You are currently browsing the category archive for the ‘Artilleri/Understöd’ category.


Herrejösses vilken eldkraft. 80 bulor på 72 sekunder…. 

Problemen som har omgärdat 10cm allmålskanon A-190-01 verkar nu vara åtgärdade. Kanonen har haft problem med med omladdningen och ofta fått eldavbrott.  Detta har fått till följd att leveranser av nya pjäser stoppades under 2012 och fartyg som 20380-korvetten Boikij och robotbåten i 21360-klassen Matjakala inte i tid fick sin beväpning. Trots avsaknaden av eldrörsartilleri på fartygen har genomfört sjöprov till stora delar. Sedan pjäserna sent under 2012 leverades har Matjakala levererats till Kaspiska flottiljen och Boikij har flyttats ned till Baltijsk utanför Kaliningrad för avslutande sjö och skjutprov innan fartyget överlämmnas under våren 2013. Antagligen kommer det att ske i anslutning till Östersjöflottans 310-årsjubileum den 18:e maj.

Allmålspjäs A190-01 har en räckvidd på 20km och kan bekämpa såväl sjö- och markmål men även luftmål såsom flygplan, helikoptrar och sjömålsrobotar. I pjäsens magasin finns det 80 granater som vardera väger 15,6kg. Kanontornet på totalvikt med pjäs MT på 15 ton är även smyganpassat för signaturreducering.

Boikij_StPBoikij med sitt eldrörsartilleri av typen A190-01 monterat i S.t Petersburgs hamn i januari tidigare i år inför överfarten till Kronshtadt fvb Baltijsk.

Kanonen är standardbestyckning för eldrörsartilleriet på de fyra Steregushchij-korvetterna som senast nästa år kommer tillhöra Östersjöflottan. På den större fregattklassen 22350 Amiral Gorshkov är samma pjästyp standardbeväpning. Dessa kommer dock att tillföras Norra flottan.

På de indiska Talwarfregatterna (11356-klassen) finns motsvarande pjäs i något enklare version, A190E. Osäkert om de ryska fregatterna i samma klass kommer att få A190E eller A190-01. Efter Amiral Grigorovich sjösättning i juli 2013 kommer fartygets bestyckning att monteras. Om inte innan  lär nog svar då komma.

20120516-192808.jpg

Meterologstation RPKM-1

Meterologstationen betjänar förband som behöver väderdata för bland annat skjutelementberäkningar som luftvärnsrobotförband, raketartilleriförband men även CBRN-förband. Systemet tillförs nu till det östra militärområdet och det kommer nog inte dröja så länge innan det dyker upp i det västra militärområdet.

Fordonen är terränglastbil Ural-43203 med släpkärra 1P25

Viss teknisk data finns på tillverkarens hemsida

Segerdagsparaderna ger som Observationsplatsen tidigare påpekat en möjlighet att se viss materiel som anskaffas i ett visst sammanhang. Därför var  intressant att se markrobotsystemet Iskander/SS-26 STONE delta i årets parad för första gången i S:t Petersburg. Systemet finns ju bekant tillfört 26. markrobotbrigaden i Luga, inte allt för långt från den baltiska gränsen. Andra intressanta observationer är att terränglastbil KaMAZ-6350 med splitterskyddad transporthytt deltog i samma parad. Förmodligen är fordonet från 9. artillerbrigaden som även har  15,2cm haubits 2A65 MSTA-B i sitt förband.

20120510-195547.jpg

Raketartilleriterrängbil 2B26

Tidigare utlovades det att nya raketartillerisystemet Tornado-G skulle premiärvisas för allmänheten under Segerdagsparaden den 9:e maj. Tyvärr blev det inte så. Kanskeför att det inte finns i tillräckligt antal, kanske för att det inte är färdigutvecklat, kanske vill man hållapå sekretessen kring systemet ett tag till. Orsaken är iallafall Observationsplatsen okänd. Men, ur ett materiel och förmågeperspektiv gick inte omvärlden lottlös, utan vid paraden i Rostov-on-Don visades en ny variant på det gamla 12,2 cm raketartillerisystemet BM-21 upp.

Via den ryska bloggen bmpd.livejournal kommer det fram uppgifter om att den utlovade visningen av Tornado-G beror på medialt missförstånd, utan att 2B26 är den modernisering som har påbörjats av raketartillerisystem BM-21 Gradunder 2011-2012. Hitintills har 36 system moderniserats och fler lär det bli.

Skillnaden ligger egentligen inte i bestyckningen utan i själva fordonet som plattform. Istället för den vanliga lastterrängbilen Ural 375 eller Ural-4320 använder man sig av den modernare KaMAZ 5350. Med tanke på den stora anskaffningen av KaMAZ-lastterrängbilar som sker till de väpnadestyrkorna är det ganska naturligt att det även sker en anskaffning av motsvarande typer i understödsfunktionerna. Det blir lite lättare för brigadernas underhållsresurser om man likriktar fordonsparkerna i det längsta. Någon har med andra ord använt sin fettknöl på ett bra sätt, något som man kan konstatera att så inte sker överallt i världen. Var får ni räkna ut själva…

20120510-195556.jpg

20120511-073631.jpg

GLONASS/GPS-navigator GROTTA-M/ГРОТ-М

Navigatorn är en utveckling av den något äldre 14TS822 ГРОТ-М, som kom ut på förband 2003. Av någon outgrundlig anledning valde man inte att byta namnet på den nya mottagaren trots att det i princip är två helt olika apparater.

Som rubriken avslöjar fungerar båda på både de ryska GLONASS- och de amerikanska GPS-signalerna. Föregångaren 14TS822 finns främst på artilleriförband och dess eldledare. Skalet är gjort i fräst aluminium och med batteri väger den inte mer än 800 gram. Den är exporterad till Afrika och Sydamerika, att den har menyspråk på engelska, franska och spanska kan ha underlättat det.

Efterföljaren GROTTA-M visar förutom kordinater, waypoints, rutter aven position på digital karta, även om den man ser i inslaget inte når upp till den standard vi är vana med.

Till skillnad från föregångaren har den en 320×240 färgskärm samt ett hölje gjort i plast. Dessutom är batterilådan utformad för vanliga AA-batterier vilket möjligör enklare logistik kring strömförsörjningen. 14TS822 hade en särskild laddningsbar batterilåda som inte går att demontera och stoppa i till exempel ny fräscha kommersiella batterier, utan man är då utlämnad till underhållssäkerheten med laddade batterier från fordonsladdare/motsv.

Noggrannheten anges till 10 meter.

Som tillbehör finns även en fordonsantenn som kopplas in med coaxialkabel.

20120201-214430.jpg

KamAZ-65225 med stridsfordonssläp under repetionerna inför segerdagens parad för något år sedan. Foto V. Kuzmin

Det centrala militärområdet har under 2011 fått ca 500 fordon av olika typer levererade till sina förband enligt federationens väpnade styrkors presstjänst.

Bland fordonen märks bland annat ett tjugotal 8X8 lastterrängbilar med personaltransporthytt KamAZ-6350 som kommer att användas som dragfordon i artilleriförband med 15,2cm haubits MSTA-B och Hyacint-B. Bland de andra typerna som märks finns ”två dussin” 6X6 dragbil KamAZ-65225 som bland annat används för stridsfordonstransporter.

Samtidigt genomförs REMO på ansenliga mängder lastterrängbilar. Centrala militärområdet genomförde under 2011 REMO på knappt 250 fordon. För hela den ryska försvarsmakten är planen 5000 fordon under 2012.. Arbetet kommer att ske i samverkan med tillverkarna, men antagligen läggs en hel del arbete ut på fabriker motsvarande 172. bilverkstäderna som enbart sysslar med reparation och renovering av militära fordon.

Full fart på verkstads med andra ord.

Rullar vagnar av den här typen in vet man att man kan få det hett om öronen


Pansarbandvagn BMO-T

BMO-T är särskilt framtagen för att transportera trupp med eldkastare av typen RPO. Den höga skyddsnivån som fordonet har medger att truppen antagligen transporteras långt fram i anfallsmålet för att där kunna göra avsittning. Eldkastare RPO är avsedd att främst sättas in mot fältbefästningar. Fordonet kan bära med en skyttetrupp om sju soldater och har i normalfallet plats för 32 eldskastarskott RPO. Besättningen utgörs av två personer, chef + förare.

BMO-T är baserad på stridsvagn T-72 och godkändes för den ryska armén 2001. Vagnen väger 43,9 ton och har en högsta hastighet på 60 km/h. Vagnen är utrustad med en 12,7mm tung kulsoruta NSV samt 12 stycken rökkastare samt motmedelssystem Shtora. Vagnen är utrustad med bildförstärkare och aktiv IR för körning. Vagnen är utrustad med kollektivt CBRN-skydd.

BMO-T är mycket lik pansarbandvagnen BTR-T, som är baserad på T-55 och är utrustad med 30mm automatkanon 2A42 som även återfinns på BMP-3 och attackhelikopter Mi-28N.

Fordonet återfinns i  eldkastarbataljonerna där även understödsvagnen TOS-1 och TOS-1A återfinns


Informationsfilm om  fabrik nr 9 på riktigt dålig engelska

Artillerifabrik nr 9, Артиллерийский Завод no 9 i Jekaterinburg är en av de större tilllverkarna av eldrörsartilleri i Ryssland.  Bland produkterna finns bland annat 12,5cm stridsvagnskanon 2A46/2A46M, 12,2 cm haubits D-30, 15,2 cm haubits 2A61 PAT-B och 2A64, 12,5cm pansarvärnskanon 2A45M, 12,2cm lätt haubits M-392, ubåtsjaktsystem RBU-6000 och RBU-1000

Förutom att tillverka kanoner så finns drivaxlar i fabrikens utbud. Mer om detta kan man läsa på deras hemida http://www.zavod9.com


En annan informationsfilm om fabriken fast denna gång på ryska…

Den främsta skillnaden är att 2S34  saknar krutgasejektor och har en kvadratisk mynningsbroms. På tornet sitter tre stycken rökkastare på vardera sidan.

Observationsplatsen skrev tidigare i år om att bandkanonen 2S1 Godzvika som har moderniserats till 2S34. Det Observationsplatsen då inte visste om var att anskaffningsbeslut var taget och att vagnen var redan då på väg ut på förband. 21. mekaniserade brigaden i Totskoe är enligt uppgift det första förbandet med den nya vagnen där den skall ha ersatt 12 cm granatkastare 2B11 som bataljonsartilleri. Bandkanonen har en räckvidd på 500-14000 meter. 21. mekbrig deltog även i övningen Gemensam sköld 2011 tillsammans med vitryska armén. Om någon hittar bilder på 2S34 från den övningen tas de tacksamt emot!

2S34 på motorplan i väntan på att användas

Uppgraderingen innebär att orginalets 12,2cm kanon byts ut mot en modernare 12 cm kombinationspjäs 2A80, samma som finns i understödsvagn 2S31 Vena. Uppgraderingspaketet omfattar även ny pjäsdator och satellitnavigeringsutrustning. I förlängningen innebär detta en ökad eldhastighet från 4-5 granater i minuten till 7-9. Verkan i ammunitionen har ökat med 100% och man kan dessutom skjuta sklutfasstyrd ammunition som Kitolov-2. Man kan även skjuta hårdmålsmultipelstridsdel Balansir. För pjässervisen har arbetsförhållandena förbättrats samt att pjäsen kommer snabbare till skott. Vagnen är förberedd för krypterat samband från eldledningen. I slutändan beräknas bandhaubits 2S34 vara 3 gånger effektivare än föregångaren 2S1

2S34 tillsammans med 15,2 bandkanon 2S19 Msta-S

Läs mer om uppgraderingen på tillverkaren Motovilikhas hemsida

82mm granatkastare 2B25

Denna ljuddämpade granatkastare är särskilt framtagen till de ryska specialförbanden, Spetsnaz och deras behov att kunna verka med understödseld. Tillverkaren Burevestnik utlovar en signaturreducerad pjäsplats där varken ljud, ljus eller rökbildning kan avslöja grupperingen av skjutande pjäs. Dolt uppträdande även efter eldöppnandet är något man alltid strävar efter, något som kan vara av största vikt när man strider i djupet av fiendens gruppering. Hitintills har receptet för överlevnad varit ett begränsat eldöppnande innan omgruppering till ny pjäsplats för nytt eldöppnande, då man med relativt enkla medel kan lokalisera skjutande pjäs.

Pjäsen har en kaliber på  82mm men den tekniska utformningen av systemet har medfört en begränsad räckvidd jämfört med andra 82mm granatkastare. 2B25 eldområde sträcker sig från 100 till 1200 meter och har en eldhastighet på upp till 15 granater per minut. Ammunitionen, sprängvinggranat 3V035E väger 3,3kg.

För att kunna avfyra granaten ljudlöst är drivladdningen innesluten i toppen av granatens bakre del bakom stridsdelen.  När granaten avfyras skjuts en pistong bakåt genom röret mot en i granaten från eldrörets botten uppstickande tapp. Kraften i pistongen skjuter sedan upp granaten i en ballistisk bana. Till skillnad från andra grksystem kan man här inte välja olika laddningsstorlekar för att på så sätt välja skjutavstånd, därav den begränsade räckvidden. Inget tryck kommer att påverka eldrörets vägg, utan endast botten och dess tapp. Till följd av detta behöver inte det vara så tjockt gods i eldröret och man sparar vikt. 2B25 väger 13 kg inkl bottenplatta .

Systemet är antaget och levereras sedan 2010 till de väpnande styrkorna

9A53 antas vara Tornado-G-systemet som skall ersätta BM-21 Grad

Man har beslutat att köpa in raketartillerisystemet Tornado-G till de väpnade styrkorna. Raketartillerisystemet skall på sikt ersätta BM-21 som är ett 12,2cm raketartillerisystem från början av 1960-talet. Tornado-G (Торнадо-Г”) skall enligt uppgift kunna avfyra både 12,2 cm samt 30 cm raketartilleriammunition. Idag finns det tre system för raketartilleri att tillgå, 12,2cm BM-21 Grad, 22cm BM-27 Uragan samt 30 cm BM-30 Smerch.

Även om BM-21 är ett gammalt system är kalibern fortfarande intressant och det finns ett stort urval av ammunitionstyper att tillgå. Att skrota det helt och hållet skulle vara ekonomiskt oförsvarbart, utan en succesiv övergång via ett modulsystem verkar vara en rimlig lösning utifrån ekonomiska och logistiska faktorer.

Det nya systemet som antagligen kommer att baseras på färdigladdade raketmoduler, 9A53 och dessa kommer medföra kraftigt reducerade omladdningstider för ett skjutande raketbatteri. Fördelen med att ha ett modulbaserat system är att det är bara modulen som blir kaliberbunden i den skjutande enheten och för omladdningsfordonet. På så sätt kan även ett batteri både anta rollen som brigadartilleri eller som armékårs/divisionsartilleri, allt efter tilldelade resurser och uppgifter.

På 1990-talet kom det uppgifter om ett likande modulsystem för BM-21 enbart för 12,2cm kalibern. Syftet med det var enbart att reducera omladdningstiderna  för den skjutande enheten. Projektet nådde bara försökstadiet och kom aldrig ut på förband.

Observationsplatsen skrev mer om 9A53 tidigare i september

Pansarvärnsrobotbandvagn 9P149 Shturm-S

Pvrbbv Shturm-S  är i grunden en pansarbandvagn MT-LB som har anpassats till att bära en robotlavett samt omladdningsluckor i stridutrymmet. Man har även ersatt tornet med en siktesenhet. Vagnen bär med sig 12 pansarvärnsrobotar av modellen AT-6 SPIRAL eller den modernare AT-9 SPIRAL-2. Omladdningen sker automatiskt. Eldhastigheten är 3-4 robotar per minut, beroende på deras flygtider. Lämpliga mål för systemet, beroende på val av robot är stridsvagnar med kompositpansar, med eller utan explosivt reaktivt pansar(ERA), lätt pansrade fordon, fältbefästningar, hovrande eller långsamtgående helikoptrar

Pvrb AT-6 SPIRAL /9M114 har en räckvidd på 5000 meter och stridsdelen är en enkel laddning med riktad sprängverkan, RSV. Efterföljaren AT-9 SPIRAL 2 /9M120 ATAKA har en utökad räckvidd på 6000 meter samt en tandemRSV-laddning för bättre verkan. AT-6 har en hastighet strax över ljudet på 345 m/s medan AT-9 är något snabbare med sina 400 m/s. Penetrationen är 750 respektive 950 mm homogent stål.

9P149 finns bland annat på 9.gardesartilleribrigaden i Luga, strax väster om Estland och på 200. motoriserade brigaden i Pechenga, vid den norska gränsen.

Understödsvagn 2S31 med sin 12 cm kombinationspjäs i 80 graders vinkel viket är maxeleverat läge

Understödsvagn 2S31 VENA

Vagnen är en utveckling av stridsfordonet BMP-3 och är ett understödsfordon avsett för direktriktad och indirekt eld. Det är en direkt efterföljare till understödsvagn 2S9 som baseras på luftlandsättningsfordonet BMP-1. Fordonet är bestyckad med en automatladdad 12 cm kombinationspjäs 2A80 som har en  eldhastighet på upp till 10 granater i minuten. Räckvidden är upp till 13 km. Minsta skjutavstånd med indirekt eld är 1,3 km. Direktriktat är granatens armeringavstånd. Vagnens kan ta med sig 70 granater, bland annat den slutfasstyrda pansarvärnsgranaten Kitolov-2M.

Vagnen har fyra mans besättning och väger 19,5 ton. Längd 6,9 meter/8,5 meter med eldröret i transportläge. Som alla andra vagnar baserade på BMP-3 är även 2S31 amfibisk. Vagnen är utrustad med sensorsystem Shtora-1, vilket är ett varningssystem för belysning av laser, till exempel för pansarvärnsrobotar. Shtora-1 avfyrar automatiskt rökgranater för att avskärma fordonet, men kan även tända två stycken IR-strålkastare för att blända skjutande enhet.

Vagnen visades upp för första gången 1997 och hitintills har ett fåtal (<10) prototyper tillverkats. Med anledning av att marininfanteriet kommer tillföras vagnen skall serietillverkningen starta.

Länk

Den yttre skilllnaden är avsaknaden av krutgasejektor på eldröret samt en rektangulär mynningsbroms på 12 cm kanonen samt tre stycken rökkastare på vardera sidan av tornet.

Företaget Motovilikha i Perm har tagit fram en modifierad variant av bandkanonen 2S1 Gvozdika. Den nya Gvozdikan kallas 2S34 och har fått den ursprungliga gamla 12,2cm 2A31 kanonen ersatt av en 12 cm 2A80 räfflad kanon.

Med 2A80 kanonen kan man skjuta bland annat den slutfasstyrda Kitolov-2 pansarvärnsgranaten och västerländsk ammunition. Med installationen följer även ett automatiserat  pjässystem samt satellitnavigering. Eldhastigheten ökas från 4-5 granater per minut till 7-9 samt att förberedelsetiden till skott nedgår dramatiskt.

Om pjäsen medger MRSI, Multiple Rounds Simultaneous Impact, är okänt.

Moderniseringen finns på prototypstadiet och beslut om anskaffning är inte taget.

Artlokrr AISTENOK på den ryska vapenmässan MAKS 2009

Artillerilokaliseringsradar AISTENOK (STORK)

Företaget Strela i Tula har konstruerat en bärbar mindre artillerilokaliseringsradar avsedd för att målupptäckt av såväl fordon på marken som granatprojektiler i ballistiska banor.

Radarstationen använder sig av en aktiv elektroniskt styrd antenn, AESA, viket medger högre effekt, högre störkänslighet och högre driftssäkerhet än tidigare generationer av radarstationer.

Fältgrupperat radarsystem

AISTENOK kan upptäcka mål på ett avstånd upp till 20 km och lägesbestämma en granatkastare 5 km bort med 30 meters felmarginal på mindre än 10 sekunder. Systemet kan även användas för eldledning och kan upptäcka brisader på ett avstånd upp till 15 km

Mer om systemet kan man läsa på tillverkarens hemsida.

MT-LB 6MB4 avfyrar sin 30 mm akan under förevisning

Universalfordonet MT-LB, i Sverige mer känd som pansarbandvagn 401 är en av Ryssland vanligaste splitterskyddade fordon. Främsta rollen för denna trotjänare från slutet av 1960-talet är understöds och underhållsfordon i olika former. Bland annat som pansarvärnsrobotbandvagn 9P149 ”SHTURM-S, radarpansarbandvagn SNAR-10M ”PANTERA” och indikeringspansarbandvagn RKhM ”KASHALOT”

Man har moderniserat vagnen för direkt understöd genom att montera en vapenplattform över trupptransportutrymmet. Varianterna som finns kallas MT-LBM6MB3/4 och 5. 6MB3 har en 23 mm GShV-23V automatkanon, granatspruta AG-30 samt tung kulspruta ”Kord” 12,7mm. 6MB4 har istället fått en GSh-30K 2A72 30mm automatkanon.

6MB5 har dubbelmonterade 30 eller 23 mm automatkanoner kompletterade IGLA luftvärnsrobot med moderniserade sikten.

Nackdelen med att sätta vapenplattformen långt bak är en ökad sårbarhet i bland annat strid i bebyggelse då man måste exponera större delen av vagnen i eldställningen.

Hur gammal än MT-LB uppfattas av oss är den sista moderniseringen inte gjord, utan fordonet är en pålitlig arbetshäst som kommer att följa med i utvecklingen i många år framöver, i många olika skepnader.

Med förstärkt botten och nya stridsluckor anpassas MT-LB till den nya rollen som grkbv

Försök pågår med att montera 82 mm granatkastare på pansarbandvagn MT-LB. En av pjäserna man använder är granatkastare 2B14-1 PODNOS. Pjäsen har en räckvidd på 4000 meter och med ihållande eldgivning kan man skjuta 22 granater på 3 minuter. Vikt 42 kg och den betjänas av 5 man.

När 2B14-1 granatkastaren kom ansågs den representera  en helt ny typ av lätt grk som till skillnad från tidigare konstruktioner. Trots den traditionella konstruktionen är den anpassad till moderna tillverkningsmetoder och material och har funnits på förband sedan 1980-talet. Den finns i stora mängder i arsenalen (> 2000 ex).  Man har hitintills testat systemet i flack terräng och man övergår till ett skede med svårare terrängprov. Systemet medger snabb omgruppering med pjäsen både in och ur fordonet.

Till pjäsen finns både spräng och lysgranater.


2B24

I försöken använder man även efterföljaren,  2B24 som medger eld upp till 6 000 meter. Även 2B24 är försedd med mynningssäkring som förhindrar att laddaren släpper ner en ny granat innan den förra lämnar eldröret. Den ses tydligt på bilden ovan. Pjäsen väger 45 kg med bottenplatta.

30 cm raketartillerisystem BM-30 SMERCH

BM-30 SMERCH (STORM) är världens kraftigaste raketartillerisystem och kom ut på förband under sent 1980-tal.

9A58-2 med laddfordon 9T234-2

Systemet består av ett flertal olika komponenter som:
raketer av typerna
9M55K (72 multipelstridsdelar, splitter)
9M55K1 (5 st MOTIV-3F med autonom sökare, pansarvärn)
9M55K4 (25 multipelstridsdelar, pansarvärnsminor)
9M55K5 (646 multipelstridsdelar, pansarspräng)
9M55F (multipelstridsdelar, spräng)
9M55C (FAE)
9M528 (spräng)
avfyrningsfordon BM 9A52-2 baserat på lastterrängbil MAZ-7310
laddfordon TZM 9T234-2 med kran och 12 raketer
batteriplatsfordon 1K123 ”Vivary” baserat på lastterrängbil KaMAZ-4310
underhållsfordon PM-2-70 MTO-V

Utöver nämnda ammunitionstyper har man även experimenterat med UAV, flygblad och kemiska stridsdelar.

Räckvidden på systemet är officiellt 70-90 km men med slutfasstyrd ammunition har räckvidden fördubblats till 140 km. Grupperingstiden är 3 minuter och de 12 raketerna kan skjutas av på 38 sekunder. Ett eldöppnande täcker en yta på 67 hektar. Omgruppering tar ytterligare 2 minuter innan förbandet är på marsch. Omladdningstiden är 20 minuter på grund av att varje raket måste lyftas in separat i lavetten.

9M55 raketerna väger ca 1400 kg

En ny variant, 9A52-4 förevisades 2007 och är en lättare version av det tunga systemet. Där sitter 6 stycken raketer i en modul som lätt kan lyftas av med laddfordonet och sedan ersättas av en ny färdigladdad modul. På så sätt reduceras omladdningstiden samt att systemet även är flyttbart med transportflyg. 9A52-4 är baserat på lastterrängbil KaMAZ-6350. 9A52-4 kan ses som en rysk motsvarighet till det amerikanska HIMARS.

En annan variant på 9A52-4systemet med två stycken raketmoduler har observerats på ett MAZ-7310 chassi. Systemet kallas 9A53. Där försvinner nyttan med flyttbarheten men man behåller snabbheten i omladdningstiden. Utvecklingen pekar på att 22cm systemet BM-27 URAGAN (ORKAN) kommer att ersättas/kompletteras med ett likadant modulsystem, vilket innebär att 9A52-4 fordonet kommer även att kunna skjuta 22 cm raketartilleriammunition.

Organisatorisk ingår 12 system i en bataljon med tre batterier med fyra system. Bataljonen återfinns som armékårssartilleri.

En exportvariant är även utvecklad 9A52-2T, främst med tanke på den indiska marknaden, där en tjeckisk Tatra lastterrängbil används

I begreppet pansarvärnsstrid finns begreppet den tredimensionella pansarvärnselden. Det innebär en samverkan mellan minor, direkt riktad pansarvärnseld samt indirekt eld. Ju mer sofistikerade systemen är desto större sannolikhet är att man får framgång i striden. Likaså är avsaknaden av något av de tre vapenbärarsystem nedgår verkansgraden omedelbart.

Vi har i vår arsenal för den indirekta pansarvärnselden, ja förutom 15,5 cm och 12 cm spränggranater, granaterna BONUS för haubits 77B samt STRIX för granatkastare m/41.

Vår granne på andra sidan vallgraven har motsvarande system till sitt eldrörartilleri förutom med den stora skillnaden att våra två system är autonoma, Ivans är semiaktiva och behöver alltså få målet utpekade. Förutom dessa uppräknade finns även substridsdelar med autonoma sökare till bland annat 22 cm och 30 cm raketartilleri. Mer om dessa kommer senare…

2K25 KRASNOPOL

15,2 cm 2K25 KRASNOPOL haubitsammunition
räckvidd 20 km
sökare semiaktiv (laserpek typ Malakhit)
vikt 50,8 kg
träffsannolikhet 0,8-0,9

KM-3 KITOLOV-2M

12,2cm KM-3 KITOLOV-2M haubitsammunition
räckvidd 12 km
sökare semiaktiv (laserpek typ Malakhit)
vikt 28 kg
träffsannolikhet 0,8
avsedd för haubits D-30 eller 2S1

Den 1,2 meter lång KM-8 GRAN granaten med Malakhit eldledarsystem

12 cm KM-8 GRAN granatkastarammunition

räckvidd 9 km
sökare semiaktiv (laserpek typ Malakhit)
vikt 27 kg
träffsannolikhet 0,8
avsedd för 12 cm granatkastare

Man har testat Krasnopol i 15,5 cm variant för Indien. Mer om det kan man läsa här och här

Som många andra ryska vapensystem saknar BMP-T sin motsvarighet i väst

Understödsvagn BMP-T

Erfarenheterna från det första Tjetjenienkriget visade på svårigheterna med stridsfordon i strider i bebyggelse. Behovet av att få fram understödseld i form av direktriktad automatkanoneld och splittergranater var stort medan de stridsfordon man disponerade var anpassade för pansarslag med långa skjutavstånd.

För att möta detta behov konstruerade man understödsvagnen BMP-T. Boyevaya Mashina Podderzhki Tankov, dvs stridsvagnsunderstödsstridsfordon. Leveranserna inleddes 2005

Den bärande idén är att på ett stridsvagnchassi montera den typ av understödsvapen som har visats effektiva i bland annat striderna i Grozny. Fördelen med detta är att man får en vagn som har stridsvagnens framkomlighet och skyddsnivå kombinerad med eldkraften hos luftvärnskanonvagnarna. Att använda just lvkv i striderna visade sig effektivt, dock var de så pass sårbara att de krävde särskilda anpassningar i stridstekniken.

Till chassi valde man stridsvagn T-72 utan torn. I en vapenmodul satte man sedan två stycken 30 mm automatkanoner 2A42 med 900 projektiler. En stor bredd av ammunition kan användas, bland annat spräng-, pansarbrytande- och pilgranater. En parallellmonterad 7,62 PKMT-kulspruta finns även kopplad till akaninstallationen samt två granatsprutor AGS-17D PLAMYA. Utöver detta finns även fyra stycken pansarvärnsrobotar Ataka-T. För att kunna bekämpa mål under såväl natt som dag, stillastående eller under gång är samma eldledningssystem som i T-90 monterat i BMP-T.

Stridstekniskt avser man att blanda in BMP-T i stridsvagnformationerna. I konventionell pansarstrid tänker man sig 1 BMP-T per 2 stridsvagnar och omvänt förhållande vid strider i bebyggelse.

Fordonet väger 47 ton och har en besättning på fem man. Höjden är 2,10 meter och är vagnen är knappt 7 meter lång. Maxhastighet är 65 km/h

Observationsplatsen twittrar

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse