You are currently browsing the category archive for the ‘Ubåt’ category.

Kazan

955-robotubåten Vladimir Monomakh till vänster och 885-attackubåten Kazan till höger under gårdagens ceremoni vid Sevmashvarvet. Efter 3,5 år på slipen imponerar resultatet. 

Det har varit en händelserik avslutning på 2012 avseende materielsidan för de ryska stridskrafterna. Förutom att stridsflyget har enbart under december fått 10 attackflygplan av typen SU-34 FULLBACK har de första serieleveranserna av jaktflygplanet SU-35S FLANKER även kommit.

På flottsidan händer det andra intressanta saker. Den tredje robotubåten i projekt 955-klassen Vladimir Monomakh är nu klar för sjösättning och efterföljande prov. Vid bilderna på Monomakh kan samtidigt se skrovet på den andra attackubåten i projekt 885-klassen Kazan som allt av döma är skrovfärdig. Byggnadstaketn på den ubåten imponerar och visar att man nu har fått upp farten på den ryska ubåtstillverkningen vid Sevmashvarvet i Severodvinsk . Till skillnad från de andra ubåtarna i 955 och 885-klasserna som ha tagit 6 till 17(!) år att bygga har Kazan färdigställts på rekordtiden 4 år under förutsättning att den kommer i vattnet som planerat 2013.

955-klassen kommer utgöra den framtida ryggraden i Rysslands kärnvapenarsenal till havs. Totalt kommer den klassen att omfatta 10 ubåtar. För tillfället finns tre ubåtar färdigställda och ytterligare en på slipen. 885-klassen kommer tillsammans med 955-klassen att bilda grund för kärnvapenavskräckningsförmågan. 885 är dock en attackubåt med främsta uppgift att skugga och jaga motståndarens strategiska robotubåtar i syfte att reducera dennes andraslagsförmåga. I den klassen är även planen att 10 ubåtar i den klassen skall ingå i arsenalen.

Till dessa kommer även dieselelektriska ubåtar i bland annat projekt 636 Varshavyanka-klassen där sex stycken ligger i orderstocken för närvarande.

Med dessa korta rader önskar Observationsplatsen sina läsare ett Gott nytt år och på återseende under 2013. ”-Inga pinnar, bara timmar!” som soldaterna skanderade glatt..

Ubåtsräddningsfartyg projekt 21300 Igor Belousov

I veckan ”sjösattes” eller med andra ord överfördes till flytdocka ubåtsräddningsfartyget Igor Belousov vid Amiralitetsvarvet i S:t Petersburg. Fartyget är det första i sin klass och kommer att följas av minst tre stycken likadana skepp som kommer att baseras vid var och en av de fyra flottorna med ubåtar.

Tillskottet är mycket välkommet då man idag har stor brist på ubåtsräddningsresurser.

Fartyget kölsträcktes den 24 december 2005 och är nu  efter sju år på stapelbädden skrovfärdig. Bygget har kantats med diverse problem, bland annat finansiering. Fartyget saknar än så länge överbyggnad, något som tillkommer efterhand. Observationsplatsen har ingen uppgift om var överbyggnaden tillverkas, dvs om det sker på plats eller om den tilltransporteras från underleverantör likt 20380-klassen.

Deplacementet är på 5300 ton och längden är 105 meter. Med en besättning på 99 man och en räckvidd på 3000 sjömil har fartyget en uthållighet på 30 dygn.

Fartyget utrustas med ubåtsräddningsfarkost projekt 18271 Bester-1 samt två stycken miniubåtar ARS-600 från den skotska firman DIVEX.

Igor Belousov kommer förmodligen att baseras vid Norra Flottan.

Observationsplatsen har skrivit tidigare om Igor Belousov här. Andra resurser som har tillkommit nyligen är fartyget Zvezdochka, som dock inte är lika specialiserad som 21300-klassen med tryckkammare och ubåtsräddningsfarkost.

20120601-202002.jpg

Idag var det roll out på Yantarvarvet i Kaliningrad för forskningsfartyget Yantar i 22010-klassen. Fartyget kölsträcktes den 8 juli 2010 och fördes ut på slipen idag för att kunna färdigställas inför sjösättning under sent 2012 eller tidigt 2013. Fartyget har ett deplacement på 5320 ton och har en längd på 108,1 meter och skall levereras i maj 2013 till den ryska flottan. Fartyget passar väl in för prospektering och djuphavsforskning i arktiska vatten, helt i linje med ryska ambitioner.

20120601-202010.jpg
Miniubåt Konsul vid testerna i Atlanten i maj 2011

Fartyget kommer att vara utrustat med två miniubåtar, projekt 16810 Rus och  projekt 16811 Konsul för djuphavsforskning med max dykdjup på 6000 meter.  Båda ubåtarna har byggts på Amiralitetsvarvet i S:t Petersburg och testades i maj 2011 med hjälp av ubåtsbärgningsfartyget Zvezdochka. Besöket i Östersjön uppmärksammades av Observationsplatsen här

Det är även på plats för en korrektion i ett tidigare inlägg. Yantar ligger på samma slip som Ivan Gren tidigare låg på. Det är därmed samma skepp som syntes i bakgrunden i detta inlägg.

20120223-184830.jpgUbåtskajen i Kronstadt med de två Kiloubåtarna som de disponerar

Östersjöflottans chef, Viceamiral Viktor Chirkov bekräftar i en intervju att man kommer att flytta på Östersjöflottans ubåtsbas till Baltijsk när infrastrukturen är klar på plats att ta emot dem.

Det man behöver bygga är utbildningslokaler, logement och annan kasernbyggnation. Utöver detta skall man även bygga en dyktank för att kunna träna fri uppstigning.

Det skall bli intressant att se hur mycket man bygger, om det blir för samma nummerär idag eller inför en kommande utökning av ubåtsförband. Östersjöflottan disponerar idag tre stycken ubåtar, två i Kilo-klassen och en i den nya Lada-klassen.

Den nuvarande huvudbasen för ubåtar är Kronstadt utanför S:t Petersburg. I anslutning till Kronstadtbasen sker omfattande investeringar i nyggnation av varv vilket skulle kunna tolkas som att en tydligare rollförskjutning sker mellan Baltijsk och Kronstadt, där den senare blir ett bakre varvsområde.

Kvar i Kronstadt blir då bara ubåtsjaktförband för Finska viken samt bassäkerhetsförband.

Observationsplatsen skrev en blänkare om detta tidigare i januari då de första signalerna om en förestående utbyggnad dök upp.

20120210-225617.jpg

Dykbåt projekt 21310 Triton-NN

Länge var Triton-NN en konceptbåt som endast fanns publicerad som idé. Det har dock dykt upp lite bilder på farkosten som kan vara av intresse att se. De skall tydligen vara från 2008 och visar Triton-NN i ytläge

Dykbåt är en farkost avsedd för att transportera attackdykare dolt fram till operationsområdet. Oftast har de tre lägen, normal övervattensläge med hög fart, dolt läge strax över vattenytan samt nedsänkt läge likt en båt. På så sätt kan den klassificeras som en miniubåt, även om den inte riktigt är en sådan.

Närmare fakta om Triton-NN är obekanta då det är ett projekt som omgärdas av hög sekretess.

20120210-225641.jpg

Triton-NN med övervattensdriften igång. Skylten på sidan avslöjar att test genomförs…

En svensk motsvarighet är den svenska SEAL från DCE i Vaxholm:

20120210-230026.jpg
SEAL, illustration från Ny Teknik

20120114-032717.jpg

Tidningen Rossiskaja Gazeta rapporterar från en intervju med chefen för Östersjöflottan, Viceamiral Viktor Chirkov om en kommande nybyggnation av ubåtsfaciliteter på örlogsbasen i Baltijsk.

För närvarande finns Östersjöflottans ubåtar endast på Kronstadtbasen i Finska viken. En utbyggnad av baseringsmöjligheterna kan innebära flera olika saker; kommer man flytta hela eller delar av ubåtarnas ordinarie basering till Baltijsk, kommer man att operera mer frekvent i södra Östersjön och därmed har behov av en framskjuten underhållsbas eller kommer man utöka ubåtsflottan och därmed finnas baserad på två ställen? Oavsett föregår en sådan utbyggnad ett förändrat mönster avseende nyttjandet av ubåtsförbanden i Österhavet.

Vidare skall man renovera ”kilometrar” av pirar och kajer för att utöka kapciteten i hamnen tillsammans med omfattande muddringsarbeten, något som har påtalats tidigare. För övrigt ingår även muddring av inloppet till staden Kaliningrad som en förutsättning för den planerade moderniseringen och utbyggnaden av Yantarvarvet.

För flygets del kommer det ske en utbyggnad av den viktigaste jaktflygbasen i enklaven, Chkalovsk där bland annat 7000.flygbasgruppen har Su-27 FLANKER baserade. Vad som skall byggas ut är inte känt, men förmodligen kan det ha göra med en kapacitetsökning av basen. Den har idag en rullbana och två stycken större uppställningsområden för flygplan förutom ett 50-tal uppställningsfickor.

Som grädde på moset nämner även Viktor Chirkov att utplaceringen av det tunga luftvärnsrobotsystemet S-400 är klar och att förbandet snart kan sättas i aktiv tjänst…

20120111-150532.jpg
Klar till drabbning!

Snart är det dags för den första strategiska robotubåten i Borei-klassen, K-535 Jurij Dolorgukij, att påbörja sitt första skarpa uppdrag, patrullering i Atlanten och Norra Ishavet i syfte att garantera kärnvapenavskräckning.

Boreij-klassen, projekt 955 är den senaste robotubåtstypen och skall under de närmaste 20 åren bära huvudansvaret för Rysslands tredje ben i kärnvapentriaden. De två andra benen är det strategiska bombflyget, vars patrulleringar kontinuerligt ökar samt de landbaserade interkontinentala robotsystemen. Borei utrustas med 16 stycken av den nyutvecklade, men problemfyllda Bulavaroboten/SS-N-30. Efter flera års utveckling godkändes systemet den 27 december sättas att på förband.

Under året är planen att den andra ubåten i klassen, K-550 Alexander Nevskij skall levereras till flottan och därmed också kunna påbörja sina patrulleringar.

Som en bris från det Kalla krigets dagar gör sig kärnvapenmakternas avskräckningsförmågor påminda då och då. Senast var det branden i robotubåten K-84 Ekatrinburg när den låg inne på översyn nu i december. Nyheten spreds snabbt över medialandskapet, dock utan några egentliga reflektioner vad de strategiska robotubåtarnas egentliga uppgifter är. Okunskap eller stoppar massmedia huvudet i sanden?

Tre  stycken ubåtar i 6363-klassen skall tillföras Svarta Havsflottan innan 2015

Den andra av tre stycken nya dieselelektriska ubåtar i projekt 6363-klassen kölsträcktes officiellt vid en ceremoni vid Amiralitetsvarvet på måndagen rapporterar Lenta.ru

Ubåten, B-237 Rostov-on-Don, kommer att tillföras Svarta Havsflottan under 2014. På varvet byggs sedan tidigare den första ubåten i serien, B-261 Novorossiysk som skall vara färdig till 2013. Den tredje  ubåten, namn ännu okänt skall kölsträckas senare i år och skall också levereras under 2014

Ubåtsklassen 636 Varshavyanka är en moderniserad Kilo-ubåt som även har exporterats till Kina och Algeriet. 636-klassen kännetecknas av högre uthållighet, förbättrad drift samt bättre aukustiska egenskaper, bland annat tack vare ny ytbeläggning på skrovet. Den ryska varianten på exportmodellen är 6363.  Ubåten är en kustubåt avsedd för ubåtsjakt samt för att bekämpa ytfartyg. Den har ett deplacement på 3000-4000 ton i undervattensläge och en längd på 74 meter. Besättningen utgörs av 52 man och uthålligheten anges till 45 dagar. Ubåten är bestyckad med 6 stycken 53,3cm torpedtuber där 18 stycken ubåtsjakt eller ytmålstorpeder eller 24 minor av typen DM-1 eller eventuellt även MDM-6. Utöver dessa traditionella ubåtsvapen kan klassen även medföra kryssningsrobot Klub-S.

MDM-6 är den senaste utvecklingen från 53,3cm bottenminan DM-1 

Östersjöflottan har två stycken äldre Kilo-ubåtar, B-806 och B-227. Båda är stationerade i Kronstadt i Finska viken. Där finns även den första ubåten i 636-klassen efterföljare, projekt 677 Lada-klassen S:t Petersburg. Ytterligare två ubåtar byggs för närvarande, Kronstadt och Sevastopol. Tidigare har svensk media skrivit lite om anskaffningen av nya atomdrivna attackubåtar av Yasenklass.

K-550 Alexander Nevskij glider den 22 oktober förbi den likaledes atomdrivna robotkryssaren Amiral Nakhimov som genomgår en omfattande renovering och modifiering vid Severodvinskvarvet

Den senaste robotubåten i 955-klassen, Alexander Nevskij, genomför förnärvarande  sin första provtur på öppet hav utanför den ryska Vitahavskusten. Severodvinskvarvet har det fullt upp för närvarande då de även skall genomföra slutgiltiga leveransprov av ytterligare två atomubåtar i november, robotubåten Jurij Dolgorukij och attackubåten Severodvinsk

Alexander Nevskij sjösattes förra året och är den andra ubåten i Borei-klassen, som skall forma framtidens ryggrad i det sjöburna benet i kärnvapentriaden som skall garantera ömsesidig ödeläggelse, MAD.

Boreiklassen är den fjärde generationens robotubåt och de har ett deplacement i undervattensläge på 24000 ton och en längd på 170 meter. Ubåtarnas huvudbestyckning utgörs av 16 stycken interkontinentala Bulava-robotar som vardera har 6-10 stridsspetsar om 150 kiloton var. Som jämförelse var Hiroshimabomben på ca 15 kiloton…

Totalt avser man att bygga åtta ubåtar i klassen varav fyra stycken är byggda/påbörjade.

11356-klassen är utrustad med åtta vertikala lavetter av UKSK-typ för sjömåls-, ubåtsjakt- eller markmålsrobotar.

Som Observationsplatsen skrev i juni kommer det att byggas ytterligare tre fregatter i 11356M-klassen av USC-koncernen. Det bekräftas nu av RiaNovosti som idag rapporterar om att ordern är underskriven. För närvarande bygger man en första serie till den ryska flottan om tre fartyg på Yantarvarvet i Kaliningrad och förmodligen kommer man att helt enkelt förlänga den serien med tre skepp till.

11356M-klassen har en längd på 125 meter och ett deplacement på drygt 4000 ton. Fartyget kan användas för både ytstrids- och ubåtsjaktuppgifter.

Det senaste skeppet i serien man kölsträckte var Amiral Essen, vilket skedde den 8 juli i år.

Kommersant skrev tidigare om den förestående beställningen och nämner även att tre strycken diesel-elektriska ubåtar i den modifierade Kilo-klassen 636 Varshavyanka beställs av Amiralitetsvarvet i S:t Petersburg.

Severodvinsk genomför för närvarande tester och kommer att levereras senare i år 

Den ryska marinen anskaffar 10 stycken atomdrivna attackubåtar i projekt 885 Yasen/Graney-klassen rapporterar Lenta.ru. Klassen kommer att ersätta dagens Akula och Oscar-ubåtar

Ubåtstypen är den nfjärde generationens atomubåt och är 120 meter lång och har en uthållighet på drygt 3 månader i undervattensläge. Som driftkälla används en atomreaktor av typen OK-650V.  Designen medger ett lägsta dykdjup till 600 m.u.h.

Beväpningen utgörs av 10 stycken torpedtuber i kalibern 65 cm samt 53,3cm och 8 stycken robottuber med tre robotar vardera avsedda för mark eller sjömålsrobotar av typerna Kh-35 Uran/SS-N-25 SWITCHBLADE, P-800 Oniks/SS-N-26 STALLION,  3M-54 Klub/SS-N-27 SIZZLER

I dagsläget finns det en ubåt, Severodvinsk sjösatt och en andra ubåt är under byggnation, Kazan. Den sistnämnda är av en moderniserad variant, projekt 8551 eller Yasen M som den ibland kallas.

Observationsplatsen skrev tidigare om Severodvinsk här

Förutom landstigning skulle projekt 717 kunna användas för mer konventionella uppdrag som minering

När man tror sig ha sett det mesta, ja då finns det garanterat mer att se… En av dessa exotiska, nästan verklighetsfrämmande saker är de sovjetiska landstigningsubåtar som med efterföljare var aktuella ända intill 1990-talet.

Strax efter andra världskriget slut konstruerade designbyrån TsKB-18 projekt 621, en ubåt med deplacement på knappt 6000 ton avsedd för landstigning bakom fiendens linjer. Den skulle kunna bära en infanteribataljon samt 10 stridsvagnar av typ T-34, 10 lastterrängbilar med dragna kanoner samt även tre jaktflygplan av typen La-5.

Man konstruerade ytterligare typer av landstigningsubåtar, varav en typ var avsedd för de arktiska områdena, projekt 626, som var mindre, ”bara” ett deplacement på 3480 ton. Det skulle räcka till att transportera ett kompani, 165 soldater och 330 ton med bränsle alternativt fyra stycken T-34 stridsvagnar.

Under hela 50 och 60-talen fortsatte arbetet med att konstruera nya typer av landstigningsubåtar vilket avslutades i slutet  1970-talet med projekt 717. Det skulle ha blivit en veritabel atomdriven jätte, deplacementet var på mer än 17 600 ton. Ubåten skulle ha en kapacitet att lyfta 800 soldater och 20 stycken understödsvagnar, förmodligen PT-76.

Inriktningen kom att ändras på arbetet och idéer på fraktubåtar kom fram. Projekt som tankubåtar och fraktubåtar dominerade arbetet under åren fram till Sovjetunionens upplösning. Det senaste projektet skulle bli en fraktubåt med kapacitet att lasta 912 stycken  20 fots lastcontainrar på en diesel-elektrisk ubåt med AIP.

Sovjetunionens fall bidrog till att arbetet avstannande och idéerna fick stanna på projektstadiet. Mer att läsa om detta finns bland annat i artikeln ”The First Soviet Giants” av Norman Polmar som publicerades i  Undersea Warfare magazine.

Bisarrt men fascinerande…

Roll-out inför sjösättningen vid Yantarvarvet

Oceanografiskt fartyg 11982 Seliger

Fredagen den 29 juli var det ”roll-out” och dop på Yantarvarvet i Kaliningrad för oceanografiska fartyget Seliger inför den kommande sjösättningen. Fartyget är anskaffat för att kunna bedriva forskning och eftersök och underhåll av djuphavsinstallationer, till exempel rörledningar som Nord eller South stream.

”Hangaren” vid akterdäck är för batyskafen Konsul. Fartygets två propellrar är placerade i två azipodar för att kunna lättare hålla fartyget stilla vid svåra väderförhållanden

Fartyget är 59,7 meter långt och 10,8 meter brett och har ett deplacement på ca 1117 ton. Hastigheten anges till 13 knop. Med en besättning på 16 man och ett arbetslag på 9 man kan den bland annat arbeta med batyskaf 16811 Konsul för att  bedriva avancerat djuphavsarbete.

16811 Konsul har en besättning på tre man och kan dyka ner till 6000 meter. Konsul sjösattes under 2009 och har under 2010 och 2011 utprovats i Östersjön

Då typen är avsedd att gå på innanhav kommer Seliger kommer att tillföras Svarta Havsflottan och kommer att förutom understödja South Streamprojektet även där att kunna fungera som en del av ubåtsräddningsberedskapen.

Endast ett fartyg i serien är beställt, men kommer att följas av projekt 22010 vilket skall levereras 2013, då till Östersjöflottan. Projekt 22010 kommer att få ett deplacement på 5200 ton och en längd på 108 meter och en bredd på 17 meter. Båda typerna byggs av Yantarvarvet.

Mer om Seliger kan man se på tvkanalen Vesti.ru

Modell av Triton-2 som kan bära upp till sex attackdykare inklusive föraren

Miniubåt Triton-2

Ryssland och miniubåtar har något mytiskt över sig. Utan att ta i för mycket kan man nog påstå att alla i Sverige  har en åsikt om det.

Det svenska begreppet miniubåt är egentligen lite för brett för att beskriva en särskild typ av farkost. Miniubåt kan vara någonting på från 300-400 ton ner till något så litet som en farkost på 4 ton. Den senare storleken betecknas oftast internationellt som Swimmer Delivery Vehicle, SDV.

SDV opererar alltid från någon typ av moderubåt, som fraktar SDVn till operationsområdet. På lämplig plats, på ytan, under ytan eller till och med på botten omlastar personalen, attackdykarna till SDVn och frigör denna från moderubåten. Med SDVn kan sedan attackdykarna göra en eventuell innästling mot målet. Efter fullgjort uppdrag och påföljande urnästling tar moderubåten sedan med sig SDVn tillbaka till eget bas.

Genomskärning av Triton-2. De gula objekten antas vara ackumulatorerna för driften

På den nyss genomförda marina mässan IMDS 2011 i S:t Petersburg ställde konstruktionsfirman Malakit ut en modell på en aktuell SDV-konstruktion, Triton-2 . Farkosten har deplacement på 4400kg och en längd på 9 meter.  Bredd 1,6 meter och fart 6 knop. Uthålligheten är 12 timmar och räckvidden anges till 60 sjömil.

Malakit ligger bland annat även bakom konstruktionen Pirhana-T som Observationsplatsen tidigare  skrev om här

Bilder och info kommer från den ryska siten forum.airbase.ru

För första gången har man lyckats avfyra den strategiska roboten Bulava (SS-NX-30) från undervattensläge med en ordinarie vapenbärare. Detta gjordes tidigare under dagen från robotubåten Yuri Dolgoruky i Vita Havet. Dagens testskott var det sextonde varav bara nio har varit lyckade. Utvecklingen av roboten har varit kantad med problem och förseningar. Samtidigt som man utvecklar roboten bygger man nya robotubåtar, ubåtsklassen Borey, som  skall fungera som vapenbärare för Bulava. Det sista man vill ha är att systemen ligger i otakt och att man kommer stå med obeväpnande ubåtar under en övergångsperiod, vilket kan ske om förseningarna fortsätter.

Kärnvapenroboten har en räckvidd på 8000 kilometer och en så kallad CEP, ”träffnogrannhet”, på 500 meter  Bulava har en startvikt på 36800 kg och en längd på drygt 12 meter.  Den kan bära upp till 10 stridsspetsar på 150 kiloton vardera. Som jämförelse var Hiroshimabomben på ca 15 kiloton.

Pirhana-T är särskilt lämpad för spaning och strid i kustnära områden.

Ämnet ryska miniubåtar är aktuellt i dessa dagar. Sedan de två Malakhit/Pirhana-ubåtarna skrotades i början av 2000-talet har Ryssland officiellt varit utan en aktiv miniubåtsflotta. Planer på nyanskaffning finns och därför kan det vara av intresse att orientera sig lite om några aktuella miniubåtsprojekt. Det finns några projekt på farkoster i storleksklassen 30-40 meter och med deplacement 130-400 ton.

Pirhana-T
Längd 30 meter
Bredd 4,7 meter
Höjd 5,1 meter
Deplacement 245 ton
Uthållighet 20 dagar
Besättning 4 man
Dykare 6 man
Beväpning  533mm torpeder x2 400mm torpeder x8  minor x4

Pirhana-2
Längd 39 meter
Bredd 5,8 meter
Höjd 5,4 meter
Deplacement 400 ton
Uthållighet 12 dagar
Besättning 4 man
Dykare 6 man
Beväpning  400mm torpeder x2-8  minor x6

P-130
Längd 31 meter
Bredd 3,2 meter
Höjd 5,2 meter
Deplacement 130 ton
Uthållighet 20 dagar
Besättning 4 man
Dykare 6 man
Beväpning 400mm torpeder x6

P-170
Längd 30 meter
Bredd 4,7
Höjd 5,1
Deplacement 170 ton
Uthållighet 20 dagar
Besättning 4 man
Dykare 6 man
Beväpning  533mm torpeder x2 samt 400mm torpeder x4

Det finns även projekt på mindre ubåtar i storlekarna 50-70 med deplacement 650-1000 ton. Dessa skulle kunna även utrustas med kryssningsrobotar, men framför allt mer minor (>20 st)

Zvezdochka tillhör egentligen Norra Flottan och uppträder vanligtvis i Ishavet och Atlanten

I eftermälet kring den förmodade ubåten i Stockholms skärgård kan det finnas vissa intressanta omvärldsfaktorer att notera. Ett av dessa är den ryska flottans nyaste ubåtsbärgningsfartyg, RFS Zvezdochka som Observationsplatsen skrev om i februari.

Väl värt att veta är fartyget ombaserades till Östersjön i mars, då denna bild togs i S:t Petersburg.

För att undvika foliehattsspekulationer bör det noteras att fartyget levererades så sent som i juli förra året och det är tveksamt att den har nått full kapacitet motsvarande PersQ5 än…

Men, som sagt, udda besök, i närområdet, under samma tidsperiod…

Ubåten S:t Petersburg i  677 Lada-klassen

Det är kanske dags att börja få fart på ubåtsjaktförmågan igen för Sveriges del nu när den ryska flottan aviserar en upprustning av ubåtsvapnet i Österjöflottan.

Man har ambition att skapa en klass med ubåtar som har en AIP-framdrivning likt den svenska ubåtsklassen Gotland och det är nog den man kan tänka sig operera i Österhavet. Artikeln i tidningen Vzglyad (sv:Vy) som Breznjevs blog tipsar om är lite mer matnyttig. Konstruktionen kallas projekt 677 Lada och den första har redan levererats till Östersjöflottan. Ytterligare två ubåtar är byggs på Amiralitetsvarvet i S:t Petersburg.

Modell av ubåtsräddningsfartyget Igor Belousov

Ubåtsräddningsfartyg Projekt 21300 Igor Belousov

Efter ubåtskatastrofen med Kursk sommaren 2000 stod det klart att den ryska marinen saknade ordentliga ubåtsräddningsresurser.

Allt eftersom byggs det nu bland annat en ny serie ubåtsräddningsfartyg, projekt 21300-klassen, där det första fartyget Igor Belousov byggs förnärvarande på Amiralitetsvarvet i S:t Petersburg. Projekteringen startade 2004  och fartyget kölsträcktes 24 december 2005. Det förväntas sjösättas under 2011 och komma i tjänst under 2012. Behovet är minst ett till två ubåtsräddningsfartyg per flotta. Behovet har blivit något mer akut sedan det över 40 år gamla ubåtsräddningsfartyget Karpaty nyligen togs ur tjänst.

Ubåtsräddningsfarkost projekt 18271 Bester-1 är ett av redskapen för Igor Belousov i syfte att rädda ubåtsmän i nöd

Längd: 107.3m
Deplacement: 5.000 ton
Räckvidd: 3.000 sjömil
Fart 15 knop
Besättning; 97 personer
Uthållighet 30 dagar

Räddnings och dykutrustning:
Dykarklocka med ett dykdjup till 700 m
En eller flera ROV av typerna  Seaeye Tiger(SAAB)Venom eller Scorpio
Ubåtsräddningsfarkost projekt 18271 med ett arbetsdjup på 500 m;
Dekompressionskammare till 60 personer

Illustration på av fartygets viktigare system

DELTA IV-klassens livslängd har förlängst med minst 10 år.

REMO, renovering och modifiering är ett uttryck som används flitigt när man tar in ett system på verkstaden och uppgraderar det. Våra vänner i öst gör det ofta. Varför skrota fungerande system när man kan klämma ut lite extra av dem?

Ett av systemen som genomgår ett större REMO-arbete är de strategiska robotubåtarna i Projekt 667B-klassen, eller DELTA IV-klassen som de är mer kända som i väst.

Ubåtstypen har funnits på förband sedan 1973 och har bokstavligen talat utgjort ryggraden på den sovjetiska/ryska andraslagsförmågan.

Under årens lopp har förbättrade versioner av ubåtarna tillverkats. Den senaste är DELTA IV som tillverkades i sju exemplar under åren 1981-1992 på varvet i Severodinsk.

DELTA IV REMO-ubåtarna har byggts om för att bära den strategiska roboten R-29RMU SINEVA (SS-N-23 SKIFF) som kom i aktibv tjänst 2007.

Häromdagen sjösattes K-407 NOVOMOSKOVSK. Därigenom är REMO-programmet fulländat avseende moderniseringen av DELTA IV-ubåtarna. Tidigare i år sjösattes även K-18 KARELIA efter samma moderniseringsprogram.

Observationsplatsen twittrar

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

RSS Skipper

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 386 andra följare