Låg profil på vapenplattformen medger en dold gruppering i det längsta

Värntorn Gorchak

Vi har ju sedan 1990-talet avvecklat våra värnkanoner och de fasta anläggningarna. Även om man inte går i diametralt motsatt riktning i Ryssland på det området sker ändå viss utveckling av fasta försvarsanläggningar.

Ett exempel är värntornet GORCHAK. Ett mindre tvåmanstorn, till skillnad från våra före detta stridsvagnstorn, särskilt konstruerat för fast försvar. Tornet utvecklades av företaget Motovilikhinskiye Zovodye i Perm i mitten av 1990-talet.

Tornet har en 30 mm granatspruta AGS-17, en 12,7mm tung kulspruta NSV, en 7,62 mm kulspruta PKM samt pansarvärnsrobot 9K111 (AT-4 SPIGOT)/9K113 (AT-5 SPANDREL)

Räckvidden på systemet är beroende på vilken måltyp man avser att bekämpa, men trupp kan bekämpas upp till 2000 meter med tksp, stridsfordon upp till 4000 meter med pvrb.

Gamla system i en ny plattform. Onekligen är tanken lite antik, men behovet finns för punktbevakning av skyddsvärda objekt i säkerhetsoperationer, men även ur ett territorialförsvarsperspektiv är idén kanske inte så död som kan tro.

Old school – onekligen.

Annonser