Luftvärnsrobotsytem 9K338 IGLA-S/SA-24 GRINCH
IGLA-S är ett så kallat MANPADS, Man Portable Air Defence System, dvs buret luftvärnssystem som till exempel vår svenska RBS 70. IGLA-S eller SA-24 GRINCH som det kallas i väst är det modernaste MANPADS som tillverkas i Ryssland. Det kom i tjänst 2004 i ryska armén och finns bland annat i de lätta luftvärnsrobotkompanierna på de motoriserade skyttebrigaderna.
Vapnet är en värmesökande luftvärnsrobot med en räckvidd på 6000 meter och har ett säkerställt detonationavstånd på högst 5 meter från målet för den 2,5 tunga stridsdelen. Systemet väger 19 kg och är 1,7 meter långt. Robotlavetten kan förses med mörkersikte och målidentifieringsenhet 1L229D
IR-målsökaren har en mycket hög störskyddsnivå och roboten har ökad träffsannolikhet på upp till 5 gånger jämfört med sina föregångare SA-14, -16 och -18 beroende på måltyp. Orsaken till detta är den större stridsdelen med en effektivare förfragmentering av splitterdelen samt att en nyutvecklad algoritm medger att robotbanan leds lättare in mot målets flygbana
Till systemet finns 9F859 KONUS simulator för utbildning av robotskyttar.
I USA är man orolig för att IGLA-S skall komma i händerna på utomstatliga aktörer sedan Venezuela har fått köpa 472 robotsystem från Ryssland under åren 2006-2008. I ett första läge är det FARC-gerillan i Colombia som kan förses men även drogkartellerna kan även komma att få tillgång till vapensystemet
Med andra ord, det finns viss befogad oro i USA om vapnet får en icke önskad spridning då det har en ganska hög potential…
5 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
30 december, 2010 den 10:32
Mikael
Risk för ryska robotar på drift
Kommentar: farligt att nämna RBS 70 för det är lätt i artikeln tro att SA-24 är ett liknande system vilket det inte är. Två olika principer som ger helt olika taktisk och stridstekniska uppträdanden.
/Mikael
30 december, 2010 den 11:02
Wiseman
IGLA-S ställer till det rätt mycket för USA. Det är också ett av de första MANPADS med bra mörkerförmåga. Envelopen upp till 6000 m vänder helt upp och ner på den stridsteknik som USA tidigare använt där MANPADS-hot finns, eftersom man nu måste ligga på så hög höjd för att undgå att vara hotad.
Annars är ju målsökaruppgraderingen till SA-7 ett mycket stort hot efter denna tämligen ineffektiva robot då får prestanda liknande SA-18.
30 december, 2010 den 11:02
Wiseman
D v s, i och med att SA-7 är så pass spridd världen över, även hos icke-statliga aktörer.
30 december, 2010 den 05:21
op
Ni har rätt båda två i era kommentarer. Bolidroboten som utgör kärnan i RBS 70 systemet är av en helt annan storlek och har ett annat styrsystem, vilket gör att likheterna slutar vid ordet luftvärnsrobot. Det är ju risken vid snuttifieringen av språket att vissa begrepp förenklas och två självklara saker blandas ihop.
Som Wiseman skriver är uppgraderingar av redan förekommande system av kanske större vikt än nyproduktion, då existerande system enkelt kan göras potentare. Fördelen är att de redan är spridda, underhållsfunktionen är etablerad, personalen är utbildad i handhavandet och van att hantera materielen. Det enda man gör att tillföra en upphottad funktion som medger ett helt annat uppträdande.
Tack för att ni tar er tid att läsa och kommer med kloka ord på vägen!
/op
8 september, 2011 den 11:06
Efterlyses! Flertal MANPADS. « Observationsplatsen
[...] Observationsplatsen skrev lite tidigare om samma problem fast ur en sydamerikansk vinkel tidigare här [...]