You are currently browsing the category archive for the ‘Fordon’ category.
Det kanske mest intressanta, kommande applikationer av rysk bandvagnsutveckling. Splitterskyddade vagnar med lastkapacitet av en skyttegrupp(+) och fjärrmanövrerad vapenstation. Konceptet är inte helt olikt Hägglunds BvS10
Vid fordonsuppvisningarna på skjutfältet i Bronnitsy i förra veckan visades en hel del nya terrängfordon upp, bland annat en mängd lastterrängbilar och bandvagnar. I den sistnämnda kategorin förevisades en kranförsedd DT-2. Kranen är något intressant, då den kommer från HIAB i Hudiksvall. Även vagnen är intressant då den även uppvisar ett nytt bandaggregat. Även en vintermaskerad ny version av ”Monstret från Bashkortostan” fanns med.
Bandvagn med HIAB O33T lyftkran med 2,5 tons lastkapacitet
Ny version av den splitterskyddade DT-30 som visades upp 2010. Denna variant har troligen ett öppet lastflak med endast ett kapell som skydd.
Man har tidigare annonserat att man skall skapa arktiska brigader och att den ryska fordonsindustrin tar fram anpassade produkter för detta är helt naturligt. Några av dessa kommer vi säkerligen få se i området runt Nordkalotten om några år.
Den pansarskyddade hytten avslöjar att det är en modifierad lastterrängbil
Pansarterränglastbil Ural 432009-31
För att öka skyddsnivån i samband med främst säkerhetsoperationer, men även för konventionella operationer förstärker man med bepansrade terränglastbilar. På avstånd kan de lätt smälta in bland andra fordon, men med vapenportar är de veritabla motståndsnästen med stor eldkraft. Att låta dessa fordon ingå i konvojer som eskort har rönt framgångar i bland annat Tjetjenien. Nackdelen med fordonen är att det inte är optimala för uppgiften med avseende på skyddsnivån, bland annat minskydd. Storleken gör även att målet blir lika lätt att träffa som en vanlig lastbil.
En av dessa modeller är Ural 432009-31, en pansarterränglastbil på 9250 kg och en lastförmåga på 5000 kg. Längd 7,8 meter och räckvidd på 1080 km. Pansarskyddet på denna typ är endast på förarhytten samt på sidorna på lastflaket, förutom vitala delar för motor och framdrivning. Trupptransportutrymmet är öppet upptill och skyddas endast av det maskerande kapellet.
Trupp förevisar lastning av ammunition ur det skyddade trupptransportutrymmet
Stridsvagnen på bilden antas vara den nya objekt 195. Man har noga maskerat eldröret och få detaljer avlöjas. Dock är frontpansaret tjockare än vanligt och vagnen är betydligt högre än sina föregångare. Foto från militaryphotos.net
Objekt 195?
Att man utvecklar en ny tung stridsvagn är känt sedan länge. Under 1990-talet dök projektet Black Eagle upp som egentligen var en uppgraderad T-80. Projektet dog sotdöden, men arbetet att ta fram en ny stridsvagn har fortsatt.
Objekt 195 omgärdas av stor sekretess och hitintills har inga bilder visats. Rykten om fordonets beväpning säger att den har en nyutvecklad 152mm slätborrad högtryckskanon, vilket skulle innebära att den får världen grövsta stridsvagnskanon. Skyddsnivån i fordonet har också höjts ordentligt jämfört med de tidigare T-80 och T-90vagnarna och bedöms bidra till att fordonets vikt landar kring 65 ton. Den siffran kommer av att de nya krigsbroarna i den ryska försvarsmakten måste kunna bäras den vikten.
Om detta är den ryska försvarsmaktens nya huvudstridsvagn kommer det onekligen bli en monstermaskin…
När fordonet kommer att visas offentligt är än så länge en väl förborgad hemlighet, men den som väntar på något gott väntar inte för länge!
VBR är en av de många pansarterrängbilsmodeller som det franska företaget Panhard tillverkar
Det ryska inrikestrupperna behöver nya lätta pansarbilar. Man har tidigare studerat italienska Iveco bilar och nu har turen kommit till den franska tillverkaren Panhard. Vilket fordon det kan röra sig om är ännu okänt men en möjlig kandidat kan vara VBR, en 4×4 pansarterränbil med en lastförmåga på upp till sju man. Vikten är 11,5 ton och kommer att bli amfibisk, något som den inte ännu är i dagsläget. VBR är utvecklad ur den populära patgb VBL. Den har en maximal hastighet på 110km/h och en räckvidd på 1000 km. Genom den V-formade botten har den en hög skyddsnivå mot minor och IED, något som är vanligt förekommande i Kaukasusområdet.
En annan Panhardprodukt som kan vara av intresse är annars AVL eller den något större AVXL. AVL produceras för den franska armén .
Vilken modell det än blir, kommer även denna franska vapenaffär att fylla på den ryska arsenalen.
MZKT-6001 kommer med all sannolikhet att tillverkas för den vitryska försvarsmakten
Lastterrängbil MZKT-6001
Det vitryska företaget Minsk hjultraktorfabrik, MZKT är en stor tillverkare av last- och terrängbilar för speciella behov. Bland annat förser man den ryska armén bland annat med robotlastterrängbilar för artillerirobotar och strategiska robotar.
Företaget har tagit fram en ny serie lastterängbilar där man har tagit hänsyn till storleken och användbarheten på allmänna vägar, så att dessa kan användas utan särskilda tillstånd eller andra begränsningar. Serien är den första som konstruerats hos MZKT sedan Sovjetunionens upplösning.
Först ut är lastterrängbilen MZKT-6001, 6-hjulsdriven med 6 meters lastlängd på chassiet. Lastkapaciteten uppges vara 7 ton och fordonet är 9,5 meter långt och 2,55 meter bred. Höjden är 3,75 med hytten och eventuellt kapell oräknat.
Ser man fordonet ser den onekligen ut som en MAN 6×6 terränglastbil från Bunbdeswehr…
Undermålig bild på lavetten, men den observante kan se en radar centralt placerad mellan vapenbalkarna.
I december skrev Observationsplatsen om luftvärnsrobotsystem IGLA-S. Nu har företaget KBP utvecklat IGLA-S, SA-24 GRINCH och satt den på en plattform. Det man har gjort är att montera den på luftvärnsrobotbandvagn 9A34M2, dvs den MT-LB-variant som används till luftvärnsrobotsystem SA-13 GOPHER. Genom att återanvända lvrbbv kan man på ett enkelt sätt sammanföra två väl fungerande materialsystem och få en synergieffekt av detta.
Nyttan är att få ett fordonsburet modernt robotsystem som är störtåligt och har zonrörsförmåga. Montaget med IGLA-robotar balkvis kallas för STRELETS och är i princip två IGLA-robotar på en och samma vapenbalk. STRELETS kan även monteras på till exempel attackhelikopter Ka-52 eller motsvarande och ger därmed helikoptern en viss jaktförmåga.
Systemet har åtta värmesökande luftvärnsrobotar 9K338 IGLA-S med en räckvidd på 6000 meter och presenterades under helgen på den internationella flygmässan Aero India 2011. Video på systemet finns här från RIA Novosti.
Systemet skall inte förväxlas med den variant som presenterades på MAKS 2001, vilken byggde på den tidigare IGLA-1 roboten, även om systemen är påfallande lika. Återbruk är kanske dagens modeord…
Den äldre varianten av STRELETS med IGLA-1 roboten från MAKS 2001. Jämför med bilden från videon så syns de uppenbara likheterna tydligt, dock utan radar.
Minrivare KMT-8 monterad på stridsvagn T-90 med signaturreducerande maskeringssystem Nakidka
Minrivare KMT-8
Minrivaren är en tilläggsats som kan monteras på stridsvagnar av bland annat typerna T-72, T-80 och T-90. Den består av två plogblad med vardera tre rivklor som kan höjas och sänkas med hjälp av hydraulik. När rivaren är sänkt till önskat djup hålls den önskade positionen med hjälp av en sensor kopplad till en skida som följer marken kontur. Varje plog röjer ett 60 cm brett spår och ett ytterblad på plogen välter den rivda minan åt sidan. Framryckningshastigheten med systemet nedfällt kan inte överstiga 15km/h. Monterat system begränsar inte vagnens rörlighet eller användande av vapensystem. Till systemet kan även det elektromagnetiska röjningssystemet EMT-7 användas.
Systemet väger 1200 kg och är 3,4 meter brett när det är monterat. Längden är 1,2 meter.
Tillverkare är Stankomash JCS i Chelybinsk
Den nya PTS-bandvagnen kommer förmodligen att visas upp under sommarens materielmässor i Ryssland. Denna bild är tagen i Omsk 2007.
Bandvagn PTS-3
Att flytta materiel som inte flyter över vattenhinder, oavsett om det är en framryckning över landområden eller om det är landstigning medför en hel del utmaningar som måste övervinnas. Att få i land lastbilar, artilleripjäser eller underhåll görs med medelstora amfibiska transportfordon, PTS, Plavayushchij Transportyer Srednyj, Плавающий транспортёр средний.
Bandvagnen PTS-2 har fått en uppgraderad efterföljare. Den är konstruerad av KB Transmash, Кб трансмаш vilket på svenska i sin helhet blir Byrån för transportmaskiner. Bandvagn PTS-3 uppvisar några förändringar från sin anfader som kan vara intressanta att notera. Underredet verkar vara detsamma som till transportbandvagnen 561T för färja 561A, och har därmed delar gemensamma med stridsvagn T-80. Notera dock att här har chassiet 7 bärhjul, istället för stridsvagnens 6. Därför är framdrivningen i vattnet, propellarna, till bandvagnen placerad utanför skrovet, vilket kan ses på bilden under. Till skillnad från föregångarna PTS och PTS-2 som hade propellerdriften inkapslad i chassiet medför detta lastrampen i aktern inte förmodligen inte fällas rakt ner, utan en viss förlängning kommer att behövas.
Vidare är förarhytten försedd med tre vindrutor i fronten och plats har gjorts för en lavett för ytterkulspruta. Vagnen har dessutom aktiv-IR för körning. PTS-2 vagnens korrugerade plåtsidor saknas och istället är det slät stålplåt. Utifrån bilderna verkar tjockleken på godset i fordonets plåt gör att den bör vara splitterskyddad/skottsäker i skrovet, vilket förklarar valet av underrede/bandaggregat.
I övrigt är vikt, mått och prestanda okända.
Vem vet, kanske vi får se denna maskin, bland annat i marininfanteriets organisation om några år, då deras PTS-2 kommer att behöva att omsättas.
Propellerkåporna med en diamter på 75 cm syns tydligt på denna bild.
Som jämförelse, en PTS-2 ur marininfanteriet med trupp som gör avsittning. Dagens utmaning, vilket land kommer truppen ifrån?
UPPDATERAT 232106JAN11
Lite uppgifter har dykt upp om PTS-3.
Vikt: 34,6 ton
Lastutrymmets längd 8,3 m bredd 3,3 meter (ca 25 kubikmeter.)
Motorstyrka 840 hk
Aktionsradie 580 km (land), vatten 10 timmar
Max hastighet land 60km/h vatten 15km/h
Besättning 2 man
Tydligen är det bara hytten som är pansarskyddad.
Lastflaksförsedd DT-30MN på uppvisning i Omsk
Företaget Bolotohod i Bashkortostan tillverkar sedan ett 20-tal år en rysk variant på vår bandvagn 206, DT, Dualisticheskaya gusenichny Transporter, Dualistisk bandtransportör. Som allt ryskt, det man gör, gör man stort, ordentligt stort. Särskilt den största bandvagnen, DT-30. Vikt 28 ton, lastar 30 ton…
Monstret från Bashkortostan, den apokolyptiska splitterskyddade varianten av DT-30
Det man nu har gjort är att ta fram en splitterskyddad prototyp av DT-30P, och därigenom skapat förmodligen världen största splitterskyddade fordon (i volym). Omständigheterna kring detta känner jag dock inte till, inte heller prestanda på fordonet. Om man utgår från att förstärkningen har gjorts utan att förstärka drivlina och mekaniska aspekter bör en hel del av lastkapaciteten gått förlorad.
Mer att läsa om produkterna finns på tillverkarens hemsida www.bolotohod.ru. I produktarsenalen finns det en hel del bandvagnar i lastviktsklasserna 2-, 5-, 7-, 8-, 10- och 30 ton. Särskilt nykomlingen DT-2P kan vara värd att uppmärksammas, vilken är en direkt motsvarighet till bv206.
DT-2P stiger upp ur vattnet
Den typ av ATV som testades under förbandsövningen i augusti
I augusti skrev jag om att VDV testar bland annat en lätt terrängbil, motsvarande den amerikanska Light Strike Vehicle. Vad man mer testade var så kallade fyrhjulingar, eller All Terrain Vehicle, ATV. Jag saknade då bildunderlag för dessa men nu har jag hittat sådana från övningarna i Ivanovo i augusti.
En annan typ av ATV har förevisats 2009. Den har verkar dock inte ha testats offentligt i förbandsförsök.
Förevisning 2009 med ATV
Att ha en stridsreparationsresurs snabbt tillgänglig är en nödvändighet för mekaniserade förband, vagnar går sönder till slut, med eller utan hjälp av fientlig eld…
Bärgningsbandvagn BREM-L
Chassiet till stridsfordonet BMP-3 har fått stå till grund till en hel del nya modeller av fordon såsom ledningsfordon, spaningsfordon och pansarvärnsfordon. Även som bärgningsbandvagn har den visats sig klara väl. BREM-L är framtagen för att fungera i mekaniserade skyttebataljoner som är utrustade med BMP-3, men klarar väl att bärga andra typer av lättare stridsfordon, tex BMP-2, BMD eller softskins.
Man har ersatt BAKHCHA-U tornet med ett mindre torn med en 7,62 mm kulspruta PKT samt en hydraulisk kran med en lyftkapacitet på 5 ton. Med block kan den kraften dubblas. I fordonet finns en vinsch med 16 tons dragkraft som också kan dubblas. Vinschens vajerlängd är 150 meter och för att stabilisera vagnen vid bärgning finns även ett schaktblad i fronten. I vagnen finns diverse verkstadsutrustning, bland annat svets- och skärverktyg. Svetsens gasflaska finns monterad utanpå chassiet på höger sida.
Schaktbladet syns tydligt på denna bild, så även tornet, lastbrygga och gasflaska. På vänster sida syns även kranarmen.
Besättningen är på 3 man med plats för 2 extra. Som alla andra BMP-vagnar är även denna amfibisk. Vikten är 18,7 ton. Fordonets längd är 7,6 meter och 3,2 meter brett. Höjden är 2,4 meter.
Mer finns att läsa här.
Inte tillräckligt bra.
Pansarterrängbil BTR-90
Gorkovsky Avtomobilny Zavod, Gorkij bilfabrik på svenska eller GAZ som märket är mer känt för tillverkar fordon för den civila och militära marknaden. Bland de mer känd fordonen i det militära segmentet är pansarterrängbil BTR-80.
Under 1990-talet konstruerade de en storebror till BTR-80 med ett stridsfordonstorn för BMP-2. Den nya vagnen fick namnet BTR-90 och har anskaffats till de väpnade styrkorna. Det är främst inrikestrupperna men även vissa SPETSNAZ-förband i de västra delarna som har tilldelats vagnen.
Bronetransportyor 90 är bestyckad med en 30 mm automatkanon 2A42, 30 mm granatspruta AGS-17, 7,62 mm kulspruta PKT och pansarvärnsrobot AT-5. Vagnen är amfibisk och har en hastighet på 100 km/h på väg.
I teorin är vagnen ett mycket bra alternativ om man tänker sig modernisera motoriserade skytteförband.
Problemet är dock att BTR-90 använder sig av samma design somde tidigare BTR-60, 70 och 80 med motorrummet längst bak i vagnskroppen och truppen måste göra avsittning längs med sidorna. Denna konstruktion gör dem sårbara för fientlig eldgivning i samband med detta samt att vagnen i sin helhet inte kan utnyttja motorn som en del av skyddet för besättningen från eldgivning framifrån.
Därför har man beslutat att inte köpa in vagnen längre än de 80 som hitintills levererats trots intensiva tester under åren 2004-2009.
Istället har man beslutat att utveckla en ny pansarterrängbil, gjord på erfarenheterna från BTR-90 med ramp/dörrar i akterpartiet för mer skyddad avsittning. Motorplaceringen kommer då följaktligen också att ändras och en 50-årig rysk tradition i konstruktionen av pansarterrängbilar går i graven.
MT-LB 6MB4 avfyrar sin 30 mm akan under förevisning
Universalfordonet MT-LB, i Sverige mer känd som pansarbandvagn 401 är en av Ryssland vanligaste splitterskyddade fordon. Främsta rollen för denna trotjänare från slutet av 1960-talet är understöds och underhållsfordon i olika former. Bland annat som pansarvärnsrobotbandvagn 9P149 ”SHTURM-S, radarpansarbandvagn SNAR-10M ”PANTERA” och indikeringspansarbandvagn RKhM ”KASHALOT”
Man har moderniserat vagnen för direkt understöd genom att montera en vapenplattform över trupptransportutrymmet. Varianterna som finns kallas MT-LBM6MB3/4 och 5. 6MB3 har en 23 mm GShV-23V automatkanon, granatspruta AG-30 samt tung kulspruta ”Kord” 12,7mm. 6MB4 har istället fått en GSh-30K 2A72 30mm automatkanon.
6MB5 har dubbelmonterade 30 eller 23 mm automatkanoner kompletterade IGLA luftvärnsrobot med moderniserade sikten.
Nackdelen med att sätta vapenplattformen långt bak är en ökad sårbarhet i bland annat strid i bebyggelse då man måste exponera större delen av vagnen i eldställningen.
Hur gammal än MT-LB uppfattas av oss är den sista moderniseringen inte gjord, utan fordonet är en pålitlig arbetshäst som kommer att följa med i utvecklingen i många år framöver, i många olika skepnader.
PBS-950 monterat inför fällning
Luftkuddesystem PBS-950
VDV är ensamma om i världen att kunna luftlandsätta mekaniserade förband. I arsenalen av fordon ingår för närvarande BMD-2 och BTR-D och på väg in i arsenalen är BMD-4M och SPRUT-SD samt BTR-MD.
Att luftlandsätta fordon med vikter upp till 18 ton ställer stora krav på materiel och på personalen. Särskilda lastfallskärmar används för att bära de tunga vikterna men även vid landningen behövs det dämpning. Ett alternativ hitintills har varit att använda bromsraketer, men de anses vara otillförlitliga.
Man har nu konstruerat ett luftkuddesystem som man prövar på BMD-4M. Systemet kallas PBS-950 och fungerar på 2S25 SPRUT-SD
PBS-950 i uppblåst läge på 2S25 SPRUT-SD
I det här klippet kan man se förberedelserna inför släpp på övningarna i Ivanovo, bland annat PBS-950
Som många andra ryska vapensystem saknar BMP-T sin motsvarighet i väst
Understödsvagn BMP-T
Erfarenheterna från det första Tjetjenienkriget visade på svårigheterna med stridsfordon i strider i bebyggelse. Behovet av att få fram understödseld i form av direktriktad automatkanoneld och splittergranater var stort medan de stridsfordon man disponerade var anpassade för pansarslag med långa skjutavstånd.
För att möta detta behov konstruerade man understödsvagnen BMP-T. Boyevaya Mashina Podderzhki Tankov, dvs stridsvagnsunderstödsstridsfordon. Leveranserna inleddes 2005
Den bärande idén är att på ett stridsvagnchassi montera den typ av understödsvapen som har visats effektiva i bland annat striderna i Grozny. Fördelen med detta är att man får en vagn som har stridsvagnens framkomlighet och skyddsnivå kombinerad med eldkraften hos luftvärnskanonvagnarna. Att använda just lvkv i striderna visade sig effektivt, dock var de så pass sårbara att de krävde särskilda anpassningar i stridstekniken.
Till chassi valde man stridsvagn T-72 utan torn. I en vapenmodul satte man sedan två stycken 30 mm automatkanoner 2A42 med 900 projektiler. En stor bredd av ammunition kan användas, bland annat spräng-, pansarbrytande- och pilgranater. En parallellmonterad 7,62 PKMT-kulspruta finns även kopplad till akaninstallationen samt två granatsprutor AGS-17D PLAMYA. Utöver detta finns även fyra stycken pansarvärnsrobotar Ataka-T. För att kunna bekämpa mål under såväl natt som dag, stillastående eller under gång är samma eldledningssystem som i T-90 monterat i BMP-T.
Stridstekniskt avser man att blanda in BMP-T i stridsvagnformationerna. I konventionell pansarstrid tänker man sig 1 BMP-T per 2 stridsvagnar och omvänt förhållande vid strider i bebyggelse.
Fordonet väger 47 ton och har en besättning på fem man. Höjden är 2,10 meter och är vagnen är knappt 7 meter lång. Maxhastighet är 65 km/h
VDVbuggyn bestyckad med tung kulspruta under vårövningen 2010
I samband med veckans övningar i Ivanovo, som är de största luftlandsättningsövningarna sedan Sovjetunionens upplösning testar VDV nya fordon. Nyhetsbyrån Arms-Tass.su rapporterar att VDV:s spaningsförband testar bland annat buggys och fyrhjulingar, sk All-Terrain Vehicle (ATV). Buggyn har visats tidigare i prototypform under våren 2010 och kan anses vara en rysk motsvarighet till Light Strike Vehicle.
Prototypen till VDVs buggy. Än mer intressant är mannen till vänster i bilden, Anatolij Lebed, överstelöjtnant i VDV med stridserfarenhet från Balkan, Tjetjenien och nu senast Georgien.
UPPDATERING DTG281011AUG10
Följande klipp från övningen är intressant. Förutom att den visar buggyn även ATV under övningen. Framförallt ser man stridsskjutning med förband med BMD-4M samt SPRUT-SD, den senare även vid skjutning under övergång av vattendrag…
KaMAZ 43501 med ordinarie terrängdäck visar framkomlighet vid materieldagarna i Omsk
Lastterrängbilen KaMAZ 43501 är en 3-tons 4×4 lastbil som anskaffas för luftlandsättningsförbanden och ersätter lastterrängbilen GAZ-66. Den är utvecklad ur lastterrängbilen KaMAZ 4350 som är i tjänst i den ryska armén sedan 2002.
KaMAZ 43501 upplastad på luftlandsättningsplattform P-7M
Den flygande KaMAZen som den kallas har en kortare hjulbas och mindre däck för att kunna passa in på lastplattformen P-7M som är standardplattformen till transportflygplanet Il-76 CANDID.
Ltgb på plattformen efter fällning från Il-76 CANDID
Som alla andra KaMAZ 4350 kan den anspassas till att bära truppflak, stabshytter eller lastväxlare. Originalversionen lastar 4,1 ton och har en maxvikt på 7,5 ton. Längden är 7,8, höjden 3,2 och bredd 2,5 meter. Den är utrustad med en 240hk dieselmotor KamAZ 740.11. Vaddjupet är maximalt 1,75 meter och den tar hinder på 0,5 meter. Räckvidden är 1000 km och den kommer upp i maximalt 100 km/h. Hytten har plats för tre personer inklusive föraren. Förarhytten kan antingen förses med splitterskydd alternativt ersättas helt med en skottsäker hytt.
Lastterrängbilarna i KaMAZ4350-serien är garanterade att fungera
i så låga temperaturer som -50 grader.
KaMAZ 4350 och 43501 ingår Mustangfamiljen där det även finns varianter på 4350 i 6×6 och 8×8-hjulsdrift.
Med hjälp av inbyggda schaktbladet kan man enkelt öka systemet skyddsnivå Denna vagn är en TOS-1A.
Eldkastarraketartillerisystem TOS-1 BURANTINO
Detta är ett raketartillerisystem framtaget för att bekämpa fortifikatorisk skyddad trupp, dvs avsuttet infanteri skyddade av värn eller byggnader. Ammunitionen man använder är av så kallad Fuel-Air-Explosive-typ (FAE), vilket innebär att innan detonationen sker har sprängmedlet fördelats över området till en gynnsam luft-bränsleblandning. Verkan sker genom tryck och blir säkerställd med hjälp av den inbyggda fördröjningen som medger att blandningen lägger sig inte enbart bara på nedslagsplatsen, men även bakom värnkanter, inne i byggnader och öppna fordon.
Det finns även brandammunition till systemet där en blandning av propyl-nitrat och magnesiumpulver ingår i verkansdelen.
Vapensystemet klassas som brandstridsmedel och finns organiserat i Kemtruppernas eldskastarbataljoner.
Räckvidden för TOS-1 är 400-3500 meter. Efterföljaren TOS-1A räckvidd har ökats till 6000 meter. Lavetterna på TOS-1 har plats för 30 raketer och TOS-1A har 24 raketer. TOS-1 raketer är något kortare, 3,3 meter och väger 173kg och TOS-1A skjuter den längre 3,7 meter raketen som väger 217 kg. Stridsdelen vikt är 45kg. Kalibern på dem båda systemen är på 220 mm.
Laddfordonet TZM-T är utrustad med en kran för enkel hantering av ammunitionen
Som bärfordon till systemet används chassiet till stridsvagn T-72 som här kallas BM-1. Som laddfordon finns TZM-T. TOS-1A är i tjänst i ryska armén sedan 2001.
TOS-1 användes i Afghanistankriget och i det andra Tjetejenienkriget.
BTR-82A har starkare motor, bättre stabilisering, ökad mörkerkapacitet än föregångaren BTR-80A samt satellitstödd navigering med hjälp av GLONASS.
Spaningspansarterrängbil BRDM-3 och pansarterrängbil BTR-82A
Boyevaya Razvedyvatelnaya Dozornaya Mashina – 3 eller på svenska Stridspaningspatrullfordon 3 är baserat på pansarterrängbil BTR-80A. Fordonet är avsett för spaning på djupet bakom fiendens linjer och är beväpnad med en ovanpålagrad 30 mm automatkanon 2A72 och en 7,62 mm kulspruta PKTM.
Fordonet är till skillnad från andra särskilda spaningsfordon, som till exempel BRM-3K, inte utrustad med särskilda spaningssensorer.
Vagnens prestanda överensstämmer det mesta med BTR-80A. Maxhastigheten är 80 km/h och vagnen är amfibisk. Akan har en räckvidd på 2 km under dagsljus och 800 meter under mörkerförhållanden. Medförd ammunitionsmängd till akan är 300 projektiler och 2000 till ksp.
Produktionslinjen på ARZAMAS-fabriken av BTR-80A torn
Från BTR-80A finns det en vidareutvecklad variant som kallas BTR-82A som har bättre mörkerkapacitet med siktet TKN-4GA-0 och GLONASS-navigering. Vidare är skyddsnivån högre med liner invändigt samt nya stötabsorberande säten. Till framdrivningen sitter nu en starkare motor på 300 hk samt ny drivlina och bättre fjädring. Vagnen visades för första gången i november 2009 och serietillverkningen påbörjades under 2010.
Frågan är om anskaffningen av BRDM-3 avbryts och ersätts av BTR-82A i och med att marininfanteriförbanden kommer att utrustas med den?
Ett batteri 2S23 Nona SVK från Stillahavsflottans marininfanteri framrycker under övningarna 2006
2S23 Nona SVK understödspansarterrängbil
Fordonet är baserat på pansarterrängbilen BTR-80 och kommer återfinnas som bataljonsartilleri i de BTR-utrustade skyttebataljonerna och i marininfanteriet. Under det senaste Tjetjenien-kriget sattes ett batteri in och fälttestades i striderna med gott resultat. I dagsläget finns ett 50-tal fordon anskaffade.
Granatkastaren är en 12 cm 2A60 halvautomatisk kombinationspjäs, som både kan skjuta direktriktat samt indirekt eld. Direktriktad är räckvidden ca 800 meter medan om man skjuter indirekt når man det tiodubbla, ca 8 km.
2S23 Nona SVK landstiger från ett Ropucha landstigningsfartyg i samband med övning
Flera sorters ammunition kan man skjuta som till exempel spräng, pansarspräng, multippelstriddelar, laserstyrd ammunition, lys, rök, kemvapen samt flechette.
Eldröret kan dumpas ner till -4 grader vilket gör att vagnen även kan skjuta i mycket flack terrräng. Med en grupperingstid på mindre än en minut och ett medfört ammunitionsförråd på 30 granater har skyttebataljonen med denna vagn ett snabbt tillgängligt understöd. Som mest kan pjäsen leverera 10 granater i minuten. Som alla andra BTR-vagnar är även denna amfibisk. Vikt 14, 5 ton och den når en hastighet på 70 km/h på väg. Räckvidden är 600 km.
Mer om vagnen här.
Signaturmaskeringsystem NAKIDKA monterad på en 2S23
Senaste kommentarer