Förutom landstigning skulle projekt 717 kunna användas för mer konventionella uppdrag som minering

När man tror sig ha sett det mesta, ja då finns det garanterat mer att se… En av dessa exotiska, nästan verklighetsfrämmande saker är de sovjetiska landstigningsubåtar som med efterföljare var aktuella ända intill 1990-talet.

Strax efter andra världskriget slut konstruerade designbyrån TsKB-18 projekt 621, en ubåt med deplacement på knappt 6000 ton avsedd för landstigning bakom fiendens linjer. Den skulle kunna bära en infanteribataljon samt 10 stridsvagnar av typ T-34, 10 lastterrängbilar med dragna kanoner samt även tre jaktflygplan av typen La-5.

Man konstruerade ytterligare typer av landstigningsubåtar, varav en typ var avsedd för de arktiska områdena, projekt 626, som var mindre, ”bara” ett deplacement på 3480 ton. Det skulle räcka till att transportera ett kompani, 165 soldater och 330 ton med bränsle alternativt fyra stycken T-34 stridsvagnar.

Under hela 50 och 60-talen fortsatte arbetet med att konstruera nya typer av landstigningsubåtar vilket avslutades i slutet  1970-talet med projekt 717. Det skulle ha blivit en veritabel atomdriven jätte, deplacementet var på mer än 17 600 ton. Ubåten skulle ha en kapacitet att lyfta 800 soldater och 20 stycken understödsvagnar, förmodligen PT-76.

Inriktningen kom att ändras på arbetet och idéer på fraktubåtar kom fram. Projekt som tankubåtar och fraktubåtar dominerade arbetet under åren fram till Sovjetunionens upplösning. Det senaste projektet skulle bli en fraktubåt med kapacitet att lasta 912 stycken  20 fots lastcontainrar på en diesel-elektrisk ubåt med AIP.

Sovjetunionens fall bidrog till att arbetet avstannande och idéerna fick stanna på projektstadiet. Mer att läsa om detta finns bland annat i artikeln ”The First Soviet Giants” av Norman Polmar som publicerades i  Undersea Warfare magazine.

Bisarrt men fascinerande…

Advertisements