You are currently browsing the category archive for the ‘Robot’ category.

Klub-K, ett containerbaserat robotsystem som Observationsplatsen tidigare har skrivit en del om har nu genomfört skjutprov med plattformen. Det tillverkaren Novator har släppt är ett sekvens där man avfyrar sjömålsroboten Kh-35 eller SS-N-25 SWITCHBLADE/SSC-6 SCOOGE som robotsystemet kallas. Klub-K designades från början för robotsystem SS-N-27 SIZZLER, där den kan beväpnas både med markmålsrobot som såväl sjömålsrobot.

Applikationen är intressant då den medger dold gruppering av verkansdelen. Som alla vapen är dock roboten ett system i systemet och till dessa kommer sensordelarna. Dessa är dock inte lika lätta att maskera ur signaturhänseende.

Som en del trogna läsare har säkert upptäckt har frekvensen på inläggen nedgått markant under sommaren. Observationsplatsen  twittrar en hel del istället. De senaste twittringarna dyker upp i det vänstra hörnet på bloggen, men om man inte vill missa något kan det vara värt att hålla utkik på Twitterkanalen!

20120512-115310.jpg

Tankarna och uttalanden om att placera ut markrobotsystemet Iskander för att balansera den planerade NATO-robotförsvaret i östra Europa har hitintills kommit från den militära ledningen och lägre tjänstemän. Det som nu har skett är att den ryska försvarsministern, Anatolij Serdjukov tagit bladet från munnen och talar om att Iskander kan användas som ett motmedel från rysk sida. Uttalandet är det första som kommer från officiellt politiskt håll om att placera ut Iskanderrobotar i Kaliningrad, något som än så länge bara varit en teoretisk handlingsmöjlighet.

Om uttalandet följs upp med något från president Putin får tiden utvisa, men onekligen har temperaturen i frågan höjts en grad inför det kommande NATO-mötet i Chicago senare i maj.

20120203-220420.jpg
Snart ett minne blott när ny arsenal stundar?

Nya tider och nya hotbilder kräver ett hotbildsanpassat uppträdande för ryska flygföretag. I framtiden kommer det med all sannolikhet bli mindre av överflygande attackflygplan som släpper ostyrda KAB-250 i bombmattor likt andra världskrigets massanfall i målområdet. I stället satsar man på precisionsbombning och avståndsbekämpning i allt högre grad än tidigare i syfte att komma ifrån motståndarens giftiga luftvärn. För detta anskaffar man nu en hel del styrda vapen i arsenalen för den nya generationens stridsflygplan där bland annat MiG-35, SU-34 och PAK-FA räknas in. Den ryska robottillverkaren KTRV meddelar att man kommer att kunna börja leverera vapensystemen från 2014 och framåt enligt en artikel på www.airforce-technology.com

Man har vidareutvecklat attackrobotarna Kh-35UE/AS-20 KAYAK, Kh-38ME, Kh-58UShE / AS-11 KILTER och jaktroboten RVV-MD/AA-11 ARCHER som beräknas vara klara för att tildelas förbanden från 2013/14. Utöver dessa har man även vidareutvecklat Kh-31PD / AS-17 KRYPTON som redan är testad på SU-34 FULLBACK.

AS-20 KAYAK är en underljudssjömålsrobot med en räckvidd upp till 260 km, en dubblerad räckviddsökning sedan tidigare med hjälp av ökad bränslemängd tack vare en mindre jetmotor.

Attackroboten Kh-38ME har en räckvidd upp till 40km med en stridsdel på 250kg. Den finns i ett antal olika versioner med optisk-, IR-, laser- och satellitstyrning.

Den signalsökande attackroboten Kh-58UShKE har en räckvidd på upp till 245km och är avsedd att slå mot pulsradarstationer. Tack vare vikbara vingar kan den bäras närmare vapenbalken och därmed reducera egen radarsignatur.

Jaktroboten AA-11 ARCHER / RVV-MD är en utvecklad variant av den äldre IR-styrda R-73 roboten. Rykten gör gällande att den skall vara försedd med bland annat fällbara vingar för att kunna bära roboten i ett internt lastrum.

Kh-31PD är även den en signalsökande attackrobot, särskilt anpassad för att slå mot luftvärnsradarsystem.

Observationsplatsen har skrivit lite mer om vapensystemen här

Med sådana förmågor hitom horisonten 2020 i riskbilden borde man ta ett omtag avseende luftvärnets förband och förmågor…

RT meddelar att utplaceringen av markrobotsystemet Iskander har påbörjats.

Russia’s Baltic Fleet has begun the deployment of Iskander missiles in the western Kaliningrad enclave. The first division armed with the theatre-of-war missile complexes will be deployed in the second half of 2012, a source in the fleet’s headquarters told Interfax on Wednesday. President Dmitry Medvedev announced the decision to deploy Iskander missiles in Kaliningrad in November 2011. This is one of the measures taken in response to the creation of a US missile defense shield in Europe.

Tyckte att det kunde vara bra att känna till.

UPPDATERAT 261540JAN12
Ryska försvarsdepartementet förnekar idag mediauppgifterna som gör gällande att utplaceringen av Iskander i Kaliningrad har påbörjats.

20120123-013947.jpg
Behållarna på robotkroppens sidor är bränsletankar för att utökad räckvidd.

Bland amerikanska flygförband har det sedan länge varit en kultur att utsmycka sina flygplan med så kallad ”Nose Art”. Den kulturyttringen är spridd över hela världen och ses som färglada inslag i den annars något återhållsamma färgrikedom som annars kännetecknar stridsflygplan.

Observationsplatsen stötte på en annorlunda, i detta fallet två stycken kryssningsrobotar av typen Kh-55SM/AS-15 KENT, standardbeväpningen för det ryska strategiska bombflyget.

Utsmyckning av bestyckningen har gjort ända sedan första världskriget, mest i form av slagord. Det var dock länge sedan man såg något så här snyggt…

20120123-014014.jpg

20120122-190229.jpg
2S36 CHAIR BACK monterad på teleskopmast

Luftvärnsrobotsystem SA-17 GRIZZLY

Bilder börjar dyka upp på den nya mastmonterade eldledningsradarstationen 2S36 för det medeltunga luftvärnsrobotsystemet Buk M2/9K37M2/SA-17 GRIZZLY. Med den 21 meter höga mastinstallationen får systemet låghöjdstäckning och en helt annan verkningsgrad än tidigare. Än så länge finns systemet på bara på 297.luftvärnsbrigaden i Alkin, Bashkortostan. Utöver ren luftvärnseldledning kan systemet även användas i en kustförsvarsroll, likt UndE 23. Systemet kan upptäcka mål på 100 km och målfölja tjugofyra mål redan från 95 km. På luftvärnsrobotbandvagnens lavett sitter fyra stycken luftvärnsrobotar av typen 9M38 med 42 km räckvidd eller 9M317 med 50 km räckvidd.

Varje stridsledningsbandvagn 9S510 kan leda upp till sex stycken eldenheter bestående av luftvärnsrobotbandvagn 9A317 alternativt luftvärnsrobottransportbandvagn 9A316. Varje lvrbbv 9A317 kan även i sin tur leda robotskott från en underställd lvrb 9A316. Teoretiskt kan varje system bestå av 12 stycken eldberedda robotenheter.

SA-17 GRIZZLY är utrustad med den nyutvecklade AESA-radarstationen 2S36 och har en mycket plattare radom än sin föregångare SA-11 GADFLY. Som orientering kan det vara intressant att veta Finland har haft SA-11 GADFLY men avvecklat dessa sedan något år tillbaka.
20120122-193638.jpg
Den äldre SA-11 GADFLY i vitryska färger. Notera den större radomen på luftvärnsrobotbandvagnen.

20120122-202305.jpg
SA-17 GRIZZLY Notera skillnaden på radomen för luftvärnsrobotbandvagn 9A317 jämfört med SA-11 GADFLY

Till systemet finns:
– 9S510 (stridsledningbandvagn)
– 9S18M1-3 (radarbandvagn)
– 9S36 (eldledningsradar)
– 9A316 (luftvärnsrobottransportbandvagn, kan även skjuta robotar under ledning från 9S36 eller 9A317
– 9A317 (luftvärnsrobotbandvagn)
– 9M317 (luftvärnsrobot)

Underhållsdelar
– 9V36V, 9V937, 9V938, 9V894-M1-3E (underhållsterrängbilar)
– AG3-M1 (verkstadsterrängbil)
– 9T459-1 och 9T459-2 (fordonssläp)
– 9T243 (transportfordon)
– 9T318-1(kranterrängbil)


Marknadföringsvideo av systemet

20120122-231931.jpg
Radarbandvagn 9S18M1-3

20120122-232047.jpg
Stridsledningsbandvagn 9S510

20120122-232001.jpg
Luftvärnstransportbandvagn 9A316


Reportage om ombeväpningen till SA-17 GRIZZLY. Notera lvskyddet av det grupperade systemet. SEAD är en reell hotbild för denna typ av förband

Mer om systemen kan man läsa här

20120115-180235.jpg

Rök och damm, en Iskander går till väders från Kasputin Jar i september 2011

Under 2012 kommer testverksamheten mer än fördubblas vid robotskjutfältet Kasputin-Jar i Astrakanregionen rapporterar RiaNovosti.

Vid skjutfältet testas alla typer av vapen från de olika vapengrenarna så det kan skjutas allt från jaktrobotar för flygplan till markrobotar för artillerförbanden. Under 2011 sköts det i runda tal 500 robotskott på skjutfältet och i år kommer man att avlossa drygt 1200 stycken, vilket motsvarar en ökning med 150%. Av dessa kommer ett 70-tal att ske med nya system som är under utveckling. För närvarande utvecklas ca 160 (!) olika vapensystem av den ryska försvarsindustrin och det är dem som står bakom mycket av den ökade verksamheten.

Fördelen med att ha en central provplats är många. Till exempel behöver man inte genomföra dubbla investeringar i till exempel mät- och provutrustning. Testverksamheten är belagd med viss sekretess och med färre provplatser är risken för läckor mindre.

På fältet genomförs även verifieringsskott med aktuella förband inför kommande ombeväpningar. Ett exempel på detta är bland annat det tunga luftvärnsrobotsystemet S-400/SA-21 GARGOYLE, något som 183. Lvrbbrigaden från Kaliningrad genomförde sent förra året inför utplacerandet av systemet. Det förbandet skall vara aktivt från och med april. Andra system som man sköt med under förra året är markrobotsystemet Iskander/SS-26 STONE, också ett system som finns i vårt närområde och som kommer att tillföras förbanden i Kaliningrad.

Det är intressanta här är att utvecklingsarbetet i försvarsindutrin övergår alltmer i praktiska försök. Det borde indikera att utvecklingsarbetet har tagit ett ordentligt steg framåt och man förlitar sig inte längre på sovjetiska/post-sovjetiska system längre, utan att det moderna Ryssland nu har en industri som numera levererar resultat.

Mer om Kasputin Jar kan man läsa här

Optiska målsökaren 9E436 för Iskander/SS-26 STONE

Det taktiska markrobotsystemet Iskander/SS-26 STONE som Observationsplatsen tidigare har skrivit om kommer att utrustas med optisk målsökare. Tidigare har robotens navigering skötts med kursgyro alternativt satellitnavigering. Med hjälp av optisk målsökare kan målet även träffas med hjälp av bildunderlag från till exempel satellit eller flygspaning. Nogrannheten, CEP, anges till 5 meter med hjälp av detta.

Iskander kan utrustas med konventionell  laddning på upp till 480 kg eller kärnladdning och har en räckvidd på upp till 70 mil enligt inofficiella finsk källor. Det första förbandet med systemet är operativt sedan oktober i år och är baserat i Luga, 67 mil från Stockholm

Även finsk media rapporterar om detta.

 

Blåa sektorer visar de äldre sovjetiskbyggda systemen som företrädesvis finns utanför Ryssland, i det så kallade när utlandet. De kompletteras och till viss del ersätts med de modernare Voronezh-DM-stationerna i svart.

Det skrivs en hel del om det amerikanska robotskölden i media av och till. Framför allt talas det om hur oense USA och Ryssland är. Det senaste utspelet var att man är så tekniskt förberedd att Ryssland nu kan placera Iskander i Kaliningrad som motvikt till eventuella amerikanska grupperingar i östra Europa.

Det man talar ganska lite om är den ryska motsvarigheten för robotförsvar. Bland annat bygger man ut robotradarspaningsstationer av typen 77YA6 Voronezh-DM bland annat i Kaliningrad som för övrigt kommer att bli operativ innan årets slut. Utanför S:t Petersburg nära byn Lekhusi finns en annan station operativ sedan några år tillbaka. De andra två stationerna finns i Irkutsk och Armavir.

Kopplat till stridsledningen för dessa system finns bland annat robotbatterier av typerna S-300 och numera  även S-400. En modernare efterföljare av typen S-500 är under utveckling och är uteslutande ett såkallat ABM-system, Anti Ballistic Missile, dvs antirobotrobot för att slå ut interkontinentala ballistiska robotar.

Luftförsvarsmaterieltillverkaren Almaz-Antey bygger för närvarande upp en helt ny anläggning i S:t Petersburg. Tidigare meddelades att företaget garanterades staliga krediter för byggandet av två nya fabriker. Istället för att hamna i Robotgrad lokaliserar de sig nära de industriella centra som har hög tillväxt och där man kan lättare kan rekrytera kompetent personal.

Den nya robotfabriken i Obukhov kommer att vara klar under det första halvåret 2012. Företaget Almaz-Antey tillverkar bland annat luftvärnsrobotsystem S-400

Den omstridda amerikanska robotskölden med radar och luftvärnsrobotar som skall byggas i Europa har länge varit en nagel i ögat på Ryssland, då de anser, med rätta, att den hotar maktbalansen i regionen. Man har sedan tidigare förklarat att man kan tänka sig att avstå från aktiva motåtgärder om man kan förhandla fram godtagbara villkor. Det har dock dragit ut på tiden och tålamodet börjar tryta i Moskva.

Den ryska NATO-ambassadören, Dmitrij Rogozin har låtit meddela att det taktiska markrobotsystemet Iskander/SS-26 STONE kommer nu att placeras ut i Kaliningrad, något man sedan tidigare har tagit upp på agendan. Man gör alltså nu verklighet av upprustningshotet som har varit aktuellt under en längre tid.

Iskander är ett vapensystem som är framtaget att kunna verka mot målområden som är försvarade med kvalificerade luftvärnssystem såsom de amerikanska luftvärnsrobotarna av Patriot-typ. Sedan i höst är det första förbandet med Iskander operativt i gränsområdet mot Baltikum. För närvarande finns det inget markrobotförband i Kaliningrad och frågan som genast kommer är om man kommer att omgruppera ett existerande och ombeväpna detta eller skall man sätta upp ett helt nytt förband? Ett förband som kan komma att utrustas med med Iskander är 152. markrobotbrigaden i Kaliningrads kustnära markstridskrafter. Brigaden är förlagd i Chernyakhovsk och är idag utrustad med föregångaren SS-21 SCARAB.

Rök och damm. En SS-21 SCARAB skjuts upp under övningarna 2010  med 152. mrbbrig

Iskander-K anges officiellt numera ha en räckvidd på 500 km. Dock finns det obekräftade finska uppgifter på en räckvidd på 700 km. Siffran 500 km är intressant i och med att det är den övre räckviddsgränsen som det gamla INF-avtalet stipulerade på taktiska kärnvapenrobotar. Som bekant rev Ryssland upp det avtalet 2007.

K-550 Alexander Nevskij glider den 22 oktober förbi den likaledes atomdrivna robotkryssaren Amiral Nakhimov som genomgår en omfattande renovering och modifiering vid Severodvinskvarvet

Den senaste robotubåten i 955-klassen, Alexander Nevskij, genomför förnärvarande  sin första provtur på öppet hav utanför den ryska Vitahavskusten. Severodvinskvarvet har det fullt upp för närvarande då de även skall genomföra slutgiltiga leveransprov av ytterligare två atomubåtar i november, robotubåten Jurij Dolgorukij och attackubåten Severodvinsk

Alexander Nevskij sjösattes förra året och är den andra ubåten i Borei-klassen, som skall forma framtidens ryggrad i det sjöburna benet i kärnvapentriaden som skall garantera ömsesidig ödeläggelse, MAD.

Boreiklassen är den fjärde generationens robotubåt och de har ett deplacement i undervattensläge på 24000 ton och en längd på 170 meter. Ubåtarnas huvudbestyckning utgörs av 16 stycken interkontinentala Bulava-robotar som vardera har 6-10 stridsspetsar om 150 kiloton var. Som jämförelse var Hiroshimabomben på ca 15 kiloton…

Totalt avser man att bygga åtta ubåtar i klassen varav fyra stycken är byggda/påbörjade.

Komponenter som ingår i markrobotssystemet.

Det första markrobotförbandet utrustade med Iskander är nu operativt. Det är 26. markrobotbrigaden i Luga, mellan S:t Petersburg och Pskov som har sedan förra året fått materielen levererad. Nu är förbandet utbildat och i dagarna hålls för första gången en större förbandsövning där systemet i sin helhet ingår. Omfattningen på övningen är ännu obekant, men en bedömning är att man prövar grupperingsplatser, omgrupperingsvägar och eventuellt även skarpa robotskott med Iskandersystemet.

Markrobot  9K750 Iskander/SS-26 STONE är ett taktiskt ballistisk robotssystem som enligt finländska uppgifter har en räckvidd på upp  700 km och bär en stridsdel på 800 kg. Om de finländska uppgifterna stämmer har systemet från sina fredsgrupperingsplatser nå Mellansverige samt hela Gotland Systemet kan även komma att grupperas i Kaliningrad som en motvikt mot det amerikanska robotförsvaret.

Exportversionen av SS-26, Iskander-E. Fast, egentligen är väl alla robotar avsedda för export…

Sedan tidigare har Observationsplatsen skrivit om att markrobotsystemet 9K720 Iskander M/SS-26 STONE har levererats till den 9. artillerirobotbrigaden i Luga utanför S:t Petersburg.

9K720 Iskander-M har en räckvidd på 400 km och kan bestyckas med olika typer av verkansdelar såsom spräng, hårdmål, multipelverkansdelar, termobarisk och även EMP. Roboten har en högsta hastighet på 2100 m/s vilket motsvarar ca 7500km/h

Finsk media rapporterar om att Ryssland har byggt nya grupperingsplatser för det taktiska robotsystemet Iskander nära staden Viborg på det Karelska näset. Även om systemet är helt och hållet mobilt behöver det ändå någon form av grupperingsplats att kunna utgå från. Grupperingsplatsens syfte är att öka uthålligheten på förbandet vid en gruppering i fält, till exempel vid en beredskapshöjning. Precis som vid alla spridda grupperingar kan ett flertal grupperingplatser understödja ett system.

Med Viborgsgrupperingen kan systemet nå hela norra Baltikum samt hela södra Finland.

Andra aktuella regioner som kan få Iskandersystemet är Kaliningrad, något som skulle kunna rubba balansen något.

RiaNovosti rapporterar även att de väpnade styrkorna kommer att få 120 stycken robotsystem under de närmaste åren. Varje system har två robotar per avfyrningsfordon och ytterligare en laddningsomgång på förbandet, dvs  fyra robotar per system. Tillförseln av 120 system innebär ca 480 robotar

KLUB-K ryms i en standard 40 fots (12,2meter) container

Nä, det är inte David Shutricks låt det handlar om utan robotsystemet KLUB-K som visades upp på IMDS-2011 i S:t Petersburg i juni. Systemet väckte stor uppmärksamhet unde 2010 då företaget Novator presenterade det. Systemet kan avfyra tre stycken olika robotar 3M-54TE, 3M och 3M-54TE1-14TE  (SS-N-27 SIZZLER) som kan slå både mot såväl land som sjömål. Beroende på robot och räckvidd finns  de med antingen över eller underljudskapacitet. Systemet har en räckvidd på upp till 300 km.

När lavetten är klar för robotskott står den i ett vertikalt läge.

Nytt för i år är även att sjömålsrobotssystemet SS-N-25 SWITCHBLADE/SSC-6 SCOOGE också kan levereras i en containerplattform. Systemet har en räckvidd på upp till 130 km

Den mindre SS-N-25 SWITCHBLADE/SSC-6 SCOOGE ryms i en 20 fots (6,1meter) container

Observationsplatsen skrev lite om SS-N-25/SSC-6 tidigare i januari.

Att kunna dolt gruppera sjömålsrobotsystem är av största vikt vid försvarsstrid/Sea Denial Operations. Kan systemet döljas i det längsta i till exempel containerhamnar eller omlastningplatser kan det bli mycket svårt att slå ut det, även om man har ett luftherravälde. Nu består inte systemet enbart av robotar, utan även av stridledningsfunktioner som nu blir ännu viktigare att kunna bekämpa.

Ännu inte i containerformat… Radarterrängbilen för stridsledningen till SSC-6 SCOOGE

En konsekvens av maskeringen av systemen är att i en konflikt kan även ett tredje land bli en grupperingsplats, givet förutsättningen att det kan smugglas in obemärkt. Likheten med lavetterna för de tyska kustartillerikanonerna på Falsterbonäs under första världskriget är slående… Tullverket – watch out!!!

För första gången har man lyckats avfyra den strategiska roboten Bulava (SS-NX-30) från undervattensläge med en ordinarie vapenbärare. Detta gjordes tidigare under dagen från robotubåten Yuri Dolgoruky i Vita Havet. Dagens testskott var det sextonde varav bara nio har varit lyckade. Utvecklingen av roboten har varit kantad med problem och förseningar. Samtidigt som man utvecklar roboten bygger man nya robotubåtar, ubåtsklassen Borey, som  skall fungera som vapenbärare för Bulava. Det sista man vill ha är att systemen ligger i otakt och att man kommer stå med obeväpnande ubåtar under en övergångsperiod, vilket kan ske om förseningarna fortsätter.

Kärnvapenroboten har en räckvidd på 8000 kilometer och en så kallad CEP, ”träffnogrannhet”, på 500 meter  Bulava har en startvikt på 36800 kg och en längd på drygt 12 meter.  Den kan bära upp till 10 stridsspetsar på 150 kiloton vardera. Som jämförelse var Hiroshimabomben på ca 15 kiloton.

Signalsökande robot Kh-58UShKE är framtagen för att kunna  släcka ner motståndarens radarsystem vid till exempel vid angrepp mot ett fientligt luftförsvarssystem, så kallad SEAD, Suppression of Enemy Air Defence.

Det ryska attackflyget kommer få nya vapen i sin arsenal. Bland dessa ingår olika typer av styrda bomber, attackrobotar och sjömålsrobotar. Några av systemen är uppgraderade sovjetiska konstruktioner som man har förbättrat med ny elektronik och förbättrade målsökare  och/eller ökad räckvidd medan andra är helt nyutvecklade.

Bland dessa nyanskaffningar kan nämnas:

Attackrobotar

Attackrobot Kh-59M2E (AS-18 KAZOO) TVstyrd räckvidd 120 km stridsdelens vikt 315 kg Bärare Su-24 FENCER och Su-34 FULLBACK

Modulär attackrobot  Kh-38ME TVstyrd med IRbild kombinerad med tröghetsnavigering Räckvidd 40 km stridsdelens vikt 250 kg Bärare Su-34 FULLBACK, Su-35 och Ka-52 HOKUM B

Signalsökande attackrobot Kh-31PD (AS-17 KRYPTON) Räckvidd 250 km Stridsdelens vikt 110 kg Bärare Su-30, Su-34FULLBACK, Su-35, MiG-29K, Mig-29KUB och MiG-35

Signalsökande attackrobot  Kh-58UShKE (AS-11 KILTER) Räckvidd 245 km Stridsdelens vikt 149 kg Bärare MiG-31, Su-35, Su-35UB

Sjömålsrobotar

Sjömålsrobot Kh-31AD (As-17 KRYPTON) Räckvidd 160 km Stridsdelens vikt 90kg Bärare Mig-29K , Mig-29M2, Mig-35, Su-30MK, Su-34, Su-35

MiG-29KUB med sjömålsrobot Kh-35

Sjömålsrobot  Kh-35UE (AS-20 KAYAK) Räckvidd 260 km Stridsdelens vikt 145kg Bärare Ka-27 HELIX

Sjömålsrobot  Kh-59MK Aktiv radar  räckvidd 285 km, stridsdelens vikt 320kg Bärare Su-30MK, Su-30MKI, Su-34, Su-35, Su-35UB

Styrda bomber

1,5 ton optiskt styrd bomb KAB-1500KR fälls från attackplan Su-30. Räckvidd 50-70 km.

500 kg styrd bomb KAB-500 S och 1500 kg styrd bomb KAB-1500 S Satellitstyrd navigering. Stöds av  både GPS och GLONASS med hjälp av Compass KB 2001 PSN  styrenhet.

1500 kg styrd bomb KAB-1500LG-F -E (spräng), KAB-1500 LG-Pr-E (hårdmål/”Bunker Buster”) samt KAB-1500 LG-OD-E (termobarisk stridsdel) Samtliga är laserstyrda med hjälp av målbelysningsenhet Klyon, Kaira 24M, I-25 Shkval eller den senaste Sapsan

Mer finns att läsa  här!

Pansarvärnsrobotbandvagn 9P149 Shturm-S

Pvrbbv Shturm-S  är i grunden en pansarbandvagn MT-LB som har anpassats till att bära en robotlavett samt omladdningsluckor i stridutrymmet. Man har även ersatt tornet med en siktesenhet. Vagnen bär med sig 12 pansarvärnsrobotar av modellen AT-6 SPIRAL eller den modernare AT-9 SPIRAL-2. Omladdningen sker automatiskt. Eldhastigheten är 3-4 robotar per minut, beroende på deras flygtider. Lämpliga mål för systemet, beroende på val av robot är stridsvagnar med kompositpansar, med eller utan explosivt reaktivt pansar(ERA), lätt pansrade fordon, fältbefästningar, hovrande eller långsamtgående helikoptrar

Pvrb AT-6 SPIRAL /9M114 har en räckvidd på 5000 meter och stridsdelen är en enkel laddning med riktad sprängverkan, RSV. Efterföljaren AT-9 SPIRAL 2 /9M120 ATAKA har en utökad räckvidd på 6000 meter samt en tandemRSV-laddning för bättre verkan. AT-6 har en hastighet strax över ljudet på 345 m/s medan AT-9 är något snabbare med sina 400 m/s. Penetrationen är 750 respektive 950 mm homogent stål.

9P149 finns bland annat på 9.gardesartilleribrigaden i Luga, strax väster om Estland och på 200. motoriserade brigaden i Pechenga, vid den norska gränsen.

RS-24 är sedan 2009 operativ i de strategiska robottrupperna

Måndagens fruktansvärda terrordåd gör oss påminda om vilken galen värld vi lever i.

RIANOVOSTI rapporterar på måndagen om att landet är berett placera ut kärnvapen om NATO inte kan komma överrens med Ryssland om gemensamt robotförsvar. Man kom överrens i november att försöka, men arbetet med det har gått i stå och Medvedevs hot får ses som en påtryckning i sammanhanget.

Om man nu kommer att göra verklighet av hotet kan man spekulera i vilken typ av vapen man avser att placera ut. Det finns starka skäl till att det blir en markbaserad lösning. det främsta är att det strategiska bombflyget är ansträngt i dagsläget och det medger ingen kontinuerlig patrullering, allraminst då med en kärnvapenavskräckande förmåga. Däremot har de möjlighet till återkommande patrulleringar, likt den i förra veckan som Gyllenhaal skrev om. Mer om det strategiska flygets tillstånd kan man läsa här!

Om det blir den markbaserade lösningen kommer det att bli någon form av robot. Internationellt finns det fyra olika ”klasser” av robotar, beroende på vilken typ av räckvidd de har.
Short Range Ballistic Missile, SRBM <1000 km
Medium Range Ballistic Missile, MRBM 1000-3000 km
Intermediate Range Ballistic Missile, IRBM 3000-5000 km
Intercontinental Ballistic Missile, ICBM >5000 km
Tack vare INF-avtalet från 1987 är det idag bara tillåtet för ICBM.robotar att vara kärnvapenbärande. Markroboten ISKANDER skulle teoretiskt kunna bära en kärnladdning, men då den klassas som en SRBM skulle det vara ett brott mot fördraget.

Antingen kommer att placera ut nya TOPOL-M-system (ICBM), förmodligen med den  nya roboten RS-24. Den roboten har en MIRV-stridsspets (Multiple Indepedently Reentry Vehicle) vilket innebär att flera kärnstridsspetsar levereras av roboten och sedan landar var och en på respektive mål, inom ett visst område. Med lite galghumor kan man kalla det för alla multipelbombers moder. Känn på den Svenska Freds!

Vilken annan måndag hade man tyckt att det här var bara munväder. Men ett land som upplever yttre hot på ett mycket konkret sätt kan behöva ett starkt ledarskap. Hoppas bara att det starka ledarskapet inte yttrar sig i flera robotar.

Voronezh-DM-stationen i Armavir, Krasnodar Krai

Radarstation 77YA6 Voronezh-DM

I höstas kom det rapporter om att utbyggnaden av Voronezh-DM radarstationer hade tagit fart. Nu kommer det mer information att ännu en till är under byggnation, denna gång i delreubliken Irkutsk, nära gränsen mot Mongoliet.

Voronezh-DM är en radar avsedd för förvarning av strategiska robotar, kapabel att spåra en robot på avstånd upp till 400 mil. Mer om stationen på ryska här.

I dagsläget finns det två aktiva stationer, en utanför S:t Petersburg och den andra i Armavir nära Svarta Havet.

DELTA IV-klassens livslängd har förlängst med minst 10 år.

REMO, renovering och modifiering är ett uttryck som används flitigt när man tar in ett system på verkstaden och uppgraderar det. Våra vänner i öst gör det ofta. Varför skrota fungerande system när man kan klämma ut lite extra av dem?

Ett av systemen som genomgår ett större REMO-arbete är de strategiska robotubåtarna i Projekt 667B-klassen, eller DELTA IV-klassen som de är mer kända som i väst.

Ubåtstypen har funnits på förband sedan 1973 och har bokstavligen talat utgjort ryggraden på den sovjetiska/ryska andraslagsförmågan.

Under årens lopp har förbättrade versioner av ubåtarna tillverkats. Den senaste är DELTA IV som tillverkades i sju exemplar under åren 1981-1992 på varvet i Severodinsk.

DELTA IV REMO-ubåtarna har byggts om för att bära den strategiska roboten R-29RMU SINEVA (SS-N-23 SKIFF) som kom i aktibv tjänst 2007.

Häromdagen sjösattes K-407 NOVOMOSKOVSK. Därigenom är REMO-programmet fulländat avseende moderniseringen av DELTA IV-ubåtarna. Tidigare i år sjösattes även K-18 KARELIA efter samma moderniseringsprogram.

Observationsplatsen twittrar

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 387 andra följare