You are currently browsing the category archive for the ‘Materiel’ category.

Ett tvinslag från flygskolan i Borisoglebsk fångade genast Observationsplatsens intresse. Förutom att det visade flygkadetter som förbereder sig inför flygutbildning på skol/attackflygplanet YAK-130 MITTEN  avslöjades en  ny typ av hangar för det ryska flygvapnet.

Traditionellt sett förvaras inte flygplan i hangarer, utan står i allt större utsträckning utomhus genom att man skapar de större flygflottiljerna till följd av sammanslagningarna av flygregementena. Platsbrist samt att de stridsflygplan som utgör ryggraden i det ryska luftförsvaret, SU-27 FLANKER och MiG-31 FOXHOUND ryms inte heller i de betongvärn som tidigare byggts. Vid större översyner servas flygplanen i hangarbyggnader  från 50-60-talet med dåtidens sovjetiska byggstandard. Denna typ av utomhusförvaring ställer extremt hårda krav på underhållet och risken för felfunktion är större då möjligheten till torrluftning helt och hållet saknas.

hangar_1

Det verkar bli en ändring på dessa förhållanden med införandet av denna typ av hangarbyggnad. Genom lösningen kan man snabbt bygga ut ett omfattande väderskydd för de vanligaste stridsflygplanen över hela ryska federationen. Hangarkonstruktionen medger även att man snabbt kan bygga ut baseringskapacitet på de föredetta flygflottiljer som numera fungerar som krigsbaser. Hangarens dimensioner är inte officiellt släppta, ej heller eventuell signaturreducerande effekt i materialet. Av de foton som finns tillgängliga kan hangaren husera 3×2 MITTEN-flygplan. Med en längd på 11,49 och spännvidd på 9,72m  är måtten på hangarbyggnaden minst 40×20 meter. Räknar man sedan måtten på de betongplattor som ryska flygfält är byggda av, (i detta fallet PAG-14) 6×2 meter kan man tydligt se 7×11 rader av dessa, viket ger ett mått på 42×22 meter.  Höjden på hangarbyggnaden är något svårare att uppskatta, men borde rimligtvis ligga på 8-9 meter.

Hangartypen skulle kunna rymma stridsflygplanstyper som FULCRUM, FLANKER, FOXBAT, FENCER, FULLBACK och FROGFOOT men även de flesta helikoptertyperna om rotorbladen plockas av.

Tillverkare och eventuell order på dessa är okänt för tillfället men det är nog inte sista gången vi ser dessa dyka upp. Framför allt kan det bli spännande att se om de kommer att användas vid förbandsövningar där flygförbanden omgrupperar med markpersonal. Framtiden får utvisa hur så sker.

20120622-150132.jpg

Mässområdet för årets upplaga av Teknologi och maskinindustri – 2012 på Ramenskoyeflygplatsen

Almedalsveckan som startar i helgen kommer att säkerligen innebära en hel del säkerhetspolitiska vinklingar i all det mingel och seminarier som denna politiska och civila show of force-evenemang det innebär.

Andra evenemang med mingel och snittar som kan vara nog så spännande, om man har ett så skevt perverterat intresse för rysk förmågeutveckling som Observationsplatsen, är Teknologi och maskinindustri-2012 som under denna vecka genomförs i Moskva.

Förutom att visa militär materiel i utställningsmontrar genomför man dagligen en tvåtimmars show med fordon på terrängbana. Buller och ljuseffekter utlovas. Ett spektakulärt inslag är den så kallade stridsvagnsbaletten med stridsvagn T-90 och bandkanon MSTA-S

Observationsplatsen kommer säkerligen ha läsare på plats. Tips på sevärdheter mottages tacksamt!

I övrigt är det oroväckande tyst i svensk media om Putins meddelande om Makarovs utspel.

20120120-165813.jpg

Luftlandsättningstrupperna , VDV, utrustar sina spaningsförband med nya fallskärmar. Fallskärmen, Armborst-2/Arbalet-2 antogs redan 2005 till de väpnade styrkorna och är en rektangulär vingskärm likt de Fallskärm 77 som används av Försvarsmakten.

Trots att den har funnits några år är det först nu den börjar fördelas ut, trots den dödsolycka som typen orsakade i Ryazan förra året. Först ut i tilldelningen är spaningsplutonerna i 98. och 31. luftlandsättningsdivisionerna.

20120120-165658.jpg

Fallskärmen tillverkas av företaget Zvezda NPP och är en 9-cells på 27kvm. Den kan bära en fallskärmshoppare med utrustning på en totalvikt på 150 kg. För att bära extra utrustning finns en särskilt packsäck, UGKPS-50/УГКПС-50, som kan bära last upp till 50kg. Den fästs på hopparens bröstkorg och följer sedan med ner under hoppet.

Annan materiel på väg in till VDV Spetznaz och VDVs spaningsförband är lastfallskärm UPPGS-100-08 som kan följa en förprogrammerad rutt med hjälp av satellitnavigering. Bedömd lastkapacitet är 100 kg. I en sådan lastfallskärm kan förbandet få materiel med sig eller levererat in i operationsområdet under infiltrationsfasen, förhoppningsvis dolt utan upptäckt.

20120120-164704.jpg

Sakta men säkert blir Ivan Gren klar för leverans under 2012

När Mistralfartygen kommer i tjänst i den ryska flottan medför det en taktikanpassning för det ryska marininfanteriet. Tidigare är man van att komma nära stranden och landstiga med fordonen direkt/nära kustremsan med bland annat Ropucha-klassen.

Med amfibiestödsfartyget som bas blir landstigningsoperationerna annorlunda så tillvida att moderfartyget kommer ligga längre ut från strandkanten och därifrån skeppa in de styrkor som skall in till land. Fotburet infanteri kan man ta med helikoptrar, bland annat med de nybeställda Ka-29TB, som är marininfanteriets standardtransporthelikopter. Med fordon blir det inte lika lätt, då man vill ha kraftigare vagnar än de pansarterrängbil BTR-80 som idag finns på marininfanteriförbanden. Ett alternativ är att tillföra BMP-3F till förbanden då den klarar högre vågor än de tidigare BMP-1 och 2 med hjälp av den snorkel som finns. Dock behöver man även någon form av understödsfordon med möjlighet att skjuta indirekt eld och ledningsfordon. Där finns plattformarna 2S31 Vena och objekt 502 att tillgå men utvecklingsläget för dem i marininfanteriets roll är för närvarande okänt. Till sin hjälp att få iland sådana vapenplattformar kan man använda sig av mindre landstigningsbåtar av till exempel Serna-typ. Problemet är dock att skeppningen blir en trång sektor då man är hänvisad till några få båtar (2-3 stycken per Mistralskepp), både i form av kapacitet och sårbarhet med avseende bekämpning. Dessutom skulle man behöva skapa två typer av marininfanteriförband då transportbåtslösningar av Serna-typ inte är applicerbara på Ivan Gren/motsvarande.

Tidningen Izvestia publicerade häromdagen en artikel där man belyser nödvändigheten av att för marininfanteriet anskaffa ny typ av standardplattform för amfibieoperationer. Den skulle då sjösättas långt ute till havs, i hård sjö och kunna simma i land för att där kunna verka i en modulär roll, vare sig det är mekaniserad skyttestrid, understöd eller ledning.

I samma tidning fanns även den andra artikeln där man konstaterar att landstigningsfartyget Ivan Gren är under byggande och att en intensiv provperiod kommer att vidta när fartyget väl levereras under 2012. Orsaken till detta är att man idag saknar hands-on erfarenhet av att bygga landstigningsfartyg i dagen ryska varvsindustri och att behovet av sådant tonnage är stort, även om flottans främsta uppgift är att föra väpnad strid till havs.

Stridsvagnen på bilden antas vara den nya objekt 195. Man har noga maskerat eldröret och få detaljer avlöjas. Dock är frontpansaret tjockare än vanligt och vagnen är betydligt högre än sina föregångare. Foto från militaryphotos.net

Objekt 195?

Att man utvecklar en ny tung stridsvagn är känt sedan länge. Under 1990-talet dök projektet Black Eagle upp som egentligen var en uppgraderad T-80. Projektet dog sotdöden, men arbetet att ta fram en ny stridsvagn har fortsatt.

Objekt 195 omgärdas av stor sekretess och hitintills har inga bilder visats. Rykten om fordonets beväpning säger att den har en nyutvecklad 152mm slätborrad högtryckskanon, vilket skulle innebära att den får världen grövsta stridsvagnskanon. Skyddsnivån i fordonet har också höjts ordentligt jämfört med de tidigare T-80 och T-90vagnarna och bedöms bidra till att fordonets vikt landar kring 65 ton. Den siffran kommer av att de nya krigsbroarna i den ryska försvarsmakten måste kunna bäras den vikten.

Om detta är den ryska försvarsmaktens nya huvudstridsvagn kommer det onekligen bli en monstermaskin…

När fordonet kommer att visas offentligt är än så länge en väl förborgad hemlighet, men den som väntar på något gott väntar inte för länge!

Den här helgen blir det bara korta inlägg. Därför serverar jag bara gammal skåpmat:)

Lördagens lästips är den norska motsvarigheten till FOI, Forsvarets Forskningsinstitutts rapport Russisk våpenutvikling frem mot 2020!

Håll till godo och trevlig helg

Minrivare KMT-8 monterad på stridsvagn T-90 med signaturreducerande maskeringssystem Nakidka

Minrivare KMT-8

Minrivaren är en tilläggsats som kan monteras på stridsvagnar av bland annat typerna T-72, T-80 och T-90. Den består av två plogblad med vardera tre rivklor som kan höjas och sänkas med hjälp av hydraulik. När rivaren är sänkt till önskat djup hålls den önskade positionen med hjälp av en sensor kopplad till en skida som följer marken kontur. Varje plog röjer ett 60 cm brett spår och ett ytterblad på plogen välter den rivda minan åt sidan. Framryckningshastigheten med systemet nedfällt kan inte överstiga 15km/h. Monterat system begränsar inte vagnens rörlighet eller användande av vapensystem. Till systemet kan även det elektromagnetiska röjningssystemet EMT-7 användas.

Systemet väger 1200 kg och är 3,4 meter brett när det är monterat. Längden är 1,2 meter.

Tillverkare är Stankomash JCS i Chelybinsk


Det är alltid fascinerande att se utrustning med svenskt ursprung dyka upp på de mest oväntade platser.

Denna bandvagn 206 skall enligt uppgift på militaryphotos.net finnas på ett förband som kallas för 54628. centrala fordonstestbasen. Förbandet verkar bedriva någon form av fordonsförsök på inhemsk och utländsk materiel, bland annat fd georgiska (?) HMMWV-terrängbilar och även denna före detta svenska bv206. Med all sannolikhet har den hamnat där efter att ha kommit ut på marknaden efter FMVs gigantiska materieldumpningar…

Onekligen intressant.

Transport och avfyrningsfordonet för ICBM Topol M, MZKT-79921 tillverkas i Vitryssland. Att säkerställa att de fordonen fungerar felfritt är av största vikt för Ryssland. Samtliga är placerade på den 54. gardesrobotdivisionen.

Som de flesta kanske läst i tidningar så ratificerade duman och federationsrådet det nya START-avtalet i veckan. Fördraget innebär att de strategiska vapnen reduceras till 1550 stridsspetsar vardera för USA och Ryska federationen.

Samtidigt knyter Ryssland och Vitryssland allt tätare band. Senast var det ratificeringen av det bilaterala avtalet för säkerställandet av leveranser militär utrustning mellan länderna under omständigheter med krigshot eller nöd.

Även om Vitryssland kan ses som en gossen Ruda i demokratiska sammanhang visar det vikten man tillskriver legitimerade överenskommelser med potentiella allierade. Vitryssland tillhör CSTO, Collective Secruity Treaty Organization, och är det även formellt.  Dagens ratificering knyter bekräftar detta än mer.

Den handburna JIM LR2 är beställd  i ett stort antal till flera NATO-länder

Det franska försvarsindustriföretaget SAGEM har gått segrande ur en upphandling av IRV-kikare till de ryska väpnade styrkorna. De skall leverera 1175 kikare av modellen JIM LR2 (Jumelles Infrarouges Multifonctions Long Range2).

JIM LR2 kan användas med fördel  för eldledning och observation. Den har funktioner såsom vanlig kikare, infraröd observation (samt överspegling av dessa!), telemetri (dvs mäta avstånd mellan punkter i sida), laserpekare, kompass, GPS och USB-port (koppla upp tillextern enhet). JIM LR 2 kan identifiera stridsfordon på avstånd upp till 3500 meter.

JIM LR2 är ett system som används på plutons och patrullnivå. Beställningen räcker till motsvarade 100 skyttebataljoner…

Känn på den beställningen FMV!

 

Efter julledigheten börjar man försiktigt planera sommarledigheten. Givetvis skall barnen få sitt sport och påsklov, men till sommaren finns det mycket spännande att göra.

Varför inte förgylla den välförtjänta vilan och åka österut och se på ny materiel? Under sommaren går det inte mindre än tre intressanta materielmässor!

VTTV i Omsk i Västra Sibirien, hålls varannat. 2009 var det sist och nu i juni är det dags igen.

Russian Expo Arms hålls den 6-9 juli i Nizhniy Tagil, öster om Perm.

Flygutställningen MAKS 2011 hålls Moskva från den 16 till 21 augusti.

Sedan hålls det en mängd andra utställningar som till exempel UAVutställningen UVS Tech 1-3 mars i Moskva och Interpolitex 2011 den 25-28 november, också i Moskva.

Lycka till med förhandlingarna vid köksbordet;)

 

Ryskt marininfanteri inför landstigning

Normalt utbildar vi inte soldaterna i klädsim med påtagen stridsutrustning. Skälet är att bland annat kroppskyddet absorberar vatten och väger därefter. Detta problem är genomgående i världen och man väl medveten om detta problem i amfibiekrigföringen. Lösningen är att förse soldaten med flytväst när denne är i eller i anslutning till vatten och sjöfarkoster.

Vår granne nästgårds i öster har en lösning på problemet och tillkännagivit att marininfanteriet från och med 2011 kommer att utrustas med kroppsskydd som är kombinerade med  flytväst, det vill säga ett flytande kroppsskydd. Någon motsvarighet finns inte i väst och när väl materielen kommer ut på förband kommer den rimligen att röna ett visst intresse.

Mer om kroppsskyddet finns att läsa här


Låg profil på vapenplattformen medger en dold gruppering i det längsta

Värntorn Gorchak

Vi har ju sedan 1990-talet avvecklat våra värnkanoner och de fasta anläggningarna. Även om man inte går i diametralt motsatt riktning i Ryssland på det området sker ändå viss utveckling av fasta försvarsanläggningar.

Ett exempel är värntornet GORCHAK. Ett mindre tvåmanstorn, till skillnad från våra före detta stridsvagnstorn, särskilt konstruerat för fast försvar. Tornet utvecklades av företaget Motovilikhinskiye Zovodye i Perm i mitten av 1990-talet.

Tornet har en 30 mm granatspruta AGS-17, en 12,7mm tung kulspruta NSV, en 7,62 mm kulspruta PKM samt pansarvärnsrobot 9K111 (AT-4 SPIGOT)/9K113 (AT-5 SPANDREL)

Räckvidden på systemet är beroende på vilken måltyp man avser att bekämpa, men trupp kan bekämpas upp till 2000 meter med tksp, stridsfordon upp till 4000 meter med pvrb.

Gamla system i en ny plattform. Onekligen är tanken lite antik, men behovet finns för punktbevakning av skyddsvärda objekt i säkerhetsoperationer, men även ur ett territorialförsvarsperspektiv är idén kanske inte så död som kan tro.

Old school – onekligen.

Bärbar Yeosu TK terminal för stridsledning på plutons och kompaninivå.

Ledningssystemet ЕСУ ТЗ, Yeosu TK har under åren stött på problem i utvecklingsarbetet. Likt vår svenska idé, det avvecklade Nätverksbaserat försvar, NBF, är meningen med systemet att kunna ge realtidsinformation till ledningsnivåer högre upp i hierarkin. Yeosu TK började utvecklas 2001 och var klar för en första testomgång 2007. Nu, nio år efter utvecklingarbetets början är man redo att äntligen testa det på förbandsnivå i samband med övningar med 5. motoriserade brigaden i Taman.

Systemet består av sju nivåer i ledningssystemet, allt från soldatnivå upp till grupp och pluton och vidare upp till divisionens stridsutvärdering. Utvecklingen av systemet är en jätteaffär där 16 företag och närmare 15 000 personer är involverade. Med västerländska mått är de ryska ledningssystemen föråldrade och har i princip inte utvecklats på 20 år.

I det perspektivet kan man undra om den ryska industrin klarar av att ta detta jättesprång som man har föresatt sig att göra?


Att ha en stridsreparationsresurs snabbt tillgänglig är en nödvändighet för mekaniserade förband, vagnar går sönder till slut, med eller utan hjälp av fientlig eld…

Bärgningsbandvagn BREM-L

Chassiet till stridsfordonet BMP-3 har fått stå till grund till en hel del nya modeller av fordon såsom ledningsfordon, spaningsfordon och pansarvärnsfordon. Även som bärgningsbandvagn har den visats sig klara väl. BREM-L är framtagen för att fungera i mekaniserade skyttebataljoner som är utrustade med BMP-3, men klarar väl att bärga andra typer av lättare stridsfordon, tex BMP-2, BMD eller softskins.

Man har ersatt BAKHCHA-U tornet med ett mindre torn med en 7,62 mm kulspruta PKT samt en hydraulisk kran med en lyftkapacitet på 5 ton. Med block kan den kraften dubblas. I fordonet finns en vinsch med 16 tons dragkraft som också kan dubblas.  Vinschens vajerlängd är 150 meter och för att stabilisera vagnen vid bärgning finns även ett schaktblad i fronten. I vagnen finns diverse verkstadsutrustning, bland annat svets- och skärverktyg. Svetsens gasflaska finns monterad utanpå chassiet på höger sida.

Schaktbladet syns tydligt på denna bild, så även tornet, lastbrygga och gasflaska. På vänster sida syns även kranarmen.

Besättningen är på 3 man med plats för 2 extra. Som alla andra BMP-vagnar är även denna amfibisk. Vikten är 18,7 ton. Fordonets längd är 7,6 meter och 3,2 meter brett. Höjden är 2,4 meter.

Mer finns att läsa här.

Störutrustning Pelena-6BS-F är avsedd att skydda mot IED monterad på taket till en BTR-80

De ryska inrikestrupperna är sårbara för vägbomber, så kallade IED, vid sina säkerhetsoperationer i Kaukasus. Därför monterar man numera störutrustningen Pelena-6BS-F på fordonen för att blockera fjärrutlösta mineringar, där utlösningskommandot är radiostyrt. På så sätt begränsar man motståndaren till att utlösa sina laddningar på mekanisk väg.

Pelena-6B-F består av en sändare monterad i plåtlåda som sätts på fordonets tak, vikten är inte mer än 23kg och måtten är 45x38x53cm. Den manövreras med fjärrkontroll från fordonet.

Pelena monterad på en Tigr under säkerhetsoperationer i september 2010

Pelena-6BS-F monterad på en UAZ-469 tillhörande personskyddet för Ingusijens president

Mer information kan man få på tillverkaren Kobras hemsida.

Jaktrobot AA-13 ARROW

Förmågan att bekämpa flygande radarstationer och dess stridsledning kommer vara av största vikt vid en konflikt med en motståndare med hög teknologinivå i syfte att reducera flygstridskrafternas stridsförmåga. Det är dock svårt att bekämpa sådana mål, då de är rörliga och ligger långt bakom ”frontlinjen” samt har ett betydande skydd av eskorterande jaktförband.

Lösningen på detta problem är att använda jaktrobotar med extrem lång räckvidd, på flygengelska kallat BVR, Beyond Visual Range

Roboten AA-13 ARROW (R-37 VYMPEL) är en sådan robot. ARROW utvecklades under tidigt 1980-tal och provsköts 1989. Med försämrad ekonomi under 1990-talet lades projektet på is fram till bättre tider. Sedan 2006 har utvecklingen återupptagits som en del av MiG-31BM programmet, som är ett övergripande moderniseringsprogram för jaktflygplanet MiG-31 FOXHOUND. Andra flygplanstyper som kan komma att utrustas med AA-13 är Su-33/35 och Mig-29 samt PAK-FA.

MiG-31 BM FOXHOUND-B är en av flygplanstyperna som kommer att utrustas med AA-13

Roboten har en hastighet på 6 gånger ljudhastigheten och är en de allra snabbaste robotarna i dagsläget. På maximalt skjutavstånd, 400 km innebär det att det tar  knappt fyra minuter till träff där den säkerställer verkan med en 60 kg tung verkansdel.

En annan ”AWACS killer” är Novators R-100 med liknande räckvidd men med något lägre hastighet. R-100 utvecklas i samarbete med Indien och något beslut om inköp finns ännu inte för ryska flygvapnet.

Sverige har idag sex stycken S 100B Argus för flygspaningsradar PS-890.

På övningsområdena utanför Baltijsk övar man old school invasionsförsvar.

TV-kanalen Zvezda har ett kort inslag om de pågående övningarna i Kaliningrad med marininfanteriet som pågår för närvarande. Syftet med övningen är att öva försvarsstrid mor en fiende som angriper över landgränsen men även invasion över havet.

Det är inte mycket gemensamt med de övningar som annars görs på vår planhalva. där fokus ligger på att sära på stridande grupperingar eller internationell samverkan. Fast, den ryske björnen har ingen Långbortistan-doktrin…

FLANKER-C avfyrar en attackrobot AS-14 KEDGE under skjutprov.

Flygplanstillverkaren Sukhoi har slutfört testerna av den första serietillverkade Su-30M2 multi-role stridsflygplanet FLANKER-C. Flygplanstypen är särskilt anpassad till att slå mot såväl mark som sjömål. Testerna har genomförts på teststationen Komsomolsk-on-Amur.

Su-30 är utvecklat ur Su-27 och är ett tvåsitsigt jakt-attackflygplan med lufttankningsmöjligheter. Flygplanet har även datalänk, vilket medger att sända stridsledningsinformation vidare till andra flygplan. Stridsteknisk innebär det att man har möjlighet att göra anflygningen mot ett mål med nedsläckta sensorer, men ändå möjlighet att verka med vapensystemen så länge man har tillgång till stridslägeinformation i realtid, något som Jaktviggen var först i världen med på 1970-talet.

Strisflygplanen kommer att levereras till 148.stridsflygskolan i Savastleika.

FLANKER-C har exporterats till Algeriet, Indien, Indonesien, Kina, Malaysia, Uganda, Venezuela och Vietnam.

Signalist med en R-163 radio som återfinns på kompani och plutonsnivå i de stridande förbanden.

Dimitrij Medvedev tillkännagav att en omfattande modernisering av försvarsmakten kommunikationsutrustning skall genomföras. En betydande andel av de väpnade styrkornas radiomateriel är analog vilket ger en låg signalskyddsgrad samt lågt störskydd. Genom att omsätta materielen kommer systemsäkerheten att öka för ledningssystemen, både på hög och låg nivå då kryptering och frekvenshopp kommer bli än mer vanligt i framtiden än tidigare.

Det som har påkallat denna utveckling är bland annat erfarenheterna från Georgienkriget men även att stimulera en inrikes produktion av den behövda materielen. I dagsläget finns det ett 40-tal utländska leverantörer av elektonik till de väpnade styrkorna.

Risken finns alltid att när man köper in system från utlandet kan det allltid finnas dolda funktioner inprogrammerat i mjukvaran. Det är bland därför kinesiska Huawei inte fick vara med att bygga ut det indiska mobilnätet…hm, Huawei har ju tillverkat mitt Teliamodem….

Observationsplatsen twittrar

Arkiv

Kategorier

NÅGRA BRA BLOGGAR

RSS Skipper

Observationsplatsen gillar

Militära diskussionsforum av intresse

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 379 andra följare