You are currently browsing the category archive for the ‘Modernisering’ category.

20130520-213952.jpg Grupperad UR-07M med minröjningsorm SPD. De uppfällda luckorna ger vagnen dess säregna utseende.

Minröjningsbandvagnen UR-07M kommer allt av döma att införas från och med 2014 i de väpnade styrkorna enligt bloggen warsonline.info. Fordonet är baserat på stridsfordonet BMP-3 och är utrustad med två stycken minröjningsormar SPD. Beroende på drivraket PSM-06/PSM-06D kan räckvidden varieras från 340 till 1000 meter.

Vagnen är till det yttre mycket lik stridsledningsbandvagn 502TB och kan egentligen bara särskiljas genom de stora luckorna på vagnens översida, vilka döljer minormsutrustningen vid transport.

Vagnen kommer efterhand att ersätta UR-77 vilket är ett motsvarande system baserat på pansarbandvagn MT-LB. Vän av ordning kan ju fundera över varför man nu inför ett nytt fältarbetsfordon baserat på ett stridsfordonssystem som nu kommer att ersättas av Kurganets-25? Den fordonstypen är modulär redan från början och skulle kunna redan från början burit minröjningsorm SPD i fältarbetsversion för minröjning.

chkalovsk_7Östra delen av flygplansuppställningområdet i början av mars. Där flygplan normalt står ligger nu enorma högar av grus.

chkalovsk_9Samma plats våren 2012.  Skillnaden är uppenbar.

Ombyggnationen av Chkalovskfältet strax väster om Kaliningrad är i full gång. Nyheten om det kom under förra året och man vilar verkligen inte på hanen. Tidigare skrev Observationsplatsen om att man flyttade icke-flygdugliga SU-27 FLANKER via landvägen till attackbasen Tjernjakovsk 11 mil österut. Utbyggnaden av basen är den första som sker i närområdet och är därför speciell. Baserna som finns i Kaliningradenklaven är alla från Kalla kriget och har inte åtgärdats sedan dess. Bildmaterialet som har dykt upp via den ryska bloggen shmelsas.livejournal.com kan därför anses som speciellt.

Fältet är huvudbas för jaktflygförband i Kaliningradenklaven och är ett av tre fält som stridsflyg kan använda.

ChkalovskFältet via Google Earth innan ombyggnadsarbetena startade med en rullbana på 2985 meter

Markområdet där fältet ligger har stora behov av dränering. Bland annat visar satellitfotona flera dammar/motsvarande  med vatten. Materialupplagen innehåller en ganska ansenlig mängd dräneringsrör. Tydligen kommer man att gör något åt ytvattenproblemet på basen med andra ord.

Med tanken på mängden betong som kommer att produceras på plats tyder det på att dessutom ytlagret på  fältets rullbanor och taxivägar kommer att bytas ut och gjutas eller asfalteras, likt det  i västvärlden.

chkalovsk_3Dräneringsrör upplagda i väntan på att hamna under jorden.

chkalovsk_8Även taxibanornas betongplattor lyfts upp för att eventuellt bytas ut.

chkalovsk_4Schaktningsarbetena för att bygga nya taxibanor har redan kommit en bit på vägen.

chkalovsk_6Till den nya infrastrukturen behövs det mängder av grus till underlaget. En av flera grushögar på platsen.

chkalovsk_1Slutligen behövs det även hårdgjorda ytor. För det ändamålet uppför man en betongfabrik på platsen för att kunna gjuta taxibanor och uppställningsplatser.

De ryska flygförband som finns närmast Sverige är baserade i Kaliningradenklaven, ca 30 mil från det svenska fastlandet.  De utgörs av främst jakt och attackförband utrustade med SU-27 FLANKER samt attackflygplan SU-24M FENCER, som även finns som spaningsplan. Utöver dessa finns det även helikopter och transportflygplansförband. Observationsplatsen skrev lite om dessa förband tidigare här.

Sedan tidigare är det känt att det ryska flygvapnets flygfält skall moderniseras och byggas ut. Det handlar främst om uppställningsplatser och inflygningshjälpmedel som står först i kön. Förutom att infrastrukturen byggs ut köps även modern fälthållningsmateriel för underhåll av rull- och taxibanor.

su27_landsväg

Ombasering av tre FLANKER via landsväg från Chkalovsk till Tjernajakhovsk. Foto från den ryska bloggen http://ru-aviation.livejournal.com/2531084.html

För ett tag sedan rapporterades det om att huvudflygbasen i Kaliningrad, Chkalovskfältet var en av baserna som först i tur för modernisering. Hur långt man har kommit på det arbetet är svårt att bedöma via öppna källor, särskilt om man själv inte är på plats (sic!). Däremot kan man konstatera att man flyttar flygplan från Chkalovsk till Tjernjakhovskfältet. Det senare är det fältet som attackflyget använder men som med jämna mellanrum jaktflyget från Chkalovsk baseras på. Under ombyggnadstiden kommer Chkalovsk att vara stängt, varvid förbandet i sin helhet flyttas över. De jaktflygplan av typen SU-27 FLANKER som står på marken för längre tids översyn och som inte blev färdiga inför ombaseringen fick häromveckan flyttas över via landsvägstransport den 11 mil långa vägen till Tjernjakhovskfältet.

Donskoje-balkar

Till höger i bild syns takbalkarna med all tydlighet.

Ett annat flygfält som verkar byggas ut, men som det inte har rapporterats om via media är helikopterbasen i Donskoje vid kusten. Vid basen finns Östersjöflottans ubåtsjakthelikopterdivision med ansvar även för den ryska flygräddningen i Östersjön. Vid ett tvreportage i Rossije 24 den 1 mars med bilder från helikopterplattan syns en bildsekvens där takbalkar för en större byggnad upp. Att det rör sig om delar till en hangar är otvetydigt. Anledningen till att man bygger ut hangarkapaciteten på fältet är okänd, men i sammanhanget kan man konstatera att flygtidsutttaget på förbandet har ökat markant under de senaste åren och att man avser att basera fler helikoptrar på basen. Om det nu rör sig om fler ubåtsjakthelikoptrar eller om mer flygräddningsresurser kommer tiden att utvisa.

Tvreportaget i sin helhet

Ett tvinslag från flygskolan i Borisoglebsk fångade genast Observationsplatsens intresse. Förutom att det visade flygkadetter som förbereder sig inför flygutbildning på skol/attackflygplanet YAK-130 MITTEN  avslöjades en  ny typ av hangar för det ryska flygvapnet.

Traditionellt sett förvaras inte flygplan i hangarer, utan står i allt större utsträckning utomhus genom att man skapar de större flygflottiljerna till följd av sammanslagningarna av flygregementena. Platsbrist samt att de stridsflygplan som utgör ryggraden i det ryska luftförsvaret, SU-27 FLANKER och MiG-31 FOXHOUND ryms inte heller i de betongvärn som tidigare byggts. Vid större översyner servas flygplanen i hangarbyggnader  från 50-60-talet med dåtidens sovjetiska byggstandard. Denna typ av utomhusförvaring ställer extremt hårda krav på underhållet och risken för felfunktion är större då möjligheten till torrluftning helt och hållet saknas.

hangar_1

Det verkar bli en ändring på dessa förhållanden med införandet av denna typ av hangarbyggnad. Genom lösningen kan man snabbt bygga ut ett omfattande väderskydd för de vanligaste stridsflygplanen över hela ryska federationen. Hangarkonstruktionen medger även att man snabbt kan bygga ut baseringskapacitet på de föredetta flygflottiljer som numera fungerar som krigsbaser. Hangarens dimensioner är inte officiellt släppta, ej heller eventuell signaturreducerande effekt i materialet. Av de foton som finns tillgängliga kan hangaren husera 3×2 MITTEN-flygplan. Med en längd på 11,49 och spännvidd på 9,72m  är måtten på hangarbyggnaden minst 40×20 meter. Räknar man sedan måtten på de betongplattor som ryska flygfält är byggda av, (i detta fallet PAG-14) 6×2 meter kan man tydligt se 7×11 rader av dessa, viket ger ett mått på 42×22 meter.  Höjden på hangarbyggnaden är något svårare att uppskatta, men borde rimligtvis ligga på 8-9 meter.

Hangartypen skulle kunna rymma stridsflygplanstyper som FULCRUM, FLANKER, FOXBAT, FENCER, FULLBACK och FROGFOOT men även de flesta helikoptertyperna om rotorbladen plockas av.

Tillverkare och eventuell order på dessa är okänt för tillfället men det är nog inte sista gången vi ser dessa dyka upp. Framför allt kan det bli spännande att se om de kommer att användas vid förbandsövningar där flygförbanden omgrupperar med markpersonal. Framtiden får utvisa hur så sker.

Till systemet testas även  stridssäck. Soldaten har till sitt prickskyttegevär Orsis T-5000
ett kikarsikte av märket 
Daedalus DH-3 12×50.

Under övningen KAVKAZ-2012 testas en ny generation stridsutrustning, Ratnik. Testerna omfattar såväl vape som personlig skyddsutrustning. Bland delarna som dyker upp finns aktiva hörselskydd, kroppsskydd för överarmar och rödpunktssikte. Materielen har tidigare dykt upp var för sig men testas nu mer intensivt som system. under. Under övningen testas materiel med en plutonsuppsättning om 40 satser.

Samtidigt som dessa tester nu sker erbjuder vapentillverkaren modernisering av automatkarbin AK-74 till de väpnade styrkorna. Mer om detta kan man läsa här.

Ak-107 med rödpunktssikte Merlin-M. Soldaten bakom är utrustad med prickskyttegevär Orsis T-5000. Båda har aktiva hörselskydd GSSH-01 och hjälm 6B7-1MM. Främre soldaten har kroppskydd 6B43 och skyddsglasögon 6B34.

20120327-141833.jpg

200. Motoriserade brigaden i Peschenga genomförde förra veckan stridskjutningar med flera olika vapensystem där bland annat denna bild ovan togs. Den visar en intressant utveckling av pansarbandvagn MT-LB där orginaltornet ersatts med en lucka och lavett för tung kulspruta NSV.

Brigaden avses att under de närmaste åren ombildas till specialiserat arktiskt förband, något som bland annat Observationsplatsen har skrivit om här

I efterdyningarna kring Försvarsmaktens önskan att modernisera ett antal JAS 39 Gripen till E/F-standard kan det vara av intresse att veta lite vad som är på ingående hos vår granne på flygsidan.

Ett av de mer potenta projekten som är under anskaffning är stridsflygplanet SU-35S FLANKER-E där en beställning på 48 exemplar ligger. 35S är utvecklad ur SU-27M och är som man i Ryssland betecknar planets utvecklingsnivå, generation 4++. Flygplanstypen bedöms vara slutanskaffad 2015-2016.

Flygplanet är anskaffat för att kunna offensivt uppträda med jaktflygförband i syfte erhålla luftherravälde över fientligt eller neutralt territorium samt att kunna bekämpa markmål. För detta behöver man lång uthållighet, hög lastkapacitet, hög manöverförmåga och bra sensorer. Allt detta får man med denna modell.

Med bland annat ökad användning av kompositmaterial och nya motorer tillåter flygplanet ökad vapenlast. Man har dessutom ökat mängden medfört bränsle samt lufttankningsförmåga för att medge en räckvidd på 3600 km. I runda svängar innebär det att flygplan kan starta i Murmansk på morgonen, flyga ner över Skandinavien, utföra ett stridsuppdrag över Öresund för att sedan återvända till hemmabasen innan lunch. Som stöd för striden använder den sig av en IRBIS-E/SNOW LEOPARD radar med en räckvidd på 35-40 mil. Enligt tillverkaren ligger gränsen för denna PESA-radar att upptäcka mål vars radarmålyta på en kvadratcentimeter vid 90 kilometer…


Till IRBIS-E följer även förmåga med datalänk mellan planen i flygföretaget. En lyser med sin radar, medan de andra lyser med sin frånvaro, redo att slå till…

Flygplanet har överljudskapacitet utan att använda den så bränsletörstiga efterbrännkammaren, EBK. Motorerna, Saturn 117S  försedda med vridbart utblås, så kallad thrust vectoring som medger extrem manöverbarhet, något som är livsavgörande i luftstrider.

Men, det är en stor fågel. Längden är 21.9 meter och spännvidden är på 15.3 meter. Max startvikt är på 34.5 ton där 8 ton är beväpning och 8,1 ton är drivmedel. Maxfart är MACH 2,25. Förutom jaktrobotar kan även planet medföra attackrobotar samt styrda bomber, bland annat den 1,5 ton tunga laserstyrda KAB-1500L,

Sedan finns det folk som tycker att en uppgradering av Gripensystemet inte är nödvändig. De kan med fördel läsa Wisemans utmärkta trilogi om Strategiska realiteter här; Del1 Del2 Del3

20120205-224221.jpgTidigt utkast på hur Kurganets-25 skulle kunna se ut.

Det är alltid intressant att se vad industriföreträdarna har att säga om tillståndet i branschen och vad som ligger framför dem, både i möjligheter och svårigheter. TV-bolaget Vesti genomförde häromdagen en intressant intervju med chefen för koncernen Traktornye Zavody / тракторные заводы.

Koncernen tillverkar en mängd olika typer av fordon och i produktionsprogrammet ingår anläggningsmaskiner, järnvägsmateriel, jordbruksmaskiner och stridsfordon. För läsare av denna blogg är kanske stridsfordonet BMP den mest kända produkten, tillverkad på anläggningen i Kurgan eller luftlandsättningstruppernas fordon BMD som tillverkas i Volgograd. Andra kända produkter är bandgående luftvärnsrobotfordon till bland annat det tunga luftvärnsrobotsystemet S-300V/SA-12 GLADIATOR som byggs i Lipetsk

Andra, kanske mindre kända företag i koncernen är den danska skogsmaskinstillverkaren Silvatec…

Företaget håller för närvarande på att ta fram en ersättare till BMP-3 med arbetsnamnet Kurganets-25/курганец-25. Utvecklingsarbetet skall vara klart till slutet av året och en prototyp skall tas fram till 2014-15. Numret 25 avslöjar viktklassen och som jämförelse väger en BMP-3 knappt 19 ton och det svenska stridsfordonet 90 väger 23 ton. Till skillnad från 90-vagnen skall Kurganets-25 vara amfibisk, en förmåga som är standard på ryska stridsfordon. Vad man bygger in och vilken skyddsnivå den får är annars oklart. Det är dock vara fullt möjligt att den som alternativ får en automatkanon med grövre kaliber än 30 mm. Rykten på nätet säger att den skall kunna förses med olika tornalternativ. Frågan är dock hur man löser frågan med rekylupptagningen och utformningen av fordonsskrovet, då det kan vara lite overkill med en tornkrans anpassad för en 57mm akan när man rullar runt med en 14,5 mm tksp som beväpningsalternativ. Ett alternativ kan vara att man väljer en ovanpålagrad vapenstation och bygger modulariteten kring detta. Oavsett blir lösningen spännande att se.
Under tiden har produktionen av BMP och BMD gått ner på lågvarv i väntan på Kurganets-25 blir färdig, då det ryska försvarsministeriet avvaktar resultatet av det projektet.

Att anskaffningen av BMD har pausats för tillfället sedan tidigare är känt och att man har varit missnöjd med BMD-4. Den uppgraderade varianten BMD-4M tillförs i låg takt till VDV-förbanden och att Kurganets-25 figurerar i anskaffningsdiskusionerna kan betyda två saker. Antingen kommer Kurganets-25 i en lightversion som går att luftlandsätta eller så kommer en framtida ominriktning på organisation och uppträdande av luftlandsättningsförbanden. Fallskärmsburet eller luftburet, mekaniserad eller fotburet, framtiden får avvisa?

BMP-3 tillverkningen hålls igång för närvarande av exportorder till bland annat Indonesien som köper in BMP-3F. Tidigare har diskussionerna gjort gällande att marininfanteriet skulle kunna tilldelas BMP-3F, men i avvaktan på eventuellt ett nytt enhetligt stridsfordon är det dock naturligt att hålla inne det än så länge. Vid en eventuell anskaffning kan dock räkna med ett behov av stora serier då både det mekaniserade infanteriet och marinfanteriet samt eventuellt luftlandsättnngstrupperna har behov av dessa fordon.

Dock så kommer man att behöva investera i nya produktionsanläggningar med rationella produktionsmetoder och modern utrustning, något som man i dag saknar. Det man behöver ar statliga garantier för dessa investeringar då man saknar eget kapital för detta i dagsläget. Detta kan även ses i ljuset av de statliga garantier för uppsattandet av tre stycken nya robotfabriker för koncernen Almaz Antey som nyligen utlovades.

Andra saker som drar ner resultatet är oförutsedda prishöjningar hos underleverantörerna samt höga priser på utländska delar. Dock har det skett en förbättring på det senare, bland annat på IR-sikten från Frankrike.

Det rör sig på stridsfordonsfronten och Kurganets-25 är bara en del av det som komma skall. Bland de andra projekten finns hjulgående stridsfordon Bumerang som ersättare för BTR-80 och stridsvagn Armata som ersätter stridsvagnstyperna T-72, T-80 och T-90. Mer om detta någon annan gång.

20120201-214430.jpg

KamAZ-65225 med stridsfordonssläp under repetionerna inför segerdagens parad för något år sedan. Foto V. Kuzmin

Det centrala militärområdet har under 2011 fått ca 500 fordon av olika typer levererade till sina förband enligt federationens väpnade styrkors presstjänst.

Bland fordonen märks bland annat ett tjugotal 8X8 lastterrängbilar med personaltransporthytt KamAZ-6350 som kommer att användas som dragfordon i artilleriförband med 15,2cm haubits MSTA-B och Hyacint-B. Bland de andra typerna som märks finns ”två dussin” 6X6 dragbil KamAZ-65225 som bland annat används för stridsfordonstransporter.

Samtidigt genomförs REMO på ansenliga mängder lastterrängbilar. Centrala militärområdet genomförde under 2011 REMO på knappt 250 fordon. För hela den ryska försvarsmakten är planen 5000 fordon under 2012.. Arbetet kommer att ske i samverkan med tillverkarna, men antagligen läggs en hel del arbete ut på fabriker motsvarande 172. bilverkstäderna som enbart sysslar med reparation och renovering av militära fordon.

Full fart på verkstads med andra ord.

7,6 cm allmålsautomatkanon AK-176

Rationaliseringen av den ryska försvarsmaterielindustrin fortsätter i oförminskad styrka. De senaste exemplen är att tillverkningen av artilleripjäser, både sjö- och landartilleri moderniseras kraftigt, vilket medför en ökad tillverkningstakt.

Sjöartilleritillverkaren Arsenal har fått leveranser av utrustning från det italienska företaget Tacchi Giacomo & Figli SpA för att tillverka bland annat eldrör. Därmed kan de ersätta över 30 år gammal utrustning med nya datoriserade svarvar och fräsar. Företaget tillverkar bland annat allmålsautomatkanonerna  7,6 cm  AK-176 och 10 cm AK-190 för ytstridsfartyg i 11356- och 20380-klasserna samt 13 cm automatkanon AK-192 för 22350-klassen.

Ett annat exempel är vapentillverkaren Motovilikha som har invigt en ny anläggning för tillverkning av artilleripjäser. Den utrustningen är inköpt från Tyskland och skall liksom Arsenals inköp garantera moderna produktionsmetoder.  Motovhilka tillverkar bland annat 12,5 cm stridsvagnskanon 2A46M1 för stridsvagn T-90, 12 cm kombinationspjäs för understödsvagnar 2S9 och 2S31 och annat tungt 15,2cm fältartilleri.


Ryskt tv-reportage från Motvilikhas nya anläggning

Förutom att rationalisera tillverkning är detta även exempel på hur industrin profilerar sig som moderna arbetsplatser i konkurrens med annan tung tillverkningsindustri där man har under flera år haft det svårt med att rekrytera kunnigt yrkesfolk. Under lång tid drogs den tunga metallindustrin med stora svårigheter att behålla personal på grund av ekonomiska problem orsakade av sviktande orderingångar. Detta avspeglar sig bland annat i personalsammansättningen på arbetsplatserna, antingen är arbetarna äldre (och överlevt nedskärningarna under årens lopp) eller väldigt unga (och nyrekryterade).

Nu när denna bransch tar ny fart för att förse försvarsmaterielsektorn med nytillverkad utrustning måste de se till att hålla vad de lovar i orderböckerna. En av utmaningarna är att få tag på kompetent personal. Maskinteknisk utbildning är något att satsa på för den ryska ungdomen…

Гогланд eller Hogland som ön heter på svenska ligger i Finska viken 10 mil öster om Helsingfors och är den största ön i området.

I finsk media, bland annat Yle och Hufvudstadsbladet, oroas man över den accelererande ryska upprustningen. I en rapport från den finska försvarshögskolan slår man fast att Norden och Baltikum har en begränsad förmåga att stå emot ett eventuellt ryskt anfall. Även om man betonar att hotet inte är dagsaktuellt byggs förmågorna upp efterhand. Man noterar särskilt att uppgraderingar a attackhelikopter- och markrobotförband sker runt den finska gränsen men även att moderna långräckviddiga luftvärnsrobotssystem börjar placeras ut i Kaliningrad. Minnesgoda läsare av Observationsplatsen har säkert reflekterat över de tidigare bloggposterna om Alakurrti, Viborg, Luga och Kaliningrad. Bland de andra faktorerna som påverkar den säkerhetspolitiska läget är uppförandet av en ny radarstation på ön Hogland som före andra världskriget tillhörde Finland. På ön antas även att det finns en station för signalspaning.

Bloggarna Försvar och Säkerhet och Tokmoderaten har tidigare skrivit om detta.

Stockholmsregionen hamnar inom skotthåll från garnisonen i Luga enligt finska YLE

Intressant är att man tar upp den än så länge obekräftade uppgiften på 700 km räckvidd på markrobotsystemet Iskander-M. YLE visar det genom en illustration med räckvidder från garnisonsorten i Luga, men systemet är mobilt och kommer kunna uppträda i hela området.

Om man skulle översätta det till svenska förhållanden kan systemet i fredstid kunna nå hela södra Sverige i en linje från Strömstad – Karlstad – Gävle från en gruppering i Kaliningrad. Motsvarande i norra Sverige skulle vara en linje från Härnösand -Arvidsjaur – Treriksröset från en gruppering i området kring Piz´maguba i norra ryska Karelen. Från det nybyggda grupperingsområdet i Viborg når man hela svenska norrlandskusten med inland i en linje från Övertorneå – Sollefteå – Västerås – Ljugarn…

I företaget Muromteplovoz produktprogram finns bland annat uppgraderingar av stridsfordonen patgb BTR och pbv MT-LB.

Genom kraftiga ombyggnationer moderniseras fordonen för att uppnå bättre driftsäkerhet och bränsleekonomi än orginalmodellerna. Förutom det sätter man även dit nya torn med beväpning.

På flygutställlningen MAKS-2011 visades en ny variant av BTR-60PB upp, med nytt torn och ett nytt bollhav till skyttetruppen. Förvisso är vagnen en gammal konstruktion och den har till stor del fasats ur organisationen, men en ombyggd vagn kan få ett förlängt liv…

Det mest intressanta är att stridsrummet är beläget längst bak och försett med två dörrar, likt BMP-1/2 och MT-LB. För att kunna tillåta en sådan placering har man varit tvungen att flytta på motorn till mitten av vagnen. I samband med detta installerades en YaMZ-236D  istället för den ordinarie GAZ-49B. Detta medförde en ökad räckvidd på från 500 km till 800 km samt ökad effekt. På det utställda fordonet finns ett MA7-02 torn med en tksp 12,7mm Kord, ksp 7,62mm PKTM samt grs AGS-17. Till den finns ett lvsikte 1PZ-7A, dock utan mörkerförmåga.

Det finns plats för fyra soldater bak i fordonet och av att döma från bilden har fordonet något högre skyddsnivå som tidigare då någon form av liner/stoppning finns på väggarna

Som till synes en ganska enkel modifiering av ett gammalt fordon. Men, man måste ha bedömt att marknaden finns för den typen av produkter. Vem vet, den kanske dyker upp i något tredje världen land till slut? Man kanske får blodad tand och börjar bygga om BTR-80 till något liknande?


Lite andra jobb som Muromteplovoz har gjort

Ka-52 med sex stycken vapenbalkar varav de yttre paret är tomt

Bilder börjar dyka upp på en upphottad version av attackhelikopter Ka-52 HOOKUM B. Normalt sett har helikoptern endast fyra stycken vapenbalkar under ”vingarna”. Det som nu syns är ett extra par närmast ytterkanten där bland annat störutrustning är placerad. Placeringen av sex nya vapenbalkar har även dykt på konceptmodellen av Ka-52K, som den kommande marina varianten antagligen kommer att kallas. Den skall för övrigt anskaffaas för de fyra amfibiestödsfartygen av Mistralklass.

Nya data på helikoptern är ännu inte kända eller vilka vapenssystem som kan bäras på de nya balkarna.

Tidigare bild på Ka-52 med den gängse standarden, fyra vapenbalkar

Dagens nyheter och Gyllenhaal skriver om att den ryska försvarsmakten avser att sätta upp två stycken arktiska brigader under de närmaste åren. Man har tidigare aviserat att en brigad skall sättas upp i Pechenga, den gamla finska staden Petsamo i gränsområdet mot Norge. Nu diskuterar man om förbanden skall sättas upp i Murmansk samt Archangelsk.

I Ryssland hänvisar till gjorda erfarenheter från bland annat Sverige där man hävdar att motsvarande förband finns. Mig veterligen är Norrlandsbrigaden nedlagd, avvecklad och förpassad till invasionsförsvarets tid…tyvärr.

Jag dryftar mig till att travestera Tolgfors utspel ”proffs slår amatörer” med att konstatera att två är mer än ingen…

I förbifarten skall för rättvisans skull även nämnas att man återigen dementerar planerna på att bygga nya hangarfartyg.

Indisk fregatt ur 11356-klassen skjuter robotskott. Överbyggnadens signaturreducerande konstruktionen syns tydligt.

För närvarande byggs en serie på tre stycken fregatter i 11356-klassen på Yantarvarvet i Kaliningrad. Dessa tre, Amiral Grigorovich, Amiral Essen och Amiral Makarov är de första i klassen avsedda för den ryska flottan. Planen är att dessa skall hamna i Svarta Havsflottan när de levereras från 2013 och framåt.

Nu rapporterar Vzglyad att man skall för flottans räkning bygga ytterliggare tre fartyg. Hitintills har man byggt sex fartyg i samma klass åt den indiska flottan och med gjorda erfarenheter kommer dessa serier att kunna byggas i allt raskare takt.

11356-klassen har ett deplacement på 4000 ton och har en längd på 125 meter. Fartygen är bestyckade med sjömålsrobot SS-N-27 (3M54 KLUB) och ubåtsjaktvapen. För luftvärnsrollen har man SA-N-12 (SA-17 GRIZZLY). Fartyget har en helikopterplatta och plats för en helikopter i hangaren. Klassen kallas internationellt för Talwar.

Mer om klassen kan man läsa om på Observationsplatsen här

Den senaste exportversionen av Mi-24 Hind, Mi-35M kommer att leveras till det ryska flygvapnet. För närvarande pågår slutmonteringen av den första delserien av sex maskiner i Rosvertols fabrik i Rostov av dessa ryska Mi-35M eller Mi-24VM som är den ryska beteckningen..

Den nya versionen har genomgått en hel del moderniseringar jämfört med tidigare varianter. Bland annat har man monterat en ny stjärtrotor av en ljudreducerande X-typ, vilket ses tydligt på bilden ovan. Vidare är huvudrotorbladen av kompositmateriel och av samma konstruktion som till Mi-28. Flygkroppen är förenklad för att på så sätt spara vikt.

Beväpningsalternativen för Mi-24VM/Mi-35M är  (förutom den inbyggda 23mm automatkanonen med 470 stycken granater):

  • fyra pansarvärnsrobot AT-9 SPIRAL/9M120 Ataka och två Igla värmesökande luftvärnsrobotar samt 40 stycken attackraket  S-8
  • 16 pvrb AT-9 SPIRAL samt  40 st arak S-8
  • 16 pvrb AT-9 SPIRAL samt 10 arak S-13
  • åtta lvrb SA-18 GROUSE/9K38 Igla samt 40 st arak S-8
  • åtta lvrb SA-18 GROUSE  samt tio arak S-13
  • 80 stycken arak S-8
  • 20  stycken arak S-13


Film från flygshowen MAKS 2007 i Moskva. Mi-24VM/35M har fast landningsställ och kortare vingare jämfört med tidigare HIND-modeller.

Observationsplatsen har skrivit lite om uppgraderingsprogrammet Mi-24PN här.

9A53 antas vara Tornado-G-systemet som skall ersätta BM-21 Grad

Man har beslutat att köpa in raketartillerisystemet Tornado-G till de väpnade styrkorna. Raketartillerisystemet skall på sikt ersätta BM-21 som är ett 12,2cm raketartillerisystem från början av 1960-talet. Tornado-G (Торнадо-Г”) skall enligt uppgift kunna avfyra både 12,2 cm samt 30 cm raketartilleriammunition. Idag finns det tre system för raketartilleri att tillgå, 12,2cm BM-21 Grad, 22cm BM-27 Uragan samt 30 cm BM-30 Smerch.

Även om BM-21 är ett gammalt system är kalibern fortfarande intressant och det finns ett stort urval av ammunitionstyper att tillgå. Att skrota det helt och hållet skulle vara ekonomiskt oförsvarbart, utan en succesiv övergång via ett modulsystem verkar vara en rimlig lösning utifrån ekonomiska och logistiska faktorer.

Det nya systemet som antagligen kommer att baseras på färdigladdade raketmoduler, 9A53 och dessa kommer medföra kraftigt reducerade omladdningstider för ett skjutande raketbatteri. Fördelen med att ha ett modulbaserat system är att det är bara modulen som blir kaliberbunden i den skjutande enheten och för omladdningsfordonet. På så sätt kan även ett batteri både anta rollen som brigadartilleri eller som armékårs/divisionsartilleri, allt efter tilldelade resurser och uppgifter.

På 1990-talet kom det uppgifter om ett likande modulsystem för BM-21 enbart för 12,2cm kalibern. Syftet med det var enbart att reducera omladdningstiderna  för den skjutande enheten. Projektet nådde bara försökstadiet och kom aldrig ut på förband.

Observationsplatsen skrev mer om 9A53 tidigare i september


Storslaget skall det vara den 9 maj varje år. Helst bättre än året innan…

RiaNovosti rapporterar att i årets segerparad kommer flera nya vapensystem att visas. Bland dessa kommer luftvärnssystemet Pantsir och markrobotsystemet Iskander att delta, även om dessa deltog redan förra året. I paraderna kommer 43000 officerare och soldater från de väpnade styrkorna samt 11000 från de andra federala säkerhetsorganen, bland annat FSB och EMERCON.

Den 9 maj hålls segerparader till minne av segern över Tyskland och dess allierade i Det stora fosterländska kriget, det vill säga den del av andra världskriget som  utspelade sig mellan 1941-45 i Sovjetunionen och Östeuropa. Den största paraden hålls förstås i Moskva.

Stridsvagnen på bilden antas vara den nya objekt 195. Man har noga maskerat eldröret och få detaljer avlöjas. Dock är frontpansaret tjockare än vanligt och vagnen är betydligt högre än sina föregångare. Foto från militaryphotos.net

Objekt 195?

Att man utvecklar en ny tung stridsvagn är känt sedan länge. Under 1990-talet dök projektet Black Eagle upp som egentligen var en uppgraderad T-80. Projektet dog sotdöden, men arbetet att ta fram en ny stridsvagn har fortsatt.

Objekt 195 omgärdas av stor sekretess och hitintills har inga bilder visats. Rykten om fordonets beväpning säger att den har en nyutvecklad 152mm slätborrad högtryckskanon, vilket skulle innebära att den får världen grövsta stridsvagnskanon. Skyddsnivån i fordonet har också höjts ordentligt jämfört med de tidigare T-80 och T-90vagnarna och bedöms bidra till att fordonets vikt landar kring 65 ton. Den siffran kommer av att de nya krigsbroarna i den ryska försvarsmakten måste kunna bäras den vikten.

Om detta är den ryska försvarsmaktens nya huvudstridsvagn kommer det onekligen bli en monstermaskin…

När fordonet kommer att visas offentligt är än så länge en väl förborgad hemlighet, men den som väntar på något gott väntar inte för länge!

Illustrationen från Kommersant.ru visar ett urval av de viktigaste områdena som man kommer att köpa system till.

Ivan goes shopping

Ingen som läser bloggen har missat att den ryska federationen moderniserar sina väpnade styrkor. Inköpen är så gigantiska så att det kan vara svårt att på ett enkelt sätt visa det. Jag hittade följande illustration på kommersant.ru och den var så bra så den får en liten plats här.

Bilden visar anskaffningen under det som har anskaffats hitintills under senare år (2007-2011) i blått, nuvarande plan (GPV-2015) i grått och den nyantagna GPV-2020 i orange.

Översta raden från vänster visar markrobotssystem Iskander i antal batterier, där målet är 10 batterier 2020. Därefter stridsflygplan där målbilden är 600 nya för att sist i översta raden visa de 1000 helikoptar som skall köpas in.

I mitten kommer sedan det tunga luftvärnsrobotsystemet S-400 i antal robotbataljoner. Bilden med båtar visar två saker, dels anskaffningen av korvetter och fregatter som skall uppgå till 50 fartyg 2020. den lilla bilden visar dock den totala anskaffningen av örlogs(yt-)fartyg, 100 stycken. I de ingår amfibiestridsstödfartyg av typen Mistral och landstigningsfartyg av typen Ivan Gren samt andra understöd och underhållsfartyg.

Slutligen visar den undre raden strategiska robotubåtar samt ”vanliga” ubåtar.

Som sagt illustrationen är bara schematisk och den som kan göra illustrationer skulle kunna göra mycket mer.  Bilden visar inte anskaffning av transportflyg eller moderniseringen av markstridskrafternas stridsfordonssystem. Inte heller ombeväpningen till styrda vapen för flygvapnet.

Oavsett visar bilden omfattningen och att den stora ruschen kommer efter 2015, när industrikapaciteten har anpassats till de höga målen. Frågan är dock, vad vill man göra med den resursen framåt 2025?

UPPDATERAT
Ibland är man pucktvåa, så är det bara. Bloggkollegan Klart Skepp! är inne på samma spår.

Observationsplatsen twittrar

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 382 andra följare