You are currently browsing the category archive for the ‘BMP’ category.

20130520-213952.jpg Grupperad UR-07M med minröjningsorm SPD. De uppfällda luckorna ger vagnen dess säregna utseende.

Minröjningsbandvagnen UR-07M kommer allt av döma att införas från och med 2014 i de väpnade styrkorna enligt bloggen warsonline.info. Fordonet är baserat på stridsfordonet BMP-3 och är utrustad med två stycken minröjningsormar SPD. Beroende på drivraket PSM-06/PSM-06D kan räckvidden varieras från 340 till 1000 meter.

Vagnen är till det yttre mycket lik stridsledningsbandvagn 502TB och kan egentligen bara särskiljas genom de stora luckorna på vagnens översida, vilka döljer minormsutrustningen vid transport.

Vagnen kommer efterhand att ersätta UR-77 vilket är ett motsvarande system baserat på pansarbandvagn MT-LB. Vän av ordning kan ju fundera över varför man nu inför ett nytt fältarbetsfordon baserat på ett stridsfordonssystem som nu kommer att ersättas av Kurganets-25? Den fordonstypen är modulär redan från början och skulle kunna redan från början burit minröjningsorm SPD i fältarbetsversion för minröjning.

Annonser

20120630-222705.jpg

Det var bara en tidsfråga innan det som kan tänkas vara utseendet på den nästa generationens ryska stridsfordon skulle dyka upp på nätet. Det handlar alltså om de fordon som kommer efter pansarterrängbil BTR-80/82 och stridsfordon BMP-3.

BTR-80 har sin grund i sovjetisk designfilosofi och härstammar från pansarterrängbil BTR-60, en konstruktion med rötter från 1950-talet. Kraven på framkomlighet, verkan, skydd och modularitet har gjort den typen av fordon omoderna. Redan för några år sedan kom beslutet att inte fortsätta anskaffningen av BTR-90 då utvecklingspotentialen på fordonet var begränsat. Samtidigt var man från de väpnade styrkorna starkt kritiskt mot att skyttet endast kunde göra avsittning i sidan på fordonet, ur ganska trånga dörrar. Krav kom på att kunna göra det man sedan länge gjort i väst, dvs använda en stor ramp baktill för att lasta i och ur trupp och materiel.

Med omdesignen av hela tänket kring hur fordonet skall användas och vilka förmågor det skall ha har resulterat i en konstruktion kallad Bumerang. Modellen är inte officiellt visad än och någon prototyp har ännu inte visats. Dock har det från firman Modelmix i Ryssland kommit ut displaymodeller som visar olika konfigurationer av det som troligen är Bumerang. Företaget tillverkar utställningsmodeller åt bland annat fordonsindustrin och är inte verksamma plastbyggsatsbranchen, något som bör beaktas när man tänker i vilket sammanhang modellerna är framtagna för. Minnesgoda läsare kommer säkerligen ihåg Italieris stealthmodell F-19 från 1980-talet…

Nåja, likheterna med Patria AMV och Mowag Pirhana är slående. Den variant som visas skall enligt Modelmix vara ett stridsledningsfordon. Vid en enklare titt på vagnen kan man konstatera att det akteröver finns fyra stycken stridsluckor och följt av ett täckt utrymme för annan utrustning. Det ser man på bilden nedanför som visar Bumerang utrustad med EW-system Infauna. För en variant med automatkanon eller pansarvärnsrobot ser man direkt var tornet då hamnar någonstans. Framför den positionen återfinns motorummet på höger sida. Längst fram finns sedan förarplats vid sidan av motorrummet.

20120630-222657.jpg

20120630-222644.jpg

Ett annat fordon som Modelmix har färdigställt modell av är det bandgående stridsfordonet Kurganetz-25. Ett tänkt stridsfordon på 25 ton som skall ersätta hela linjen av BMP-1/2/3 i de mekaniserade ryska skytteförbanden. För Kurganetsmodellen är det även en stridsledningsvagn som är producerad. Den visar dock på några intressanta konstruktionslösningar som bör uppmärksammas. Likheterna med stridsfordon 90-designen med att använda utrymmet ovanför bandaggregatet för att på så sätt skapa ökad skyddsnivå  för stridsrummet är slående. Samtidigt är motorplaceringen identisk. Dock använder man sig av en ramp istället för dörr. Längst ner är en skiss från siten http://www.gurkhan.blogspot.com som visar en spaningsbandvagn baserad på fordonet. I den versionen har man valt att placera tornet långt bak med tre stycken stridsluckor framför tornet. Den designen medför dock att medföljande skytte inte kan strida från fordonet. Troligen kommer stridsfordonet att få ett torn längre fram som medger observation och strid från stridsrummet.

Det kan vara av intresse att notera skillnaderna från skissen som Observationsplatsen skrev om i februari.

20120630-224119.jpg

20120630-224128.jpg

20120630-224136.jpg

Än så länge har det alltså inte visats upp någon prototyp i fullskala. Säkerligen finns det fullskale-mockup:er hos utvecklarna. Att nu den ryska B2B-modellindustrin börjar läcka ut modeller kan tyda på att man nu är snart klar och medvetet släpper teasers på konstruktionen. Värre är kanske för säkerheten om det är en omedveten läcka och att designen på detta stadium inte skall komma ut. Ett rent misstag av Modelmix helt enkelt.  Tråkigt skulle det vara om hela upplägget skulle vara om llt var en bluff från Modelmix och det hela var fria fantasier. Tvivlar dock att de är inne på det segmentet på marknaden med fantasiprodukter….

Objekt 502/R-149BMRG invid Mordovia i Baltijsk. Röret på vagnens ovansida som kan förväxlas med beväpning är egentligen sambandutrustningens teleskopmast.

Via den ryska siten Otvaga2004 fann Observationsplatsen följande bildserie på de nya varianterna av stridslednings- och underhållsfordon baserade på stridsfordonet BMP-3. Det rör sig om Objekt 502 och 502TB, där 502 är stridsledningsvagnen och skall tydligen ha den officiella beteckningen R-149BMRG/Р-149БМРГ. Den andra vagnen, 502TB har ett större utrymme för underhålls eller sambandsfunktion.

Bilderna är mycket intressanta på två sätt. Dels visar den stridsledningsvagnen ur flera olika perspektiv men inte minst, bilderna är uppenbarligen fotograferade i Baltijsk vid Östersjökusten och bas för Östersjöflottans amfibieförband. Den översta bilden visar nämligen prototypen invid svävaren Mordovia i Pomornikklassen som är stationerad i Baltijsk. Varför man väljer att testa vagnarna i just Baltijsk kan man bara spekulera i. Det kan till exempel vara att man ville göra fartygsprov med typen på landstigningsfartyg, vilket borde vara naturligt om man avser att sätta in typen i förband med den transportkapaciteten.

När bilderna är tagna är okänt, men med tanke på att vagnen fortfarande är under utprovning kan det röra sig om åren 2004-2008, då bilden med vagnen i vattnet dyker upp i en skrift från 2009.

Bilderna är uppenbarligen inte tagna i något officiellt sammanhang utan den låga kvaliteten talar för att det är amatörernas afton som har varit framme och varit klåfingriga…

Observationsplatsen har skrivit mer om vagnen här

Sandstränderna på Baltijsknäset avslöjar att det är Östersjön man badar i…

Officiell bild med ursprung från marknadsföringsmaterial

Grupperad Objekt 502TB med rest antenn

Objekt 502TB. Skillnaden i storleken är uppenbar. Om denna bild också är fotograferad i Baltijsk är oklart.

Fältarbetsvagn UR-07M som är en variant av 502TB. Notera skillnaderna med bilden ovanför. UR-07M är utrustad för minröjning.

UR-07M avfyrar minröjningsorm

20120310-094233.jpg

En bild säger ofta mer än tusen ord. En sådan bild är denna, som för ovanlighetens skull visar mekaniserat infanteri som landstiger från landstigningsfartyg. Den som följer rysk förmågeutveckling ser genast att detta är faktiskt en väldigt ovanlig bild, då marininfanteriet inte är utrustade med pansarbandvagn BMP-2 som visas på bilden. Fartyget är ett landstigningsfartyg i Ropucha-klassen, tyvärr är fartygsnumret svårläst och man kan därför inte avgöra var någonstans bilden hör hemma. Den är dock inte tagen i Östersjön, vilket man kan se på de omgivande bergen i bakgrunden. Annan information som går att utläsa ur bilden är att det ligger ett landstigningsfartyg av typen Alligator bredvid, som endast finns kvar i Svarta Havsflottan. Formerna för aktiviteten ser ut att vara ytterst formell och sker i hamnområdet med personal uppställd på skeppet och vid sidan av. Det ger intrycket att det genomförs i samband med någon form av uppvisning eller inspektion. Klädseln på personalen ger även intrycket att det sker under ganska kylig väderlek, då man har ytterrockar och till och med handskar på sig. Att bilden är tagen under de senaste åren kan man läsa ut av de fältuniformer som soldaterna har, Digital Flora och att de har hjälm 6B7-1 tillverkad i Aramidfibrer.

Mer går säkert att läsa ut ur denna enkla bild, men det mest intressanta kvarstår dock, att man övar med mekaniserade skytteförband tillsammans landstigningsfartyg, till synes om än i liten skala och formellt utfört.

20120205-224221.jpgTidigt utkast på hur Kurganets-25 skulle kunna se ut.

Det är alltid intressant att se vad industriföreträdarna har att säga om tillståndet i branschen och vad som ligger framför dem, både i möjligheter och svårigheter. TV-bolaget Vesti genomförde häromdagen en intressant intervju med chefen för koncernen Traktornye Zavody / тракторные заводы.

Koncernen tillverkar en mängd olika typer av fordon och i produktionsprogrammet ingår anläggningsmaskiner, järnvägsmateriel, jordbruksmaskiner och stridsfordon. För läsare av denna blogg är kanske stridsfordonet BMP den mest kända produkten, tillverkad på anläggningen i Kurgan eller luftlandsättningstruppernas fordon BMD som tillverkas i Volgograd. Andra kända produkter är bandgående luftvärnsrobotfordon till bland annat det tunga luftvärnsrobotsystemet S-300V/SA-12 GLADIATOR som byggs i Lipetsk

Andra, kanske mindre kända företag i koncernen är den danska skogsmaskinstillverkaren Silvatec…

Företaget håller för närvarande på att ta fram en ersättare till BMP-3 med arbetsnamnet Kurganets-25/курганец-25. Utvecklingsarbetet skall vara klart till slutet av året och en prototyp skall tas fram till 2014-15. Numret 25 avslöjar viktklassen och som jämförelse väger en BMP-3 knappt 19 ton och det svenska stridsfordonet 90 väger 23 ton. Till skillnad från 90-vagnen skall Kurganets-25 vara amfibisk, en förmåga som är standard på ryska stridsfordon. Vad man bygger in och vilken skyddsnivå den får är annars oklart. Det är dock vara fullt möjligt att den som alternativ får en automatkanon med grövre kaliber än 30 mm. Rykten på nätet säger att den skall kunna förses med olika tornalternativ. Frågan är dock hur man löser frågan med rekylupptagningen och utformningen av fordonsskrovet, då det kan vara lite overkill med en tornkrans anpassad för en 57mm akan när man rullar runt med en 14,5 mm tksp som beväpningsalternativ. Ett alternativ kan vara att man väljer en ovanpålagrad vapenstation och bygger modulariteten kring detta. Oavsett blir lösningen spännande att se.
Under tiden har produktionen av BMP och BMD gått ner på lågvarv i väntan på Kurganets-25 blir färdig, då det ryska försvarsministeriet avvaktar resultatet av det projektet.

Att anskaffningen av BMD har pausats för tillfället sedan tidigare är känt och att man har varit missnöjd med BMD-4. Den uppgraderade varianten BMD-4M tillförs i låg takt till VDV-förbanden och att Kurganets-25 figurerar i anskaffningsdiskusionerna kan betyda två saker. Antingen kommer Kurganets-25 i en lightversion som går att luftlandsätta eller så kommer en framtida ominriktning på organisation och uppträdande av luftlandsättningsförbanden. Fallskärmsburet eller luftburet, mekaniserad eller fotburet, framtiden får avvisa?

BMP-3 tillverkningen hålls igång för närvarande av exportorder till bland annat Indonesien som köper in BMP-3F. Tidigare har diskussionerna gjort gällande att marininfanteriet skulle kunna tilldelas BMP-3F, men i avvaktan på eventuellt ett nytt enhetligt stridsfordon är det dock naturligt att hålla inne det än så länge. Vid en eventuell anskaffning kan dock räkna med ett behov av stora serier då både det mekaniserade infanteriet och marinfanteriet samt eventuellt luftlandsättnngstrupperna har behov av dessa fordon.

Dock så kommer man att behöva investera i nya produktionsanläggningar med rationella produktionsmetoder och modern utrustning, något som man i dag saknar. Det man behöver ar statliga garantier för dessa investeringar då man saknar eget kapital för detta i dagsläget. Detta kan även ses i ljuset av de statliga garantier för uppsattandet av tre stycken nya robotfabriker för koncernen Almaz Antey som nyligen utlovades.

Andra saker som drar ner resultatet är oförutsedda prishöjningar hos underleverantörerna samt höga priser på utländska delar. Dock har det skett en förbättring på det senare, bland annat på IR-sikten från Frankrike.

Det rör sig på stridsfordonsfronten och Kurganets-25 är bara en del av det som komma skall. Bland de andra projekten finns hjulgående stridsfordon Bumerang som ersättare för BTR-80 och stridsvagn Armata som ersätter stridsvagnstyperna T-72, T-80 och T-90. Mer om detta någon annan gång.

Sakta men säkert blir Ivan Gren klar för leverans under 2012

När Mistralfartygen kommer i tjänst i den ryska flottan medför det en taktikanpassning för det ryska marininfanteriet. Tidigare är man van att komma nära stranden och landstiga med fordonen direkt/nära kustremsan med bland annat Ropucha-klassen.

Med amfibiestödsfartyget som bas blir landstigningsoperationerna annorlunda så tillvida att moderfartyget kommer ligga längre ut från strandkanten och därifrån skeppa in de styrkor som skall in till land. Fotburet infanteri kan man ta med helikoptrar, bland annat med de nybeställda Ka-29TB, som är marininfanteriets standardtransporthelikopter. Med fordon blir det inte lika lätt, då man vill ha kraftigare vagnar än de pansarterrängbil BTR-80 som idag finns på marininfanteriförbanden. Ett alternativ är att tillföra BMP-3F till förbanden då den klarar högre vågor än de tidigare BMP-1 och 2 med hjälp av den snorkel som finns. Dock behöver man även någon form av understödsfordon med möjlighet att skjuta indirekt eld och ledningsfordon. Där finns plattformarna 2S31 Vena och objekt 502 att tillgå men utvecklingsläget för dem i marininfanteriets roll är för närvarande okänt. Till sin hjälp att få iland sådana vapenplattformar kan man använda sig av mindre landstigningsbåtar av till exempel Serna-typ. Problemet är dock att skeppningen blir en trång sektor då man är hänvisad till några få båtar (2-3 stycken per Mistralskepp), både i form av kapacitet och sårbarhet med avseende bekämpning. Dessutom skulle man behöva skapa två typer av marininfanteriförband då transportbåtslösningar av Serna-typ inte är applicerbara på Ivan Gren/motsvarande.

Tidningen Izvestia publicerade häromdagen en artikel där man belyser nödvändigheten av att för marininfanteriet anskaffa ny typ av standardplattform för amfibieoperationer. Den skulle då sjösättas långt ute till havs, i hård sjö och kunna simma i land för att där kunna verka i en modulär roll, vare sig det är mekaniserad skyttestrid, understöd eller ledning.

I samma tidning fanns även den andra artikeln där man konstaterar att landstigningsfartyget Ivan Gren är under byggande och att en intensiv provperiod kommer att vidta när fartyget väl levereras under 2012. Orsaken till detta är att man idag saknar hands-on erfarenhet av att bygga landstigningsfartyg i dagen ryska varvsindustri och att behovet av sådant tonnage är stort, även om flottans främsta uppgift är att föra väpnad strid till havs.

Skott kommer!

Bilder som visar  pansarvärnsrobotbandvagn 9P157-2 Khrizantema i stridsituationer från inbördeskrigets Libyen har dykt upp. Enligt uppgift i Kommersant skulle tre fordon levererats till Khaddaffi-regimen  för utprovning men alla skall ha gått åt under striderna.

Av bilderna döma verkar de vara i händerna på rebellstyrkorna och är sannolikt en trofé som en eller annan underrättelsetjänst i väst är intresserad av att titta på…

Observationsplatsen har skrivit lite mer om systemet här



Inslag  från rysk TV om systemet. Man har till och med illustrerat pansarvärnseld från en svensk verkansförevisning från tidigt 1990-tal med robot 56 BILL…


eller som i denna där ett svenskt RBS17 system dyker upp som lämpligt målval…

Moddad BMP-1. I bakgrunden syns akterpartiet på BTR-90

I utvecklingsarbetet med nya stridsfordonstyper och förmågor studerar man även vad man med begränsade medel kan åstadkomma med äldre fordon.

Ett av dessa är att förse BMP-1 med en ovanpålagrad 30 mm kanon i samma torn som till BTR-82A. Mörkersikte, stabiliserad, laseravståndsmätare och en bandmatad akan är vad man får.

Vagnen i sig själv är obsolet med dagens mått, bland annat är förarmiljön usel, skyddsnivåerna ännu sämre och driftsäkerheten kan diskuteras. Ändock finns vagnen i stort antal och vem vet, någon kanske nappar på erbjudandet om att pimpa sin BMP…

Här förbereds samtidig tankning för två mekaniserade skytteplutoner med BMP-2

Amatörer pratar stridsteknik, proffs diskutera underhåll var tydligen något som den tyske generalen Rommel yttrade efter det nordafrikanska fälttåget.  Att en armé på marsch, vare sig det är framåt eller bakåt spelar ingen roll behöver soppa. Utan drivmedel står man stilla.

Bilden ovan visar en utbyggd tankningsplats, avsedd för att förse större förband med drivmedel. Det man har gjort är att helt enkelt lägga ut en mindre pipeline med tappställen. Respektive fordon i förbandet körs fram och fyller på drivmedlet. Systemet medger en snabb tankning simultant för hela marschkolonnen och utifrån hur kapaciteten är utbyggd kan man tanka upp till kompanienheter på detta sätt.

Systemet är inte snabbgrupperat, jämfört med en lastväxlarflaklösning, men  medger snabbare passage. Det kan behövas om det skall rulla igenom några bataljoner…

Understödsvagn 2S31 med sin 12 cm kombinationspjäs i 80 graders vinkel viket är maxeleverat läge

Understödsvagn 2S31 VENA

Vagnen är en utveckling av stridsfordonet BMP-3 och är ett understödsfordon avsett för direktriktad och indirekt eld. Det är en direkt efterföljare till understödsvagn 2S9 som baseras på luftlandsättningsfordonet BMP-1. Fordonet är bestyckad med en automatladdad 12 cm kombinationspjäs 2A80 som har en  eldhastighet på upp till 10 granater i minuten. Räckvidden är upp till 13 km. Minsta skjutavstånd med indirekt eld är 1,3 km. Direktriktat är granatens armeringavstånd. Vagnens kan ta med sig 70 granater, bland annat den slutfasstyrda pansarvärnsgranaten Kitolov-2M.

Vagnen har fyra mans besättning och väger 19,5 ton. Längd 6,9 meter/8,5 meter med eldröret i transportläge. Som alla andra vagnar baserade på BMP-3 är även 2S31 amfibisk. Vagnen är utrustad med sensorsystem Shtora-1, vilket är ett varningssystem för belysning av laser, till exempel för pansarvärnsrobotar. Shtora-1 avfyrar automatiskt rökgranater för att avskärma fordonet, men kan även tända två stycken IR-strålkastare för att blända skjutande enhet.

Vagnen visades upp för första gången 1997 och hitintills har ett fåtal (<10) prototyper tillverkats. Med anledning av att marininfanteriet kommer tillföras vagnen skall serietillverkningen starta.

Länk

Stridsfordon BMP-3F

Marininfanteriet fyller 305 år och som alla andra födelsebarn får man presenter. Bland annat skall man få stridsfordonet BMP-3F ock dess ledningsvariant BMP-3FK.

Боевая Машина Морской Пехоты (Boevaja Mashina Morskoj Pekhoty) eller som det heter på svenska Bepansrat stridsfordon för marininfanteriet, BMMP är en anpassning av standardstridsfordon för de specifika krav som kan uppstå i samband med amfibieoperationer.

BMMP är ursprungligen en konceptvagn framtagen ur BMP-3, försedd med tornet från en BMP-2. Prestandamässigt var det ett nedgradering med en enda 30mm automatkanon 2A42  jämfört med  det torn som är standard på BMP-3-vagnarna, som har både en 10 cm 2A70 lågtryckskanon och en 30 mm 2A72 automatkanon. BMMP utvecklades inte vidare, utan man satsade resurserna på BMP-3F istället.

Hybriden BMMP med det karaktäristiska luftintaget som även finns på BMP-3F . Notera även den utfällda bogplåten.

BMP-3F har moderniserats främst genom att bogplåtar har monterats för att skydda från vågor samt att ett teleskoptiskt rör sitter vid luftintaget. Vidare har man lättat upp fordonet något för att förbättra stabiliteten och sjögången. Länspumpen har en kapacitet på 1500 liter/minut och bränslet räcker till drift i 7 timmar.

BMP-3F. På bilden syns tydligt röret för luftintaget och bogplåten.

Mer att läsa om BMP-3F finns här.

Stripbv obj502 med rest mast.

Stridsledningspansarbandvagn Objekt 502

Chassiet till stridsfordon BMP-3 är användbart till mycket. Bland de senaste varianterna är stripbv objekt 502, vilken är en ledningsvagn för brigad och bataljonsledningar. Som ledningssystem kommer man att stoppa in Yeosu TK, vilket är det nya ledningsverktyget man arbetar med.

Mer om Yeosu TK finns att läsa här.

Del av operatörsplatserna i objekt 502.

Mycket litet är publicerat om objekt 502. Fordonet kan närmast liknas vid en tornlös BMP-3, som har den rörligheten som de andra BMP-3 fordonen. Vagnen har en teleskopantenn som fälls ned på vagnens högra sida vid transport.

Stripbv Objekt 502 är en utveckling av Objekt 502TB, vilken är byggd som ett splitterskyddat ledningsfordon avsett för en mängd applikationer, som till exempel EW-vagn eller samband/ledning. Objekt 502TB är ett modernare alternativ till MT-LBu som även finns i den svenska försvarsmakten.

Än så länge finns det bara prototyper av fordonet, men anskaffning av vagnen med system bör ingå som en prioriterad del i modernisering av de ryska ledningssystemen.

Vid transport är antennen nedfälld på höger sida om fordonet.

 


Stridsfordonet BMP-3 förekommer i olika varianter, bland annat som spaningspansarbandvagn, fältarbetsbandvagn och pansarvärnsbandvagn.

I rollen som pansarvärnbandvagn (pvrbbv) förekommer den i två varianter:

Vagnens stridsfältsradar syns bakom dubbellavettaget

9P157-2 ”Krizantema-S” Beväpnad med två lavetter för pansarvärnsroboten (pvrb)9M123 Krizatema (AT-15 SPRINGER) Roboten är framtagen för att kunna bekämpa de senaste stridsvagnarna i västvärlden såsom Leopard, M1 Abrams, Leclerc och Challenger 2. Vagnen har ytterligare 15 robotar i ett internt magasin. Räckvidden är 400 -6000 meter och med hjälp av två oberoende styrsystem, både laser och radar har den en hög störskyddsnivå. Man antar att verkansddelen kan penetrera upp till 1250mm pansar.

9P162 ”Kornet-T” –Beväpnad med pvrb 9M133 Kornet (AT-14 SPRIGGAN) Roboten är något mindre än 9M123 och har en räckvidd på 100 – 5500 meter. Med dubbla stridsdelar med riktad sprängverkan säkerställs penetration upp till 1200 mm pansarplåt försedd med reaktivt pansar. 16 robotar medförs i magasin i vagnen. Organisatoriskt föreslås 12 stycken vagnar ingå den mekaniserade brigadens pansarvärnsbataljon tillsammans med 6 stycken SPRUT-SD vagnar.

Sedan länge pågår köp av fransk militär högteknologi i ett försök att modernisera den ryska försvarsindustrin och de ryska väpnande styrkorna. Det mest kända exemplet är amfibiestödfartyget Mistral där man vill köpa ett färdigt fartyg samt bygga tre själva. Problemet man har är att varvskapaciteten inte är på topp för närvarande. Flera moderniseringsprogram pågår för att få fram en ökad produktivitet och ett aktuellt exempel är det rysk-koreanska varvet som skall etableras utanför Vladivostok.

De franska försäljningarna rör främst mörkerkapacitet. Senast är det Thales som tecknat ett avtal om tekniköverföring och tillverkning med Ural Optical Mechanical Plant av laser och IRV-produkter. Thales har även tecknat ett avtal om leverans av ledningssystem och IRV-sikten till T-90 stridsvagnar och BMP-3 stridsfordon. Länk.

T-90S, utrustad med Thales Catherine FC värmekamera

Ett framtida behov man har är bland annat siktesenheter till stridsflygplan för användandet av styrda precionsvapen, där bland annat förmågor som allväderkapacitet och laserutpekning behövs. Flygplanstyper som har behov av dessa system är SU-27,34 och 35. Även attackhelikopter Kamov Ka-52 har problem med optiken. Av en händelse och slump är det just Ural Optical Mechanical Plant som är leverantör av dessa system. Blir nog franskt i den också…

Sagem, ett annat fransk företag som bland annat leverarade UAV UGGLAN till Försvarsmakten kan komma att leverera Sigma 30 navigeringssystem avsett för raketartilleri av bland annat typ BM-30 SMERCH (9A52). Resultatet blir kortare grupperingstider, mer spridd gruppering av förbandet och ökad precision. Länk.

Fler franska exempel kommer att dyka upp…

Uppdatering DTG232356JUL10
Alltid trevligt att bli sannspådd. Idag läste jag att man har kommit överrens i Mistralaffären om en 2+2 lösning, det vill säga att Frankrike bygger två fartyg och att Ryssland bygger två. Frankrike bygger för närvarande sitt tredje fartyg i S:t Nazaire, Dixmude.  Beroende på varvskapaciteten får vi se när kölsträckningen sker, men det kommer nog under 2011. Mer om Mistral här.

Man skall nu bestämma vilket varv som kommer att bygga de två ryska skeppen. Yantar i Kaliningrad har nämnts, då man snart är klar med Ivan Gren

L9013 MISTRAL närmast och hennes systerskepp L9014 Tonnerre

I Zhukovskiy utanför Moskva har nyligen avslutat mässan Engineering Technologies 2010 (http://www.forumtvm.ru). Det var första gången denna mässa genomfördes och den höll på från den 30 juni til den 4 juli. Mässan var en succé och man planerar för en uppföljare 2012.

Man visar upp stridsfordon, terrängfordon och vapensystem som de väpnade styrkorna eller de olika vapentillverkarna har. I år visade man upp bland annat BMP-3, stridsvagnarna T-90A, T-80U and T-90S, fältarbetsfordon, pansarterrängbil BTR-80 och luftvärnssystem Buk M-12.

Vissa saker är mer intressanta än andra, bland annat moderniseringen av BMP-2 med tornet Berezhok. BMP-2M som den kallas skall exporteras till bland annat Algeriet. Det man kunde få se denna gång var att tornet Berezhok passade även till BMD såväl som BMP oavsett variant. Tornet är försett med en stabiliserad 30 mm automatkanon 2A42, en 30 milimeters granatspruta AG-30 samt fyra stycken pansarvärnsrobotar AT-14 SPRIGGAN (9M133 Kornet). Skytt och chef har IRV-sikten och laseravståndmätare.

BMD-2 med Berezhok

Likaså ett torn med en 57 mm automatkanon avsett att sättas i motsvarande stridsfordon presenterades. Minnesgoda läsare kommer ihåg att Bofors 57mm automatkanon var ett alternativ när beväpningen till stridsfordon 90 diskuterades.

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse