl medveten om detta problem i amfibiekrigföringen. Lösningen är att förse soldaten med flytväst när denne är i eller i anslutning till vatten och sjöfarkoster.

Vår granne nästgårds i öster har en lösning på problemet och tillkännagivit att marininfanteriet från och med 2011 kommer att utrustas med kroppsskydd som är kombinerade med  flytväst, det vill säga ett flytande kroppsskydd. Någon motsvarighet finns inte i väst och när väl materielen kommer ut på förband kommer den rimligen att röna ett visst intresse.

Mer om kroppsskyddet finns att läsa här


Luftlandsättningssoldater inför ilastning i transportflygplan IL-76 CANDID

Utanför Pskov, garnisonsort för 76. luftlandsättningsdivisionen övar under vecka 36 1.llbat/234.regementet bland annat luftlandsättning och anfall i syfte att ta flygbas. Infallsporten skall användas för att i ett senare skede ta emot förstärkningar. Senare under veckan fortsätter övningarna med övergång av vattendrag samt stridsskjutningar.

Samtidigt övar Östersjöflottan landstigningar samtidigt som Norra flottan precis avslutat sina övningar med omgrupperingar sjövägen av S-300 batterier inklusive skjutningar med skarpa robotskott…

Förmågan upprätthålls.

UPPDATERAT DTG111640SEP10
I bland är man lite för snabb. Hittade denna artikel på Barents observer. Läsvärd.

BTR-82A har starkare motor, bättre stabilisering, ökad mörkerkapacitet än föregångaren BTR-80A samt satellitstödd navigering med hjälp av GLONASS.

Spaningspansarterrängbil BRDM-3 och pansarterrängbil BTR-82A

Boyevaya Razvedyvatelnaya Dozornaya Mashina – 3 eller på svenska Stridspaningspatrullfordon 3 är baserat på pansarterrängbil BTR-80A. Fordonet är avsett för spaning på djupet bakom fiendens linjer och är beväpnad med en ovanpålagrad 30 mm automatkanon 2A72 och en 7,62 mm kulspruta PKTM.

Fordonet är till skillnad från andra särskilda spaningsfordon, som till exempel BRM-3K, inte utrustad med särskilda spaningssensorer.

Vagnens prestanda överensstämmer det mesta med BTR-80A. Maxhastigheten är 80 km/h och vagnen är amfibisk. Akan har en räckvidd på 2 km under dagsljus och 800 meter under mörkerförhållanden. Medförd ammunitionsmängd till akan är 300 projektiler och 2000 till ksp.

Produktionslinjen på ARZAMAS-fabriken av BTR-80A torn

Från  BTR-80A finns det en vidareutvecklad variant som kallas BTR-82A som har bättre mörkerkapacitet med siktet TKN-4GA-0 och GLONASS-navigering. Vidare är skyddsnivån högre med liner invändigt samt nya stötabsorberande säten. Till framdrivningen sitter nu en starkare motor på 300 hk samt ny drivlina och bättre fjädring. Vagnen visades för första gången i november 2009 och serietillverkningen påbörjades under 2010.

Frågan är om anskaffningen av BRDM-3 avbryts och ersätts  av BTR-82A i och med att marininfanteriförbanden kommer att utrustas med den?

Observationsplatsen twittrar

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse