Östersjöflottans chef, Viceamiral Viktor Chirkov bekräftar i en intervju att man kommer att flytta på Östersjöflottans ubåtsbas till Baltijsk när infrastrukturen är klar på plats att ta emot dem.

Det man behöver bygga är utbildningslokaler, logement och annan kasernbyggnation. Utöver detta skall man även bygga en dyktank för att kunna träna fri uppstigning.

Det skall bli intressant att se hur mycket man bygger, om det blir för samma nummerär idag eller inför en kommande utökning av ubåtsförband. Östersjöflottan disponerar idag tre stycken ubåtar, två i Kilo-klassen och en i den nya Lada-klassen.

Den nuvarande huvudbasen för ubåtar är Kronstadt utanför S:t Petersburg. I anslutning till Kronstadtbasen sker omfattande investeringar i nyggnation av varv vilket skulle kunna tolkas som att en tydligare rollförskjutning sker mellan Baltijsk och Kronstadt, där den senare blir ett bakre varvsområde.

Kvar i Kronstadt blir då bara ubåtsjaktförband för Finska viken samt bassäkerhetsförband.

Observationsplatsen skrev en blänkare om detta tidigare i januari då de första signalerna om en förestående utbyggnad dök upp.

De arktiska brigaderna som bland annat Observationsplatsen och Gyllenhaal har skrivit en del om kan komma att få luftburna förband i sin organisation. Fördelen med detta är att förbandschefen disponerar en enhet som kan sättas in oberoende insatsområdets tillgänglighet. Nu är inte luftburna förband en alldeles okänt för dessa breddgrader då det finns luftburet kompani vid 61.marininfanteribrigaden.

Det skall bli intressant hur man komme organisera förbandsproduktionen av dessa förband när två eller tre arktiska brigader skall förses med denna kloss. Behovet av att skapa en utbildningsplattform för arktisk krigföring med fallskärmstjänst blir uppenbar, då det handlar om lite mer än några vinterhopp. Antagligen kan det då bli en sammanslagen utbildningsplattform med marinfanteriet då VDV inte har någon arktiskt garnison.

Amfibieflygplan av typen Beriev Be-200 kommer under 2013 att tillföras till Östersjöflottan. Syftet med baseringen är att öka flygräddningsresurserna i området vilket kan tyda på att en mer intensifierad övningsverksamhet i området planeras. Baseringen avser fyra flygplan och en särskild sjöflygbas kommer att byggas för dem. Det finns dock färdig infrastruktur för sjöflygplan i Baltijsk, dock så är den basen övergiven och måste i sådanfall byggas upp från grunden…

Är det här baseringen kommer att ske behövs det en hel del jobb att utföras….

Flygplanet är mest känt som brandsläckningsflygplan och har använts flitigt under de skogsbränder som har plågat Ryssland under senare år. Baseringen blir en välkommen resurs som rätt nyttjat kan bidra till att öka sjösäkerheten för länderna kring Östersjön. I det perspektivet kan man konstatera att en överrenskommelse kring flygräddning och brandbekämpning med den ryska federationen skulle kunna gynna svenska intressen.

En variant av flygplanet är Be-220 som är ett marint patrullflygplan.

För det första. För att en förmåga skall kunna bli ett hot krävs först och främst en politisk vilja för att kunna förvekliga detta. Vad är målet med den förda politiken?

För det andra. Om viljan finns att förvekliga hotet behöver ekonomiska och industriella resurser fördelas så att de kan understödja förmågan som garanterar hotet.

För det tredje. Om förmågan finns finns det alltid en risk att den kan användas. Om vinsten att använda förmågan överstiger med råge kostnaden sjunker tröskelvärdet för att använda den.

Det borde därför vara relevant att diskutera förmågor och risker, ja kanske till och med oförmågor ibland, beroende var diskusssionens tyngdpunkt ligger. Ta gärna upp saker som möjligheter och handlingsfrihet. När man ändå håller på, brist på handlingsfrihet. Det finns ett helt batteri med termer som borde ingå i den offentliga diskussionen om svensk säkerhetspolitik.

Utan att peka ut någon särskild nyhetsredaktion kan man konstatera att rysk upprustning är på tapeten igen och rapporteras i bland annat radion i dag där reportern frågar om rysk upprustning utgör ett hot. FOI:s Carolina Vendil Pallin svarar sanningsenligt att upprustningen inte utgör ett hot i dagsläget.

Helt riktigt påpekas det även att antalet förband är mindre idag än innan Georgienkriget, men enligt Observationsplatsen gör man det väldigt enkelt för sig i den argumentationen. Antalet förband har förvisso minskat, men det som har skett är att man upplöste de så kallade Kategori C-förbanden, motsvarande det som vi hade som personalersättningsförband. C-förbanden hade en personalstyrka om 10-15% och tämligen hög materieluppfyllnad med äldre utrustning. Exempel på detta är stridsvagnsförband med T-55 och T-62 som nu skrotas sedan ett tag på löpande band. Nästa nivå, Kategori B-förbanden omfördelar sin materiel så att materielstatusen blir helt och hållet uppfylld på kategori A-förbanden där inga vakanser längre tillåts. Ur denna kategori tas de förband som skall ha extra hög insatsberedskap med bland annat kontraktsanställd personal. Slutligen förtätas Kategori B-förbanden där luckor och vakanser inte heller längre tilåts. Dessa har dock något lägre materiell status där bland annat äldre varianter av stridsvagn T-72 återfinns. Samma behandling av förbandstyperna återfinns över alla vapengrenarna och vapenslag.

I förlängningen innnebär detta att statusen på de gripbara förbanden ökar och att de vakantsatta pappersförbandens officerare kan friställas. Organisationen slimmas betydligt och kan bli mer användbar för de politiska mål man har.

Med fortsatt materiell förnyelse kommer förmågan att fortsätta öka , bland annat genom den ambitiösa materielanskaffningsplanen GPV-2020 som omfattar ofattbara 5000 miljarder svenska kronor. Bland annat nämns över 2300 nya stridsvagnar, landstigningsfartyg med mera.

Frågan är hur detta påverkar den svenska planeringen och de åtgärder som vidtas. Som en klok bloggare skrev för ett tag sedan, militär förmåga är allltid relativ. I det ljuset bör man kanske lyfta upp de militära basförmågorna verkan, underrättelser, rörlighet, ledning, uthållighet och skydd. Vad har vi tillgång till och vad kan en eventuell motståndare få tillgång till? På Wiseman och Skipper diskuteras bland annat Gotland och vikten av att inte låta ön förbli ett säkerhetspolitiskt vakuum.

En rysk upprustning som sker parallellt med ett USA som drar sig ur Europa kan bli starkare än vad vi trodde från början.

Mer kan man bland annat läsa på SvD men även på de flesta försvarsbloggarna som Chefsingenjören, Gyllenhaal och Försvar och Säkerhet,

Javisst, glömde att tillägga att man kölsträckte ytterliggare en korvett i 20380-klassen den 17 februari på Amurvarvet i Fjärran Östern…

Det sovjetiska flygvapnets uppvisningsgrupp Strizhi besöker Upplands flygflottilj i maj 1991. Besöket är deras första uppvisning utomlands och premiären hålls på Ärna-fältet med flottiljens personal och några högre dignitärer som åskådare.

Efter några dagars vistelse bär det hemåt igen. Enligt vissa rykten har lasten med vodkaflaskor i den medföljande IL-76:an bytts ut mot herrtidningar och nylonstrumpor…

Oaktat detta så blev det ett bra show och minst en snygg bild!

Under dagen har den ryska överflygningen över Östersjön med strategiska bombflygplan av typen TU-22M BACKFIRE skapat  lite uppståndelse i Baltikum.

Observationsplatsen har inga uppgifter om att det strategiska bombflyget inblandad i den stora flygövning som just nu pågår i det västra militärområdet där 100-talet stridsflygplan och luftvärnsförband deltar.. Mer om detta kommer senare. Lite kan läsas här

UPPDATERAT 172120FEB12

Att BACKFIRE åter uppträder över Östersjön är en ny företeelse sedan hösten 2011 då den första patrullen utfördes under oktober månad. Den gången eskorterades flygföretaget av två stycken SU-27 FLANKER och patrullerna utfördes över neutralt vatten. Den enda utfarten för flygplanen för att verka över internationellt vatten är Finska viken innan man viker av söderut vidare mot Kaliningrad eller södra Östersjön.

Pistol 6P35 Yarigin/Ярыгина

Efter nära 50 år i aktiv tjänst börjar nu Makarovpistolen att ersättas på förband av en modernare konstruktion. Under 2011 började efterföljaren Yarigin levereras till det västra militärområdet och under vintern har ombeväpningen av bland annat stabsofficerarna påbörjats. Vapnet är godkänt sedan 2003 som nytt tjänstvapen i de väpnade styrkorna. Med en nära 10 år av fördröjning anskaffas nu pistolen i större mängder och ombeväpning sker fortlöpande.

Den uppmärksamme ser att man byter standardpatron för enhandsvapen i samband med ombeväpningen då man går från den äldre, något kortare 9×18 till den standardpatron som finns i väst, 9×19. Förutom att kunna skjuta standard 9 mm Parabellumammunition klarar den även av den pansarbrytande 7N21-patronen.

Magasinskapaciteten på vapnet är 18 patroner. Vapnets vikt 0,95 kg.

Automatkarbin Kalashnikov AK-12

Vapentillverkaren Izhmash visade upp offentligt för första gången deras senaste utveckling av den berömda Kalashnikov-automatkarbinen, AK-12 nu i januari 2012. Den uppvisar en  hel del nyheter jämfört med de tidigare modellerna, bland annat:

• ny flamdämpare, 22 mm som är NATO-standard för att kunna skjuta gevärsgranater
• modifierat gasblock
• omarbetat handskydd med Picatinnyräls med möjlighet att fästa RPS/motsv och andra tillbehör
• ergonomiskt utformat pistolgrepp
• ny magasinspärr
• omarbetad omställare för höger/vänsterskyttar (som AK5)
• enkel-, treskotts och automateld
• mindre utkastaröppning
• vikbar och ställbar kolv med kindstöd (som AK5)

Vapnet kommer att tillverkas i de fyra standardkalibrarna som finns i öst och väst, dvs de ryska 5,45×39 samt 7,62×39 och NATOs 5,56×45 samt 7,62×51.

Tack och bock för tipset.

Som de flesta känner till byggs det för närvarande en hel del örlogsfartyg för den ryska flottan för närvarande. Ett av de varv som står för produktionen är Yantarvarvet i Kaliningrad där sex fregatter i 11356M/KRIVAK IV-klassen och lika många landstigningsfartyg i 11711 Ivan Gren-klassen skall byggas.

Bilden ovan visar just de två exemplar som står på tur att under 2012 sjösättas och skall vara tagen nu i januari. Det bortre fartyget är Amiral Grigorovich som påbörjade i december 2010 och skall levereras under 2013. Just nu pågår arbetena med att montera stäven på fartyget vilket den observante kan ana. Det hitre fartyget är landstigningsfartyget Ivan Gren, som efter många år på slipen börjar till bli färdig. En av de yttre skillnader man kan se sedan tidigare är att målningen av skrovet har påbörjats. Ivan Gren lastar ett stridsvagnskompani (13 vagnar) alternativt tre skyttekompanier med pansarterrängbilar (36 stycken) samt 300 man.

Dykbåt projekt 21310 Triton-NN

Länge var Triton-NN en konceptbåt som endast fanns publicerad som idé. Det har dock dykt upp lite bilder på farkosten som kan vara av intresse att se. De skall tydligen vara från 2008 och visar Triton-NN i ytläge

Dykbåt är en farkost avsedd för att transportera attackdykare dolt fram till operationsområdet. Oftast har de tre lägen, normal övervattensläge med hög fart, dolt läge strax över vattenytan samt nedsänkt läge likt en båt. På så sätt kan den klassificeras som en miniubåt, även om den inte riktigt är en sådan.

Närmare fakta om Triton-NN är obekanta då det är ett projekt som omgärdas av hög sekretess.

Triton-NN med övervattensdriften igång. Skylten på sidan avslöjar att test genomförs…

En svensk motsvarighet är den svenska SEAL från DCE i Vaxholm:

SEAL, illustration från Ny Teknik