Enveckasförsvaret når nu den ryska allmänheten

Den ryska tidningen Kommersant publicerar idag en sammanfattande artikel kring den säkerhetspolitiska debatten kring det sk Enveckasförsvaret. Artikeln kan läsas här via Google Translate för icke ryskkunniga.

Huvudfokuset är dock inte den svenska försvarsförmågan, utan debatten om NATO . I detta skall man vara medveten om den ryska ovilja som finns till ytterligare NATO-expansion där Sverige och Finland söker medlemskap.

Det finns nog anledning till skärpt bevakning av rysk media under den kommande tiden för att se reaktionerna på artikeln, särskilt som den utpekar Ryssland som ”huvudfiende”…

Ny läsvärd finsk rapport

Detta inlägg blir väldigt kort. Dagens lästips är denna finska rapport.

Rysk soft power växer sig starkare i Lettland

Via Mats Johanssons blogg uppmärksammade Observationsplatsen en artikel i den engelska tidningen The Guardian.

Artikeln ger exempel på hur ryskt inflytande sker i Lettland, den baltiska stat som har den största ryska befolkningsandelen, närmare 25%.

Det är ur västligt säkerhetspolitiskt perspektiv oroande att rysk underrättelsetjänst kan öppna en kanal direkt in i lettiska inrikespolitiken. Därigenom står landets suveränitet som en självständig stat på spel om Kreml får för sig att utnyttja detta för sina egna intressen.

Utvecklingen i Baltikum och dess politiska stabilitet är för oss mycket viktig. Det finns all anledning för Försvarsberedning att titta närmare på detta.

Hotfull retorik i revanschistisk reklamfilm

Att man med reklamfilm vill rekrytera personal till väpnad tjänst sker i alla länder. Till exempel Wisemans Wisdoms tar idag upp aktuella exempel kring Försvarsmaktens nya kampanj. Filmen ovan, Армия России – Мы вернулись!!!/Armiya Rossii – My vernulis/Rysslands armé-Vi är tillbaka är det senaste exemplet på en reklamfilm i syfte att lyfta fram de ryska väpnade styrkorna.

Budskapet i filmen går inte att ta miste på. Nya vapensystem i form av robotubåtar, stridsfordon och flygplan utgör grunden för den återtagna förmågan hos landets väpnade styrkor. Däremot är bildpråket obehagligt då det istället för att lyfta fram skyddet av den egna landet istället framhäver den offensiva förmåga att kunna slå till mot andra länder. I detta fall hur man med hjälp av kryssningsrobot SS-N-21 SAMPSON kan slå så långt på amerikansk territorium mot mål i Dallas, Texas. Budskapet är klart och tydligt. Vem är fienden går inte att ta miste på.

Samma producent har även gjort denna film, som på ett tillspetsat sätt liknar tjänsten vid de väpnade styrkorna som ett dataspel. Skillnaden är att allt är mycket bättre.

Vem är då avsändaren av detta?  Bakom produktionen står reklambyrån Ad Elite, www,adelita.ru som har producerat filmen och som nu cirkulerar via sociala medier på nätet. Ad Elite är inte ett ryskt svar på Studio Total som med sin nallebombning kan ha en egen politisk agenda. Budskapet i filmen är helt annorlunda än det som vår Försvarsmakt vill få fram med förvirrade studenter som klättrar in i ballonger eller kvinnor som fotar sin frukost.

Om nu filmen är sanktionerad och betald från politiskt håll visar det tydligt att det finns krafter som står för en konfrontativ politik i statsapparaten. Att de tidigare funnits i opposition vet vi. Nu finns de innanför Kremls murar…

Förresten, du har väl läst ett av förra årets mest lästa inlägg om när den vitryska armén kopierade Försvarsmaktens reklamfilm?

Stridsfordon Kurganets-25 tar form

Kurganets-25/курганец-25

Överraskande nog så har det kommit en bild på det som kan antas vara prototypen till stridsfordonet Kurganets-25. Bildens urprung är lite oklart men verkar vara en bakgrundbild vid någon form av konferens där man samtalar via videolänk.

Den bärande idén kring fordonet är att skapa en enhetsplattform som rymmer såväl stridsfordon för mekaniserat skytte, pansarvärn, luftvärn, EW, ledning och logistik. Den stora vinsten blir givetvis underhållet i fält och viss utbildning på vagnen som kan standardiseras. Vagnen blir dock tyngre än tidigare ryska stridsfordon, dock skall den fortfarande vara amfibisk. Arbetsnamnet på projektet är Kurganets-25 och påvisar härstammningen från fabriken i Kurgan och normalvikt på 25 ton. Fordonstypen avses ersätta BMP-familjen, men även fordon som MT-LBu kan nog även räknas in i det.

Chassiet som visas ovan saknar tornkrans, vilket tyder på att det främst kanske kommer vara en körrigg för att pröva ut bandaggregat och drivlina, något som är ett absolut måste för att få en nytt stridsfordonstyp att fungera tillförlitligt. Detaljer som avslöjar att det rör sig om Kurganets-25 är bland annat utformningen av luckan till motorrummet, placeringen av förarplats, vinklade hörn längs sidorna av stridsrummet. Trots att chassiet står uppallat får man uppfattningen om att det rör sig om ett relativt högt fordon om man jämför med mannen som står bortom fordonet.

Några närmare detaljer än så finns det inte om projektet idag utan mer kommer säkerligen att dyka upp senare i år när testerna börjar.

Bilden ovan visar olika varianter av fordonet som lednings eller televapenvagn. Förmodligen kommer den färdiga vagnen att likna detta utseende.

Modell av ledningsvagnen från företaget Modelmix. Vissa detaljer kan urskiljas som likadan på prototypchassiet såsom motorrumslucka, förar och vagnchefsplats.

Ytterligare en modell av fordonet som skall föreställa spaningsvarianten. Beväpningsalternativet kan vara en 30mm automatkanon.

Samma modell fast bakifrån. Tydligen kommer fordonet att utrustas med ramp vilket i sådana fall skulle vara den första ryska vagnen som får detta.

Observationsplatsen har tidigare skrivit lite om Kurganets-25 här och här.

Pågående materielanskaffningsprojekt för sjöstridskrafterna 2012-2015

Inlägget blir mycket kort idag. Bilden ovan har tidigare dykt upp i twitterflödet men duger väl som illustration  till det omfattande materielanskaffningsprogrammet GPV-2020 som för närvarande pågår. GPV-2020 sträcker sig över perioden 2011-2020 och kommer bedömt att följas av ett lika ambitiöst program. Men vad GPV-2030 har i sin linda vet nog ingen än.

När man studerar bilden skall man ha klart för sig att det enbart rör sig om de byggprojekten som är pågående eller avses starta under 2013.  De färgade rutorna illustrerar statusen på fartygsbygget, där grönt innebär att fartyget är skrovklart och kan sjösättas. Gult innebär att fartyget ligger på slipen och byggs. Orange påvisar att förberedelser har officiellt satts igång för att kölsträckning skall ske med mål att sjösättning angivet år. Vidare tar illustrationen enbart upp ytstridsfarttyg, ubåtar och landstigningsfartyg. Dem oerhört viktiga förmågan till underhåll faller härmed bort ur betraktarens synfält. De fartyg som vars sjösättning i dagsläget är planerad till efter 2015 är alltså inte med.

Vissa uppgifter behöver dock uppdateras i bilden, såsom att att två stycken robotubåtar i Boreij-klassen kommer att kölsträckas under 2013.

Säkerhetspolitiska hot och förmågor II

…är en text som skrevs i februari förra året. Med tanke på de senaste dagarnas mediarapportering kring ÖB:s uttalande i SvD kände jag att texten är värd att läsas igen. Så nu kommertexten i sin helhet igen;

Säkerhetspolitiska hot och förmågor är något som den svenska journalistkåren, eller kanske framför allt svenska mediakonsumenter har svårt att förhålla sig till. Mycket förenklat för att spara eoner av tid kan hot och förmågor uttryckas enligt följande;

För det första. För att en förmåga skall kunna bli ett hot krävs först och främst en politisk vilja för att kunna förvekliga detta. Vad är målet med den förda politiken?

För det andra. Om viljan finns att förvekliga hotet behöver ekonomiska och industriella resurser fördelas så att de kan understödja förmågan som garanterar hotet.

För det tredje. Om förmågan finns finns det alltid en risk att den kan användas. Om vinsten att använda förmågan överstiger med råge kostnaden sjunker tröskelvärdet för att använda den.

Det borde därför vara relevant att diskutera förmågor och risker, ja kanske till och med oförmågor ibland, beroende var diskusssionens tyngdpunkt ligger. Ta gärna upp saker som möjligheter och handlingsfrihet. När man ändå håller på, brist på handlingsfrihet. Det finns ett helt batteri med termer som borde ingå i den offentliga diskussionen om svensk säkerhetspolitik.

Utan att peka ut någon särskild nyhetsredaktion kan man konstatera att rysk upprustning är på tapeten igen och rapporteras i bland annat radion i dag där reportern frågar om rysk upprustning utgör ett hot. FOI:s Carolina Vendil Pallin svarar sanningsenligt att upprustningen inte utgör ett hot i dagsläget.

Helt riktigt påpekas det även att antalet förband är mindre idag än innan Georgienkriget, men enligt Observationsplatsen gör man det väldigt enkelt för sig i den argumentationen. Antalet förband har förvisso minskat, men det som har skett är att man upplöste de så kallade Kategori C-förbanden, motsvarande det som vi hade som personalersättningsförband. C-förbanden hade en personalstyrka om 10-15% och tämligen hög materieluppfyllnad med äldre utrustning. Exempel på detta är stridsvagnsförband med T-55 och T-62 som nu skrotas sedan ett tag på löpande band. Nästa nivå, Kategori B-förbanden omfördelar sin materiel så att materielstatusen blir helt och hållet uppfylld på kategori A-förbanden där inga vakanser längre tillåts. Ur denna kategori tas de förband som skall ha extra hög insatsberedskap med bland annat kontraktsanställd personal. Slutligen förtätas Kategori B-förbanden där luckor och vakanser inte heller längre tilåts. Dessa har dock något lägre materiell status där bland annat äldre varianter av stridsvagn T-72 återfinns. Samma behandling av förbandstyperna återfinns över alla vapengrenarna och vapenslag.

I förlängningen innnebär detta att statusen på de gripbara förbanden ökar och att de vakantsatta pappersförbandens officerare kan friställas. Organisationen slimmas betydligt och kan bli mer användbar för de politiska mål man har.

Med fortsatt materiell förnyelse kommer förmågan att fortsätta öka , bland annat genom den ambitiösa materielanskaffningsplanen GPV-2020 som omfattar ofattbara 5000 miljarder svenska kronor. Bland annat nämns över 2300 nya stridsvagnar, landstigningsfartyg med mera.

Frågan är hur detta påverkar den svenska planeringen och de åtgärder som vidtas. Som en klok bloggare skrev för ett tag sedan, militär förmåga är allltid relativ. I det ljuset bör man kanske lyfta upp de militära basförmågorna verkan, underrättelser, rörlighet, ledning, uthållighet och skydd. Vad har vi tillgång till och vad kan en eventuell motståndare få tillgång till? På Wiseman och Skipper diskuteras bland annat Gotland och vikten av att inte låta ön förbli ett säkerhetspolitiskt vakuum.

En rysk upprustning som sker parallellt med ett USA som drar sig ur Europa kan bli starkare än vad vi trodde från början.

Mer kan man bland annat läsa på SvD men även på de flesta försvarsbloggarna som Chefsingenjören, Gyllenhaal och Försvar och Säkerhet,

Lite ubåtsnyheter

955-robotubåten Vladimir Monomakh till vänster och 885-attackubåten Kazan till höger under gårdagens ceremoni vid Sevmashvarvet. Efter 3,5 år på slipen imponerar resultatet. 

Det har varit en händelserik avslutning på 2012 avseende materielsidan för de ryska stridskrafterna. Förutom att stridsflyget har enbart under december fått 10 attackflygplan av typen SU-34 FULLBACK har de första serieleveranserna av jaktflygplanet SU-35S FLANKER även kommit.

På flottsidan händer det andra intressanta saker. Den tredje robotubåten i projekt 955-klassen Vladimir Monomakh är nu klar för sjösättning och efterföljande prov. Vid bilderna på Monomakh kan samtidigt se skrovet på den andra attackubåten i projekt 885-klassen Kazan som allt av döma är skrovfärdig. Byggnadstaketn på den ubåten imponerar och visar att man nu har fått upp farten på den ryska ubåtstillverkningen vid Sevmashvarvet i Severodvinsk . Till skillnad från de andra ubåtarna i 955 och 885-klasserna som ha tagit 6 till 17(!) år att bygga har Kazan färdigställts på rekordtiden 4 år under förutsättning att den kommer i vattnet som planerat 2013.

955-klassen kommer utgöra den framtida ryggraden i Rysslands kärnvapenarsenal till havs. Totalt kommer den klassen att omfatta 10 ubåtar. För tillfället finns tre ubåtar färdigställda och ytterligare en på slipen. 885-klassen kommer tillsammans med 955-klassen att bilda grund för kärnvapenavskräckningsförmågan. 885 är dock en attackubåt med främsta uppgift att skugga och jaga motståndarens strategiska robotubåtar i syfte att reducera dennes andraslagsförmåga. I den klassen är även planen att 10 ubåtar i den klassen skall ingå i arsenalen.

Till dessa kommer även dieselelektriska ubåtar i bland annat projekt 636 Varshavyanka-klassen där sex stycken ligger i orderstocken för närvarande.

Med dessa korta rader önskar Observationsplatsen sina läsare ett Gott nytt år och på återseende under 2013. ”-Inga pinnar, bara timmar!” som soldaterna skanderade glatt..

Första spaningsflygningarna med TU-214R

Världspremiär lagom till jul, dock fortfarande omålad.

Signalspaningsflygplan TU-214R

De japanska självförsvarsstyrkorna flygstridskrafter, JASDF har fått äran att vara det första utländska flygvapen som lyckats fotografera det nya signalspaningsflygplanet TU-214R när det uppenbarade sig väster om Japan över Japanska havet den 17 december.

Förmodligen var flygningen en test av de sensorer som finns ombord på flygplanet. Det är utrustat med bland annat optisk sensor Fraktion, syntetisk aperturradar och signalspaningsutrustning. Flygplanet är framtaget som ersättare till den något ålderstigna trotjänaren IL-20M. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att även den skall moderniseras. Två flygplan av typen är beställda i en första delserie, men fler lär nog följa.

Flygplanstypen bygger ursprungligen på passagerarflygplanet TU-204 men är byggt av KAPO i Kazan och har bland annat fått en kraftigt ökad lastkapacitet. Räckvidden uppges ligga på 4300 km.

Med all sannolikhet kommer nog flygplanstypen att kunna dyka upp även över Östersjön i framtiden.

Ny typ av tälthangar för ryska flygvapnet

Ett tvinslag från flygskolan i Borisoglebsk fångade genast Observationsplatsens intresse. Förutom att det visade flygkadetter som förbereder sig inför flygutbildning på skol/attackflygplanet YAK-130 MITTEN  avslöjades en  ny typ av hangar för det ryska flygvapnet.

Traditionellt sett förvaras inte flygplan i hangarer, utan står i allt större utsträckning utomhus genom att man skapar de större flygflottiljerna till följd av sammanslagningarna av flygregementena. Platsbrist samt att de stridsflygplan som utgör ryggraden i det ryska luftförsvaret, SU-27 FLANKER och MiG-31 FOXHOUND ryms inte heller i de betongvärn som tidigare byggts. Vid större översyner servas flygplanen i hangarbyggnader  från 50-60-talet med dåtidens sovjetiska byggstandard. Denna typ av utomhusförvaring ställer extremt hårda krav på underhållet och risken för felfunktion är större då möjligheten till torrluftning helt och hållet saknas.

Det verkar bli en ändring på dessa förhållanden med införandet av denna typ av hangarbyggnad. Genom lösningen kan man snabbt bygga ut ett omfattande väderskydd för de vanligaste stridsflygplanen över hela ryska federationen. Hangarkonstruktionen medger även att man snabbt kan bygga ut baseringskapacitet på de föredetta flygflottiljer som numera fungerar som krigsbaser. Hangarens dimensioner är inte officiellt släppta, ej heller eventuell signaturreducerande effekt i materialet. Av de foton som finns tillgängliga kan hangaren husera 3×2 MITTEN-flygplan. Med en längd på 11,49 och spännvidd på 9,72m  är måtten på hangarbyggnaden minst 40×20 meter. Räknar man sedan måtten på de betongplattor som ryska flygfält är byggda av, (i detta fallet PAG-14) 6×2 meter kan man tydligt se 7×11 rader av dessa, viket ger ett mått på 42×22 meter.  Höjden på hangarbyggnaden är något svårare att uppskatta, men borde rimligtvis ligga på 8-9 meter.

Hangartypen skulle kunna rymma stridsflygplanstyper som FULCRUM, FLANKER, FOXBAT, FENCER, FULLBACK och FROGFOOT men även de flesta helikoptertyperna om rotorbladen plockas av.

Tillverkare och eventuell order på dessa är okänt för tillfället men det är nog inte sista gången vi ser dessa dyka upp. Framför allt kan det bli spännande att se om de kommer att användas vid förbandsövningar där flygförbanden omgrupperar med markpersonal. Framtiden får utvisa hur så sker.

Hyvää itsenäisyyspäivää!

Utbildning i pansarvana kräver nog en del sisu i de finska beväringarna och diciplin av utbildaren.

De läsare som har följt bloggen under åren vet att en återkommande hälsning till broderlandet i öster kommer den sjätte december. Så även i år.

Hyvää itsenäisyyspäivää!

Ny typ av snabbgående bevakningsbåt

Båten saknar bestyckning men tillhörigheten markeras tydligt med maskeringsmålningen och flaggan för gränsbevakningsväsendet.

Bevakningsbåten ovan är fotograferad i Baltijsk sommaren 2012. Tyvärr saknas det info vilken typ det är.Någon mer information om båten via siten forums.airbase.ru där fotot dök finns inte heller. Kanske någon läsare vet mer om den? Tips mottages tacksamt,

Lågtflygande Backfires II

Våren 2011 publicerades ett inlägg med några lågtflygande Backfires. Av en slump påträffades en något längre variant av filmen som borde ses. Filmen är inspelad på det strategiska bombflygets bas Solstsy-2 drygt 70 mil från Stockholm. Fältet är en av de depåer som anses lagra kärnvapen.

Pyssel&knåp – fartygsigenkänning

Tänkte att ni som följer bloggen kan behöva gnugga hjärncellerna. Vilka fartyg visar bilden? För att göra det lite svårare är fartygsnummret utsuddat…

Först till kvarn vinner ära och berömmelse!

UPPDATERAT 222105NOV12

Flera rätta svar dök snabbt upp. Att det rör sig om att det är två fregatter i Krivak -och Neustrasjimyj-klasserna var det ingen tvekan på.  Bilden kan vara lite lurig men med tanke på bloggens huvudsakliga observationsriktning är det fartyg ur Östersjöflottan som syns.

702 Pylkij

Här finns det tre stycken individer att titta närmare på. Krivakfregatten är inte så svårt, då det finns en av dem här och det Pylkij. Sedan kan det bli lite svårare då det finns två individer att välja mellan, Jaroslav Mudrij och Neustrasjimyj.

Några skillnader finns att titta på för att skilja dem åt. Bland dessa finns sensorer, skorstenen och livflottarnas placering vid bryggan för att ta några exempel.

712 Neustrasjimyj

727 Jaroslav Mudrij

Men den som satte huvudet på spiken var vår käre bloggkollega Skipper. Grattis på dig, din gamle sjöbuse!

Vill man läsa lite mer om Östersjöflottans fartyg finns ett inlägg från hösten 2011 här.

FULLBACK i svenskt närområde

Via den ryska siten russianplanes.net dök bilden upp och visar planet taxandes på Besovetsbasen

Ovanstående bild är tagen på flygbasen i Besovets utanför staden Petrozavodsk i Karelen, knappt 20 mil öster om den finska gränsen den 18 maj 2012. Det ovanliga är att det är en SU-34 FULLBACK, Ryssland modernaste attackflygplan och det är första gången Observationsplatsen stöter på bildmaterial som visar flygplanet fysiskt så långt västerut, dessutom utrustat med övningsbomber. Enligt uppgifter har flygplanstypen tidigare under 2011 och 2012 flugits i västra Ryssland men inget bildmaterial har sipprat ut från de övningarna.

Besovetsbasen användes bland annat för den stora flygstridsövningen Ladoga-2012 som genomfördes i april.

Än har inte flygplanet farit ut över Östersjön, men det lär säkerligen inte dröja alltför länge. Det lär vara ett hett eftertraktat villebråd för både svensk och utländsk incidentberedskap att uppvakta…

Flygförband i Kaliningradexklaven

I Kaliningradexklaven finns tre aktiva flygplatser samt en helikopterbas, här ovan utmärkta med rött.

Ryska flygförband i Kalingradexklaven

De ryska flygförband som finns närmast Sverige hittar man i Kaliningrad, ca 30 mil SO Blekinge. Till skillnand från förr är det inga större flygförband stationerade där. Ändå genererar de ordentligt med flygverksamhet där bland annat den svenska incidentberedskapen är uppe och utövar handgriplig säkerhetspolitik.

Därför kan det vara av intresse att se en närmare redogörelse på de förband som opererar i området. Av dessa är en vardera jakt, attack och transportdivision samt två helikopterdivisioner.

Chkalovsk/Чкаловск (7000. flygbasgruppen)
Likt de flesta ryska flygbaser är fältet utrustat med en rullbana och där tillhörande uppställningsområden. Banlängden är 2985 meter och skall under den närmaste tiden byggas ut till 3500 meter. På basen finns ett 50-tal uppställningsplatser.  På basen finns 8.AGP  med både flygplan och helikopterförband som  jaktflygplan SU-27P FLANKER-B och transporthelikopter MI-8 HIP samt attackhelikopter MI-24 HIND. Under 2012 flyttade även transportflyget till Chkalovsk med 7052. AGP. Förbandet opererar med transportflygplanstyperna AN-26 CURL

Chkalovskfältet med Kaliningrads längsta rullbana

Chkalovskfältets flygledartorn

Tjernjakhovsk/Черняховск (7000. flygbasgruppen)
Även där består basen av en rullbana, denna något kortare om 2500 meter. På basen finns 8.AGP med attackflygplan SU-24M FENCER-D samt spaningsflygplan SU-24MR FENCER-E. Basen fungerar även regelbundet som sidobas åt jaktförbandet på Chkalovskbasen.

Tjernjakhovsk ligger i östra delen av exklaven

Tjernjakhovskfältets flygledartorn

Donskoye/Донское
Östersjöflottans ubåtsjakthelikopterdivision är baserad vid byn Donskoye alldeles intill Östersjön. Flygfältet är en helikopterbas med en 500 meter lång helipad. Divisionen är utrustad med ubåtsjakthelikopter Ka-27PL HELIX-A  samt räddningshelikopter KA-27PS HELIX-D  Enligt uppgifer skall det även finnas trupptransporthelikopter KA-29TB HELIX-B vid förbandet.

Donskoyefältets inftrastruktur är  illa medfaren och det ligger ett omfattande restaueringsbehov i framtiden om ubåtsjaktflyget skall fortsätta operera från basen.

Donskoyefältets flygledartorn

Khrabrovo/Храброво
Flygplatsen är även Kaliningrads civila flygplats och håller därmed även en hög civil standard. Den militära delen är samlad till den norra delen om rullbanan som  är 2500 meter lång.  På basen fanns fram till 2012 Östersjöflottans transportdivison baserad där den opererade främst med transportflygplan AN-26 CURL

Den numera helt(?) civila flygplatsen Khrabrovo har nog kapacitet att ta emot militära flygplan i framtiden

Observera att sammanställningen skall ses som summarisk. Antalet flygplan baserade på respektive bas är med avsikt inte upptaget i texten då det är svårt att hitta öppna källor på dessa.

Någon annan lyssnar

Att Försvarsmaktens verksamhet intresserar andra aktörer på den säkerhetspolitiska arenan är något som vi alla vet om. Men det är väldigt sällan vi får se fysiska bevis på att så sker. Det finns signalspaningsfartyg och -flygplan, men det är något som för oss är abstrakt och rör sig långt ut över öppet hav. Resultatet av verksamheten hålls ofta hemlig för man vill ju inte visa motparten vad man vet. Men det är ju inget konstigt, detsamma gäller ju även oss.

Därför kan det vara intressant att se ett fysiskt bevis på rysk signalspaning på svensk verksamhet. Bilden ovan kommer från det ryska forumet radioscanner.ru och visar ett svenskt meddelande från Försvarsmaktens e-postsystem i Emil från 2011. Hur det har kommit ut kan man bara spekulera i men det visar tydligt på att det som sänds via epost kan alltid någon annan läsa, särskilt det som sänds över radio…

Ovanlig fågel över Östersjön

En COALER som brukar dyka upp över Östersjön är denna AN-72 RA-72914 tillhörande det ryska marinflyget.

Som ni alla vet finns det mycket av allt på internet. Bland allt stötte Observationsplatsen på några forum för radioamatörer. Dels finns det sändaramatörer men även dem som scannar av radiotrafiken. En underdiciplin av denna hobby är de ryska flygradioscannarna. Via dem kan det dyka upp ganska intressanta saker i form av spår från den militär radiotrafiken över Östersjön. Att lyssna på detta är ju en vardag för en statlig myndighet som med sina öron lyssnar 24/7, 365 dagar om året.

Ett av spåren kommer från milavia.blogspot.com som visar på ett flygföretag över Östersjön till Kaliningrad  torsdagen den 8 november med en AN-72 COALER . Tyvärr ger inte bloggen vid en första anblick någon närmare information om flygvägen än att den avgick från Vologda i nordvästra Ryssland. Då får titta lite mer på innehållet i meddelandet som planet sände någonstans…

1146z 8816 RJF94 RCB DE 13.001 QTO1130 QWD XMKK XLWF QRE1350 QAH8250 QBD0500 RPT K
Med enkla kunskaper upphämtat via nätet skall det tydligen betyda följande:

1146z är klockslaget
8816 är frekvensen i KHz
RJF94 är flygledningscentralen för transportflyget i Moskva
RCB är dito i Kaliningrad
DE betyder att meddelande kommer
13001 är flygplanets anropsignal
QTO1130 är i luften sedan 1130
QWD XMKK XLWF(troligen) färdmål SVETLOGORSK från KIPELOVO
QRE1350 anländer 1350
QAH 8250 flyghöjd 8250
QBD 0500 bränslemängd för 5 timmars flygning
RPT (troligen) repetera
K medelandet slut

Andra intressanta saker som dykt upp är den morsetrafik som det ryska marinflyget sänder ut. Den som är duktig på morse kan kanske läsa ut koderna som sändes i februari 2012 från en AN-26 från Chkalovsk i Kaliningrad. Det här skall tydligen vara från en transportflygplan AN-12 CUB från Severomorsk

För den som tycker att radio är intressant kan man med fördel även läsa inlägget om ryska nummerstationer.

Ökad övningsverksamhet för Östersjöflottans ubåtsjakt

Östersjöflottans ubåtsjakthelikopterdivision i Kaliningrad har under sommarperioden i år ökat sin övningsverksamhet betydligt. Trots att 2012 ännu inte är slut har divisionen genomfört över 100 fartygslandningar, producerat 900 flygtimmar fördelat på 300 flygningar samt ökat medelflygtiden per helikopterpilot till 80 flygtimmar. Målsättningen för 2012 är ett flygtidsuttag på 110 timmar per pilot. Det är dock inte troligt att målet nås med tanke på att det endast återstår drygt en månad av utbildningsåret. Det hindrar dock inte fortsatt ökad övningsverksamhet 2013.

Motsvarande siffror för hela 2011 är 500 flygningar fördelat på 1100 flygtimmar med en medelflygtid per pilot på 50 flygtimmar.

Observationsplatsen skrev mer om övningsåret 2011 här.

Antalet längre flygningar tyder på en ökad komplexitet i övningarna vilket visas på antalet ubåtsjakt- och flygräddningsövningar som uppgick till ett 20-tal. Detta kan vara förklaringen till skillnaden i antalet flygföretag samt flygtidsuttaget från 2011.

Samtidigt rapporteras det att flygtidsuttaget för attackflyget i Kaliningrad ökar. Fram till september producerade de över 1000 flygtimmar på 9 månader. Jämfört med 2011 är det en ökning med 50%. Till detta kommer en förstärkning med 12 nya piloter till förbandet.

L-CAT för de ryska Mistralfartygen?

Landstigningsfartyg L-CAT / EDA-R

Enlig den ryska bloggen bmpd.livejournal.com kommer den ryska flottan att anskaffa den franska landstigningskatamaranen L-CAT (Landing Catamaran) från CNIM för de kommande amfibiestödfartygen av Mistraltyp trots tidigare signaler att så kommer inte att ske. I den franska flottan går katamaranen under namnet EDA-R (Engin de débarquement amphibie rapide). Var och ett av Mistralfartygen kommer att utrustas med två stycken L-CAT.

L-CAT har en längd på 30 meter och en bredd på 12,8 meter. Lastdäckets mått är 23×6,9 meter och klarar av att lasta upp till 6 stycken pansarterrängbilar av typen VAB (längd 5,9 m). Det ryska marininfanteriets standardfordon är i dagsläget pansarterrängbil BTR-80 med en längd på 7,7 meter. Fordonets längd medger alltså inte samma lastkapacitet som de franska förbanden.

Med införandet av Mistral kommer en ny typ av marininfanteribataljon att skapas för att kunna nyttja fartygets kapacitet till max. Detta kommer dock att ställa krav på både personalstyrka och materielens sammansättning förutom de operativa kraven på förbanden. Mer om det kommer säkerligen att dyka upp allteftersom som dessa sätts upp. Klart är det att bataljonen kommer att både hjulburna som bandgående stridsfordon. samt helikopterburet infanteri. Mycket övning kommer det säkerligen bli i framtiden och det blir intressant att följa framväxten av dessa förband.

Fartyget drivs av fyra stycken vattenjet och kommer som högst upp i 30 knop. Lastkapaciteten anges till 80 ton. Videon nedan visar olika typer av landstigningsmöjligheter med L-CAT. Det som är intressant att notera är även förmågan att klara omlastning från RoRo-fartyg till L-CATs lastdäck.